Grus - Fysiskt eller psykiskt?

[303]

Börjar med att definiera grus som småsten 3mm >< 10mm .. 3mm och under är sand och sand är definitivt livsfarligt.

Var ute och körde slingerbulten idag och det var ovanligt mycket grus i böjarna. I en relativt snäv kurva över ett krön med lagom nedlägg och rullgas känner jag hur framhjulet släpper, av ren reflex (eller tur) ger jag lite lite mer gas och flyttar tyngdpunkt till bakhjul som tar över och släpper lite det med men framhjulet blir iaf stabiliserat. Mer än så var det inte men ändå väldigt otrevligt, det visade sig senare vara en lite sträng med grus jag lekt på.

Hur ska man hantera grus egentligen? Är det bara att gasa på eller ska man verkligen vara rädd? Ibland kan man ligga med knä i backen och gruset sprutar och det smattrar i hela hojen men man ligger "stabilt" som ett lok, andra gånger kör man på ett ##"€ gruskorn och tror man ska flyga ut i buskarna.

Jag blir galen, finns det lösning?? Är det bara ett psykiskt problem eller är det ett reellt fysiskt problem?

 

[Mattias]

Jag vill påstå att grus är relativt ofarligt. Bara att köra som vanligt. Släpper det så greppar det lika snart igen. Men det är klart att det känns obehagligt, och den största risken är väl att man gör nåt oöverlagt som att bromsa eller panikar och slutar köra motorcykeln. Ett hett tips är ju att åka i bilspåren då det oftast är relativt grusfritt där.