När det ringar på dörrklockan efter Kalle Anka brukar årets bästa stund börja, vi är alla i familjen sjukt förväntansfulla, adrenalinstinna och vi har nog alla en lite grötig blick efter all alkohol.
Ni förstår, vi HYR tomte, så man vet aldrig vem som kommer.
Hohoho finns det några snälla barn.....herrrrregud kom igen....fel hus.....
Snabbt låser vi dörren bakom den intet anande tomten. Inte låta någon tid försvinna bort i onödan. Det är ju bara jul en gång om året.
Hammaren brukar kännas lite klibbig i handen efteråt. På med handfängsel och in med massor av mandariner i munnen på honom. Just det behövs inte alltid, det beror lite på hur mycket han skriker. Om han skriker överhuvudtaget.
Grannarna - grannarna måste tänka på grannarna och inte störa julfriden.
Så skriker han för mycket, blir det en extra dos c-vitamin.
Sen att släppa ner honom i källaren brukar vara ett sjuhelsikes jobb. TUNGT ! Väl där, längst in bakom en tjock ståldörr finns ett ljudisolerat mörkt rum.
Där mitt på golvet finns en låg stålbur fastbultad i golvet.
Där sätter vi tomten.
Lampan som hänger på el-sladden i taket brukar gunga sakta fram och tillbaka.
Förbaskat lätt att bränna sej emot. Jag måste korta sladden......
Skuggorna den skapar slår mot väggarna och tomtens röda, svettiga, skräckslagna ansikte.
I ena hörnet står en back med Bryggargårdens bästa julmust, ni vet musten med Viktor Rydbergs klassiska dikt "tomten" på.
Årsgammal är den, för den bästa musten måste lagras, minst ett år.
Ljudet av kapsylen som studsar ner i det kala kalla rummet är som en distinkt liten symbal.
Har man tur rullar den några varv innan den sakta stannar.
Jag har alltid älskar synen av rullande kapsyler, ända sen jag var barn faktiskt.
Jag vet inte hur det blir i år om vi kommer dricka musten först eller om vi kommer starta sticksågen först.....
Oavsett brukar jag vara extremt törstig efteråt! Extremt törstig.
Är vår familj onormal?
Kanske finns det någon här på Sporthoj som vill vara tomte hos oss?
Jag betalar bra !!!!!