Ensam- eller gängåkare?

[Hoztic]

Det är många som åker hoj, om man bara ska vara passagerare kan man väl lika gärna ta bussen?

 

[sportbike]

Det är många som åker hoj, om man bara ska vara passagerare kan man väl lika gärna ta bussen?

Knasboll

Jag åker helst i grupp, så stor och galen som möjligt, lite lekfullhet förlänger livet.
Åker man tillsammans med goda vänner som är rädda om varandra så visar man också respekt för varandra och omgivningen.

Grupp-körningar av alla de konstiga slag där alla ska vara världsmästare gör mig livrädd, jag har suttit på akuten i skinnställ många gånger och väntat på besked om hur det går för någon som brassat rakt ut i skogen.

Jodå, jag har också gjort misstag och det kan göra jätteont jättelänge.

edit: Jag mår fan inte bra av att läsa olyckstråden, jag ser ju dagligen hojåkare som är väldigt nära incidenter.

 

[Coola Ola]

Att köra i grupp behöver ju inte betyda kökörning i långsamt tempo, vilket vissa i tråden verkar antyda? Jag är ofta ute med några bekanta och kör, men har aldrig känt mig begränsad av det utan kan brassa satan som jag vill. Den/de som vill köra fort lägger sig först och de som vill köra långsammare ligger baktill. De som först kommer till en ställe där vägen delar sig väntar helt enkelt på de långsammare, inget konstigt.

Vissa dagar är det förstås skönt att bara köra själv och helt slumpmässigt välja vägar, mem både och har sin charm. Varför välja när man kan få båda?

 

[Ulvhamne]

Jag kör ensam för det mesta. De gånger jag kör med någon annan är det när man råkar på någon ute på vägarna som hänger på en stund, och avviker en godtycklig mängd mil senare, eller när polare kommer förbi och vill ta en tur. Eller när jag hälsar på lillebror.

Får tillräckligt av att undvika andras konstigheter på bana.

 

[BMW R90s]

Synd att man inte kan göra båda samtidigt åka ensam och åka i grupp.
Åka ensam på dagen. Ljuga med kamraterna på kvällen under ett parasoll utanför för hotellet
Kortare turer kör jag helst själv.

 

[Shimonu]

Brukar ibland åka med en polare och det kan vara trevligt när man åker en bit och hittar fina ställen att fika på och så. Men det är inte vad jag oftast vill göra.

Idag blev det en sväng på nästan kanske 35 mil ensam och det var jätteskönt att kunna åka dit jag ville utan att diskutera det med någon, jag kunde stanna till spontant och ta lite käk när jag blev hungrig. Det är klart mer frihet och det tycker jag om.

 

[fleece]

Jag åker alltid ensam både hemma och på europa semester.

 

[n_andersson]

Har blivit ensam den senaste tiden då Kompisar sålt sina hojar eller aldrig har tid

 

[jpe70]

Åker gör man med andra. Kör gör man själv....


Jag kör motorcykel.

What he wrote.

Det hindrar inte att jag ibland åker med andra, dock som princip aldrig fler än två såvida det inte är tävling.

Vill jag träffa folk går jag ner på stan.

Skickat från min G8441 via Tapatalk

 

[Hixman]

Ensam. Uppskattar det kontemplativa och kompromisslösa med att köra själv. Kör även 3-4 veckor på hojsemester själv av samma anledning. Kan sakna någon att dela upplevelser med i bland men inte så ofta så det stör. Jobbar med människor och ger mycket av mig själv om dagarna, så detta är nog ett sätt att återhämta och fylla på. Kör gärna 3-5 timmar i sträck utan att stanna vilket inte passar flertalet. När man läser här så kanske jag har fel ändå...

 

[jpe70]

Ensam. Uppskattar det kontemplativa och kompromisslösa med att köra själv. Kör även 3-4 veckor på hojsemester själv av samma anledning. Kan sakna någon att dela upplevelser med i bland men inte så ofta så det stör. Jobbar med människor och ger mycket av mig själv om dagarna, så detta är nog ett sätt att återhämta och fylla på. Kör gärna 3-5 timmar i sträck utan att stanna vilket inte passar flertalet. När man läser här så kanske jag har fel ändå...

Nej. Det är rätt.

Skickat från min G8441 via Tapatalk

 

[DampKid]

Nej, det finns förstås inget facit: inget rätt eller fel. Alla måste göra det som känns bäst för en själv. Samtidigt bävar jag lite för att vi, trots allt, är på väg att tappa bort det som vi människor i alla tider varit så fenomenalt framgångsrika på: att bygga grupper och broar, odla sammanhållning och gemenskap. Visst, flockbeteende kan föra med sig massa skit, men motsatsen kan faktiskt vara ännu värre. Det är bara sorgligt och trist om rädsla, blyghet eller förutfattade meningar hindrar oss från att lätta lite på säkerhetsbältet.

Funkar det inte, så funkar det inte. Fine, då kan man kanske leta upp en ny konstellation, eller bara köra på i gamla hjulspår? Men lite social träning har mig veterligt ingen skadats av. Det värsta som kan hända är att man kanske får en och annan ny polare. Eller inte.

Ibland måste man bara släppa hörnflaggan...

 

[Nord_K6_1000R]

Har blivit ensam den senaste tiden då Kompisar sålt sina hojar eller aldrig har tid

Känner igen mej sååå, passerat 40 å håller fast vid R hoj , länge sen nu fönstrena skakade av att 8-10 hojjar stod på gården och funderade om man skulle med ut å bomba, tog mej förbi spärren att kör man bana klotar man direCKt!!!! å en helt ny värld tog fart.... bandagar på tex Gelleråsen, så jävla kul har ja inte haft sen vi draggade efter farfar i fel sjö!!!
Men på väg är det skönt å ha iaf en ”wingman” utifall nåt händer

 

[Raderad medlem 51742]

Kör oftast själv eller med en kompis. Även en del långresor på egen hand, då det oftast är helt hopplöst att lyckas få med sig andra. Har även varit på några arrangerade långresor med större grupper, men där vi delat upp oss i smågrupper som kört egna dagsturer. Tycker det har funkat riktigt bra när man varit max 4-5 stycken i en grupp där personkemin stämt och vi haft samma syn på tempo, vägval, ruttlängd osv.

Att köra själv har helt klart sin tjusning, särskilt när man upptäcker nya vägar. Samtidigt kan det bli lite tråkigt att inte ha någon att dela upplevelsen med, snacka skit med längs vägen och vid stoppen. Särskilt på hemmaplan, där man nästan börjat tröttna på vägarna man kört massor av gånger kan jag ibland tycka att det blir lite tråkigt att köra själv. Känner mig ofta inte lika motiverad att dra ut på en sådan tur själv längre.

 

[Harmon Rabb]

Att köra själv har helt klart sin tjusning, särskilt när man upptäcker nya vägar. Samtidigt kan det bli lite tråkigt att inte ha någon att dela upplevelsen med, snacka skit med längs vägen och vid stoppen. Särskilt på hemmaplan, där man nästan börjat tröttna på vägarna man kört massor av gånger kan jag ibland tycka att det blir lite tråkigt att köra själv. Känner mig ofta inte lika motiverad att dra ut på en sådan tur själv längre.

Håller med dig i citatet ovan och i övrigt också. Har dock dragit mig från att köra i stora gruppkörningar.

Kör oftast själv, inte sällan spontant. Ibland kör jag med någon kompis i enstaka fall. Kör jag i grupp ska det vara med människor som har impulskontroll och en bra personkemi där man visar varandra hänsyn och omtanke.

Fördelen med att köra själv är att man själv bestämmer tempo, rutt etc. Man är mer närvarande i stunden och kan reflektera över saker och ting. Åker man med andra blir mer följa John. Någon blir utsedd ledare och resten hakar bara på. Det ställer krav på alla inblandade som måste anpassa sig i sin körning. Folk har olika tempo i sig. Det är samma sak om man åker skidor och är i en grupp människor. Om alla är på samma nivå kan det vara en fantastiskt upplevelse. I synnerhet om man har en erfaren bergsguide som känner till hela skidsystemet och terrängen utanför pisterna.

 

[PeteR1]

Jag kör gathoj själv till allra största del. Jag vill kunna köra som jag vill, stanna när jag vill eller inte stanna när jag vill. Jag trivs bra med mig själv och behöver inte prata och kompromissa.

Om jag skall köra på gata med andra så skall det vara med en eller max två-tre vänner, men då är oftast syftet med turen helt klar. Köra? Fika? De gånger jag har provat att köra i större grupper så slutar det med att jag lämnar dem för jag anser att de skämmer ut hojkollektivet och jag inte vill förknippas med dem, eller att jag kör runt med hjärtat i halsgropen och är beredd att jobba på min lediga tid om/när någon provar terrängkörning med gathojen.

Den enda gruppkörning på hoj som jag verkligen gillar är bankörning. Då är det i och för sig inlagt fikapauser med jämna mellanrum, men där får jag i alla fall hänga med likasinnade. En liten reservation för att jag ibland tvingas jobba de dagarna också...

 

[Peter1980]

Beror lite på för mig.. kör iofs ganska mkt själv de få gångerna jag kör gata nuförtiden, men det är mest för att jag ofta helt spontant sticker ut och kör en sväng och bara fikar och sen åker hem typ..

Men när det är lite mer planerat så är det trevligt köra med nån enstaka person till iaf.. så att man är kanske 2-3 st.. dels är det skönt att ha med sig nån om något skulle hända.. behöver inte vara att nån kör omkull, men en mc kan gå sönder långt hemifrån också.. men när jag har med mig sällskap så är det nån jag känner bra eller av annan anledning litar på..

Kör aldrig större gruppkörningar längre för att 100% av alla incidenter man sett genom åren har varit just i gruppkörningar. För lätt hänt att det blir för mkt hets, köra över förmågan och "prestige" i de körningarna..

Det var t om nån säsong där man nästan på förhand kunde räkna med att någon skulle krascha på gruppkörningen..

 

[Chronic]

Här i Stockholm ser jag bara ensamåkande med retrohjälm och ombyggd BMW -84. Och alla andra är fullkittade äventyrshojar, också påtagligt ensamma

 

[TreoKwak]

Kör oftast själv och har aldrig nån musik i lurar. Jag vill bara höra hojen.

 

[dmagnusl]

Jag kör oftast själv. Det kallas egentid.