Lite osäker på vad som efterfrågas..
Är det köptips du är ute efter så är RD350 och Aprilia RS250 sannolikt de två cyklar som är lättast att få tag på i Sverige. "Alla" hade en RD350 när det begav sig, så dessa kryllar det fortfarande av ute i ladorna.
Aprilian var den sista "stora" tvåtaktaren. Den hade en egen cup runt om i Europa och är därför fortfarande relativt vanlig och hyfsat lätt att hitta delar till.
Den busigaste sporttvåfemtion var nog Kawasakis KR-1S (Eller ännu hellre R)
Vassast, men skörast motor. Väldigt ovanlig ens när det begav sig, och nu ser man dem i stort sett aldrig ens i annonser. Majoriteten står sannolikt och samlar damm med skurna motorer..
Den mest driftsäkra 250n från samma era är sannolikt den första TZR:en och dess kusin, TDR250.
Båda från Yamaha. TDR:en är motardernas urfader och riktigt kul att köra. Missminner jag inte mig så togs det endast in 40st TDR:er till Sverige, varav en majoritet troligtvis slutade sina dagar i något dike, så de växer inte heller på träd precis.
Suzuki RGV var väl dussinräsern i sammanhanget, vars roll Aprilian tog över under de sista åren av nittiotalet.
Aprilian och vissa årsmodeller av Suzukin delar f.ö. motor, vilket är praktiskt att känna till när man letar reservdelar. Kompetenta och bra cyklar som fortfarande kan skämma ut större cyklar ute på kurviga vägar/banor.
Honda NSR250 eller senare varianter av Yamaha TZR såldes inte i sverige, så att hitta dem här är som att leta efter en nål i en höstack. Tror endast jag sett en enda NSR250 ute på gatan, och den ägdes av en kille som i normala fall använde den på bana.
Honda NS400R har för lite motor för att kunna mäta sig med 500-kubikarna, men den har bäst chassi av de stora, dvs över 250cc, åttiotalarna. Det finns ett 500-kit till den dock, men det kostar en slant..
Yamaha RD500 eller Suzukis RG500 är rätt lika, även om Suzukin har ett ännu vildare rykte kring sig än vad Yamahan har. Mycket av detta bottnar i att de presscyklar som Suzuki lämnade ut till olika tidningar hade fått preparerade motorer och därför hade ett vildare effektregister än Yamahan.
Suzukin har dock en klar viktfördel jämfört med en en RD500 som har kvar det blytunga avgasystemet. Man sparar 12-14kg på att byta till ett par vettiga expansionskammare.
Bimotas V-Due blev den sista och även den ultimata landsvägsgående tvåtaktsfemhundran. Tyvärr va det även cykeln som fick Bimota på fall då de inte redde ut insprutningen och lite annat smått och gått innan det var för sent. Har endast sett en sådan i vårt avlånga land.
Nåja, skulle jag köpa en tvåtaktare att ha som enda motorcykel hade jag valt en RD350 YPVS (-83 och framåt).
Så länge den inte är sönderskruvad får du en pålitlig cykel som är extremt kul att köra. Chassi och bromsar lämnar såklart en del att önska med modera mått mätt, men dessa går att uppdatera hyfsat enkelt den dag man känner att det är dags. Finns massor av kunskap och eftermarknadsdelar till RD350 än idag.
Klockan är alldeles för mycket för att skriva långa inlägg på ett forum, så jag hoppas det är någorlunda förståeligt och at jag inte måste skämmas ögonen ur mig när jag läser igenom min text med pigga ögon imorgon..
. 
när man svarar "Jaaa, men det gör inget, det luktar ju så gott."
