Morgue
Den är liten men luktar som en stor...
- Gick med
- 26 Apr 2006
- Hoj
- Kawasaki tengai 650 bruksare och en SV1000 som väntar på inspiration...
Måste bara fråga er... ni visa läsare av SH.
Läste på ab idag om amerikaner som hellre blir blinda än feta. Hellre ger bort en arm än blir feta osv (http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,828231,00.html). Hur känner ni...? Jag blir förbannad. Hur kan man resonera så hjärdött? Har de aldrig funderat på att kanske äta lite bättre/mindre och motionera? Det finns inga genvägar för att bli smal. När jag mönstrade till lumpen var jag 1.68 och vägde 96 kg (=köttbulle). När jag äntligen fattade att jag inte hade någon metabolisk sjukdom utan att jag åt fel, alldeles för mycket och inte motionerade mer än fram och tillbaka till kylskåpet ändrade jag mina kostvanor och väger idag (10 år senare) fortfarande ca 72 kilo. Mat intar man för näringsbehov, vid enstaka festliga tillfällen för njutning (jovisst äter även jag en kebab eller pizza ibland för att det är så jäkla gott) men man måste komma till insikt om att mat inte är en behandling mot dålig självkänsla, nedstämdhet m.m. Bota själen med terapi i så fall, inte med mat, då blir du bara fet OCH nedstämd och så är karusellen igång. Vill ni verkligen lära er om vad man skall äta och varför bör ni lära er näringslära, förstå er kropp, vad den behöver ur ett näringsfysiologiskt perspektiv och ge kroppen riktig mat. Bantning med piller och pulver är dömt att misslyckas för att det sätter kroppens egna system ur spel och kan möjligtvis ge en tillfällig viktminskning. Om ni sitter hemma och känner er tjocka, börja med att lära er hur kroppen fungerar innan ni springer till Ica och köper pulver med lattesmak. Jag är lat, absolut inte extremt vältränad eller fanatisk anhängare av någon särskild metod (GI, Montignac, stenålderskost eller vad det nu finns...). Vill ni ha tips, kan ni gärna fråga mig, för jag har lärt mig en hel del om näringsämnen. Men som sagt, sluta banta och tro att ni magiskt över en natt skall bli smala genom att äta något piller. Lär er hur kroppen funkar istället. Over and out..
Läste på ab idag om amerikaner som hellre blir blinda än feta. Hellre ger bort en arm än blir feta osv (http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,828231,00.html). Hur känner ni...? Jag blir förbannad. Hur kan man resonera så hjärdött? Har de aldrig funderat på att kanske äta lite bättre/mindre och motionera? Det finns inga genvägar för att bli smal. När jag mönstrade till lumpen var jag 1.68 och vägde 96 kg (=köttbulle). När jag äntligen fattade att jag inte hade någon metabolisk sjukdom utan att jag åt fel, alldeles för mycket och inte motionerade mer än fram och tillbaka till kylskåpet ändrade jag mina kostvanor och väger idag (10 år senare) fortfarande ca 72 kilo. Mat intar man för näringsbehov, vid enstaka festliga tillfällen för njutning (jovisst äter även jag en kebab eller pizza ibland för att det är så jäkla gott) men man måste komma till insikt om att mat inte är en behandling mot dålig självkänsla, nedstämdhet m.m. Bota själen med terapi i så fall, inte med mat, då blir du bara fet OCH nedstämd och så är karusellen igång. Vill ni verkligen lära er om vad man skall äta och varför bör ni lära er näringslära, förstå er kropp, vad den behöver ur ett näringsfysiologiskt perspektiv och ge kroppen riktig mat. Bantning med piller och pulver är dömt att misslyckas för att det sätter kroppens egna system ur spel och kan möjligtvis ge en tillfällig viktminskning. Om ni sitter hemma och känner er tjocka, börja med att lära er hur kroppen fungerar innan ni springer till Ica och köper pulver med lattesmak. Jag är lat, absolut inte extremt vältränad eller fanatisk anhängare av någon särskild metod (GI, Montignac, stenålderskost eller vad det nu finns...). Vill ni ha tips, kan ni gärna fråga mig, för jag har lärt mig en hel del om näringsämnen. Men som sagt, sluta banta och tro att ni magiskt över en natt skall bli smala genom att äta något piller. Lär er hur kroppen funkar istället. Over and out..
Kan också varit en naturlig del av kroppens utveckling då all knubbighet bara försvann när jag började växa på längden, utan att jag ändrade motionsvanor eller kost....
På min tid...
Ja, det är lustigt hur saker förändras...
