Fobi för telefoner?

[Lugn]

2560289 På måndag morgon måste jag ringa och beställa en läkartid.
Blir svettig och illamående bara jag tänker på det.
Att bli bedömd av en läkare, finns inga ord för hur illa jag tycker om det.
Har näst intill aldrig behövt besöka någon, som tur är.
Blir rädd att dom ska hitta alla möjliga saker. Har aldrig tagit ett blodprov, kanske när man var bebis, vem vet. Men aldrig i vuxet tillstånd.
Det här gäller ändå bara yttre saker men ändå så får det mig att våndas.

Tänk istället på hur skönt det kommer kännas efteråt när du vet att allt är OK!

 

[Zandrah]

2557028 Har dilemma när det gäller telefoner.
Tycker absolut inte om att ringa ex. telefonbolag, boka tandläkartid, boka tid till frissan, ringa ang gocart körning, räkningar, vad det än gäller så tar det mycket lång tid innan jag gör det. Oftast övertygar jag någon annan att ringa bara för att slippa. Eller så slutar det med att jag inte ringer.
Finns det något som heter telefonfobi?

Dock så när man ringer i tjänsten så är det aldrig något problem. Pratar dagligen med helt okända människor, lämnar tråkiga besked som att någon har dött eller åkt in på sjukhus akut. Eller vad det än gäller.
Men då känner jag ingen ångest för att ringa, känns ingenting.
Thats weird.

Jag tycker inte att det är weird alls, för jag är precis likadan.
Eftersom jag inte jobbar, utan pluggar så jag ringer man ju sällan i rollen av student, så att man liksom har en roll att "gömma sig" bakom. Jag kan t.ex tycka det är skitjobbigt att ringa min kusin eftersom vi inte ringer varandra så ofta, min kusin som jag f.ö känner hur väl somhelst.
Ofta går jag innan samtalet igenom vad jag tänker säga, ibland har jag en lapp med punkter. Men somvanligt blir jag nervös och pulsen ökar till 290 och jag börjar mumla fram orden eller pratar alldeles för snabbt.. Om jag kan komma undan att ringa, eller någon annan ringer åt mig, så slipper jag mer än gärna.
Tacka vet jag internet och mobil. Mejl och sms is tha shit