Eftersom jag är en gammal Norrlänning tycker jag mig ha all rätt att berätta denna:
En driven advokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade
givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Västerbotten. Han hade
genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock föll ned på ett
fält på andra sidan av ett närliggande stängsel.
När advokaten klättrade över stängslet körde en äldre samisk man upp
bredvid honom på sin skoter, med tofsmössa och allt, och frågade
"Men fa håll tu på me?" Advokaten svarade, "Jag sköt två ripor som föll
ned
här på fältet och nu skall jag hämta dem". Den gamle samen svarade "Te
här
he ä min mark, å tu få int komma öfer tängsle!".
Den indignerade advokaten sa "Du, jag är en av de bästa
processadvokaterna
i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och
tar
allt du äger".
Den gamle samen log och sa "Uppenparligen tjänner tu int till hur fi
löse
tvister i Västerpotten.
Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten västerbottniska
tresparksregeln".
Advokaten frågade "Vad är den västerbottniska tresparksregeln?"
Samen svarade "Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så sparka ja
dig
först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess
ten antre ger upp".
Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och
beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle geten och
meddelade att han accepterade den lokala seden.
Samen gick sakta av skotern och fram till advokaten. Den första
sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda
skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä.
Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste
måltid fick en gratisresa uppåt.
Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i
baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.
Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma
på
fötter. När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han
"Okej,din gamla sate, nu är det min tur".
Den gamle samen log och sa, "Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna".
Ja gott folk, "lek inte" med en norrlänning !!!!
En driven advokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade
givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Västerbotten. Han hade
genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock föll ned på ett
fält på andra sidan av ett närliggande stängsel.
När advokaten klättrade över stängslet körde en äldre samisk man upp
bredvid honom på sin skoter, med tofsmössa och allt, och frågade
"Men fa håll tu på me?" Advokaten svarade, "Jag sköt två ripor som föll
ned
här på fältet och nu skall jag hämta dem". Den gamle samen svarade "Te
här
he ä min mark, å tu få int komma öfer tängsle!".
Den indignerade advokaten sa "Du, jag är en av de bästa
processadvokaterna
i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och
tar
allt du äger".
Den gamle samen log och sa "Uppenparligen tjänner tu int till hur fi
löse
tvister i Västerpotten.
Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten västerbottniska
tresparksregeln".
Advokaten frågade "Vad är den västerbottniska tresparksregeln?"
Samen svarade "Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så sparka ja
dig
först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess
ten antre ger upp".
Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och
beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle geten och
meddelade att han accepterade den lokala seden.
Samen gick sakta av skotern och fram till advokaten. Den första
sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda
skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä.
Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste
måltid fick en gratisresa uppåt.
Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i
baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.
Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma
på
fötter. När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han
"Okej,din gamla sate, nu är det min tur".
Den gamle samen log och sa, "Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna".
Ja gott folk, "lek inte" med en norrlänning !!!!
