tks
Ny medlem
Det här är kanske inte så intressant för alla, men efter lite sporthoj.com-abstinens efter att ha varit ute på landet och utan internet i ett tag måste jag skriva av mig om dagens mc-tur.
I början av december fick jag på dubbdäcken på XT:n, men det hann aldrig komma någon riktig snö innan jag åkte ut till landet någon vecka innan jul. Nu har jag haft det mysigt där ute ända tills idag, men tyvärr blev det inte några mc-turer alls.
Idag skulle jag hem; jag vaknade och tittade ut genom fönstret - "äntligen" snöade det, efter flera dagars uppehåll.
Jag packade det som skulle tas med och klädde på mig ordentligt. Lyckligtvis fick alla kläder plats under den fodrade Dainese-Goretexjackan, storlek 42. Damstorlek
. (Jag är inte så stor av mig).
Därefter gick jag ut till det kallgarage där XT:n stått orörd i nästan en månad. Jag misstänkte att den inte skulle gå igång frivilligt, men det fanns startkablar och bilar att tjuva ström från, så jag var inte så orolig.
Överraskande nog så lät mc-batteriet riktigt friskt, och fick startmotorn att veva runt den stora kolven gång på gång, utan några tecken på trötthet. Problemet var bara att det inte hände särskilt mycket mer. Varv efter varv, med lite pauser emellan, men inte en antydelse till tändning. Efter några minuter började det kännas lönlöst.
Det fanns inte så mycket verktyg där ute, så det var ingen idé att börja leta efter något fel. Jag chansade på att motorn helt enkelt var för kall. Jag gick och hämtade min värmepistol, som legat där på landet sedan en isig natt då vi var tvugna att tina en hästtransports låsanordningar. Efter lite skarvsladdsjagande stod jag där i garaget igen och värmde på motorn.
Efter några minuter chansade jag - vred om nyckeln och tryckte på startknappen. Braaaapappapppaaaa - start på en gång!
Det var nu det spännande började. Jag backade XT:n ut ur garaget, vilket gick rätt trögt på grund av 5-10 cm kramsnö som bromsade framfarten (eller bakfarten kanske). Sedan var det bara iväg.
Den smala uppkörda grus/lervägen förbi hästhagen och ut till asfaltsvägen var orörd sedan snön kom - snötäcket såg helt jämnt ut - så spåren bilarna gjort i leran kom som spännande överraskningar för framhjulet. Att visiret immade igen gjorde det hela ännu mer spännande. Det gick inte att köra med visiret öppet, inte heller med stängt visir. Jag chansade mest.
Jag kom fram till den mindre asfaltsvägen som leder fram till riksvägen, och såg att även den var ett spårigt snökaos. Ut med lite sladd, men framhjulet bet fint i packsnön och jag fegade mig fram i ca 50 km/h på 70-vägen.
Halvvägs till riksvägen skulle jag få bort lite snö från visiret, och tog vänsterhanden ut från den nyditsatta styrmuffen (stor fodrad "påse" för hela handen). Problemet var bara att få dit handen igen, då jag lyckades trassla in mig i någon fästrem. Det var redan svårt nog att parera alla ojämnheter med bara en hand, och det extra vinglandet från mina försök att få tillbaka handen gjorde det bara extra spännande. Att inte kunna koppla var bara grädde på moset om jag skulle behöva sänka farten. Allt gick väl som tur var, och jag kom fram till riksvägen på två hjul.
Riksvägen är en bred tvåfilig 90-väg, och väglaget var förvånansvärt bra, bara någon centimeter slaskig snö, så det var bara att gasa. Vissa bilister höll 60-70, antagligen för att de trodde det var halt, undrar hur förvånade de blev då det for förbi en mullrande motorcykel i januarisnön.
Inne i stan var det nästan barmark, förutom sista biten i mitt bostadsområde där det var packsnö. Bakhjulet stack iväg en hel del vid 90-graderssvängar i korsningarna där, men framdäcket fungerade riktigt fint.
Nu väntar en hel del körande; från och med måndag så blir det köra minst fem dagar i veckan, då det är studier som ska skötas. Handtagsmuffarna är fixade, så det blir inte mer trassel vid visirtorkande. Mitt fina framdäck (nytt för säsongen) verkar mycket lovande, medan bakdäcket är sig likt från förra säsongen, med lite tvivelaktigt grepp. I stan är det inte så farligt, det blir mest spännande då jag ska ut till landet...
Bifogar bilder på däcken för den som är intresserad...
I början av december fick jag på dubbdäcken på XT:n, men det hann aldrig komma någon riktig snö innan jag åkte ut till landet någon vecka innan jul. Nu har jag haft det mysigt där ute ända tills idag, men tyvärr blev det inte några mc-turer alls.
Idag skulle jag hem; jag vaknade och tittade ut genom fönstret - "äntligen" snöade det, efter flera dagars uppehåll.
Jag packade det som skulle tas med och klädde på mig ordentligt. Lyckligtvis fick alla kläder plats under den fodrade Dainese-Goretexjackan, storlek 42. Damstorlek
. (Jag är inte så stor av mig).Därefter gick jag ut till det kallgarage där XT:n stått orörd i nästan en månad. Jag misstänkte att den inte skulle gå igång frivilligt, men det fanns startkablar och bilar att tjuva ström från, så jag var inte så orolig.
Överraskande nog så lät mc-batteriet riktigt friskt, och fick startmotorn att veva runt den stora kolven gång på gång, utan några tecken på trötthet. Problemet var bara att det inte hände särskilt mycket mer. Varv efter varv, med lite pauser emellan, men inte en antydelse till tändning. Efter några minuter började det kännas lönlöst.
Det fanns inte så mycket verktyg där ute, så det var ingen idé att börja leta efter något fel. Jag chansade på att motorn helt enkelt var för kall. Jag gick och hämtade min värmepistol, som legat där på landet sedan en isig natt då vi var tvugna att tina en hästtransports låsanordningar. Efter lite skarvsladdsjagande stod jag där i garaget igen och värmde på motorn.
Efter några minuter chansade jag - vred om nyckeln och tryckte på startknappen. Braaaapappapppaaaa - start på en gång!
Det var nu det spännande började. Jag backade XT:n ut ur garaget, vilket gick rätt trögt på grund av 5-10 cm kramsnö som bromsade framfarten (eller bakfarten kanske). Sedan var det bara iväg.
Den smala uppkörda grus/lervägen förbi hästhagen och ut till asfaltsvägen var orörd sedan snön kom - snötäcket såg helt jämnt ut - så spåren bilarna gjort i leran kom som spännande överraskningar för framhjulet. Att visiret immade igen gjorde det hela ännu mer spännande. Det gick inte att köra med visiret öppet, inte heller med stängt visir. Jag chansade mest.
Jag kom fram till den mindre asfaltsvägen som leder fram till riksvägen, och såg att även den var ett spårigt snökaos. Ut med lite sladd, men framhjulet bet fint i packsnön och jag fegade mig fram i ca 50 km/h på 70-vägen.
Halvvägs till riksvägen skulle jag få bort lite snö från visiret, och tog vänsterhanden ut från den nyditsatta styrmuffen (stor fodrad "påse" för hela handen). Problemet var bara att få dit handen igen, då jag lyckades trassla in mig i någon fästrem. Det var redan svårt nog att parera alla ojämnheter med bara en hand, och det extra vinglandet från mina försök att få tillbaka handen gjorde det bara extra spännande. Att inte kunna koppla var bara grädde på moset om jag skulle behöva sänka farten. Allt gick väl som tur var, och jag kom fram till riksvägen på två hjul.
Riksvägen är en bred tvåfilig 90-väg, och väglaget var förvånansvärt bra, bara någon centimeter slaskig snö, så det var bara att gasa. Vissa bilister höll 60-70, antagligen för att de trodde det var halt, undrar hur förvånade de blev då det for förbi en mullrande motorcykel i januarisnön.
Inne i stan var det nästan barmark, förutom sista biten i mitt bostadsområde där det var packsnö. Bakhjulet stack iväg en hel del vid 90-graderssvängar i korsningarna där, men framdäcket fungerade riktigt fint.
Nu väntar en hel del körande; från och med måndag så blir det köra minst fem dagar i veckan, då det är studier som ska skötas. Handtagsmuffarna är fixade, så det blir inte mer trassel vid visirtorkande. Mitt fina framdäck (nytt för säsongen) verkar mycket lovande, medan bakdäcket är sig likt från förra säsongen, med lite tvivelaktigt grepp. I stan är det inte så farligt, det blir mest spännande då jag ska ut till landet...
Bifogar bilder på däcken för den som är intresserad...
Bifogat
Last edited:
Är hur kul som helst,körde 100 mil förra vintern och räknar med 150 mil i år 
