Miss_Orchidee
Gudomlig sporthojare
Förlåt alla... men nu måste jag bara få skriva av mig.
Jag är så satans trött på den svenska avundsjukan, och den jädra jantelagen.
Varför är det så svårt att glädjas för andra? Varför är det så svårt att göra nån annan glad? Varför är svenskar så småsinta? Varför stjälper vi varandra?
Helt ärligt, hur många gånger tänker du på nån annan, när du exempelvis står i kön på ICA, och nån kommer med bara en vara bakom dig? Erbjuder du personen att gå före? Eller väntar du på att personen i fråga ska fråga själv?
9 av 10 Svenskar skulle jag påstå bryr sig inte ett skit om personen ifråga utan uppmärksammar situationen, den ensama varan. men that´s it.
Varför inte bara le lite mot personen bakom och fråga om han/hon vill gå före eftersom det förmodligen går fortare för honom/henne i kassan? Tänk vilken trevlig stämning det skulle bli bara av en sådan simpel gest.
Löner, ja se, det är farliga grejer det, det ska hyshas och viskas och tisslas och tasslas. Herregud, vad är det för farligt med att erkänna hur mycket man tjänar om nån frågar? Vad spelar det för roll? så länge du inte är Fabian Bengtsson på Siba eller liknande, så är det troligen ingen större fara att avslöja sin lön för en arbetskolega/vänn/familjemedlem...
Varför ska det rackas ner på folk som tjänar mycket, vissa av dem har faktiskt gjort sig förtjänta av det, unna dem det då, så svårt är det inte
Hur många gånger hjälper du nån som du ser kan behöva hjälp? nån som tappat saker, saker som ser tunga eller otympliga ut. Varför hjälper inte folk varandra? I dagens sammhälle blir folk genast misstänksamma när man hjälper dem, är det ett sådant sammhälle vi vill leva i? för det är vi som skapar det, tänk på det! Hjälp nån nästa gång de verkar behöva hjälp
Kan alla bara tänka på att göra en god gärning varje dag så vore livet mycket trevligare för alla
Idag var jag inne på Hemköp och skulle lite snabbt handla små sladd klämmor, sånna där vita krokar med en spik i som håller fast sladdar, nivet! jag får hjälp av två supertrevliga damer inne i butiken att hitta det jag sökte, det fanns inte så jag fick en likvärdig vara istället
Så kommer jag till kassan hoppandes på små rosa moln på solskens humör, och så står det en kille med en stor full kundvagn framför mig i kassakön, och damer i kassan råkar vara en kund till mig på salongen. Så hon frågar den där mannen om det inte är ok om han släpper före mig... (mig spelar det ingen roll, jag hade betald arbetstid och jag var glad oavsett jag behövde vänta eller inte)
varpå han blir helt till sig och spelar nån monolog med sig själv om hur dagens sammhälle är...
-vadå, ska du bestämma det för mig? det är väl min sak att avgöra? eller, det är väl det minsta man kan begära, ha? Ja, det får minsan inte gå till på detta sättet, gå före och gå före, vi köar som alla andra, och är det nån som ska bestämma det så är det jag... and on and on...
killens värld rasade samman
I ärlighetens namn tyckte jag lite synd om honom som inte verkade ha något viktigare i sitt liv än en sådan sak att gnälla och ojja sig över, det var ju bara en fråga. Egentligen ville jag bara vända mig till honom och upplysa honom om att jag visste att han sett mig komma med en vara och ställa mig bakom, varpå han ignorerat mig, och att om jag vore han så hade jag erbjudit honom att gå före i välvilja för mina medmänniskor och fråga varför han hade så svårt att göra detsamma? men jag avstod då jag och damen i kassan fnittrade ikapp innombords över denna småsinta man i 40 års åldern...
Kan alla försöka vara glada och tänka på sina medmänniskor lite mer än vanligt imorgon? Så kan ni anteckna vad ni gjort för bra för nån annan och er själva här i tråden sedan En liten "Pay it Forward" så att säga
Ha en underbar dag, och glöm inte att le
Jag är så satans trött på den svenska avundsjukan, och den jädra jantelagen.
Varför är det så svårt att glädjas för andra? Varför är det så svårt att göra nån annan glad? Varför är svenskar så småsinta? Varför stjälper vi varandra?
Helt ärligt, hur många gånger tänker du på nån annan, när du exempelvis står i kön på ICA, och nån kommer med bara en vara bakom dig? Erbjuder du personen att gå före? Eller väntar du på att personen i fråga ska fråga själv?
9 av 10 Svenskar skulle jag påstå bryr sig inte ett skit om personen ifråga utan uppmärksammar situationen, den ensama varan. men that´s it.
Varför inte bara le lite mot personen bakom och fråga om han/hon vill gå före eftersom det förmodligen går fortare för honom/henne i kassan? Tänk vilken trevlig stämning det skulle bli bara av en sådan simpel gest.
Löner, ja se, det är farliga grejer det, det ska hyshas och viskas och tisslas och tasslas. Herregud, vad är det för farligt med att erkänna hur mycket man tjänar om nån frågar? Vad spelar det för roll? så länge du inte är Fabian Bengtsson på Siba eller liknande, så är det troligen ingen större fara att avslöja sin lön för en arbetskolega/vänn/familjemedlem...
Varför ska det rackas ner på folk som tjänar mycket, vissa av dem har faktiskt gjort sig förtjänta av det, unna dem det då, så svårt är det inte
Hur många gånger hjälper du nån som du ser kan behöva hjälp? nån som tappat saker, saker som ser tunga eller otympliga ut. Varför hjälper inte folk varandra? I dagens sammhälle blir folk genast misstänksamma när man hjälper dem, är det ett sådant sammhälle vi vill leva i? för det är vi som skapar det, tänk på det! Hjälp nån nästa gång de verkar behöva hjälp
Kan alla bara tänka på att göra en god gärning varje dag så vore livet mycket trevligare för alla
Idag var jag inne på Hemköp och skulle lite snabbt handla små sladd klämmor, sånna där vita krokar med en spik i som håller fast sladdar, nivet! jag får hjälp av två supertrevliga damer inne i butiken att hitta det jag sökte, det fanns inte så jag fick en likvärdig vara istället
Så kommer jag till kassan hoppandes på små rosa moln på solskens humör, och så står det en kille med en stor full kundvagn framför mig i kassakön, och damer i kassan råkar vara en kund till mig på salongen. Så hon frågar den där mannen om det inte är ok om han släpper före mig... (mig spelar det ingen roll, jag hade betald arbetstid och jag var glad oavsett jag behövde vänta eller inte)
varpå han blir helt till sig och spelar nån monolog med sig själv om hur dagens sammhälle är...
-vadå, ska du bestämma det för mig? det är väl min sak att avgöra? eller, det är väl det minsta man kan begära, ha? Ja, det får minsan inte gå till på detta sättet, gå före och gå före, vi köar som alla andra, och är det nån som ska bestämma det så är det jag... and on and on...
killens värld rasade sammanI ärlighetens namn tyckte jag lite synd om honom som inte verkade ha något viktigare i sitt liv än en sådan sak att gnälla och ojja sig över, det var ju bara en fråga. Egentligen ville jag bara vända mig till honom och upplysa honom om att jag visste att han sett mig komma med en vara och ställa mig bakom, varpå han ignorerat mig, och att om jag vore han så hade jag erbjudit honom att gå före i välvilja för mina medmänniskor och fråga varför han hade så svårt att göra detsamma? men jag avstod då jag och damen i kassan fnittrade ikapp innombords över denna småsinta man i 40 års åldern...
Kan alla försöka vara glada och tänka på sina medmänniskor lite mer än vanligt imorgon? Så kan ni anteckna vad ni gjort för bra för nån annan och er själva här i tråden sedan
En liten "Pay it Forward" så att säga Ha en underbar dag, och glöm inte att le
) och hamnar bakom en tant i kön, inte hela världen. Hon handlar lite småkrafs, bl a 3 små tomtar som det var paketpris på (1 st 15:- 3st 40
) för att sedan börja tjata om den här felräkningen.
