Rundningsmärke
%#(/&_;!"#^¨
Ännu en premiäråkning
Igår skulle premiärturen ske, jag fick mina nya däck monterade på lördagsförmiddagen
(tack till Däckia i Upplands-Väsby!). Med mina nya däck i baksätet åkte jag till garaget,
allt skulle vara klart, bara skruva på hjulen och åka.
Efter att ha monterat hjulen, hällt i fräsch bensin och städat ihop alla verktyg rullades
hojen ut. Ovanligt nog var den väldigt trög att få igång, när den väl startade gick den
väldigt bluddrigt och ojämnt. Märkligt...Jag hade förgasaren hemma på köksbordet för
rengöring i höstas, hojen provstartades efter rengöringen utan problem. När jag tittar
ner på marken ser jag en stor pöl under hojen...Jaha, bara att rulla in i garaget igen.
Efter att ha demonterat kåpor och lyft på tanken startar jag hojen igen för att se var
läckaget finns, det visar sig att det rinner bensin ur dräneringshålet på en förgasare.
Hmm, jag dränerade förgasarna i höstas, glömde jag verkligen att dra åt?
Nej, det gjorde jag inte...skruven satt ordentligt. Jag provade att skifta skruvar mellan
2 förgasare men det rann fortfarande ut samma förgasare.
Efter många svordomar lyckades jag demontera flotörhuset(heter det så?) utan att
demontera hela förgasaren, där hittar jag en spricka som inte syntes från utsidan.
Jag måste ha dragit åt skruven för hårt efter att jag dränerat förgasaren i höstas,
iväg till OK för att handla ”metall-på-tub”...
Flera timmar senare fungerade hojen. Jag gav mig ut på en provkörning trots att det
var kallt och beckmörkt. Efter att ha vinglat några kilometer hamnade jag vid Rotebro-
leden, när ljuset slår om till grönt provar jag att dra på lite. Sätter hjärtat i halsgropen när
framhjulet flyger upp i luften, nerdrevningen märks verkligen(14/48, tidigare 15/47).
Jag fortsätter dra på 2:an, 3:an och 4:an och släpper sedan av. När jag kastar en blick i
backspegeln blir jag något förvånad över att se en bil bakom mig, den glider upp och
lägger sig väldigt nära. Jag hinner tänka några fula ord innan det börjar blinka blått...
Så roligt, ska man bli av med lappen efter några få kilometer? Jag svänger in på väggrenen
och saktar ner, polisen stannar däremot inte, de kör vidare i hög fart. Tur som en tokig.
Den riktiga premiärturen skedde idag, jag har hälsat på i Göttröra, Rånäs, Rimbo, Kårsta
och givetvis Frestavägen, totalt blev det ca 24 mil. De första milen satt jag mest och
funderade över hur värdelös man är, det kändes som om man vinglade över hela vägen
och höll mutterspår i varje kurva. Efter några mil i sadeln fungerade körningen bättre.
Nu är jag hemma igen, frusen men glad.
/A
Igår skulle premiärturen ske, jag fick mina nya däck monterade på lördagsförmiddagen
(tack till Däckia i Upplands-Väsby!). Med mina nya däck i baksätet åkte jag till garaget,
allt skulle vara klart, bara skruva på hjulen och åka.
Efter att ha monterat hjulen, hällt i fräsch bensin och städat ihop alla verktyg rullades
hojen ut. Ovanligt nog var den väldigt trög att få igång, när den väl startade gick den
väldigt bluddrigt och ojämnt. Märkligt...Jag hade förgasaren hemma på köksbordet för
rengöring i höstas, hojen provstartades efter rengöringen utan problem. När jag tittar
ner på marken ser jag en stor pöl under hojen...Jaha, bara att rulla in i garaget igen.
Efter att ha demonterat kåpor och lyft på tanken startar jag hojen igen för att se var
läckaget finns, det visar sig att det rinner bensin ur dräneringshålet på en förgasare.
Hmm, jag dränerade förgasarna i höstas, glömde jag verkligen att dra åt?
Nej, det gjorde jag inte...skruven satt ordentligt. Jag provade att skifta skruvar mellan
2 förgasare men det rann fortfarande ut samma förgasare.
Efter många svordomar lyckades jag demontera flotörhuset(heter det så?) utan att
demontera hela förgasaren, där hittar jag en spricka som inte syntes från utsidan.
Jag måste ha dragit åt skruven för hårt efter att jag dränerat förgasaren i höstas,
iväg till OK för att handla ”metall-på-tub”...
Flera timmar senare fungerade hojen. Jag gav mig ut på en provkörning trots att det
var kallt och beckmörkt. Efter att ha vinglat några kilometer hamnade jag vid Rotebro-
leden, när ljuset slår om till grönt provar jag att dra på lite. Sätter hjärtat i halsgropen när
framhjulet flyger upp i luften, nerdrevningen märks verkligen(14/48, tidigare 15/47).
Jag fortsätter dra på 2:an, 3:an och 4:an och släpper sedan av. När jag kastar en blick i
backspegeln blir jag något förvånad över att se en bil bakom mig, den glider upp och
lägger sig väldigt nära. Jag hinner tänka några fula ord innan det börjar blinka blått...
Så roligt, ska man bli av med lappen efter några få kilometer? Jag svänger in på väggrenen
och saktar ner, polisen stannar däremot inte, de kör vidare i hög fart. Tur som en tokig.
Den riktiga premiärturen skedde idag, jag har hälsat på i Göttröra, Rånäs, Rimbo, Kårsta
och givetvis Frestavägen, totalt blev det ca 24 mil. De första milen satt jag mest och
funderade över hur värdelös man är, det kändes som om man vinglade över hela vägen
och höll mutterspår i varje kurva. Efter några mil i sadeln fungerade körningen bättre.
Nu är jag hemma igen, frusen men glad.
/A
Last edited:
.
.
