Fick sparken idag...

[Skrotnisse]

Ser du till att serva hojen på hösten eller har du det som ett ok över axlarna när våren kommer?

Inget utlösande.
På våren dippar humöret, orken och aktiviteten.
Jag vet att det går över, så det är bara att knega på.
Inget stort problem.

 

[BostonGurka]

Synd att du blev av med jobbet. Det jag undrar är verkligen om inte en arbetsgivare har en liten skyldighet här? Dvs att hjälpa dej.

Arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar enligt Arbetsmiljölagen

 

[BusAnna]

Jag tycker man hör allt oftare att folk käkar piller för att klara livet. Vad beror detta på.? Har hela samhället blivit "curlingföräldrar"?.
Är det kraven som man tror att alla har på en själv?. Är folk vekare nu?.

.

Förr teg man om sånt. Och så drack man.

 

[Ketzer]

Hur gick det dådå?

 

[Geggamoja]

Jag tycker man hör allt oftare att folk käkar piller för att klara livet. Vad beror detta på.? Har hela samhället blivit "curlingföräldrar"?.
Är det kraven som man tror att alla har på en själv?. Är folk vekare nu?.

Depression behöver inte vara ett resultat av att man blivit sårad eller mött en motgång. Det kan vara ett resultat av att kroppen inte har den kemiska balansen som behövs för att leva ett "normalt" liv. Då kan regelbundna piller för att hålla rimlig nivå på signalsubstanser vara en vettig lösning.

Om så är fallet går det tyvärr inte att "ta sig i kragen" för det löser inte problemet.

 

[DjMoha]

"skärp dig för helvete" låter lite väl hårt men du har helt rätt i att man bör ta reda på VARFÖR man mår dåligt.
Till TS: Av egna erfarenheter vet jag att livet ibland är riktigt tufft, men efter regn kommer solsken (låter skitlöjligt men sant)

 

[R5+1]

Only love can kill the demon...

 

[Jacobsson]

Ett företag kan inte sparka dig pga det, dom är skyldiga att hjälpa dig. hör med ditt fack dom kan hjälpa dig med arbetsgivaren och även erbjuda hjälp med läkare, kamratstödjare.

 

[Peeth]

Skittråkit att höra med jobbet och att du mår kasst.

Vet själv när man har haft långa dipps att de känns förjävligt.
Men det är lätt att hamna i en sådan situation man bara ser på allt det dåliga och glömmer det bra och det speglar man ut mycket med också. Jag bestämmde mig bara att försöka uppskatta allt man har, familjen, vänner och sen försöka se på det possitiva i vardagen, gör sådana saker som gör dig glad och lev det liv som du vill!

Och en sjuk grej som faktiskt funkar, gå och små le lite nästan hela tiden så kommer du märka att det faktiskt smittar av sig på sitt egna humör. Hjärnan kopplar då att du mår bra.

Jag har inte haft några stora problem men jag är jäkligt nöjd med mitt liv & vardag.
Om du tror att psykolog och sådana saker hjälper så testa?
Och flaskan gör det bara värre om du är deprimerad.. skippa det tills du mår bättre!

Lycka till och jag tror du kommer må kanon snart!

 

[Jonte]

Sök hjälp, börja med vårdcentralen de skickar dig vidare. Överdriv gärna lite i första kontakten. Men framför allt så undanhåll inga mörka tankar från personalen.
Sluta drick alkohol direkt.

Det kan vara så enkelt att din hjärna tillverkar för lite dopamin eller liknande. Det avhjälps lätt med läkemedel. Det kan var så enkelt att du fastnat i en ond spiral. Det hjälper en psykolog dig med. Det finns hjälp att få och den har du rätt till, finns ingen anledning att dra ut på det längre.

Jag tycker man ska ta dessa problem på största allvar. Du kan få ringa mig om du vill prata med någon okänd innan du söker hjälp. PM:a för nummer.

 

[xibalba]

Sedan introduktionen av antidepressiva läkemedel med gynnsam biverkningsprofil de såkallade SSRI tidigt 90-tal har antalet behandlade ökat explosionsartat helt enkelt därför att vi kan behandla fler. De äldre pillerna hade så mycket biverkningar att personer med lindriga till måttliga depressionsbesvär fick härda ut istället.

Sen gäller det att behandla rätt saker. En regelrätt depression skall behandlas och det blir oftast framgångsrikt. Ett innehållslöst liv eller naturlig sorg har piller däremot usel effekt på. Och där ligger problemet för dagens läkare, patienten vill ha piller då denne anser sig deppig, pillren har god effekt och är relativt ofarliga så doktorn nystar inte vidare utan skriver ut tabletten.

Sen är piller en snabb och smidig lösning för alla utom patienterna.

Har en drös med vänner som fått piller på dom lösaste grundet.
När det väl pillrats är det svårt att avbryta och känslospektrat blir ett rakt streck.

 

[Madhonda]

Träna o rör på dig det du kan gå ut o promenera räknas

Bra förslag där. Man ska inte underskatta kroppens eget sätt att ge kroppen en känsla av välmående.

Själv skulle nog vara lite lägre om jag inte fick träna. Eller rättare sagt. Tränar jag inte, känner jag mig låg.

Köp ett par schyssta löpardojjor. Sen sticker du ut och låter hjärnan rensa. Samt att kroppen kommer att kännas skön efteråt.

Lycka till nu. Kasst att må dåligt.

//M

 

[Lagom]

Jag har snackat med några psykologer pga långvarig depression..

Först ville jag bara prata med någon professionell och få tips på hur man löser problemen, sedan insåg jag att psykologer inte kunde hjälpa mig då de själva inte hade en Aning om varför jag kände som jag gjorde (jag knäckte nöten själv något år senare, så onekligen va de inte speciellt kompetenta)..

De frågade ingenting konkret utan alltid var i gåtor, och som mål ville de att jag skulle ringa min mamma och säga att jag älskar henne (?)

Så jag sökte psykiatriker för att bli medicinerad men de tyckte inte det behövdes, utan de ville mjölka ur mig ett antal besök först innan de kunde avgöra om jag behövde det. Hellu, jag säger ju att jag varit deppig i 6 år, hjälp mig..

Anyway, jag gav upp vården och satsade själv. Ett år senare stod jag på benen och jag kan lova att det är få som trivs så bra som jag i livet..

En kompis till mig började i samma veva med att käka SSRI och vi utvärderade hans resultat. När han påbörjat medicineringen blev han tom, såg aldrig lycklig ut och kunde börja gråta när som. Han avslutade medicineringen för ett halvår sedan och har fortfarande inte kommit någon bit på vägen.

Jag säger inte att man inte ska söka vård eller medicineringen, men tänk efter och analysera vad problemen kan vara och försök finna en lösning. Den stora kraftansträningen måste man i slutändan göra själv i vilket fall!

Jag tror mer på att kontakta personer som man vet har det bra, och be de om inspiration och vägledning. Att få hjälp av någon som studerat 5 år för att förstå sig på människans hjärna är inte samma sak som att få hjälp av någon som lyckats själv..
Hur många psykologer tror ni svävar på moln?

De är schysst att må bra. Satsa hårt och du kommer lyckas

 

[Teo]

Jag har snackat med några psykologer pga långvarig depression..

Först ville jag bara prata med någon professionell och få tips på hur man löser problemen, sedan insåg jag att psykologer inte kunde hjälpa mig då de själva inte hade en Aning om varför jag kände som jag gjorde (jag knäckte nöten själv något år senare, så onekligen va de inte speciellt kompetenta)..

De frågade ingenting konkret utan alltid var i gåtor, och som mål ville de att jag skulle ringa min mamma och säga att jag älskar henne (?)

Så jag sökte psykiatriker för att bli medicinerad men de tyckte inte det behövdes, utan de ville mjölka ur mig ett antal besök först innan de kunde avgöra om jag behövde det. Hellu, jag säger ju att jag varit deppig i 6 år, hjälp mig..

Anyway, jag gav upp vården och satsade själv. Ett år senare stod jag på benen och jag kan lova att det är få som trivs så bra som jag i livet..

En kompis till mig började i samma veva med att käka SSRI och vi utvärderade hans resultat. När han påbörjat medicineringen blev han tom, såg aldrig lycklig ut och kunde börja gråta när som. Han avslutade medicineringen för ett halvår sedan och har fortfarande inte kommit någon bit på vägen.

Jag säger inte att man inte ska söka vård eller medicineringen, men tänk efter och analysera vad problemen kan vara och försök finna en lösning. Den stora kraftansträningen måste man i slutändan göra själv i vilket fall!

De är schysst att må bra. Satsa hårt och du kommer lyckas

Håller helt med ang psykologer. Det som behövs finns i ens egen skalle bortsett från stödet som man i princip bara kan hitta hos någon som själv haft en depression.

Däremot finns medicin som fungerar. Har själv gått på Cymbalta som är en mild serotoninhöjare. Fick den av en annan anledning men den har gjort susen verkligen.

 

[Klyrre]

Sen är piller en snabb och smidig lösning för alla utom patienterna.

Har en drös med vänner som fått piller på dom lösaste grundet.
När det väl pillrats är det svårt att avbryta och känslospektrat blir ett rakt streck.

Jupp, men hellre simma på ytan än å bli dragen på botten me nån topp då å då...

 

[xibalba]

Jupp, men hellre simma på ytan än å bli dragen på botten me nån topp då å då...

Det är en fråga om personligt val, där skulle jag hellre välja alternativet utan piller, men vara medveten om att man ser allt svart/vitt.

Leva 40år till som en maskin lockar inte.

 

[Teo]

Sen är piller en snabb och smidig lösning för alla utom patienterna.

Har en drös med vänner som fått piller på dom lösaste grundet.
När det väl pillrats är det svårt att avbryta och känslospektrat blir ett rakt streck.

Finns ju piller och piller... Den här sommaren har jag haft några av de bästa ögonblicken i mitt liv. Något jag inte skulle kunnat åtnjutit föregående år.

Man ska göra lite research innan dock och sen kan medicin påverka folk olika. Men mår man bra av pillren är det inget fel att knapra anser jag. Man lever bara en gång och då ska man må så bra det går.

 

[Teo]

Det är en fråga om personligt val, där skulle jag hellre välja alternativet utan piller, men vara medveten om att man ser allt svart/vitt.

Leva 40år till som en maskin lockar inte.

Som jag skrev så behöver det inte vara så. Finns så klart vidriga mediciner men bara senaste åren har det hänt grejjer på den fronten.

 

[Klyrre]

Det är en fråga om personligt val, där skulle jag hellre välja alternativet utan piller, men vara medveten om att man ser allt svart/vitt.

Leva 40år till som en maskin lockar inte.

I huvudsak menade ja att en (av flera) bieffekter e att man i princip blir ett kolli på känsloplanet, ja blev/e iaf...
Men e de redigt tungt så kan piller ge tillräcklig energi för å ta tag i problemet på redigt, vilket ja själv inte orkat me...

Käka piller resten av livet kanske håller dej vid liv, men du lär inte "leva"...

Edit: Ja snaskar Citalopram

 

[Boris JR]

Sen är piller en snabb och smidig lösning för alla utom patienterna.

Har en drös med vänner som fått piller på dom lösaste grundet.
När det väl pillrats är det svårt att avbryta och känslospektrat blir ett rakt streck.

Det där är tyvärr en myt som är väldigt frekvent förekommande. Är man bipolär och ställs på litium är nedsatt känslospektrum den biverkan man får pga verkningsmekanismen. Men på SSRI som är det vanligaste antideppmedlet finns där inga studier som tyder på det.

Nedsatt känslospektra är dock en del i sjukdomen depression och det är mycket troligt att dina vänner som blivit enl din beskrivning inte har svarat optimalt på behandlingen utan fortsatt är deprimerade men läkemedlet döljer en del av de värsta depressions-symptomen. Då skall man antingen prova ett annat preparat eller sätta ut behandlingen och prova något annat tex KBT.