Tjaa... nu spelas ju Basshunter på den engelska topplistan också... så helt galet kan det ju inte varit.
Ramaskri kring Idol har ju att göra med att det är en massa teens som inte har annat för sig som spenderar föräldrarnas pengar på telefonröstning, så nej, jag tar gärna inte sånt i beaktning.
Men annars håller jag med att svenska folket inte har kompetensen till riktigt demokrati, men mycket av det handlar också om att vi inte får hela bilden av det vi sedan borde ta ställning till... t.ex. det med huruvida vi skulle gå med i EMU (den ökända euroomröstningen) där folk trodde att det enbart handlade om att byta ut vår valuta mot euron... och i sin enfald trodde att allt skulle bli dyrare på kuppen.
Hade vi istället fått all information som det hölls inne med så kanske resultatet hade sett annorlunda ut, nu tänker jag inte starta något ställningstagande huruvida det var bra eller inte att det blev ett nej, det är så mycket enklare att se efteråt hur det blev.
Finns ju även idioter som röstar på GP för att han ser så mysig ut... eller MS för att hon har så trevlig röst... eller FR för att han är så snygg när han är rakad och ler så fint. Alltså inte bryr sig om vilken politik de röstar fram utan tänker på helt andra och galna värden.
Nu måste vi ju ha ordningsmän (både polisiära och finansiella) för att hålla folket i shack, detta måste utföras av människor (vi har inte några robots som kan göra detta regelrätt och prickfritt idag) och just människobiten är på både gott och ont, visst, man kan korrumpera en människa just för att det finns mänskliga värden att ta i beaktning... samtidigt kan du få hjälp utanför ramarna som du inte kan om ett bestämt regelverk skall följas punkt till pricka.
Men även brist på information är ju en grej som beror på lathet. Informationen inför varje beslut finns ju nästan alltid där (även om den ibland måste läsas mellan raderna), men innan media börjar ta i saker (och vinkla dem utifrån sin inriktning) måste man göra konsekvensanalysen själv, och gäller det inte frågor som man är personligen engagerad i, är det hemskt få som orkar bry sig. Då är det mycket lättare att lyssna på/läsa skandalrubrikerna på aftonhoran och bilda sig en uppfattning utifrån det ("Är det sant att om vi går med i EU, så kommer det att komma in tiotusen tyska bögar i Sverige?").
Sen har du ju problemet med politiken att den till oerhört stor del handlar om kohandel. "Vi vet att det här beslutet ytterst är bra för alla inblandade, men vi kommer att stoppa det tills ni gör den här grejen som nullifierar nyttan av det, men å andra sidan gynnar den här specifika gruppen i samhället som vi har rövknullat för att få den ställning vi har just nu, och som vi måste låtsas visa tacksamhet mot en liten stund för att få oss en omgång till med dem sen".
Vad gäller behovet att hålla folket i schack håller jag helt enkelt till väldigt stor del inte med dig. Ta svenska vägverkets politik kontra den tyska modellen: I Sverige försöker man skydda oss mot oss själva, man ska ha ner antalet dödade, med resultatet att de flesta olyckor imho troligen är rena oaktsamhetsolyckor; i en vanlig bil i lagliga hastigheter på de flesta vägar blir man helt enkelt så uttråkad att man tappar fokus på det som borde vara viktigt vid körning. Kör du genom Tyskland på motorvägar med fri fart ser du visserligen att en viss del av trafikanterna kör idiotiskt fort, men det är en försvinnande liten del jämfört med dem som håller sig i ett hastighetsspann mellan 130 och 160 km/h, vilket råkar sammanfalla med de flesta bilars effektiva momentområde på högsta växeln och de flesta människors reaktionsförmåga (båda människa och maskin faller naturligt in i en bekväm marschhastighet, anpassad till motorstyrka och förmåga att fokusera).
Självklart händer olyckor även där, men jag skulle påstå att det snarast har att göra med att någon sitter och pillar med GPS:en eller skriker på barnen istället för att hålla ögonen öppna efter bromsljus framåt.
Ett annat exempel: Jag hörde på radion om fotbollshuliganer igår; en polis som pratade om att man inte kan tillåta på förhand avtalade slagsmål, "för hur skulle det se ut" (jo, han använde på fullt allvar det "argumentet" i rikstäckande radio).
Jag håller å ena sidan med honom om att slagsmål är onödiga och inte har med civilicerat uppförande att göra, men å andra sidan: de som hänger med på något sånt i de allra flesta fall vet precis vad de ger sig in i, och så länge det sker i en omgivning där folk som inte är beredda att slåss inte behöver komma in i slagsmålet av misstag så är det ju faktiskt helt lugnt.
Jag vet att jag kan göra ett misstag eller råka ut för något oväntat och hamna på sjukhus eller till och med på bårhuset när jag åker skidor eller mc, eller till och med när jag pendlar till jobbet - men det är en risk jag är beredd att ta, bland annat eftersom jag gör mitt bästa för att inte saker ska gå över styr. Samma gäller med organiserade slagsmål: Folk är beredda på att de kan råka få en armbåge i sig istället för en näve; att ett olyckligt slag kan spräcka en mjälte eller ge en nervpåverkan som orsakar hjärtstillestånd, men uppenbarligen får de en tillräcklig kick av händelsen så de är beredda att ta risken. Vad i hela friden ska då polisen bry sig om det för?
Det finns annat som är viktigare, och där jag verkligen ser ett behov av polisingripande: Folk som genom uppsåtligt agerande orsakar lidande för andra (mördare, hustrumisshandlare, våldtäktsmän, folk som inte kan hantera alkohol/narkotika utan att det går ut över andra (rattfyllerister inräknade), rånare, etc). Den sortens ingripande får ju i praktiken även vi civilister göra i viss mån, men det finns ju en konkret orsak att folk som valt att skaffa en utbildning inom området får "första tjing" på att göra jobbet. I den rollen är ju polisen snarare att betrakta som konsulter än som mer värda medborgare. "Jag outsourcar min hantering av grova brottslingar till dem som är experter på det, utom när det är uppenbart att mitt ingripande behövs här och nu".
