Slutsatser från de två domarna
Den 22 december 2011 kom ett avgörande från Kammarrätten i Sundsvall (mål 2091-11) som har fått betydelse för de upphandlande myndigheters förutsättningar att ställa sociala krav i offentlig upphandling. Frågan gällde hur Rättviks kommun, vid upphandling av livsmedel, har kunnat kontrollera efterlevnad av de i upphandlingen ställda djurskyddskraven. De krav som ställts har bl.a. avsett antibiotikaanvändning, tillgång till bete, transporttid till slakt och slaktmetod. Kammarrätten har i detta avgörande meddelat att upphandlingen ska göras om eftersom domstolen bedömt att kommunen inte lyckats påvisa att samtliga ställda djurskyddskrav kan utsättas för en verklig och faktisk kontroll.
Den 23 februari i år kom dock en dom från Kammarrätten i Stockholm (mål nr. 2841-11) som till viss del skiljer sig från den bedömning som tidigare gjorts av Kammarrätten i Sundsvall vad avser möjligheterna till kontroll av ställda krav. I detta mål har Kammarrätten prövat huruvida den klagande kommunen (Sigtuna kommun), vid upphandling av livsmedel, genom att i likhet med Rättviks kommun ställa krav om antibiotikaanvändning, transporttid till slakt samt slaktmetod, brutit mot LOU.
De huvudsakliga slutsatser som går att göra från de båda avgörandena är följande:
Det finns inget generellt förbud mot att, vid en offentlig upphandling, ställa produktkrav som är mer långtgående än vad som följer av tillämpliga produktrelaterade bestämmelser i unionslagstiftningen, oavsett om det aktuella området är harmoniserat eller ej.
Det måste finnas en tydlig koppling mellan de krav som ställs och kontraktsföremålet.
Kraven får inte strida mot de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna såsom principerna om icke-diskriminering och proportionalitet.
De upphandlande myndigheterna måste säkerställa att de krav som ställs faktiskt går att följa upp och går att kontrollera att de efterlevs (tillgång till adekvata uppföljningsåtgärder). Det anses t.ex. inte vara tillräckligt att kräva att anbudslämnaren intygar att uppgifterna stämmer. Den upphandlande myndigheten måste säkerställa att den, vid sådan kontroll, inte åsidosätter principen om likabehandling.
1. Mer långtgående krav?
Såväl Kammarrätten i Sundsvall som Kammarrätten i Stockholm har bedömt att en kommun kan ställa strängare djurskyddskrav än de som anges i EU:s regelverk.
I målet med Sigtuna kommun har kommunen ställt krav som är mer långtgående än vad som följer av direktivet samt svensk lagstiftning men domstolen bedömer att dessa krav är motiverade av djurskyddshänsyn. Domstolen konstaterar dock att kraven överensstämmer med de svenska föreskrifterna.
Värt att notera är att ett kammarrättsråd, i domen från Kammarrätten i Stockholm, varit skiljaktig och ansett att kommunen inte lyckats påvisa att två av de krav som ställts (förbud mot antibiotikaanvändning i foder samt särskilt angivande av transporttid) verkligen leder till förbättrad djurhälsa och därmed motiverar en inskränkning i den fria rörligheten av varor (uppfyller EUF-fördragets artikel 36).
