Giftassugna fruntimmer

[General E]

Läget: En del gamla kompisar har skaffat barn. Jag e 27 och min chey 25, och cheyerna i den åldern börjar bli sugna på en bebis. Det smittar något kopiöst, ska en ha ska alla ha!

Vissa börjar också gifta sig...
Givetvis så är även min chey smittad, har fått en del vinkar om vad hon vill...
vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Tror att hon vill vara säker på att få en unge så småningom, annars kommer hon nog att börja leta efter någon annan kandidat till avelshingst en vacker dag.

Å ena sidan så är hon "vacker, ung och lycklig och rik" som dom sjunger i någon låt, intelligent, tränar mkt och har ett bra jobb och skämmer bort mig med bakade kakor etc nästan varje helg och hon tråkar inte ut mig som många andra tjejer gör.
Å andra sidan så känner jag inget akut behov att gifta mig och skaffa barn heller. Inte så att jag vägrar av princip men det står inte heller överst på listan, känns som barn är en stor grej som tar lång tid.

Nu kommer jag inte på något mer, ni som varit i liknande situation (vilket lär vara många), kan väll berätta hur ni tänker/tänkte och hur det blev!

 

[Anders]

Jag börjar själv känna av den pressen, men jag tycker jag nyss gick ut gymnasiet
Tjejen blir 24 i sommar och jag är nyss fyllda 24, vi har hängt ihop i snart 6 år, är förlovade sedan 3 år tillbaka och bor ihop sen 4 år tillbaka.
Några av hennes kompisar har skaffat ungar, även några av mina jämngamla kompisar.
För bara två år sedan sa jag att inte en dag före 30, men det har man vackert få ändra på...
Unge ska jag ha men jag tycker att det är alldeles för tidigt då jag känner mig lika gammal nu som när jag var 18 år. Och jag vill ju för allt i världen behålla min tjej då jag aldrig kommer hitta en lika fantastisk tjej igen. Så ibland får man "offra sig för laget".....

Inom 3 år sitter man väl man väl med en snorunge på ena armen och huskontrakt i andra näven.

 

[General E]

Skönt att någon känner igen sig. Å ena sidan så blir man skraj, å andra sidan så lär man inte vara mogen oavsett när man skaffar das kind. Å tredje sidan kan det ju vara roligt och mysigt också. Å fjärde sidan lär man få planera sitt liv efter ungen. Mycket nu.

Inom 3 år sitter man väl man väl med en snorunge på ena armen och huskontrakt i andra näven.

Then this is what happens:
http://www.sporthoj.com/forum/showpost.php?p=2180247&postcount=9482

 

[Biturbo]

2180417 Skönt att någon känner igen sig. Å ena sidan så blir man skraj, å andra sidan så lär man inte vara mogen oavsett när man skaffar das kind. Å tredje sidan kan det ju vara roligt och mysigt också. Å fjärde sidan lär man få planera sitt liv efter ungen. Mycket nu.





Then this is what happens:
http://www.sporthoj.com/forum/showpost.php?p=2180247&postcount=9482

Där har du helt rätt.. Det spelar ingen roll hur man gör och hur länge man väntar så är man aldrig förberedd nog att få barn (första).

Men barn vill man (jag) ju ha så det är ju smällar man får ta!

 

[lilltryne]

Stortryne: "Giftassugna fruntimmer, finns det sånna?"

Jag har helt klart skämt bort honom! Måste börja hota med giftasplaner och barn lite oftare...

 

[War-psycho]

Gifta sig är ofta döden för ett förhållande numer.

Så fort man har papper på att man "tillhör" varandra, så börjar man ta varann lite mer för givet.

Sen är det väldigt många som gifter sig för att vända en dålig trend, eller stiltje i förhållandet.
Detta brukar oftast bara göra saken värre istället.

Alternativet är att skaffa barn istället, vilket blir än mer ödesdigert om man gör det av ovanstående skäl.

Nä, håll er ogifta, så vet ni att ni stannar kvar tillsammans för att ni tycker om varann, inte p.g.a. "massa omständigheter".

 

[General E]

Nä, håll er ogifta, så vet ni att ni stannar kvar tillsammans för att ni tycker om varann, inte p.g.a. "massa omständigheter".

Hon e inte riktigt lika "realistisk" som dig, hon e mer inne på prinsen och prinsessan levde lyckliga i alla sina dar.

 

[Halogen]

Hota med att göra slut, se vad som händer. Just for shits and giggles!

 

[War-psycho]

2180607 Hon e inte riktigt lika "realistisk" som dig, hon e mer inne på prinsen och prinsessan levde lyckliga i alla sina dar.

Jo, desto värre.

Då blir hon bara besviken när hon upptäcker att äktenskapet inte blev lika glamoröst i verkligheten.
Sen blir förhållandet ansträngt, för hon tycker att du inte gjort ditt för att uppfylla din plikt som äkta man/drömuppfyllare/prins/slav.

Det blir alltså ditt fel att hon inte vaknar upp i ett kristallslott.

Giftemål kan vara början till slutet i många fall.


Hoppas dock jag har fel i ditt fall, för din skull.

 

[Macho Woman]

För i helvete säg ifrån! Vet hon om hur du känner? Om hon bryr sig om dig kompromissar ni eller så går ni skilda vägar. Du kan inte offra ditt eget liv på det sättet. Visst, tänk efter om du kastar bort något du egentligen skulle vilja ha, men det är det är din vardag 24 timmar om dygnet i minst 18 år vi snackar om när det gäller barn.

 

[KGK]

vad gäller barn så blir det "bara" 50% eller så ifall man separerar

 

[Millis]

Hon måste ju få veta vad du tycker och tänker. Och att inte du är så sugen på tanken med giftemål och barn.

Som tidigare talare så är det ett livstids kontrakt och inget man hastar fort in i..

Är nog som du skrev att hennes vänner börjat skaffa barn och gifta sig som e haken. Hon vill inte vara sist och "utan".
Känner igen det motivet på många andra vänner. Men hur många som håller ihop nu kan räknas på en halv hand.

Bättre säga hur man vill ha det och sen handla efter det och absolut inte hasta in i nåt..

 

[Da Fris]

Han heter Hugo och blir ett år i sommar, det svarar nog på din fråga......
Det går alldeles utmärkt att kombinera MC med småbarn, bara du har en förstående fru/sambo/flickvän......

Dessutom är det skoj med barn, se de växa upp och i stort sett lära sig nya saker varje dag.
Att däremot ha med kommunen att göra i fråga om dagisplatser eller när man måste skriva på faderspapper för att man inte är gift är ganska underhållande...... att leta efter bästa MC-försäkringen är helt plötsligt inte alls ologiskt längre ....

 

[Blip]

2180892
Dessutom är det skoj med barn, se de växa upp och i stort sett lära sig nya saker varje dag.
Att däremot ha med kommunen att göra i fråga om dagisplatser eller när man måste skriva på faderspapper för att man inte är gift är ganska underhållande...... att leta efter bästa MC-försäkringen är helt plötsligt inte alls ologiskt längre ....

faderspapperet man fick skriva på var skitlöjligt när 2 avlönade socialkärringar avbröt det de hade för händerna (fikat) för att komma in och bevittna när man skrev på ett papper.

Hur går tongångarna här egentligen? Skaffa barn? Livet tar för tusan inte slut bara för att man får en knodd. Livet får ytterligare en dimension bara. Det är ju inte så att det är jobbigt att älska sina egna barn. Vad du/ni än känner för kärringen så kommer hon alltid komma i andra hand efter telningens nedkomst.

Jävla stockholmare

 

[Bandido]

Jag kan bara säga att när/om du får barn så kommer det vara det absolut bästa ögonblicket i ditt liv när du håller ditt barn för första gången. Det näst bästa ögonblicket i livet är när barnet tittar på dig och säger "pappa".

Allt annat bleknar i jämförelse. Så länge du e hyfsat mogen i skallen så behöver du absolut inte vara rädd för att bli pappa, det är så jävla grymt att vara pappa!

 

[Mona]

2180134 Läget: En del gamla kompisar har skaffat barn. Jag e 27 och min chey 25, och cheyerna i den åldern börjar bli sugna på en bebis. Det smittar något kopiöst, ska en ha ska alla ha!

Vissa börjar också gifta sig...
Givetvis så är även min chey smittad, har fått en del vinkar om vad hon vill...
vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Tror att hon vill vara säker på att få en unge så småningom, annars kommer hon nog att börja leta efter någon annan kandidat till avelshingst en vacker dag.

Å ena sidan så är hon "vacker, ung och lycklig och rik" som dom sjunger i någon låt, intelligent, tränar mkt och har ett bra jobb och skämmer bort mig med bakade kakor etc nästan varje helg och hon tråkar inte ut mig som många andra tjejer gör.
Å andra sidan så känner jag inget akut behov att gifta mig och skaffa barn heller. Inte så att jag vägrar av princip men det står inte heller överst på listan, känns som barn är en stor grej som tar lång tid.

Nu kommer jag inte på något mer, ni som varit i liknande situation (vilket lär vara många), kan väll berätta hur ni tänker/tänkte och hur det blev!

Nu har inte jag läst igenom alla svar här så du får ursäkta om detta är en upprepning av någon annans svar men MAN SKA ABSOLUT INTE SKAFFA BARN BARA FÖR ATT NÅGON ANNAN VILL! Det är något som båda två måste vilja lika mycket, anser jag.

Sen kan jag ju förstå om hon tycker att ett liv med dig sas är "dött lopp" om hon vill ha barn men inte du...

Prata med henne om saken. Jag själv vill absolut inte ha några barn och när jag tog upp saken med min man för ett antal år sedan så tyckte han att han också kunde avstå. Hade han däremot väldigt gärna velat skaffa barn, ja då hade vi ju helt enkelt fått gå skilda vägar - hur jobbigt det än hade varit just då. Men jag ville att han skulle få en chans att välja och inte behöva gå igenom livet och hoppas på något som aldrig skulle bli av.

Tala om för henne hur du känner. Att du inte kan lova något. Att skaffa barn är något man gör för resten av sitt liv. Även om barnen såsmåningom växer upp så är man för alltid förälder. Och det är inte något man ska ta så lätt på, tycker jag.
Att gifta sig däremot, det behöver inte vara for ever även om grundtanken kanske är det...!

Lycka till!
/Mona

 

[Madhonda]

Jag fattar inte varför måste folk ha så bråttom att "halka in i ledet"...känna att "nä nu måste vi oxå gifta oss och skaffa barn för alla andra gör det"

Våga stå emot och gör som ni själva känner. Man kanske har andra intressen som man vill ägna sig åt ett tag till. Det kan bli jävligt fel om man lixom helt plötsligt måste sluta med dom, för att hänga på en trend som ANDRA skapat.

//Madmotströmmen.

 

[Felix]

Tja, 28 år gift och lycklig med en dotter på snart 2, frun tyckte självklart att hojen skulle vara kvar.

Livet kunde inte vara bättre tycker jag.

När man har pluggat/jobbat/hojat/dejtat/rest osv osv tillräckligt så känns det roligt med barn, jag känner mig inte ofriare nuförtiden även om jag rent praktiskt givetvis är det. (Hämta barn på dagis osv)

/Felix

 

[Nursey]

Barn FÅR bara inte "skaffas" för att man borde eller för att en parten vill. När man väl har dem så finns de ju där 24h per dygn FÖRALLTID (får frossa bara av att tänka på det ). Inget man kan stänga av eller ställa av i garaget m a o.

Visst är det gulligt med småbarn och flertalet av mina polare har dem nu, men jag personligen känner inget behov av att bli på smällen och föröka mig. Det känns så definitivt. Detta är bara hur det känns för mig just nu (utifall någon skulle få psykbryt över det uttalandet ).
Håller mig till proceduren att träna på det istället

 

[JKay]

2180530 Gifta sig är ofta döden för ett förhållande numer.

Så fort man har papper på att man "tillhör" varandra, så börjar man ta varann lite mer för givet.

Sen är det väldigt många som gifter sig för att vända en dålig trend, eller stiltje i förhållandet.
Detta brukar oftast bara göra saken värre istället.

Alternativet är att skaffa barn istället, vilket blir än mer ödesdigert om man gör det av ovanstående skäl.

Nä, håll er ogifta, så vet ni att ni stannar kvar tillsammans för att ni tycker om varann, inte p.g.a. "massa omständigheter".

Been there, done it and trashed my home.