Funderingarna, tankarna och sömnlösa nätter...

Bjork1

Ny medlem
Gick med
25 Dec 2004
Ort
Norrköping
Hoj
På jakt!
Funderingarna, tankarna och sömnlösa nätter. Det är så det känns att livet kommer fortsätta. Martin, Stefan ni är så otroligt saknade.
Varje gång jag sätter mig framför datorn så känns det bra, vet inte om det är för att jag väntar in i det sista på att se er på MSN eller på sporthoj. Att säga att dom 4 senaste veckorna varit kaotiska är väl i minsta laget. Hela livet har vänts upp och ner. Jag känner mig bara vilsen, lost, enorm hopplöshet.
Har aldrig kännt mig så tom inombords, hyrde film igår för att försöka koppla bort allt. Det gick inget vidare kommer inte ens ihåg filmen.
Frågor som man vill ha svar på men aldrig kommer få, det enda man kan göra är att försöka att leva med det.
Försöker att ta en dag i taget, lite som carpe diem seeze the day stuket. Att blicka framåt är inte att tänka på, orkar ju knappt igenom idag.
Man går in på mobilen ser era nr, dom finns ju kvar. Då måste ju ni med finnas? Känns som ni bara är ute och reser men att vi kommer ses igen är ju en självklarhet. Om det nu är så att livet efter existerar, så hoppas jag att hojarna är snygga och att kvinnorna är av hög klass=) Då är det ju som hemma...(hos mig)
Att känna skulden varje gång man sätter sig på hojen, skulden att ha roligt, jag vet att ni inte skulle velat att vi slutade åka hoj men det känns som att man inte har riktigt lika roligt längre. Kommer knappt ihåg när jag hade roligt sist.
Saknaden av att inte ha er här är enorm och den kan jag inte uttrycka i text. Jag har inte kört sen Martin gick bort, suget efter hojen finns inte än... Jag hoppas ni har det bra där ni är, jag har ju aldrig trott på livet efter. Det vet ni ju för det har vi diskuterat.
Sommaren är kommer inte bli som vi sa, vi skulle ju åka hoj, spela in film, äta glass och dricka fulöl på Harrys. Känns tungt nu, jag är så trött på alla som inte förstår att det är jobbigt, och säger nåt i stil med att tiden läker alla sår. Men enligt mig så gör den inte det, man får lära sig att leva med öppna sår genom livet.
Livet kommer vara en enda lång väntan tills vi ses igen.
Nu känns det som att jag och Chrille bara står som två fån och väntar på er.
Jag kan inte fatta att ni är borta, vi vill ju ha er här, tänker på alla som saknar er.
Familjen släktingar och vänner tänker på er, inte en dag kommer passera utan att jag kommer fundera. Jag kommer nog lägga ner sporthojsåkandet för det känns inte som förr. Men minnen för livet har ni gett mig, dom kommer jag att bära med mig hela livet.

Jag känner mig ifrån åkt i livet, varför ska ni alltid vara snabbast???

///Martin Björk
 

Frredde

Medlem
Gick med
24 Jan 2006
Ort
Norrköping/Linköping
Hoj
Xt660X. HELsvart +2x acra mm
:(

OM tiden läker sår, så VET jag att det blir ena jävliga ÄRR, som ALDRIG försvinner...

HAr heller aldrig direkt trott på ngt liv efter. Men jag brukar endå ha en stilla tanke ibland. Som en slags monolog, till någon som betydde enormt mkt för mig, som försvann för alltid för några år sedan.
 
Last edited:

Alicia

Honeybutt
Gick med
27 Sep 2004
Ort
Järna
Hoj
Triumph Street Triple -10 -såld
Kan inte ens tänka mig din sorg och smärta just nu.

Jag lindrar mina tankar med att jag tror att Stefan redan hade lämnat oss när jag kom fram. Att han inte kände någon smärta och att han redan då befann sig hos Martin. Jag tror inte på ett liv efter detta men att vi alla ses någonstans ändå.

Hoppas du lever vidare med hjälp av dina minnen tills du träffar dom igen.
 

Kneedrag

Guest
:gråta :( Ush läser och gråter (även om jag inte var där eller känner killen ......och önskar jag kunde skriva något som tröstar...

Förstår om du slutar åka hoj jag skulle nog tänka samma ....

Ta hand om er
 

Hoztic

Alltid på väg mot nya mål
Gick med
31 Jan 2005
Ort
S-holm, men med hjärtat i Hedesunda
Hoj
K1300S
Otroligt vackert och starkt skrivet Martin!
Det är alltid svårt att beskriva sina känslor, i synnerhet när man är ledsen, det är inte alltid accepterat att man är ledsen och inte orkar fokusera på andra saker i livet just då. Att det helt enkelt gör för ont inombords, den där känslan som man hoppades att man aldrig skulle behöva uppleva, den som gör så obeskrivligt ont, som man egentligen inte kan förklara för någon annan.
Jag har inte kännt någon som har förolyckats i en MC-olycka, bara familjemedlemmar till folk jag har lärt känna senare i livet. Men ändå blir jag lika ledsen varje gång jag läser en RIP-tråd här, eller läser om dödsolyckor på andra ställen. Jag tror ingen kan föreställa sig hur man upplever själva kraschen, ångesten och paniken när man inser att det går åt skogen. Eller saknaden för anhöriga och vänner. Tomheten. Hoppet om att läkarna gjort fel, blandat ihop journalerna och att polarn/pappa/sonen/mamma/dottern snart ska komma ut från sjukhuset, tilltufsad men vid liv och gott mod. Det som aldrig händer.
Men jag fäller ändå en tår, försöker sätta mig in i hur dom känner, försöker känna empati. Det kanske inte har någon betydelse att jag gör det, en helt okänd främmande människa på ett forum, men så länge vi minns våra förolyckade färdkamrater, så länge vi hedrar deras minne så kommer dom alltid leva vidare, oavsett om det finns en värld efter denna eller inte. Så länge vi fortsätter köra våra hojar hyllar vi deras stora intresse, som vi alla gemensamt brinner för. Men samtidigt måste vi försöka att hålla igen lite, låta deras olyckor vara ett varnande exempel på att det kan gå illa, ibland har vi otur, marginalen var på fel sida. Och då har deras bortgångar inte varit helt bortkastade, utan kanske räddat livet på någon av oss andra.
Låt oss hoppas att vi alla någon gång träffas där det aldrig råder vinter, och vägarna alltid är grusfria, men jag hoppas innerligt att det dröjer många många år tills dess.
 

LOTTAK

LEV LIVET, BÖRJA IDAG
Gick med
5 May 2004
Ort
Åtvidaberg
Hoj
-
Va där när det hände
hoppas du inte kände den smärta som fanns i din kropp
Den smärta som vi nu känner när vi tänker på alla som saknar dej
Hoppas du har det bra i rejsinghimlen med alla andra och att bågarna är snabba och vägarn och banorna fina.

V.I.F
 

FunkstarDeLuxe

Ny medlem
Gick med
6 Mar 2005
Ort
Finland
Hoj
Har ingen å kommer aldrig ha
Stefan

Vackert skrivet Martin. Förstår meningslösheten, tomheten. Fan så svårt det är att acceptera. Jag har bara suttit å tänkt idag. Stundtals gråter jag helt hysteriskt. I nästa stund vill jag bara stå å slå mig blodig i ilskan över att det skulle hända Stefan. I nästa stund skrattar jag när jag tänker på alla vackra minnen. tror också precis som du säger, att såren aldrig kommer att läka. Aldrig nånsin. Men jag tror att det där jävla hålet i hjärtat som gör så ont så sakta men säkert kommer att fyllas med fina minnen istället för bara smärta. Det måste det göra. Ska det göra så här ont hela livet så kommer jag inte att stå ut, aldrig. Det måste bli bättre annars ger jag upp. Martin, kan helt ärligt säga till dig att jag inte förstår ett skit av hur du känner just nu. Kan inte förstå att jag själv skulle kunna sjunka djupare än jag är just nu. Men jag förstår att du är djupare. dubbelt djupare. fy fan, det finns inget andra ord.

Känner precis som du att allt lättar när jag går in på datan. in på sporthoj. däremot pallar jag inte med msn. vill att Stefan ska vara påloggad. Fattar inte. Jag väntar på hans samtal hela tiden. precis hela tiden. Undrar när jag ska fatta? kommer jag nånsin göra det?

Jag vill att alla ni Stefans vänner ska veta hur innerligt älskade ni var av Stefan. Jag märkte en sån enorm förändring i hans liv sen ni trädde in. Stefan var gladare än nånsin. Han hade äntligen fått nån att dela sitt intresse med. Nån som förstod honom. Som förstod känslan av att åka fort. Han behövde Er. Jag e Er evigt tacksamma för att ni varit en del i hans liv. Jag vet att Stefan dog lycklig. Det sa han till mig en vecka innan. Naturligtvis så var han ju förkrossad över det som hänt Martin. Så klart. Men, han tillade att om det inte var för Martin så skulle han vara överlycklig. Det känns skönt att veta. Jag vet också att det är mycket tack vare Er, hans vänner.

På nått sätt så tror jag att Stefan visste att han inte skulle komma att bli gammal. Enda sedan den dan jag träffade honom har jag haft den känslan över mig. en sorts maggropskänsla över att han levde här och nu, men att han aldrig visste hur länge det skulle bli. Han levde för sin familj, sina syskonbarn, mig, sin hoj och så alla evinnerligt älskade vänner. Stefan levde alltid på gränsen till det som var omöjligt. Så en dag så trampade han över. När jag fick samtalet från Stefans pappa spred sig paniken i mig. Men samtidigt var jag inte chockad över vad som hade hänt. Mina 3,5 år med Stefan har varit nån sorts mental förberedelse på det här. Vi pratade så ofta om det han och jag. Döden. Han var inte rädd för att dö. Det får man inte vara om man åker hoj. då skulle det ju aldrig funka. Han försökte trösta mig när jag efter att ha ringt 100 samtal en del kvällar och redan befarat det värsta. Han försökte trösta mig å säga att jag inte ska oroa mig. Det kommer inte hända nått. Ibland trodde jag honom, ibland inte. Ingen i hans närhet, varken jag eller hans familj, försökte nånsin få honom att sluta åka hoj. Vi levde alla med samma rädsla. Rädsla för detta. Det visste han. Men vi visste också att hojen var Stefans stora kärlek. Det var den som fick honom att se glädjen och ljuset i livet. Ingen, absolut ingen, ville ta det ifrån honom. Fri människa, fri stark vilja- gör sina egna beslut. Det var Stefan i ett nötskal. Visst, ska inte sticka under stol med att jag ibland har försökt få honom att göra som jag vill. Insåg med en gång att det var fullständigt omöjligt. Envisare människa får man leta efter :) Men det var ju också en bidragande faktor till att jag älskar honom. Hans humor, hans skämt, hans ironi och hur han drev med allt kommer alltid att leva kvar inom mig. Idag har en massa av hans berömda citat ploppat upp i huvet. Å jag skrattar, sitter för mig själv å skrattar. Det e skönt. Han skrev en gång på Msn att han skulle ta en juggefrukost: Svart kaffe och en cigg *ler*

Martin, förstår att din körglädje e som bortblåst. Visst, killarna ville nog inte att du ska sluta åka hoj. Men samtidigt, samtidigt så ville dom så klart mest av allt att du ska må bra. Mår du för tillfället inte bra på hojen så vet jag att i alla fall Stefan hade velat att du inte ska åka. MAn kör för att det är roligt, en njutning för att då den där kicken. Vad är idén om du inte längre får det? Jag känner på nått sätt på mig att den kommer komma tillbaka, en dag...Är det inte så: en gång hojmänniska, alltid hojmänniska. Jag vet inte. Svårt för mig att säga. Jag åker ju inte hoj. Men kör på känslan..Det brukar bli bäst. Funkar väl inte att tvinga sig till nått.

Nu ska jag så småningom försöka gå å lägga mig. E rädd, vill inte. Vill inte ligga å vända å vrida på mig i sängen. Igår hjälpte lite sprit. men det kan jag ju fan inte börja med varje kväll. Måste försöka. Går ju alltid att stiga upp igen och gå in hit. Känns väldigt skönt att sitta här..kommer närmare det som var han.

Ni alla Stefans vänner finns i mina tankar. Önskar att jag får se er alla på begravningen. Vill se vilka ni är alla ni som betydde så mycket för honom.

/Anna
 

Clifton

JoJo vill du gifta dig med mig!
Gick med
6 Mar 2004
Ort
Norrköping
Hoj
Såld :(
Kom precis från din begravning nu Martin!. Den va riktigt fin ska du veta.
Vi saknar dig nåt så otroligt allihop. Din syster hade gjort ett jätte fint kollage med bilder på dig. O då kom alla tankarna tbx om allt vi hade gjort. Kommer du ihåg när du va hemma hos mig o satt på min minimoto. Du tjatade så om att få starta den inne i lägeheten. Hade du frågat mig idag har du fått göra det. Bara du kommer tbx. Jag vill att du kommer tillbaka. Allt känns så tomt o tyst utan dig. Det kan vara fint väder ute men ingen som tänker på det. Ingen som vill ta ut hojen o åka iallfall. Du är juh inte där. Det va juh alltid du som försökte samla oss få oss att åka ut tillsammans. Det spelade inte någon roll ifall du aldrig träffat personen du ville alltid alla skulle åka med.

Nu känns det bara tomt. Våran grupp som va så stor o samlad har plötsligt krymt otroligt. Nu när stefan inte finns med längre heller. Men ni är iallfall tillsammans nu grabbar. O jag o Martin fick reda på en liten hemlis idag med från din syster Martin. Men det är lungt jag ska inte avslöja den =). Men jag o Björk skratta lite åt er grabbar iallfall =).

Nu ska jag försöka hitta på nåt. Vädret är skit o det är rätt kallt ute. Så nån hoj åkning blir det inte. Men kanske åker ut o fotar lite. Du ville juh att jag skulle lära mig fota Martin så jag måste träna lite tills vi ses igen. Du skulle se kameran den är riktigt grym.

Jag vet att ni har det bra där ni är nu o det är iallfall en liten tröst. Jag kommer upp till er nån dag men det får vänta tills senare. Jag är inte färdig här än. Men när vi ses igen grabbar då jäklar ska det bli som förut igen.

Ta hand om varandra nu. Ni är verkligen saknade o älskade ska ni veta.

/Love you guys Clifton!
 
Last edited:

Pacman

Gudomlig sporthojare
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Göteborg
Hoj
Race-R1 -05, KTM 520 EXC, Suzuki RM 250
:gråta
När man läser om hojolyckor i tidningen står det aldrig några namn, och man kopplar inte alltid riktigt att det är verkliga personer det handlar om. Personer med namn, vänner och familj. I en sån här tråd känns det så mycket mer på riktigt. :(
 

cbr00

Ny medlem
Gick med
9 Jul 2004
Ort
Norrköping
Hoj
FB
Inlägg från mc-åkande och sörjande förälder.

Har länge tänkt skriva ned mina tankar här men inte funnit rätta orden. Det gör jag kanske aldrig så lika bra att skriva vad jag känner och tänker idag.
Det som hänt är att vår son och hans bästa kompis omkommit efter varandra inom en månad i olyckor på mc. Hur det känns för alla anhöriga går inte att med ord beskriva, Martin B beskrev det bra med att falla ned i en avgrund när Martin avled som en följd av sin dikeskörning. Så känner jag, ett stort tomrum. När vi fick besked om hans bästa kompis olycka och dess följd så föll vi i ytterligare en avgrund. Man går runt som i en bubbla fjärmad från det vardagliga som görs på rutin, glömmer varför man gått in i ett rum, -vad skulle jag hämta här? Första tiden undrade jag vem jag tyckte synd om? Martin som inte skulle få göra allt som fanns i planerna för sommaren eller oss i familjen som inte skulle få uppleva/dela Martins fortsatta liv, se om han skulle bilda familj, få barnbarn som kommer på besök. Konstiga känslor drabbas man av!
Idag har vi tagit avsked formellt av Martin med begravning i kyrkan. Vi är en liten släktskara på tio personer men vår Martin var omtyckt av flera än släkten och det var en oerhört stor tröst att ytterligare 75 personer ville vara med och ta avsked av Martin. Många från alla olika skeden i hans liv var där. Det uppskattade vi verkligen.
Fortsatt mc-åkande för fadern då, blir det av? Min absoluta övertygelse är att Martin inte skulle vilja att jag slutar på grund av hans olycka. Han var mycket medveten om riskerna för oskyddade trafikanter i olyckor. Han har visat mig hemsidor med hemska bilder. Slutar jag så är det av annan anledning t ex att jag blivit åkrädd, vet inte, har inte provat den nya ännu.
Martin gav inte upp för att han vurpade och slog sig, han väntade otåligt på att få ta bort gipset så han kunde börja reparera. Den här gången fick han inte möjligheten.
_______________________________________________________________
För oss alla är livet nu för alltid förändrat – tänk på att ingen är odödlig – ingen skyddsutrustning hjälper när oturen är framme, oturen kanske är framme även om asfalten är bra, vägen rak, solen i ryggen och farten anpassad till situationen. Har finns ingen garanti för oss.
T
 

Hejlesen

Ny medlem
Gick med
25 May 2005
Ort
Stenungsund
Hoj
Suzuki GSX-R 750 -97
Mycket tung och jobbig läsning!!

Är inte lätt att mista nån närstående. Mycket tankar som far genom skallen, funderingar...usch!!

Respekt till alla drabbade!
 

yamahabert

mc turer på yamahan
Gick med
19 Feb 2006
Ort
Norsborg
Hoj
Honda cb 900 1982
jag sitter o tänker på de som har lämnat oss

hej , det finns inte mycket man kan göra . jag kände inte mc killarna i Östergötland . men varje gång jag tänker ta mig en mc tur så tänker man till mc glädjen är liksom bortblåst ,trafiken är tuff numera o man är ju oskyddad
trots alla skydd . jag sörjer har svårt att samla tankarna men jag finns här om någon vill pm a o skriva : ha det bra :confused: :(
 

nol_johnte

Samlar RR : )
Gick med
31 Mar 2005
Ort
Falköping/Nol
Hoj
Honda VTR
Sorg!

Men blir bara ledsen och tar sig en extra funderare innan man kör nu förtiden....... :(

Tänker på alla som förlorat nån :(
 

Argyle

ingen
Gick med
18 Nov 2005
Ort
Cambridge, New Zealand
Hoj
ingen, helt jävla värdelöst
Ordet tragedi är ett faktum i denna tråden. Ingen föräldrer skall behöva begrava sitt barn....

Jag tror hans kompis stod och väntade på honom på andra sidan, hoppas dom har det bra!
 

Madhonda

Diamonds and pearls don´t move this girl
Gick med
7 Mar 2003
Ort
Såklart att jag bor!!
Hoj
No more!! :( :( :(
Det gör så ont att läsa om all denna sorg och saknad. Och jag kan nog inte ens föreställa mig vilket oerhört tomrum som dessa hojbröder skapat genom att ge sig av för tidigt. :( Ett tomrum omöjligt att fylla med nåt som känns vettigt. Frågor utan svar....känslor utom allt förnuft.

Den här meningen läste jag i en bok....och på nåt sätt kändes dom orden tröstande. "Döden är slutet på livet, men inte på en relation"

Jag vet inte hur tröstande dom känns för er....när döden har tagit dom som ni älskar ifrån er. Men om man lägger till...."döden är slutet på livet..men inte på kärleken"...så kanske det tröstar lite grand i alla fall.

Ord är förstås futtigt....och inget man skriver eller säger kan lindra det onda. Men tysthet...gör nog ännu ondare. Och ni ska veta, att jag och många med mig....känner med er, och för er.

Varma kramar
//Madelene
 

Bjork1

Ny medlem
Gick med
25 Dec 2004
Ort
Norrköping
Hoj
På jakt!
sommaren var sig inte lik,,,,

första gången på hela sommaren som jag besöker SH seriöst. Vi saknar er Martin och Steffe. Har varit en bra sommar vädermässigt, men hojen är ju såld och alla grejerna är till salu. Vet ju att det kanske inte ni skulle uppskattat=)
Har inte åkt sen Martin dog, såg två hojar idag när jag stod på parkeringen till bil besiktningen. Känndes konstigt, blev nästan förbannad. Dom körde väl inte direkt lagligt. Vi skulle säkert haft en riktigt bra sommar. Känns rätt konstigt att inte kunna prata med er, känns som ni bara tog era grejer och stack. Mycket fulöl har det blivit under sommaren, har försökt att hålla mig sysselsatt. Skaffade ett jobb till, känns bra. Har lite bra projekt på g, satt och räknade på garaget igår det kommer bli svin bra=) känns bra att få skriva lite här för på nåt sätt så känns det som ni läser det, era stekare.
nu ska det bära iväg till jobbet igen. Ska man ligga på topp så får man slita hårt. Bjork
 

sica

Ny medlem
Gick med
23 Apr 2006
Ort
Norrköping
Hoj
ingen hoj, aldrig hoj
Bjork skrev:
2490088 första gången på hela sommaren som jag besöker SH seriöst. Vi saknar er Martin och Steffe. Har varit en bra sommar vädermässigt, men hojen är ju såld och alla grejerna är till salu. Vet ju att det kanske inte ni skulle uppskattat=)
Har inte åkt sen Martin dog, såg två hojar idag när jag stod på parkeringen till bil besiktningen. Känndes konstigt, blev nästan förbannad. Dom körde väl inte direkt lagligt. Vi skulle säkert haft en riktigt bra sommar. Känns rätt konstigt att inte kunna prata med er, känns som ni bara tog era grejer och stack. Mycket fulöl har det blivit under sommaren, har försökt att hålla mig sysselsatt. Skaffade ett jobb till, känns bra. Har lite bra projekt på g, satt och räknade på garaget igår det kommer bli svin bra=) känns bra att få skriva lite här för på nåt sätt så känns det som ni läser det, era stekare.
nu ska det bära iväg till jobbet igen. Ska man ligga på topp så får man slita hårt. Bjork

Som jag då.. Första gången idag... Och jag har fortfarande inte några vettiga ord eller ens lust att uttrycka mig. Jag som alltid argumenterat för att vi alla alltid kan välja, att om vi drar saker till sin spets finns valet där om det så bara är att välja det minst obehagliga. Att jag inte har nåt annat val än att "gilla läget" skulle jag vilja slippa acceptera. Visst finns det nu små stunder då jag inte tänker på Martin eller Steffe. Visst är jag starkare. Visst går det framåt... Men det går fortfande inte en timme utan att jag tänker på dem. Och livslust... vadå liksom.

/jessi
 
Nyheter
Eldrivna Oruga Unitrack

Oruga Unitrack, en motorcyk...

Distinguished Gentlemans Ride 2024 körs 19 maj

Söndag 19 maj är det dags f...

Boka provkörning under Start2Ride nu

Under helgen arrangerar mot...

Dags för 2024 års Start2Ride

Kommande helg arrangerar mo...

Härlig uppslutning på kortegen i Sydnärke!

Den traditionsenliga mc-kor...

Eldrivna Oruga Unitrack

Oruga Unitrack, en motorcyk...

Circuit de Barcelona-Catalunya storsatsar

Gran Premi de Catalunya Mot...

Lunchhälsning från Merzouga!

Bästa ökenguiden, Jordi Arc...

Rapport från Marocko: Dag 1

Vi bekantar oss med lokalin...

Godmorgon från Erfoud!

Top