ntv
Ny medlem
Snart är det ett halvt år som har gott, årets ljusaste dag skulle bli den mörkaste i mitt liv. Året hade ja börjat så grandios….hur kunde detta hända?
Satt där och väntade på dig för att fira midsommar….jag bara skrek ner telefonen ringde och jag fattade vad din mamma försökte säga till mig…jag ville bara hoppa efter.
Det var den här sidan jag fick överhuvudtaget veta vad som hade hänt. Jag var helt galen, fattade ingenting...jag har inte ens nån minne vad som hände de dagarna efter….vet bara att jag rusade fram och tillbaka genom halva Småland, Anderstorp, Växjö, Braås tillbaka till sommarstugan…men hittade dig ingenstans…
Tänkte att jag kommer slänga min hoj…aldrig köra mer. Hade nog varit det alla förväntade sig. Men jag fattade ja att det som hände var så otroligt och osannolik…du hade även kunnat ramla ner trappan..
Det tog några veckor tills jag vågade. Vilken känsla…var nog första gång efter en lång tid att jag kände att JAG fortfarande levde. Första leende…
Vet samtidigt att du är med ..såg ett ljus och en svart R1 som följde mig i backspegeln ….såg R1an skymmande försvinna på vägen några kurvor framför mig…jag vet att du finns alltid med mig när jag kör. Vet att du finns med hela tiden på något sätt jag inte förstår….
Har inte lärt mig än att tänker längre framåt än några dagar…men jag vet så klart att jag kommer vara ute så snart det blir torra vägar och lite värme ..det ser jag fram emot. Verkligen,
Vill tackar dig för allt den tiden och kärleken jag fick av dig i denna underbara korta tid vi har haft tillsammans. Jag vill tackar för din familj ..som känns som min egen, för din underbar pojke som jag får tillbringa så mycket tid med…för dina kompisar som ger mig så mycket värme och kraft.
Om jag fick önskar mig något? Vet att jag få aldrig tillbaka dig!...Vet dessutom att du kommer och stå där och väntar på mig den dagen jag lämnar det här livet.
Jag skulle önska mig att inga fler olyckor får ske. Ingen behöver sörja sin kärlek, sin mamma eller pappa, sitt barn, sitt syskon, sin kompis. Men det vet vi alla, det kommer inte att ske. Alla ni (vi) som kör, ta det lugnt, om inte för ert eget skull, så för de andra som ska stanna kvar och behöver härda ut detta ett helt liv….
Satt där och väntade på dig för att fira midsommar….jag bara skrek ner telefonen ringde och jag fattade vad din mamma försökte säga till mig…jag ville bara hoppa efter.
Det var den här sidan jag fick överhuvudtaget veta vad som hade hänt. Jag var helt galen, fattade ingenting...jag har inte ens nån minne vad som hände de dagarna efter….vet bara att jag rusade fram och tillbaka genom halva Småland, Anderstorp, Växjö, Braås tillbaka till sommarstugan…men hittade dig ingenstans…
Tänkte att jag kommer slänga min hoj…aldrig köra mer. Hade nog varit det alla förväntade sig. Men jag fattade ja att det som hände var så otroligt och osannolik…du hade även kunnat ramla ner trappan..
Det tog några veckor tills jag vågade. Vilken känsla…var nog första gång efter en lång tid att jag kände att JAG fortfarande levde. Första leende…
Vet samtidigt att du är med ..såg ett ljus och en svart R1 som följde mig i backspegeln ….såg R1an skymmande försvinna på vägen några kurvor framför mig…jag vet att du finns alltid med mig när jag kör. Vet att du finns med hela tiden på något sätt jag inte förstår….
Har inte lärt mig än att tänker längre framåt än några dagar…men jag vet så klart att jag kommer vara ute så snart det blir torra vägar och lite värme ..det ser jag fram emot. Verkligen,
Vill tackar dig för allt den tiden och kärleken jag fick av dig i denna underbara korta tid vi har haft tillsammans. Jag vill tackar för din familj ..som känns som min egen, för din underbar pojke som jag får tillbringa så mycket tid med…för dina kompisar som ger mig så mycket värme och kraft.
Om jag fick önskar mig något? Vet att jag få aldrig tillbaka dig!...Vet dessutom att du kommer och stå där och väntar på mig den dagen jag lämnar det här livet.
Jag skulle önska mig att inga fler olyckor får ske. Ingen behöver sörja sin kärlek, sin mamma eller pappa, sitt barn, sitt syskon, sin kompis. Men det vet vi alla, det kommer inte att ske. Alla ni (vi) som kör, ta det lugnt, om inte för ert eget skull, så för de andra som ska stanna kvar och behöver härda ut detta ett helt liv….
