Någon som läst GT idag?
Vad tycker vi om detta förslag......
Jan-Erik Berggren: Fler lekplatser åt mc-förarna
SMC skräddarsyr förarkurser för de värsta fartdårarna.
Det är helt rätt tänkt.
Men SMC behöver stöd för att lyckas få hojåkarna att mogna.
Jo, jag har själv varit ung, galen fartdåre som gillade att sätta hastighetsrekord på favoritvägarna.
Jag for runt på roadracingtävlingar och hade Freddie Spencer-affisher på väggen. Jag var Honda-kille tills dess jag fick Ducati-sjukan.
Mitt liv som fartdåre slutade inte i samband med någon avrostningskurs. Inte ens när kompisar
kraschade funderade jag speciellt mycket.
Jag tänkte om efter att som långsam debutant på roadracingbanan ha blivit förnedrad av konkurrenterna.
Nej, jag var inte någon Spencer eller Schwantz eller Rainey. Jag var en medelbra hojåkare och den insikten fick mig att ta det lugnare också på landsvägen.
Nu ska Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation, SMC, försöka omvända ett par generationer sporthojsälskare och fartfantomer. De får det inte lätt - även om de har ett helrätt program.
Men en som fått smak för godis nöjer sig inte med påskäggen på våren. De vill gärna sticka emellan med en geleråtta eller chokladbjörn lite då och då.
Hojåkarna nöjer sig inte med en kurs om året när de kan gasa fritt vid varje rödljus i stan, ha knäskrap på alla mindre landsvägar och öva bakhjulsåka på minsta lilla raksträcka.
Det behövs lekplatser.
Tillgängliga för alla och alltid.
Det räcker med en raksträcka och några enkla kurvor på tillbakavägen - det behöver inte alls vara F1-standard.
Om det går att bygga tusentals privatfinansierade golfbanor runt om i Sverige så går det förstås att bygga en handfull motoranläggningar.
Jag tror hojåkarna betalar minst lika mycket som golfspelarna. Och det finns lika många starka sponsorer i bakgrunden.
SMC tar första steget redan i år.
Nu vill jag se vem som tar första spadtaget.
Vad tycker vi om detta förslag......
Jan-Erik Berggren: Fler lekplatser åt mc-förarna
SMC skräddarsyr förarkurser för de värsta fartdårarna.
Det är helt rätt tänkt.
Men SMC behöver stöd för att lyckas få hojåkarna att mogna.
Jo, jag har själv varit ung, galen fartdåre som gillade att sätta hastighetsrekord på favoritvägarna.
Jag for runt på roadracingtävlingar och hade Freddie Spencer-affisher på väggen. Jag var Honda-kille tills dess jag fick Ducati-sjukan.
Mitt liv som fartdåre slutade inte i samband med någon avrostningskurs. Inte ens när kompisar
kraschade funderade jag speciellt mycket.
Jag tänkte om efter att som långsam debutant på roadracingbanan ha blivit förnedrad av konkurrenterna.
Nej, jag var inte någon Spencer eller Schwantz eller Rainey. Jag var en medelbra hojåkare och den insikten fick mig att ta det lugnare också på landsvägen.
Nu ska Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation, SMC, försöka omvända ett par generationer sporthojsälskare och fartfantomer. De får det inte lätt - även om de har ett helrätt program.
Men en som fått smak för godis nöjer sig inte med påskäggen på våren. De vill gärna sticka emellan med en geleråtta eller chokladbjörn lite då och då.
Hojåkarna nöjer sig inte med en kurs om året när de kan gasa fritt vid varje rödljus i stan, ha knäskrap på alla mindre landsvägar och öva bakhjulsåka på minsta lilla raksträcka.
Det behövs lekplatser.
Tillgängliga för alla och alltid.
Det räcker med en raksträcka och några enkla kurvor på tillbakavägen - det behöver inte alls vara F1-standard.
Om det går att bygga tusentals privatfinansierade golfbanor runt om i Sverige så går det förstås att bygga en handfull motoranläggningar.
Jag tror hojåkarna betalar minst lika mycket som golfspelarna. Och det finns lika många starka sponsorer i bakgrunden.
SMC tar första steget redan i år.
Nu vill jag se vem som tar första spadtaget.