Landning och start
Ska man snacka om landningar och starter som ger en gåshud så är i alla fall den här ett starkt kort enligt mig.
Det är landningen på Tenzing-Hillary Airport i Lhukla i norra Nepal. Därifrån utgår vanligen vandringarna till Everest Base Camp.
Byn ligger i en brant sluttning. Före landningsbanan är det stup och den slutar med en bergvägg så det vill till att dom bromsar ordentligt. Take-Off blir det garanterat eftersom marken plötsligt tar slut och ersätts av en avgrund på närmare 1000 meter.
Inflygningen är helt visuell utan några hjälpmedel så dom flyger bara vid helt klart väder. Snöar det så skottar dom för hand eftersom det inte finns ett enda fordon förutom flygplan där och dom är inte så bra för snöröjning.
Det var djävligt mäktigt när dom bankade tvärt åt vänster runt en bergskam i en dalgång och plötsligt låg den där. Landningsbanan som ifrån planet ser ut som en förlängd helikopterplattform och den första tanken är att "Där kan dom väl för i helvete inte landa"
Landningsbanan är bara några hundra meter lång och som sagt så är det stup i ena änden och bergvägg i den andra. Inga marginaler någonstans.
Planen som används är 15 sitsiga av STOL typ (Short Take Off and Landing). Ingen dörr till Cockpit så man ser piloterna sitta och spaka hela flygningen. Benutrymmet är ännu sämre än i ett vanligt charterplan. Det går inte att få ner arslet på sätet för man är fastkilad mot sätet framför.
Förplägnaden är varsin kola och två bomullstussar (mot bullret) som en mer eller mindre dubbelvikt flygvärdinna kommer gående med strax innan start.
[YOUTUBE-ID]ioakqyUltPU[/YOUTUBE-ID]
Frågar du mig så är det helt underbart men självklart är det väl troligen en av dom farligare flygningarna man kan ge sig ut på vad gäller reguljärflyg.
Ska man snacka om landningar och starter som ger en gåshud så är i alla fall den här ett starkt kort enligt mig.
Det är landningen på Tenzing-Hillary Airport i Lhukla i norra Nepal. Därifrån utgår vanligen vandringarna till Everest Base Camp.
Byn ligger i en brant sluttning. Före landningsbanan är det stup och den slutar med en bergvägg så det vill till att dom bromsar ordentligt. Take-Off blir det garanterat eftersom marken plötsligt tar slut och ersätts av en avgrund på närmare 1000 meter.
Inflygningen är helt visuell utan några hjälpmedel så dom flyger bara vid helt klart väder. Snöar det så skottar dom för hand eftersom det inte finns ett enda fordon förutom flygplan där och dom är inte så bra för snöröjning.
Det var djävligt mäktigt när dom bankade tvärt åt vänster runt en bergskam i en dalgång och plötsligt låg den där. Landningsbanan som ifrån planet ser ut som en förlängd helikopterplattform och den första tanken är att "Där kan dom väl för i helvete inte landa"
Landningsbanan är bara några hundra meter lång och som sagt så är det stup i ena änden och bergvägg i den andra. Inga marginaler någonstans.
Planen som används är 15 sitsiga av STOL typ (Short Take Off and Landing). Ingen dörr till Cockpit så man ser piloterna sitta och spaka hela flygningen. Benutrymmet är ännu sämre än i ett vanligt charterplan. Det går inte att få ner arslet på sätet för man är fastkilad mot sätet framför.
Förplägnaden är varsin kola och två bomullstussar (mot bullret) som en mer eller mindre dubbelvikt flygvärdinna kommer gående med strax innan start.
[YOUTUBE-ID]ioakqyUltPU[/YOUTUBE-ID]
Frågar du mig så är det helt underbart men självklart är det väl troligen en av dom farligare flygningarna man kan ge sig ut på vad gäller reguljärflyg.
