Efter kärlek,ingen vänskap ?

[KGK]

Hur förhåller det sig egentligen?

I början är det väl oftast lite kärvt, av naturliga orsaker, hur det blir senare är väl väldigt olika.

 

[Carnivore]

Själv är jag förmodligen inte riktigt som alla andra då då men jag är ganska bra kompis med ett ex, två andra har jag lite sporadisk kontakt med...
Sen är jag polare med ett av frugans ex... en riktigt trevlig kille det.

 

[zopilote]

det kanske inte är så bra,kul för nästkommande flickvän om du är kompis med ditt ex..jag tycker det känns fel!

Här är det precis tvärtom... Min nuvarande flickvän har blivit riktigt bra kompis med mitt ex och umgås mer med henne än vad jag gör
Exets nya kille var en aning avvaktande mot mig till en början, men har blivit en riktigt bra polare nu.
Det finns ju faktiskt ofta en anledning till att man har gillat att vara med någon i flera år, förutom den första passionen / förälskelsen. De egenskaperna försvinner ju inte från exet bara för att man inte vill leva ihop längre.

 

[STP]

Här är det precis tvärtom... Min nuvarande flickvän har blivit riktigt bra kompis med mitt ex och umgås mer med henne än vad jag gör
Exets nya kille var en aning avvaktande mot mig till en början, men har blivit en riktigt bra polare nu.
Det finns ju faktiskt ofta en anledning till att man har gillat att vara med någon i flera år, förutom den första passionen / förälskelsen. De egenskaperna försvinner ju inte från exet bara för att man inte vill leva ihop längre.

Tror det blr vanligare och vanligare, kanske de sitter och diskuterar livet i sängen vet du
Det skulle väl vi killar göra tror jag

 

[dunderhonung]

Efter kärlek,ingen vänskap ?
Detta eminenta ordspråk myntade en kompis mamma och menade att om ett förhållande varit tillräckligt fyllt med känslor och passion,så kan man helt enkelt inte vara kompisar efteråt.
Kan man det så har passionen inte varit på riktigt.
Hur förhåller det sig egentligen?

Jag tycker man sällan ska resonera i generella termer, speciellt när det gäller sådana högst individuella situationer.
Visst blir livet enklare om man lever slaviskt efter principer,
men faktum är att verkligheten ofta ter sig många gånger annorlunda,
då är en mammas kompis ordspråk en klen tröst i sammanhanget.

Tider förändras precis som människor och känslor.
Det hör livet till och är i sig föga förvånade eller speciellt intressant,
däremot är det intressanta hur man väljer att bemöta och hantera dessa förändringar.
Man måste ju för det första kunna skilja på då och nu.

Att leva i det förflutna mentalt och straffa någon i nuet är bara slöseri med tankekraft, det leder knappast inte till något, tja bitterhet kanske emellertid.

Allt i livet är föränderligt och kan man inte acceptera så tror jag man gör det jobbigt för sig själv i längden. Spelreglerna förändras och kan man inte vara flexibel och ändra om sina tankebanor i nya direktioner så gräver man bara bara sin egen grav.

Bara för att man avslutat ett förhållande fyllt med känslor och passion behöver det inte automatiskt betyda att man vänder den personen ryggen och förklarar något slags evigt tyst krig emot denna.
Självfallet kan man hantera saker på olika sätt, och javisst, konflikt är väl i första hand ett populärt sätt, men det finns så många andra vägar att gå också..

Jag håller med MikkE i tidigare inlägg, man kanske inte i första hand blir pang buff bundis och bästis right away dagen efter uppbrottet men självfallet kan man se en människa för så mycket mer än bara ett sk "ex".
Jag är faktiskt själv ett levande exempel på detta och är mycket god vän med min förre, en vänskap jag både uppskattar och värdesätter mycket.

Vi har alla olika sidor inom oss och jag kan lika mycket förstå att vissa väljer att inte behålla kontakten sinsemellan, lika mycket som jag förstår att vissa gör det.
Bara för att det inte just funkade med den personen på just det specifika planet behöver det inte betyda att man föraktar denne/denna och väljer att blunda för de andra kvalitéer som man gillar hos den personen.

Jag kan förstå hur vissa resonerar här i tråden, dvs att den ekvationen skulle vara omöjlig men samtidigt är det enligt mig lite tramsigt att leva efter ett ordspråk eller nån principsak.
Visst blir det mycket enklare då, onekligen.
Man slipper ju tänka och ta ställning.

Men samtidigt ser verkligheten annorlunda ut och man får ju själv faktiskt komma fram till vad som funkar för en eller inte.

Vänskap som i att göra bara roliga saker tillsammans och låtsas som om man aldrig haft ett passionerat förhållande som inte funkade.
Lite som att spela teater,typ.

Jag förstår inte riktigt resonemanget där, varför skulle man vara tvungen att "spela teater" eller "låtsas"?
Det som har hänt harju hänt, det tillhör liksom det förflutna.
Finns ingen anledning att förneka det som skett, men man ska inte heller älta det. Man måste ju vara medveten om det faktum att tiderna förändras och vad som hände i det förflutna tillhör också det förflutna och skall inte mixas ihop med nuet.
Mitt tips är att ta det för vad det är nu, inte för vad det var då.

 

[Hansen.]

Precis så är det. En gång har det funkat för min del. Dock inte länge.

 

[Blanco]

Nej, det går bara inte. Det går ju inte att vara i samma rum utan att ligga med varandra... Skulle vara nån fika bland folk i så fall... Nä, jag tycker det är bättre med helt klippta band!

 

[dunderhonung]

Nej, det går bara inte. Det går ju inte att vara i samma rum utan att ligga med varandra... Skulle vara nån fika bland folk i så fall... Nä, jag tycker det är bättre med helt klippta band!

Ja, då kanske du inte gått vidare särskilt framgångsrikt om du antingen pendlar mellan att bara pippa henne eller att aldrig se henne mer.
Livet är sällan svart/vitt.

 

[Blanco]

Ja, då kanske du inte gått vidare särskilt framgångsrikt om du antingen pendlar mellan att bara pippa henne eller att aldrig se henne mer.
Livet är sällan svart/vitt.

Det är inte bara jag som pippar! Den andra är minnst lika skyldig!

 

[GuW]

Nej, det går bara inte. Det går ju inte att vara i samma rum utan att ligga med varandra... Skulle vara nån fika bland folk i så fall... Nä, jag tycker det är bättre med helt klippta band!

Näe, jag har samma problem, alla mina gamla ex bara sliter kläderna av mig och vill utnyttja min kropp.

Bara för att jag är en välhängd sexgud!

Jag har faktiskt känslor jag med!

 

[morecore]

Efter kärlek sparkar man ut henne och skriker med manlig stämma: Dra åt helvete!

 

[dunderhonung]

Det är inte bara jag som pippar! Den andra är minnst lika skyldig!

Jaså? Då verkar ni va på samma planhalva iaf, så det låter ju som en
win-win situation


Men skämt och sido, det här med att vara på samma planhalva är ett måste om det ska fungera att vara vänner.
Om en "kompisrelation" skall funka så måste ju båda parter vara överrens och helt införstådda med att det är just också bara är kompisar man kommer vara.

Detta funkar ju självfallet inte om en stackare fortfarande har känslor kvar och använder vänskapen som ett slags tröstpris och/eller substitut för att den inte är redo än att klippa bandet med den personen den har känslor för.
Det är ungefär som att man på nåt vis nöjer sig med smulorna fastän man egentligen vill ha kakan.

Det är aldrig bra att gå in i en kompisrelation på falska premisser där den ena fortfarande har känslor och använder vänskapen för att på något naivt vis tro och hoppas om att kunna omvända den andre personen, och att man hela tiden ska hoppas att det hela ska utvecklas till en kärleksrelation.

Då utsätter man sig bara själv för en lång mental totyr där man i det tysta kommer tråna efter en persons gunst man aldrig kommer få.
Man ställer inte bara orimliga krav på sig själv som sk "omvändare" utan också indirekt på sin kompis då man självfallet kommer bli besviken när den andre inte känner samma sak och inte heller kommer vara tillgänglig rent kärleks -och passionsmässigt. Än mer kommer man bli sårad när den andre kommer börja dejta och hitta en annan.

Det är osunt och oärligt inte bara emot en själv utan också emot sin "kompis", att man väljer att umgågs fastän man i smyg egentligen hoppas på något helt annat, något annat den andre personen inte är intresserad av. Det är som att ställa orimliga krav på en vän om saker som den varken vill eller kan uppfylla åt en.

Att gå omkring och sukta efter någon man inte kan få på det viset är bara destruktivt och man kommer oundvilkigen bli väldigt sårad när ens önskningar inte heller infrias vilket i det långa ledet kommer resultera i att ens vänskap kommer sättas på spel.


Har man däremot helt och hållet kommit över den personen och inte längre har något sådant intresse what so ever för den andre, och detta dessutom är ömsesidigt, så ser jag inte varför en kompisrelation inte skulle kunna funka!

 

[Pledians]

Detta eminenta ordspråk myntade en kompis mamma och menade att om ett förhållande varit tillräckligt fyllt med känslor och passion,så kan man helt enkelt inte vara kompisar efteråt.
Kan man det så har passionen inte varit på riktigt.
Hur förhåller det sig egentligen?

Ordspråket stämmer väl in på mig. Har man upplevt det så vet man varför, svårt att föreställa sig annars. Liknelse: Som nykter alkolist vill man varken ta ett jobb på systemet eller ha kvar sina alkispolare. Bara drygt att utsätta sig för frestande situationer och utmana ens nyktra livsstil.

 

[dunderhonung]

Ordspråket stämmer väl in på mig. Har man upplevt det så vet man varför, svårt att föreställa sig annars.
Liknelse: Som nykter alkolist vill man varken ta ett jobb på systemet eller ha kvar sina alkispolare. Bara drygt att utsätta sig för frestande situationer och utmana ens nyktra livsstil.

Klokt tänkt, dock är hela ditt resonemang skrivet med utgångspunkten att det fortfarande finns en lust kvar.
Finns det ett begäret kvar, så stämmer din tes alldeles korrekt, dvs att det bara är dumt att ge sig in i en lek där man själv kommer sluta som förlorare.

Däremot om man inte känner nåt längre, är premisserna helt andra.

 

[Hoztic]

Som 42 årig evighetssingel kan jag bara påminna mig om att jag upplevt ordstävet från andra hållet.

Jag har helt enkelt blivit kompis med de jag åtrått och uppvaktat. Sedan blir detta offrets förklaring till att det inget vart. "Jamen vi är ju kompisar, det skulle kännas fel"

Så sensmoralen är att man inte ska vara ett öppenhjärtligt hygglo med ngn man åtrår, man ska vara fullbokad, spefull och svår att nå. Då får man ligga.

"Efter vänskap ingen kärlek" blir således den variant jag kan referera till

Å då raggar du ändå på män som går att kommunicera med, till skillnad från kvinnor

 

[Maestro]

Jag är vän med alla mina ex vilket är rätt märkligt

Eller vän och vän, vi kanske inte umgås så ofta nuförtiden men det är absolut ingen fientlighet mellan oss.

 

[Zeb_Macahan]

Jag var senast i helgen hos mitt gamla ex (och en av mina absolut bästa vänner) tillsammans med våra andra vänner och min fru och hade julbak.

Många killar är så jävla enkelspåriga: Man är tillsammans med någon i säg 3 år, man gör allt ihop, semestrar, gråter, skrattar och lever livet. Sen gör något att man inte lirar ihop som ett par längre. Då ska man vips sluta umgås med den man har levt jättetajt ihop med i säg 3 år.... .

Hur går det ihop. Jag och mitt ex är inte ett par längre för att vi blev kompisar. Då är det ju självklart att vi ska fortsätta vara det, för hon är ju en av dom bästa jag haft....

Det var lite jobbigt i början för min nuvarande fru, men efter att ha satt upp gränser så är dom båda numera goda vänner. Jag är samma sak med hennes gamla killar och mitt ex nya kille...

Man ska väl umgås med dom människorna man gillar, goda vänner är inget som växer på trän!

/ Jens

 

[Anders]

Man ska väl umgås med dom människorna man gillar, goda vänner är inget som växer på trän!

/ Jens

Kunde inte sagt det bättre själv.

Mina ex är inget man umgås med så det är ju enkelt för mig.

Min tjej brukar hälsa på hemma hos sitt ex titt som tätt, senast när han fick barn för nåt år sedan. Jag ser inget konstigt med det, skulle jag dessutom börja bestämma över vilka hon får träffa så är jag antagligen ute på hal is. Om jag däremot visste att han hade större kuk och mer pengar än mig så skulle jag antagligen se till att de inte träffades något mer. Nu är jag bara lyckligt ovetandes

 

[Pledians]

Klokt tänkt, dock är hela ditt resonemang skrivet med utgångspunkten att det fortfarande finns en lust kvar.
Finns det ett begäret kvar, så stämmer din tes alldeles korrekt, dvs att det bara är dumt att ge sig in i en lek där man själv kommer sluta som förlorare.

Däremot om man inte känner nåt längre, är premisserna helt andra.

Den dagen väntar mitt ex på, för hon vill verkligen att vi ska vara vänner. Jag tror dock att det påståendet som trådskaparen tog upp innebär just att den dagen då man inte känner nåt längre kommer aldrig, om man har upplevt en riktig passion. Lusten lär inte försvinna sålänge som jag är i den kroppen jag har nu (är en man, dvs). Blir dock glad om jag har fel, men det får jag antagligen veta med tidens gång.

Sen om det verkligen är sant eller stämmer in på alla kan man ju alltid diskutera.