Greetings from India

*CASHMAN*

Ceterum censeo Sandviken esse delendam
Gick med
25 Mar 2003
Ort
Västerås
Hoj
SUZUKI RM250 -91
Hallå alla småfrusna hojåkare! Jag tänkte den närmaste månaden dela med mig lite av de upplevelser om händer och fötter då jag nu är på min första längre tjänsteresa utomlands! Läs om ni vill, see if I care! :cool:


2003-10-07
Efter att några dagar klurat på när resan och äventyret till Indien egentligen skull bli av så inleddes eftermiddagen med ett möte på ABB med deras projektledare och avdelningschef. Klockan 16.15 bestämdes det då att jag skulle ta flyget på onsdag morgon klockan 06.35. Eftersom mitt pass var på indiska ambassaden så fick det budas till resebyråns filial på Arlanda så att jag kunde hämta det där. Resebyrån stängde nio på kvällen och öppnade inte förrän 06.00 morgonen därpå. Hmm, tänkte jag? Hur ska jag hinna handla tax-free snus, checka in och få passet på 35 minuter? Omöjligt, kom jag fram till. Hotell på Arlanda beställdes och taxi skulle stå utanför min dörr vid 19.30. Då var det bara att åka tillbaka till kontoret och fixa det sista med bärbara datorn och hem och packa. Va fan tar man med sig till Indien i en månad? Det visade sig att några ombyten underkläder ett par extra byxor och några tröjor fick räcka. En rulle snus åkte ner också, det kunde ju vara slut i tax-freen? Färden till Arlanda gick med passat diesel utrustad med GPS. Åhhh, vad roligt!!! Väl på Arlanda hämtades passet ut klockan 20.45 och stegen gick mot Radisson som visade sig ligga enbart 5 minuters gångväg från min gate. Fint och fräsch det där Radisson.


2003-10-08
04.15 åhh fy fan vad jobbigt att gå upp. Nåja, fel dag att försova sig, så det var bara att tugg i det sura äpplet. Köpte en bok på flygplatsen som jag antagligen inte kommer att öppna, minns inte vad den hette, men jag upptäckte att det tydligen var en uppföljare till nån annan bok, jippi! Flyget till Zürich hade lika gärna kunnat vara Ryan air, så vi lämnar den saken nu. Väl på flygplatsen i Zürich ringer telefonen, ABB har ångrat sig gällande min slutdestination. Istället för till Raipur så ska jag nu till New Delhi från Mumbai(Bombay, officiellt namnbyte -96). Inte ens 10 på fm och redan strul. Nåja, upptäckte till min förtjusning att det fanns gps på planet för samtliga passagerare att studera. Wohooo! På vägen fick jag se Terminator 3 på en skärm som satt i ryggstödet på stolen framför. Jag som tänkt se den på en 5x20 m skärm och med riktigt ljud. Jag hann även med att se ”mästerverket” Charlies Angels 2 i min privata lilla cinematograf. På gps’en kunde man även se att färden gick över alla de säkraste platserna på jorden, Irak, Iran och Pakistan. Nåja, väl i Mumbai klockan strax efter 10 lokal tid så fanns inte min bokning till Dehli så jag fick boka om. Hotellbokningen i Mumbai var också spårlöst försvunnen. Hjälpsamma indier såg dock till att jag fick rum på ett annat hotell. 10 dollar billigare per natt blev det också. I mörkret styrde hotellets chaufför in mig till en palatsliknande byggnad vid halvtolvsnåret. Hotell Leela hette det. Att bära sin egen väska är fullkomligt uteslutet på hotellen. När väskan levererades till mitt rum på ca 35 m2 så var jag tvungen att fråga hur mycket dricks folk lämnade. Hotellindiern svarade att 45 rupies motsvarade ca 1 dollar varpå jag frågade om det var bra eller dåligt? Indiern ryckte lite på axlarna och log då jag gav honom 50 rupies. Väckning beställdes till 05.00.

2003-10-09
Gissa vem som slår upp ögonen vid 06.30, fan att det alltid ska vara på detta viset. Iväg med hotellets minibuss till inrikesflygplatsen vid 06.50. Turen genom Mumbai var intressant, det bodde folk i skjul i stort sett på motorvägens vägren. Väl framme där så hade de nu två bokningar i mitt namn till Delhi och en till Raipur. Suck! Det blev till sist en tur och retur biljett till New Delhi. Det kostade 16650 pengar och jag begrep ingenting som vanligt. Mitt visa dög inte som betalning eftersom det inte hade kredit. Att det sen finns över 40000 SEK på kontot var inget de kunde ta hänsyn till. Jag gick då 50 m och plockade ut 20000 pengar och pyntade cash. Då jag till sist blev sittande i väntsalen på flygplatsen tittade jag ut genom fönstret och upptäckte en hel liten stadsdel precis granne med flygplatsen. Enda avskiljningen var en mur på ca 150 cm. Hmmm, gated community tänkte jag. Nåja, som tak såg det ut som om dom hade presenningar och det föreföll inte vara lika gemytligt som i de amerikanska samhällena bakom murar. De är i alla fall förbannat hjälpsamma och trevliga de däringa indierna.
På plats i Delhi klockan 10 på fm var det som vanligt lite strul då ingen kom och mötte upp. Sju telefonsamtal senare så kom det till sist en chaufför från Grand hotell och tog mina väskor. Tilläggas kan ju att mina telefonsamtal inte gav nåt utan att det var personalen på flygplatsen som fixade allt. Grand var ett passande namn på hotellet. Grand hotell i Stockholm förefaller som vilket kominn hotell som helst i jämförelse. Efter incheckning så åts en förträfflig lunch på hotellet. Makalöst vilket utbud och servicen var därefter. Jag hann inte ens fylla på ölen i glaset själv. Det stod nån och passade nästan hela tiden. Jag skulle inte behöva vara utan nåt medan jag var där. Efter maten åkte jag till ABB’s huvudkontor, hotellet stod för transporten, det ingår tydligen i rummet. Väl inne på kontoret möttes jag av en svensk från Ludvika. Han jobbade på en annan avdelning än den jag jobbar åt men det kändes lite skönt med en till västerlänning så här i början. Jag mötte Jagdish Rao som är indiens projektledare för det jobbet jag är inblandad i och vi gick igenom de senaste ritningarna som jag hade med mig. Några små ändringar kom vi överens om och de vidarebefordrades till SCC i Västerås. Strax efter klockan sju lämnade så jag och Ludvikamannen Birger kontoret och begav oss till hotellet. Kvart över åtta lämnade vi hotellet för att åka ut och äta på stan. Vi åkte en Ambassador lokaltaxi. De ser likadana ut nu som när de började tillverkas på 50-talet nångång. Jag har ännu inte nämnt nåt om trafiken, men det är bara för att jag har inte vågat reflektera över den ännu. Herregud!
Kinamat med inhemsk öl fick det bli i ett område med ganska västerländskt stuk. Innan maten fick en 7-åring putsa mina dojjor för 5 kr. Till och med de små ska hålla på och traggla om priset, makalöst. Hemfärden var ännu mera spännande, vi tog en sån där liten lustig trehjulig taxi. I en sån känner man sig inte stöddig vill jag lova.

Bild inifrån entren på hotellet i Delhi:
 

Bifogat

  • 006_2_grand_entre.jpg
    006_2_grand_entre.jpg
    41.4 KB · Visningar: 234
Wow! Kul att läsa om dina eskapader och strapatser, så här på lördagsmorgonen! Det är oerhört lärorikt att lära känna främmande kulturer - det ger perspektiv på den egna kulturen, om man så säger.

Här i sverige så går vi från illa till värst - hösten är verkligen här, träden tappar löven, och det börjar blir riktigt rusk. Med andra ord missar du inte så mycket.

Fortsätt gärna att bygga på den här tråden med mer händelser du är med om.

Lite fråga: Vad är det du ska göra i Indien då? Vad består liksom arbetet av ?

//Pejo, Den *snälla* motorcyklisten
 
Hey pengamannen!

Instämmer med tidigare spammare kul läsning... hare gött så hörs vi.

Greetings from V-ås :D
 
:hej
Fredag 2003-10-10
Upp vid halvelva och missade givetvis hotellfrukosten, nåja, det blir väl fler morgnar. Istället tog jag som brukligt hotellets chaufförservice till kontoret. Inledde dagen med att kolla mail och spenderade sen eftermiddagen med att fixa till texterna på de ritningarna jag haft med mig ner. Programvaran hänger inte riktigt med härnere så det blir till att mickla och dona med cad-ritningarna innan de blir läsbara utskrifter här nere. Framåt kvällen dök så ABB Indiens byggplatsansvariga person upp han började direkt dribbla om obetydliga ändringar som absolut var tvunget att göras, saken blev ju inte bättre av att man inte kunde begripa endaste ett ord av det han hasplade fram. Ibland undrade jag om han pratade hindi med mig och inte kunde fatta varför jag inte lärt mig hindi? Oh, well! Man får väl göra sitt bästa som det så vackert heter även om Sean Connery en gång i en film hävde ur sig kommentaren –Loosers always whine about their best! När så jag och Birger hade lämnat kontoret vid 19.30 snåret ringde telefonen och det var mister Jagdish Rao. De hade kommit på några väldigt viktiga ändringar som skulle göras. Jag bad honom ringa upp mig på rummet när jag gjort i ordning alla papper. Efter lite diskussion så sa jag åt honom att jag skulle prata med ABB i Sverige för att se om dessa ändringar var fullt nödvändiga. Va fan vet jag om hur dom jobbar i Indien? Efter ett två samtal till två olika i ABB’are i Sverige samt våran konstruktör så fick jag till sist prata med ABB’s byggansvarige som var i Las Vegas. Vi kom till sist fram till att orginalhandlingarna skulle gälla och att inga ändringar skulle göras vid detta tillfälle. Hoppas bara jag blivit varm i kläderna nog för att sätta de små liven på plats…… Middag åts på rummet kl 22 och därefter blev det ytterliggare några samtal hem till Sverige samt dessa nerplitade rader. Ställde klockan på sju eftersom vi skulle ha möte igen vid nio. Aftonen avslutades med filmen Face off, en småseg rulle men det var ju inte på hindi i alla fall.


Lördag 2003-10-11
Vaknade förvånat 07.30 och undrade varför klockan inte ringt?!? Fan, måste man aktivera larmet också? Jag tror jag får skaffa en sån där gammal riktig rrrrrrrrriiiiiiingklocka till väckning annars kommer jag nog få skämmas till sist. En suverän hotellfrukost hanns i alla fall med och därefter transport till kontoret. Jag var väl på plats vid strax före nio och fick sedan vänta på de andra i säkert en och en halv timme. Jag var av uppfattningen att de skulle vilja veta vad som beslutats kvällen innan och att mötet var viktigt, tänk vad man kan bedra sig. När jag sen samlat den viktigaste inhemska personalen och sa hur läget var så kom det inga mothugg alls, jag som förberett mig på värsta försvaret. Jag vet inte hur många gånger jag hade gått igenom olika formuleringar i huvet för att ha svar på tal då jag levererade nyheterna. Snopet! Vissa saker var dock tvunget att ändras och för att inte köra över mitt hemmakontor så efterlyste jag någon som kunde åka in till kontoret och jobba hemma i Västerås. En av indierna sa till mig att det lyckas jag aldrig med för i Sverige är lördagarna heliga. Pyttsan sa jag, dom vill ha övertid så dom kan köpa en massa onödiga saker. Tänka sig att indiern kände svenskarna bättre än jag….. Det hela slutade med att jag fick sadla om till konstruktör och göra de nödvändiga ändringarna själv. Hoppas jag fick det att bli rätt nu bara. Jag var färdig vid ca niotiden på kvällen och undrade när jag senast jobbade 12 timmar på en lördag? En arbetsdag på ett kontor i Indien går tydligen till så att man jobbar hela tiden, har 15 minuters lunch och fikapaus vid sin plats. Fördelen är ju att man inte hämtar nåt själv eftersom det är kypare som springer runt och frågar om man vill ha nåt lite då och då, förutom lunchen då som äts i lunchrummet. Idag hade dom lärt sig att jag ville ha mitt kaffe utan en massa trams i. När dom kom med brickan noterade jag ca 10 kaffekoppar varav en utav dom var svart, resten hade mjölk. Så där ja, det finns uppmärksamhet hos hos urinvånarna.
Var tillbaka på hotellet strax före halvtio och lallade direkt upp på rummet efter att ha växlat till mig lite mindre sedlar. Man kan ju inte ge 20 spänn i dricks varje gång det är nåt. Upptäckte även idag att digitalkameran blivit stulen. För jävligt! Ännu jävligare är att jag inte vet om den blivit stulen på hotellet eller på kontoret. Tänk om det inte hade varit jobbets kamera! I morgon blir det till att skaffa en ny för annars blir det krångligt att dokumentera allt. Va tråkigt att behöva shoppa! I skrivande stund har jag just ätit stekta nudlar med ägg och kyckling på rummet och sköljt ner det med 1,25 liter inhemsk öl(helt ok!) och två whiskeypinnar. Passade på att gå på muggen och kände mig glad att jag klarat magen. Det visade sig att det hade jag inte alls. Skit också! I morgon ska jag soooovaaaa! Gonatt!


Söndag 2003-10-12
Usch vad matt och hängig jag kände mig då jag vaknade till vid åttatiden. Jag gick upp, åt ett magpiller och en magnesyl och somnade sedan om. Några timmar senare var det F1 på tv så det fick bli en lugn förmiddag framför tv’n. Jag tror jag måste dricka mer whiskey innan jag går och lägger mig om kvällarna för att klara magen. Vid elva ringde Birger och undrade hur dagen såg ut? Han var på väg ut till poolen och jag såg på F1 så vi beslutade att träffas vid poolen efter målgång.
Då jag tröttnat på racet vid halvett knatade jag ut till poolen och läste tidningen. En och en halv timme senare gick färden till ett shopping center som låg en halvtimmes resväg bort. I en Nike affär hittade jag ett par shorts/badbyxor och en vindjacka för 600:- tillsammans. Ok pris tyckte jag väl. Nu var det dags att hitta en lite snyggare skjorta att ha imorgon då beställaren ska träffas. Det slutade med att jag på två olika ställen hittade tre skjortor. En blå, en grön och en kraglös grå som var pärlan. Tre par fillingar köptes också. Summa för detta blev knappt sjuhundra kronor. Avslutningsvis inhandlades ett par Levi’s för 200 kronor. Birger ekiperade sig med några lammullströjor och en Levi’s skjorta. I taxin på väg tillbaka till hotellet såg vi nåt jag undrat varför jag inte sett förut. En pojke på ca 8 år sprang ut rakt framför en liten trehjulig minitaxi. Vi låg alldeles bakom i våran taxi. Föraren i taxin framför sprang direkt ur sitt fordon och slet upp ungen som inte kunde stå själv, jävla katastrof! Men pojken var vid medvetande och det såg ut som han nog kom undan med några brutna ben i kroppen. Resten av färden var händelsefattig och nu ska jag snart få i mig lite tomatsoppa och te. Jag tror det blir vegetarisk mat resten av vistelsen här. Efter maten ska jag knata ner till hotellets gym och motionera lite, det kan nog behövas om det ska vara så här lyxigt resten av resan.
 
:hej
Måndag 2003-10-13
Den nya veckan inleddes med frukostbuffé på hotellet. Birger hade redan börjat då jag kom. När vi satt vid frukostbordet så kom jag på att jag inte hade fler nätter bokade på hotellet, hmmm, hoppas det finns några lediga rum. Birger hade ätit upp först och han är lite äldre och bor ofta där så erbjöd han sig att gå upp och fixa det så jag inte behövde checka ut. Ok sa jag och fortsatte mumsa frukost. Efter tio minuter dök Birger upp igen och informerade om att det var kört, de var trettio pers i kö för att få rum. Han hade hotat med att flytta alla ABB’s rum till ett annat hotell men det hade inte hjälpt. Suck, bara upp på rummet och rafsa ihop allt och slänga ner i väskan. Undrar just var fan jag ska bo nu då? Släpade all packning upp på kontoret och mailade lite till kontoret samt läste på aftonbladet.se om damernas debackel och Bräkens krasch. Såg riktigt otäckt ut. Det där hade aldrig hänt om han kört roadracing i stället. På kontoret hade nu äntligen ritningarna från Sverige dykt upp så jag hjälpte Jagdish få ordning och sorterade ut de ritningarna som skulle lämnas in till myndigheterna för godkännande, det blev till sist bara sju stycken som vi kom överens om. Det tog ett tag innan vi kom iväg till beställaren, vi for inte förrän strax före halv två. Energimyndighetens kontor kanske låg en till en och en halv mil bort men färden tog nog närmare en timme. Väl på plats fick vi skriva in oss på två olika ställen innan vi först fick prata med chefen på den elektriska avdelningen. När han skrivit på och godkänt så fick vi gå en trappa ner till deras byggtekniska avdelning och prata med byggavdelningens bas. Efter att malt lite om konstruktionen och det praktiska handlandet av bultgrupperna så beslutades att myndigheten skulle behålla ritningarna över natten och kontrollera att vi inte ändrat för mycket från de ritningarna som de en gång redan godkänt. När vi så skulle gå därifrån så visade det sig att vi först var tvungna att gå tillbaka till el-avdelningen och få en påskrift på ett papper för att över huvudtaget få komma ut ur byggnaden. Jagdish var nog väldigt nervös för han gick på muggen två gånger på den en och en halv timme som vi var där. När vi fått våran påskrift så var vi tvungna att skriva ut oss på de två ställen där vi skrivit in oss. Dom vet hur man ser till att hålla folk i arbete där nere. Tillbaka på kontoret vid femrycket och jag tyckte mig se att det var en lättad Jagdish som jag hade åkt med tillbaka i den vansinniga trafiken. Under dagen så hade Monika i växeln jagat ett hotellrum åt mig och när vi kom tillbaka så stod det ett rum till mitt förfogande på samma hotell som jag checkat ut från i morse. Dock bara för en natt, vilket betyder att jag måste checka ut i morgon också och släpa skiten med mig. (HAA, nu börjar Rambo 3 på tv, jag tror jag måste byta kanal. Ursäkta avbrottet.) Jag gjorde sällskap med Birger tillbaka till hotellet och vi beslutade att vi skulle åka iväg och käka på nåt ställe en bit bort som han kände till. Vi åt vegetariskt på ett väldigt schysst ställe bredvid ett biokomplex, utanför kom det tiggare och drog lite försynt i min kavaj, usch så jobbigt. I en musikaffär hittade jag Dido’s nya cd för 50 kronor, den låg etta på cd-toppen så därför var den lite dyrare än Dalher och hans teleporterade talibaner. Jag köpte den ändå. Jag såg förresten alldeles nyss på de indiska nyheterna att Dalher blivit arresterad för människosmuggling eller nåt liknande. Det verkar som att han är Indiens populäraste sångare. Nåväl, nu är klockan 23.00 och filmen Payback med Mel Gibson börjar nu så det får vara nog för idag. Vad jag ska göra i morgon vet jag inte, men jag ska nog försöka sammanställa en bra lista på information som ska vidareförmedlas till Sverige. Alltid nåt, god natt! Förresten så lärde jag mig idag att ordet samband betyder exakt samma sak på hindi som på svenska. Märkligt!?!
 
Last edited:
kul skrivet kalle, hopppas du slipper bo på gatan bara.
kan vara svårt att få plats där oxå.....
ska du med på lö o se arsenal-chelsea på skallbergskrogen??

/Micke
 
Åhh va roooliigt!

:D

Nä tyvärr, det är kricket på tv här i direktsändning hela lördagen så det får tyvärr bli en annan gång. :mad:
Ha de nu så bra och klä er varmt, jag har hört att det vankas vinter hos er, eller??
 
Curry, Curry nam nam.....

Ja du kan lika bra skaffa dig ett favorit lag i cricket, Chelsea kommer köra över arsenal..........

Hoppas allt är bra för övrigt, var ju tråkigt det där med kameran.

P.S. Hojta till om du vill att vi skickar tält eller förnödenheter, det är inte lätt att vara bostads lös..... D.S.

Chelsea Rules..... :rock :rock :rock
 

Bifogat

  • namnlös4.jpg
    namnlös4.jpg
    23 KB · Visningar: 144
Last edited:
Tisdag 2003-10-14
Upp vid halvåtta och frukost vid strax efter åtta. På förmiddagen var Mr Rao och Mr Dey hos beställaren i något ärende jag inte visste om. Dagen inleddes med att datorn hängde sig hela tiden och inte förrän jag plockat ut batteriet så gick den att starta om. Jag fick starta om den flera gånger innan den slutade bråka med mig. Jag satt och klurade på min lista som blev en sex åtta punkter någonting till slut. Efter lunch så tyckte jag att det var dags att skaffa en ny kamera. Monika hade via telefon raggat upp en butik en bit bort som sålde Canon Ixus för ca 20000 rupies(5,90 rupies på en krona). Jag fixade en ABB chaufför som skulle köra mig till Connaught place vilket visade sig vare ett område med en massa skitiga affärer av indisk medelstandard. Till sist hittade jag och chauffören, som följde med vart jag än gick, till rätt adress. När jag presenterat mig och refererat till Monika på ABB så visste han direkt vad det gällde. Han försökte genast pracka på mig den senaste Kodak-modellen av värsta sort men insåg rätt snart att det var en Canon jag skulle ha. Jaha, sa han, det tar ca 45 minuter för den att komma hit. -Suck och dubbelt suck. Hur kan man säga att man har en sak och sen be kunden vänta i 45 minuter, nåja, han bjöd på kaffe under tiden och jag såg till att även chauffören fick en kopp. Jag behandlar mina tjänare väl……. När så till sist kameran leverades och jag skulle betala så gick det inte att betala med VISA för kameran var tydligen sidoimporterad på nåt vis och skulle därför inte kunna redovisas i bokföringen. Hmmm tänkte jag, detta luktar stöldgods, men vad fanken, den skulle kosta ca 44000 rupies annars eftersom den var importerad. Nu var jag istället tvungen att hitta en bankomat. Jag är strax tillbaks sa jag och bad honom sätta den på laddning tills jag var tillbaka. Med chauffören i släptåg så inleddes operation bankomatletning. Till saken hör att i Indien så funkar bara vissa automater för utländska kort. Så vi fäktade oss genom trafiken där kor, lastbilar, bussar, militärfordon, bilar, trehjuliga minitaxis, motorcyklar, mopeder, cyklar, fotgängare och hundar samsas på samma vägbana för att hitta en som funka. För att förenkla lite så nämnde jag trafikanterna i den ordning som företräde gäller. Störst kör först. Efter att ha blint skenat över hårt trafikerade vägar så hittade vi till sist en som var öppen och fungerade. Att hämta pengar tog ca 45 minuter det också. Tänk att han inte kunnat kläckt ur sig detta med en gång! Nåja allt har tydligen sin tid här och man får väl ta seden dit man kommer som det så vackert heter. Ibland undrar man dock. På vägen till och från åkte vi förbi presidentens bostad och New Delhis triumfbåge som heter gateway to India tror jag. Precis när jag tog ett kort på den så körde det fram en sån äcklig liten trehjulig minitaxi. Det blev inget foto på porten till Indien, förbannade fotogenångande äckelfordon!!! Jag ska ta kort på en sån i morgon och spy ut över internet. En liten småkrock mellan två bilar såg vi också men ingen av de inblandade förarna verkade bry sig utan de tutade lite som brukligt och körde vidare. Tuta och kör gäller här mer än i Sydeuropa. Tillbaka på kontoret vi fem så hade jag, Rao och en kille som heter Somnat ett möte angående vad som skulle diskuteras på ett möte med myndigheten på onsdag morgon. Jag har nu fått det bekräftat, om man tror att nåt skall ta en dag här så tar det minst två. Nåväl, Rao skulle inte ha möjlighet att närvara vid detta möte så det blir visst bara jag och Somnat. Optimist som man är så förutser jag inga större bekymmer med att få ritningarna godkända och stämplade, peppar peppar. Hotell var nästa stora stötesten, jag hade ännu vid halvsex ingen aning om vart jag skulle knoppa. Till sist fick jag reda på att jag skulle bo på ABB’s guesthouse, vilket lät ok. Bättre än att sova på gatan antar jag. Väl på plats i nya bostaden kunde jag konstatera att det var hyfsad standard men att det saknades AC men det fanns en fläkt i taket i alla fall. Jag fick frågan om jag ville ha kvällsmat men jag avböjde och nöjde mig med en kopp te. Jag har fortfarande inte lärt mig när man ska ge dricks. En annan sak är att jag ibland inte vet vad som ingår i nåt man redan pröjsat. Som den där stackars chauffören som jag släpade runt med idag. Han fick 50 rupies i dricks efter jag skrivit på ABB-notan för färden. En annan rätt rolig grej som hände förra veckan var att jag hade bett om ett anteckningsblock så jag kunde göra lite noteringar då och då. Det tog flera dagar innan jag fick det, rätt komiskt! Nu låter jag jävligt gnällig, det är faktiskt inte så farligt som det låter eftersom alla är så förbaskat trevliga hela tiden. Undrar just hur länge det dröjer innan man tröttnat på denna enorma gästvänlighet? I morgon verkar det som att det finns en öppning på lyxhotellet igen men det återstår att se, det är ju trots allt Indien och allt kan hända även om det oftast händer lite senare. På gästhotellet kommer det lite indier då och då och undrar vem jag jobbar åt som inte placerar mig på ett riktigt hotell. Ingen större fara ändå, jag har bott sämre och då fått betala för det. Undrar just om jag ska betala för detta eller om jag ska ge dricks, satan så svårt att lista ut. Nu har jag just kommit tillbaka till mitt rum eftersom jag blev lurad av en indier att gå ner och ta en öl med honom. Det var satan så intressant, han var hindu och vi hade filosofiska diskussioner samt historiadebatt. Mycket underhållande. Vi jämförde färgen på våra underben och kom fram till att vi båda var arier. Vidare så fick han mig att käka middag med honom också i restaurangen, vegetariskt nu med. Nu är jag tillbaka på rummet och skall strax sova lite. Det har varit en händelserik dag även om inget har hänt!
 
Läser med nöje dagens händelser i indien då det slår mig, tänk om det är din egen kamera du köpt tillbaka tog ju ändå 45 minuter att frambringa. Försäljaren kanske driver häleri verksamhet vid sidan om......

Ser fram emot bilder på de tre hjuliga trafik farorna.....
:rock :rock :rock On dude.......
 
Onsdag 2003-10-15
Vaknade vid sex och undrade om jag försovit mig? Efter en snabb koll på klockan så somnade jag om. Vid halvåtta var jag uppe och då kom personalen med te till rummet. Min skjuts skulle inte komma förrän vid kvart i nio så jag tog det lite piano då jag duschade och plockade ihop mina prylar. På tv’n malde nån amerikansk skämtserie. Jag var inte nå hungrig så frukosten struntade jag i. Då jag kommit ner till receptionen skulle personalen genast beställa en bil åt mig. Utanför tutade det lite titt som tätt och innan jag insåg att jag var i Indien så trodde jag givetvis att det var min skjuts som kommit. Ca 50 gånger försökte jag förklara för personalen att transport för mig redan var ordnad. Till sist tror jag de förstod de små krabaterna, jag vet inte min skjuts dök upp och jag försvann som en avlöning efter jag hade tagit lite foton. På vägen till energimyndigheten försökte jag ta lite foton på bland annat kor i trafiken men så fort det var ett läge så dök det upp en halv liten ful trehjulig taxi, satan! Vid halvtio var vi på Powergrid (energimyndigheten) och satte oss för att vänta på Somnat som ännu inte dykt upp. Jag ringde upp honom och fick beskedet att han inte skulle komma förrän vid halvelva, han var tydligen hos doktorn i nåt ärende. Den stackarn var sjuk tydligen. Mötet var lite krångligt eftersom den nya tjänstemannen inte ville godkänna ritningarna som redan godkänts en gång. Stora ändringar i fundamenten skulle krävas annars inget godkännande. Diverse småändringar skulle också göras men dom var det ingen fara med. I över en timme stötte vi frågan om jämn eller ojämn schaktbotten, jag ville ha voter och höjdskillnader och Mr Kishore krävde en jämntjock platta med en schaktbotten. Jag försökte gång på gång förklara att ritningarna redan godkänts en gång och att det skulle krävas en ny konstruktion om vi skulle gå på hans linje. Jag ringde hem och frågade om det skulle krävas mycket jobb men de sa i Västerås på SCC att dom skulle kunna vara klara med ändringarna på några timmar. Nu kommer jag de närmaste raderna pladdra om en massa olika filformat som jag strulade med här nere. Från Västerås beställdes ritningar i plt format samt i pdf format i reserv. Klockan fem lokal tid hade allt dykt upp på mailen så jag gjorde i ordning en diskett med plt filerna och en reserv med pdf filerna och gav instruktioner om att plt filerna var de som gällde. Pdf disketten var enbart i reserv. Åhh vad skönt det kändes nu! Eftersom ingen på ABB i Indien hade programvara för att kolla på plt filerna (inte ens jag) så laddade jag ner ett gratisprogram till min dator så filerna kunde granskas. Pdf hade jag redan kollat i acrobatreader så de visste jag var ok. Jag visste dock att pdf filerna skulle bli dåliga utskrifter så jag gav mig på att granska plt filerna. Lunch hade jag ännu vid halvåtta på kvällen inte fått. Ungefär samtidigt som papperskopiorna kom till kontoret i A1 format så upptäckte jag att två av plt filerna var fel. Jag kastade mig genast på papperskopiorna och såg då att dom klåparna skrivit ut pdf filerna i alla fall. Eftersom de i stort sett var oläsliga så togs beslutet att A treor skulle skrivas ut från plt filerna. Den stora boven i dramat är att vi ska vara så jävla moderna i Sverige och hela tiden ha nyaste programvarorna. Vanliga cadritningar är de mesta som de kan klara här, våra extraprogram ser till att allt inte syns med gamla versioner. För att göra eländet än värre så insåg jag vid niotiden att jag skulle bli tvungen att ladda ner plt- läsarprogrammet till någon av de stationära datorerna, jag var ju inte uppkopplad till nån skrivare. Men hur svårt kunde det vara? Sånt har jag ju gjort tusentals gånger. Det visade sig att det skulle bli besvärligare än väntat eftersom de indiska datoranvändarna inte är betrodda med nånting. Inte en jävla dator jag provade hade befogenhet att installera nya program och hur vi än försökte så sket det sig. Det hjälpte ju inte att den kläppgöten som jag fått till hjälp hade tuggummi under skorna och var fruktansvärt trög. Frustrationen steg!!!! Till sist så sa killen jag hade till hjälp att vi kunde använda hans dator. Bra sa jag. Han förklarade att han hade både Win 98 och NT som operativ. Han loggade in på NT och undrade vad han skulle göra här näst. Gå in på internet och ladda hem plotläsaren sa jag för femte gången, fan hade hade ju suttit bredvid när jag försökt samma sak på andra datorer. Det går inte sa han, då måste jag logga in på win 98. Nu började jag bli mäkta irriterad. Gör det då sa jag och bet mig lite i läppen. Fem minuter senare var programmet nerladdat och installerat så nu var det bara att skriva ut i A3. –Trodde jag! Hans win 98 hade inte tillgång till annat än A4 utskrift vilket tydligen hans NT hade. Inga problem sa jag, allt finns på hårddisken så det är bara att logga in på NT igen så ska vi nog kunna plotta ut det här. Väl inne på NT så rotade jag igenom hans utforskare och hittade installationsprogrammet och startade installationen. Men det var väl själva faaaaaaan! Hans NT hade inte behörighet att lägga till program. Nu var klockan 23.30 så jag gav upp. Den där stackars saten jag tvingat kvar på kontoret såg rätt uppgiven ut han också. Idag jobbade jag alltså konstant från klockan strax efter 9 till 23.30 utan frukost, lunch eller middag. Märkligt att jag inte känt hunger vid nåt tillfälle under dagen. Tre koppar kaffe och en kopp te duger tydligen utmärkt. Nu är klockan snart halv ett och jag har varit på rummet sen midnatt ungefär. Jag har börjat varva ner lite nu då jag släpp ut lite bläck. I natt delar jag rum med Göran som är projektledare för hela klabbet. Han snarkar men sa till mig tidigare i dag att jag kunde sparka honom om det blev för jävligt. Det verkar som jag inte orkar med nå bråk mer idag speciellt nu när jag fått i mig en pint inhemsk starköl. He he, jag kom på en lustig sak som hände igår då jag var och letade efter en bankomat till kameraköpet. När jag står i en korsning och spanar som bäst efter en bankomat så säger nån nåt lite försynt bakom mig varpå jag vänder mig om…… Där står en 15-17 årig indier och trycker en stor gul orm i nyllet på mig och säger nåt obegripligt på hindi. Jag visste inte om jag skulle spy eller kissa i byxan men det kändes som spyan låg närmare till hands- EINHORN IS A MAN!!!
I morgon blir det i alla fall frukost, då har det gått närmare 36 timmar sen jag åt nåt. Sa jag att jag bor på ABB’s guesthouse i natt också? Nåja, i morgon hoppas jag på Grand igen, det känns som om jag förtjänar lite lyx efter en dag som denna. En dag som började okej rasade likt en lavin in i ett inferno av tröstlöshet. -Life is good,
-BUT NOT FOR ME!
Hoppas inte ABB uppfattar mig som en sopa nu, eller va fan, jag skyller på Scandiaconsult hemma ändå, så det löser sig nog. 
Jag är förresten dålig på whiskyn, inte ens en halvliter har gått åt på mer än en vecka, SKÄRPNING!
En liten fundering bara så här på nattkröken, -är inte Chelsea än tjock kvinna?
 
*CASHMAN* skrev:
Onsdag 2003-10-15
En liten fundering bara så här på nattkröken, -är inte Chelsea än tjock kvinna?

Vägrar att komentera.....-Men vad är detta??????
 

Bifogat

  • binladen-arsenal.jpg
    binladen-arsenal.jpg
    12.5 KB · Visningar: 85
I'm back!

:hej
Torsdag 2003-10-16
Upp vid halvåtta med en kopp te på rummet, försökte ta en dusch men det kom bara tre droppar ur munstycket. Typiskt, ska det bli en sån dag tänkte jag lite ilsket och knöt näven i byxfickan på svenskt manér då jag var på väg ner för trappan till frukosten. Vid frukostbordet satt redan Göran och Görans chef Kenneth och mumsade. Vi delade skjuts till kontoret strax efter frukosten. Väl på kontoret hade vi ett stort möte med alla inblandade för att besluta om PowerGrid skulle få som dom ville eller om vi skulle bråka. Vi beslutade efter många turer att vissa eftergifter kunde tolereras. För den skull så skulle en omgång göras i ordning helt enligt deras direktiv. Dubbelt jobb för SCC i Västerås. Småändringar var också nödvändiga samt att några nya ritningar skulle tas fram. SCC i Sverige skulle ta fram ritningarna och e-posta dom till mig. Efter många turer var så ritningarna på plats i Delhi i plt-format. Då tidigare utskrifter från tryckeriet blivit skit dåliga så tog jag nu det säkra före det osäkra och gjorde i ordning ritningarna på diskett och knallade själv ner till tryckerifirman. Nu minsann blev det bra utskrifter, undrar varför man ska vara tvungen att stå och titta på för att det ska bli ett bra resultat? Ritningarna sorterades och vi kom iväg till hotellet vid niorycket. Idag har jag inte ork att skriva om allt konstigt krångel som indierna ställer till med och allt som jävlats och gått fel.
Tillbaka på Grand så fick vi reda på att bokningarna inte var så länge som vi beställt så det blev genast krångel där också. Dessutom så var våra rum inte städade så vi fick slå oss ner i loungen och vänta. En öl var slank ner och hotellet bjöd på tilltugg i form av några riktigt mumsiga quiche. Till sist var vi inloggade och på plats vid middagsbordet. De båda ABB herrarna lurade på mig nån slags kyckling som var jättegod. Strax efter tolv var jag på rummet och somnade gott efter min sedvanliga whiskypinne.


Fredag 2003-10-17
Vaknade vid halvfyra och insåg att kycklingen tydligen inte passat min mage, fan! Var på muggen fyra fem gånger på en timme innan jag kom på att jag hade magpiller. Medicinen sköljdes ner med ett glas magnecyl brus och snart hade jag somnat om.
Upp igen vid halvåtta och tog en välbehövlig dusch. Vid åtta var jag nere vid frukostbordet där redan Göran och Kenneth satt. Kvart i nio blev vi hämtade av Rao och färden gick mot Powergrid. Jag kände mig väl till mods. In på mötet som inleddes med den första ritningen. Allt som tidigare betts om var ändrat men nu började dom mumla om nya ändringar, grrrr, mitt tålamod var på väg att sina. Nåja, vidare till ritning två var på jag genast upptäcker att en grej missats av SCC i Västerås och slunkit igenom i min granskning. Fan att jag missat det i granskningen och fan att SCC hemma skickar en ritning som är fel. Jag började jag bli sur på allvar. Powergrid skulle nu vidare ha in en massa mått som inte diskuterats tidigare och en massa text som inte heller nämnts. Vidare skulle dom nu också ha någon ytterliggare sektion redovisad, om jag inte suttit på mina händer så hade nog tomten som satt mitt emot fått sig en dagsedel så han hamnat i nästa vecka. Hans idioti retade gallfeber på mig. Allt dom bad om var onödigt dravvel för fan. Det ska malas för malandets skull. Nya samtal med Sverige som nu började undra va fanken vi höll på med här nere. Va ska man svara på det? Oro förkunnades även av SCC som varnade för att timmarna började dra iväg för personalen på hemmaplan och dom har inga indiska löner. Chefsdesigner Åblad fick prata med projektledare Strömberg varpå ritningarna sen togs fram för femtioelfte gången. Det hade inte hunnit bli lunch än. Tillbaka på ABB kontoret så satt jag mig och väntade på att ritningarna skulle dyka upp på mailen. När ritningarna dök upp så började jag granska dom en efter en och den här gången tre gånger per ritning. Jag hann dock inte ens förbi den första förrän jag upptäckte att det ändrats i de texter jag vidare befordrat till Sverige. Helt förståeligt i och för sig därför att tomtens engelska var under all kritik. Jag ville trots detta inte ha några mer diskussioner angående detta så jag sa åt Sverige att ändra så det ordagrant blir som tomten själv skrivit ner. Vid fem hade alla ritningar dykt upp färdigredigerade och jag la dom på diskett och gick tillbaka till tryckeriet och fick dom utskrivna. Resten av kvällen på kontoret spenderades med att stirra uppgivet in i väggen. Nåja, va fan gör det om hundra år. Efter middagen somnade jag omgående.



Lördag 2003-10-18
Vaknade vid sex och rafsade ihop allt jag skulle ha med på dagsutflykten till Taj Mahal, ett av världens sju underverk. Taj Mahal låg i Agra, en stad ca 18-20 mil från Delhi. Efter frukosten så satt jag, Göran och Willy i bilen som skulle ta oss till vårt dagsmål. Vi hann åka i ungefär 20 minuter genom Delhi innan det tog tvärstopp. Värsta trafikstockningen i våran riktning. Folk började köra på fel sida om vägen för att komma fram. Fem meter från vår bil såg vi en kille på vespa drasa i backen efter det han hakat i en cyklist och därefter dundrat in i en traktor. Det såg allt annat än behagligt ut, men han hade inga livshotande skador och kunde efter nån minut resa på sig och haltandes leda bort den lilla vespan. Samtidigt knackade små barn med stripigt hår på våra fönster tiggandes efter allmosor. Jättejobbigt att se. I en dryg timme satt vi i kön innan vi till sist kom loss och kunde börja den egentliga färden. Detta var en gastkramande färd, tidigare inne i stan hade inte farten vart så hög men när den nu dubblades så blev det ett spännande äventyr. I hög fart på ojämn motorväg bland kameler med släp, elefanter, kor, traktorer och cyklar såväl som bilar och lastbilar. Vi gjorde ett toastopp på vägen och där fotograferades en kamel, en elefant och en liten flöjtspelande pojke med en kobra. Väl framme vid Taj Mahal så fick vi en egen guide som lotsade oss runt och berättade om en massa gamla kungar och sånt på halvknackig engelska, men ändå hyfsat förståelig. Taj var en fin grav på vilken det lagts ner enormt mycket jobb på findetaljer. Efter besöket så gick färden till firman som hållit marmortekniken vid liv där vi kollade på deras produkter och på hur dom gjorde allt för hand. Väldigt envisa försäljare de där indierna. Jag köpte glasunderlägg i marmor. De ville ha sjutusen pengar för setet med underlägg men jag bjöd bara sex tusen. Dom sa att man inte prutade i deras affär varpå jag avblåste köpet. –Special price for you, six thousand, fick jag då till svar. Där efter gick vi till en butik med mattor och annat trams. Jag kollade på en som var 6x9 fot och jäkligt snygg. Dom ville ha 1500 $ plus pengar för transport till Sverige och försäkringar. Innan vi åkte så var priset nere i 1100 $ inklusive frakt och försäkring. Jag köpte den inte. Vi kollade sen på lite guld, juveler och ädelstenar men jag orkade nu inte hålla på och traggla mer. Hemfärden var lika spännande som färden dit, kanske även mer så efter det att solen gått ner. Tillbaka på hotellet vid åtta och jag upptäcker en lapp instucken under dörren. Ta första planet till Raipur i morgon bitti löd meddelandet. Men satan också tänkte jag lite uppgivet, det är söndag i morgon och jag vill vara ledig. Jag gick till Görans rum och undrade om han hört nåt om detta spektakel. Jag var ju inbokad på första flighten tisdag morgon. Vad dom krånglar och har sig. Efter diverse telefonsamtal så beslutades att jag skulle åka på måndag morgon med första planet. Researrangör skulle jag tydligen få agera själv. Jag, Göran och Willy käkade sedan middag varpå dom och Kenneth åkte hem till Sverige medan jag gick upp och la mig. Planen var att kolla på tv men John Blund hann före. Nu är jag helt solo svensk här nere.



Söndag 2003-10-19
Vaknade vid tio och hade planer på att ta mig till poolen och slappa lite innan jag ordnade biljetten till Raipur. Frukost beställdes till rummet eftersom det ändå kostar lika mycket som i restauranten på söndagar. Vid halvelva följde jag roadracing VM på tv och njöt av frukosten. Efter frukosten knallade jag ner till hotellets resetjänst och bad dom ordna med biljetten. Planet var fullbokat sa dom. Var då så vänlig att sätt mig på en väntelista för det är tydligen extremt viktigt att jag åker till Raipur på måndag morgon. Jag fick till sist svaret att jag var nummer två på väntelistan och det var som sämst en 50-50 chans att jag skulle komma med på planet. Suck tänkte jag, vad hände med min lediga söndag????? Jag gick upp på rummet och skrev lite i mina journaler eftersom inget blivit nedplitat sen i torsdags, svårt att komma ihåg allt. Jag orkar numer knappt nämna hälften av allt krångel och elände som dom ställer till med här nere. Nu var klockan två och inga rena kläder hade jag heller till i morgon. Jag fixade i ordning en påse med tvätt med klara direktiv att det måste vara klart till klockan fyra på måndag morgon eftersom jag skulle checka ut kvart över. Jag ringde upp tvätteriet och bad dom hämta påsen. Jag blev informerad om att det var dubbel taxa eftersom det var söndag, men jag ville inte chansa på att åka till Raipur utan några rena kläder. Jag visste ju inte alls hur det var där. Strax därefter satt jag i en hotellbil som skulle köra mig fram och tillbaka till flygplatsen. Usch, hela söndan hade blivit pajad av strulande indier. Väl på flygplatsen så gick jag direkt till luckan där det stod tickets – reservations – changes. Jag förklarade mitt ärende och blev hänvisad till luckan längst bort. Vid luckan längst bort drog jag mitt ärende igen och blev givetvis hänvisad tillbaka till den lucka jag gått till först. Glömde jag säga att jag fick stå i kö för att komma fram varje gång. När jag drog mitt ärende för tredje gången drog jag till med att jag skulle till Raipur för att träffa representanter för den indiska regeringen, nu minsann vart det fart på den lille bakom luckan. På mindre än två minuter så hade jag en biljett i min hand och allt var löst. Man ska tydligen bluffa sig fram för att det ska hända nåt. På väg tillbaka till hotellet surrade jag med chauffören och han berättade för mig att han jobbade 15-16 timmar per dag och tjänade 2500 rupies i månaden vilket innebär mellan 400 och 500 kronor, beroende på kurs. Vilken krösus tänkte jag. Han fick hundra rupies i dricks och det kan väl jämföras med att nån kom och gav mig en tusenlapp. Tillbaka på hotellet så beställde jag skjuts till flygplatsen klockan kvart över fyra. Hon i receptionen var som vanligt väldigt trevlig och hjälpsam och undrade även om jag ville ha en kopp te på rummet då jag vaknade. Uppe på rummet blev det en lilling Jameson innan jag travade ner till poolen och simmade några längder. På väg till matsalen så gick jag förbi hotellets whiskybar och beslutade mig för att gå in. Jag provade en inhemsk whisky som hette Antiquity som var fenomenalt bra och en mörk rom som också smakade mums. Det blir till att få med en flaska av varje sort hem. Rommen kostar tydligen inte mer än 140 rps medan whiskyn kostar runt 600. Maten blev till sist i den japanska restauranten på hotellet. Jag fick gå runt och peka på det jag ville att kocken skulle bereda. Jag valde en liten fisk, ett grönsaksspett och ett spett med bacon. Maten var god men döm om min förvåning då jag såg att fisken kostade mer än det andra tillsammans. Det gäller att veta vad man beställer ibland. Jag drack förresten Sake till maten och det har jag aldrig gjort förut. I säng vid halvtio och kollade på Helgonet innan jag somnade in.
 
Last edited:
Måndag 2003-10-20
Oj va tidigt, 03:45 ringde telefonväckningen och en påminnelse fem minuter senare. Jag kom upp och gick direkt in i duschen, utan att passera gå. Just som jag skruvat på vattnet ringde det på dörren och mitt te dök upp, typiskt. När jag öppnade dörren så såg jag en lapp som stuckits in under dörren, vad är det nu då? var den omedelbara reaktionen. Det visade sig vara en lapp från tvätteriet som meddelade att min tvätt skulle bli klar klockan 08:20. –Suck, vilken soppa. Klockan tjugo över åtta sitter jag på ett flygplan. Då jag samlat ihop alla mina pinaler så gick jag ner och checkade ut. Jag meddelade också i receptionen att min tvätt kunde skickas till hotell Celebration i Raipur, Chattisgharg(delstaten). På två minuter kom det då en liten filur springande med mina kläder. Iväg med hotellbilen genom Delhinatten så var trafiken för en gång skull nästan obefintlig. Några hundar, motorcyklar utan lyse samt personbilar med helljus var utbudet denna morgon. Jag undrade vart korna tagit vägen? Incheckningen rullade på förvånansvärt smidigt och jag insåg att jag kunnat sovit minst en halvtimme längre. På planet såg jag att jag dragit nitlotten då jag blev placerad vid fönstret. Benutrymmet är väl okej för en indier på 160 centimeter men för en långbent svensk skulle nog en plats i gången vara att föredra. Nu var det som att sitta tre personer i baksätet på VW Polo från sjuttiotalet. Nu blev flygningen inte helt misslyckad ändå tack vare att flygbolaget lyckats placera en tjugoårig liten välsvarvad snärta i stolen bredvid min. Vi mellanlandade i Nagpur för att släppa av och på resenärer men jag och min icke-engelsktalande granne skulle båda vidare till Raipur. Då vi landade på Raipurs flygplats så insåg jag ganska snart att detta inte var någon metropol direkt. Flygplatsen hade lika gärna kunnat vara en busshållplats då den liknade det mer än nåt annat. Nu funkade däremot hämtningen till hotellet klockrent, mycket förvånad blev jag. Efter den sedvanliga vansinnesfärden bland kor och grisar samt ovanligt många cyklister så checka jag in på hotell Celebration. I lobbyn väntade Sasidharan(han man inte förstår). Klockan kanske var nio eller nåt. Jag lämnade väskan på rummet och gav de båda pojkarna som släpat den var sin tia. Pojkarna sken ikapp med solen och jag tänkte att nu får man väl knappt vara fred hädanefter. En av dom små parvlarna försökte få mig att signera en nota till minibaren fast jag inget handlat och just checkat in. Jag såg i ögonvrån att den märkliga lille passoppen gick till receptionen och beklagade sig då jag och Sasi åkte därifrån. Färden ut till bygget tog mellan tjugo och trettio minuter och vi tog oss direkt ut till groparna där fundamenten ska stå. Nån på Powergrid hade beskrivit i ett brev att arbetet gick i snigelfart och det tyckte jag inte var så konstigt då allting handgrävdes i stenhård jord med hög järnhalt. Uppskattningsvis så var det ca trettio män, kvinnor och barn i tidiga tonår som slet i det 35-gradiga solgasset. Männen hackade lös jorden och kvinnorna bar bort den. Ska man nu stå och titta på detta spektakel i två veckor så kommer jag få tuppjuck. Ska försöka fundera ut nåt fiffigt så vi kan komma igång med väsentligheterna nån gång. De stora problemen blir nog att armera efter ritningarna. Det gäller att det blir rätt från början nu. Efter att ha fotat och spelat in en liten film så åkte jag och Sasi till ett litet hus på området som ska bli ABB’s platskontor vad det lider. Det var väl halvfärdigt men strömmen var ännu inte inkopplad så det var lite varmt. Därefter gick färden till matstugan i vilken jag kan få lunch varje dag. Jag skulle även få använda matsalen till kontor eftersom den var utrustad med både ström och AC. Arbetstiderna är mellan nio och sex med en timmas lunch. Det kommer nog att bli sävliga dagar här de närmsta två veckorna tror jag. Jag ska ju bara finnas tillhands då det blir problem och optimist som jag är så kommer allt gå som på räls. Frågan är om jag inte snart nog står nere i hålet med en egen hacka och gräver? Hur mycket stirrande kan man klara av egentligen? Formningen kommer nog igång tidigast på fredag eftersom jag tror att schaktarbetena kommer pågå till nån gång på onsdag eftermiddag och först då kan vi gjuta avgränsande betonglagret i botten. Det hade nog räckt om jag kommit på fredag till Raipur tror jag. Oh well, sånt är livet. Jag hade inte haft nåt att göra i Delhi heller och nu får jag ju uppleva ett äkta indiskt byggprojekt på nära håll. Omgivningen i Delhi hade trots allt varit lite mysigare kanske, fast klart dyrare.
Märkligt att man sällan ser en indier svettas, jag är sjöblöt i den 35 gradiga värmen. Det känns som jag tappar två liter vatten i timman här nere, usch vad jag kommer att frysa när jag kommer hem. Runt lunch kom han som är ABB’s boss på plats och sa att dom skulle gjuta skiljande betonglagret på tisdag eftermiddag. Lycka till tänkte jag, tidigast onsdag eftermiddag. Svaret jag gav honom var en tveksam fråga –Tror du det?
Vid tretiden bytte dom hål till fundamenthål nummer två, då det tog för lång tid i hål ett där backen var för hård för att få fram voterna i tid. Jag undrade om dom verkligen trodde att marken skulle vara annorlunda bara tio meter bort? Vid sex åkte jag tillbaka till hotellet. Jag kollade vad hotellet hade att erbjuda. En Londonbar, två restauranter, pool, massage, frisör för båda könen, bageri mm. Poolen inspekterades och jag kunde konstatera en geggig massa på vattenytan. Jag tog mig istället till Londonbaren där jag åt tomatsoppa och nudlar varpå jag började undersöka internet möjligheterna på hotellet. Det visade sig att vissa rum har och andra har inte. Mitt rum hade såklart inte dom möjligheterna så jag kollade om jag kunde byta till ett rum med internetuppkoppling. Det kommer att kosta ca 200 kronor mer per natt men kommer ändå bara att kosta ca 400 kronor per natt och rum. Jag behöll mitt rum tills vidare och sa att jag byter på torsdag och har rummet över helgen. Jag försökte även klippa mig, men dom hade stängt salongen för kvällen och bad mig återkomma följande kväll. Jag gick i stället upp och somnade framför tv’n.


Tisdag 2003-10-21
Vaknade kvart i åtta och masade mig in i duschen. Till frukost åts ett hårdkokt ägg, te med rostat bröd samt lite exotisk frukt. Chauffören kom på utsatt tid kvart i nio och vi var på plats ute på bygget vid kvart över ungefär. Som jag gissat var det lika hårt i backen i hål två som i hål ett. Elanga(ABB’s platsansvariga) sa nu att avskiljande betonglagret skulle gjutas på onsdag eftermiddag vilket inte föreföll helt omöjligt. Jag knatade runt och tittade och tog lite foton innan jag träffade PC Garg som är Powergrids chief manager här i Raipur. Dom är mycket för titlar här så det finns tre chief managers här och jag vet inte vem som är högsta hönset. Garg handlägger i alla fall ärendet med byggnationen. Vi diskuterade lite om ditt och datt och det framkom att det stackarna som handgräver allting här har den fenomenala timpenningen av en krona, undrar vad Byggnads skulle säga om det? På det mer personliga planet kan jag nämna att jag konstant är lös i magen nu för tiden. Tabletterna jag fått hjälper rätt så bra men jag börjar bli orolig för att dom inte ska räcka hela vistelsen. Resten av förmiddagen fram till lunch spenderades med att studera ritningarna och göra lite anteckningar. Lunchen var mycket god och jag hade konstant uppassning. Brödet bakades medan jag åt och serverades så fort det svalnat tillräckligt mycket för att man inte skulle bränna sig. På eftermiddagen lärde jag Elanga lite trigonometriska grundsatser såsom sinus, cosinus och tangensformlerna. Nu kunde han räkna ut armeringsvinklar och längder så armerarna kunde bocka till sina järn. På eftermiddagen så fick jag även skriva autograf då det kom fram en av personalen som levererar makadam och bad om en. Jag är visst värsta kändisen, he he.
När jag så kom tillbaka till mitt rum på hotellet så kom det genast en liten indier som skulle hjälpa till med nåt, vad vet jag inte? Men jag tror att han mest var intresserad av vad som visades på tv för han knäppte genast igång den och började zappa hej vilt. Jag började nu undra om han skulle stanna länge för detta drog ut på tiden. När jag tog av mig byxorna så fattade han vinken och gick. Då jag bytt om gick jag för att kolla om frisören hade öppet och passerade då poolen som jag med glädje kunde konstatera att dom tömt. Frisören hade stängt idag också men jag hittade även ett litet gym som hotellet hade för sina gäster. Det kanske kan besökas till helgen eller nåt om jag orkar. Istället fick det bli Londonbaren med insupande av tomatsoppa och naan-bröd. Förbaskat god tomatsoppa i det här landet. Jag drack sen en öl framför tv’n och lyckades slå sönder glaset. Det visas många bra filmer på tv här så man behöver inte ha tråkigt på kvällarna. Jag pratade med Marcus på Scandiaconsult hemma som hastigast från hotellet och lämnade numret till hotellet eftersom mottagningen på mobilen är katastrofal ute på bygget. På några enstaka ställen funkar det hjälpligt. Det är väldigt vanligt med strömavbrott har jag också kunnat konstatera. Minst tre per kväll har det varit hittills. Min ström tog slut mellan halvelva och elva nån gång.


Onsdag 2003-10-22
Vaknade lös i magen som vanligt och tog en tablett, gick ner åt lite rostat bröd. Kvart i nio var chauffören på plats och vi åkte till ABB’s kontor inne i Raipur för att hämta de godkända ritningarna. Väl där så hade dom ingen aning om några ritningar men hasplade till sist ur sig att dom skickats ut till bygget. Va bra då sa jag och åkte vidare ut till bygget. På bygget fanns inga ritningar. Vilka trög-gökar, jag ger upp! Elanga fick nu åka in till kontoret och hämta dom. Tog lite foton på arbetets fortskridande innan jag åkte till ABB’s strömlösa platskontor på området där jag fortsatte studera ritningarna. Jag upptäckte lite frågetecken och tvetydigheter som behövde redas ut. Jag ringde Sverige och bad dom dubbelkolla. Om det hade velat sig riktigt illa så hade all överkantsarméring blivit utbytt mot underkantsarméring och vice versa i fundamentets längdriktning. Undrar varför Powergrids granskare inte upptäckt detta utan bara koncentrerat sig på obetydliga skitdetaljer. Hoppas Powergrid inte får nys om detta för då blir det väl tvärstopp här ute även om det bara är några prickar som har bytt plats på sektionerna. Sila mygg och svälja elefanter är ett passande uttryck. Efter en stund kom så svaret från Sverige och det var inga större fel på ritningen. Planen skulle gälla och prickarna på tvärsektionerna kunde ignoreras. Det kändes dock skönt att det blev dubbelkollat. Vid halvfyra var jag på väg att avlida av tristess, hade absolut inget att göra. Jag gick omkring på bygget och tittade på och väntade på att Elanga skulle dyka upp så jag kunde berätta för honom vad som gällde på ritningarna. Voterna i hål två hade börjat ta form och avgränsande betonggjutningen kom allt närmare. Det skulle dock inte bli idag insåg jag då den stenhårda, järnhaltiga marken beredde grävarna stora problem. Man hade hela tiden försökt att vattna för att lösa upp jorden men funkade bara lite grann. Undergjutningen blir nog på torsdag var den allmänna uppfattningen. Jag såg även hur arbetarna drack direkt ur vattenslangen vilket jag skulle passa mig för även hemma. Jag antar att vanan vid bakterier är lite större här. Man testade även för att se om de nybockade järnen skulle få plats och jag var tveksam. Det krävs nog lite större noggrannhet i bockningsarbetet. Vid strax efter fem kom det några regnstänk och jag trodde det skulle bli kortvarigt, regnperioden ska ju vara över. Vid halvsex åkte jag tillbaka till hotellet och på vägen blev vi stoppade av polisen i en rutinkontroll tror jag. Vi satt väl i 20 minuter innan vi kom loss. På hotellet kollade jag lite på tv innan den dagliga dosen av tomatsoppa och naan-bröd åts. Efter maten gick jag till frisören som ville ge mig en modern indisk frisyr, jag avböjde och nöjde mig med en hederlig vanlig klippning. För kalaset ville han ha 60 rupies, dvs. 10 kronor. Han fick 100 rupies och såg nöjd ut. Jag köpte sen en indisk kokbok som jag säkert aldrig kommer att använda. Somnade framför tv’n i vanlig ordning, det var inget vidare program att se på idag.
 
Nej!!!!!... nu får du komma hem :mad:

Du har ju bara en massa diarrér och skit. Kom hem nu till trygga Sverige och dess ärtsoppa, så vi kan ta en fika, börjar sakna dig lite smått.

Men fram till dess försök att få i dig minst 3-4 vitlöksklyftor per dag det hjälper mot dålig mat.


Lyssna på VaLLe.................. :fatta!
 
Nyheter
Nya europeiska riktlinjer ska höja kvaliteten på avancerad MC-utbildning

I samband med MotoGP-racing...

SMC med och höjer MC-säkerheten i Europa

Sveriges MotorCyklister (SM...

Norton Motorcycles siktar på fyra nya modeller till 2026

Norton Motorcycles förbered...

TILLSTÅND KLART: GGN 2.0 KÖRS I HEJDEBY 2025

Nu är det klart att världen...

Norton Motorcycles siktar på fyra nya modeller till 2026

Norton Motorcycles förbered...

GB350S i fokus på Wheels and Waves 2025

Honda var tillbaka i Biarri...

En hyllning till mästaren!

Pressrelease från MV Agusta...

Vinnarhoj från Custom Bike Show

I nästa nummer av Allt om M...

Testhoj hämtas från Sulas MC

Vi åkte till Strängnäs för ...

Transportstyrelsen avvecklar appen Mina fordon

Foto: Andreas Johansson ...

Back
Top