OM det nu är så illa som du beskriver eller värre kan det som sagt vara värt att försöka flytta. Har du mp3-spelare eller mobil med "diktafon-funktion" kan du försöka spela in din farsas utbrott. Spela in hela situationerna från början till slut(att endast plocka enstaka kommentarer lär alltså inte vara till hjällp).
Lyssna igenom det du spelat in för då borde du upptäcka något av följande alternativ:
1) Din farsa är precis så tokig som du beskriver och inspelningen stödjer dina påståenden. Alltså bör du kunna samla ihop en hög inspelningar, gå till soc, låta en tanta lyssna på eländet som med lite tur kunna hjälpa dig att flytta till eget boende.
2) Du lyssnar på inspelningen när du lugnat dig och upptäcker att ni är lika gåda kålsupare och att det handlar om en "ömsesidig" upptrissning av grälen. Kanske är det bara så att du är en typisk tonåring och han en "typisk" farsa som inte grejjar att lillgrabben plötsligt börjar blir stor och börjar frigöra sig och därför försöker lägga sig i för att på så sätt kunna vara "farsa" trots att hans farsaroll börjat tunnats ut.
nä men allvarligt talat, Hur man än vänder på de så e de ju hans hus. D e nog bara o stå ut... Jag har fått en mycket bättre relation me min far sen jag flyttade. visst känns ju garagesenariot igen fortfarande men där e man inte så ofta längre. O de händer tom att vi kan snacka utan att de slutar med att vi skriker åt varran. Hoppas de löser sig
Och som nån sa, man behöver inte tycka om nån bara för att du e släkt me personen! Vilket är jävligt sant! De e ens polares och flick/pojkväns åsikter som verkligen betyder nått.
