I torsdags kväll lastade jag och Sphyrnis våra hojar på kärra för att åka ner till Kinnekulle ring. Det skulle bli min tredje bandag i år och jag såg fram emot att få få tillbaka förtroendet för hojen efter fadäsen på Rörken häromveckan. Vad kan vara bättre för känslan än att smiska Kullens långa svepande kurvor? Fräscha sulor hade monterats både fram och bak så att hojen skulle vara i trim för lite bansmiska.
Anlände till mina parenteser där vi övernattade vid 23-tiden på torsdagskvällen riktigt slitna. Bums i säng för att hinna få lite välbehövlig sömn, vi skulle nämligen vara på Kullen klockan åtta på fredagsmorgonen.
Prognosen hade utlovat en mulen morgon men efterhand ett lättande molntäcke, så trots bristen på sol var vi vid relativt gott mod när vi anlände till kullen. Vi hade dock inte mer än lastat av hojarna förrän det började duggregna. Eftersom det kunde sluta när som helst så var vi dock inte avskräckta, utan tillsammans med några andra deltagare fick vi ta ut bilarna på banan och köra ett par varv för att se om vi kunde få fram ett torrt spår. Regnet tilltog dock och slutade aldrig.......
Kontentan var att vi körde inte en meter på banan under dagen med hojarna. De flesta andra körde men eftersom både jag och Sphyrnis har kört på kullen förr, och båda har en krasch färskt i minnet så avstod vi hellre än att utmana ödet. Istället stod vi och skrattade bittert åt de andras inte så grymma kurvhastigheter.
Så här såg det ut:
Anlände till mina parenteser där vi övernattade vid 23-tiden på torsdagskvällen riktigt slitna. Bums i säng för att hinna få lite välbehövlig sömn, vi skulle nämligen vara på Kullen klockan åtta på fredagsmorgonen.
Prognosen hade utlovat en mulen morgon men efterhand ett lättande molntäcke, så trots bristen på sol var vi vid relativt gott mod när vi anlände till kullen. Vi hade dock inte mer än lastat av hojarna förrän det började duggregna. Eftersom det kunde sluta när som helst så var vi dock inte avskräckta, utan tillsammans med några andra deltagare fick vi ta ut bilarna på banan och köra ett par varv för att se om vi kunde få fram ett torrt spår. Regnet tilltog dock och slutade aldrig.......
Kontentan var att vi körde inte en meter på banan under dagen med hojarna. De flesta andra körde men eftersom både jag och Sphyrnis har kört på kullen förr, och båda har en krasch färskt i minnet så avstod vi hellre än att utmana ödet. Istället stod vi och skrattade bittert åt de andras inte så grymma kurvhastigheter.
Så här såg det ut:
