Doohan överväger comeback?

[oFFkeFF]

Doohan kraschade väldigt sällan.



Hans olycksaliga vurpor på Assen -92 och Jerez -99 var inte kännetecknande och han hade maximal otur vid båda tillfällena. Samma sak med Rainey när han kraschade på Misano -93 och blev förlamad; han brukade inte vurpa och hade maximal otur när han för en gångs skull gjorde det. Hade de gjort samma vurpor idag, i MotoGP, hade de sannolikt rest sig upp, dammat av skinnstället och åkt moppe tillbaks till depån. Känns lite orättvist...

Vet inte om skydden gjort någon större skillnad i Raineys fall, han prickade ju inget hinder, fanns ryggskydd då också, utan landade ju oturligt på huvudet/ryggen. Minns den där vurpan i slowmo fortfarande

 

[Rolle Rotax]

Jag undrar om någon någonsin varit så dominant i 500/motoGp som Doohan?
Var nog själv rätt fixerad vid att kolla rr i mitten på nittiotalet och han var ju så förbannat bra att det blev tråkigt. Det var nästan så man blev upphetsad om någon annan var snabbare bara på ett kval eller free practice.

Det berodde i och för sig också på att motstånd var förhållandvis dåligt under några år efter att Rainy, Schwantz med flera försvann.

Giacomo Agostini

8 titlar i kungaklassen, 15 titlar totalt. Rossi får jobba på för att komma ikapp

 

[Bearing]

På tal om Agostini; när körde senaste någon dubbla klasser under en GP-helg?
2000-tal?
1990-tal?
1980-tal?

 

[Axxexs]

På tal om Agostini; när körde senaste någon dubbla klasser under en GP-helg?
2000-tal?
1990-tal?
1980-tal?

Det kom en regel om att man inte fick köra i flera klasser i GP. Kommer inte ihåg exakt när den kom. Men tror den kom efter att Freddie Spencer vann dubbelt 1985. Men regeln togs dock bort för 2-3 år sen. Så nu är det ok att köra fler klasser igen.

 

[PierFrancesco]

Giacomo Agostini

8 titlar i kungaklassen, 15 titlar totalt. Rossi får jobba på för att komma ikapp

Ja, det var faktist främst Ago jag tänkte på när jag undrade om någon varit så totalt dominant som Doohan. Är själv för ung för att ha upplevt Agos era.

Han ska givetvis ha all respekt för det enorma antalet vinster och förmågan att kunna byta till en 2t 500 japs och bli världsmästare efter en hel karriär på en 4t MV.

 

[Gustav O]

På tal om Agostini; när körde senaste någon dubbla klasser under en GP-helg?
2000-tal?
1990-tal?
1980-tal?

Jorge "Aspar" Martinez var sista förare som blev dubbel världsmästare då han vann 80 cc och 125cc klasserna 1988.

 

[Neutral]

Vet inte om skydden gjort någon större skillnad i Raineys fall, han prickade ju inget hinder, fanns ryggskydd då också, utan landade ju oturligt på huvudet/ryggen. Minns den där vurpan i slowmo fortfarande

Sandfållan var väl räfflad för att bilarna skulle få stopp snabbare. Blev förbjudet i mc-racing efter det.

Han ska givetvis ha all respekt för det enorma antalet vinster och förmågan att kunna byta till en 2t 500 japs och bli världsmästare efter en hel karriär på en 4t MV.

Var det inte så att Ago körde på en överlägsen maskin? Jag menar, idag och även på Doohans tid så oavsett vem som vinner så är det några som är efter på exakt samma maskin men så var det väl inte på Agos tid om jag förstått det rätt. Han satt tydligen på en rätt unik MV.

 

[Nyteknik]

Vet inte om skydden gjort någon större skillnad i Raineys fall, han prickade ju inget hinder, fanns ryggskydd då också, utan landade ju oturligt på huvudet/ryggen. Minns den där vurpan i slowmo fortfarande

Nej, så var det inte. Han landade inte på huvudet, utan gled på asfalten. Ett bra exempel på hur traderande kan skapa myter och missförstånd.

Rainey skadade sig för att den aktuella avåkningszonen på Misano var undermåligt/felaktigt preparerad. Den var anpassad för bilar, inte motorcyklar, och försedd med hårda ”åsar”.

En likadan vurpa idag i MotoGP, hade resulterat i en helt odramatisk glidning ut i ett mjukt hav av leccakulor. Dessutom är förstås ryggskydd, skinnställ och all annan skyddsutrustning ljusår bättre idag 2010 än de var 1992.

”Running a little too hot into the first corner on a mid-race lap, the back end of the bike broke away as he got on the gas and he was thrown. Initially he slid over the tarmac at 100-plus mph, frightening but relatively risk free. Then, as he reached the gravel trap, he started to flip over the ripples that had been raked into the sand. Just as the energy of the crash was spent, the bike caught up with him and smacked him hard in the back. Either at that moment or when he was flipping through the gravel trap, his spinal column snapped at the sixth thoracic vertebra.”

Vid länken nedan finns citatet som är taget ur boken "Wayne Rainey - His own story" av Michael Scott.

http://www.motorcycle.com/products/wayne-rainey-his-own-story-3956.html

 

[Teddy]

...och att han körde med #1 som en riktig mästare ska och inte något fånigt trademark-nummer för att bygga sitt "brand recognition".

Exakt, han bar den med...eh...värdighet. Mmm, just det, värdighet, det tycker jag är en passande beskrivning.

Precis som Senna.

Det känns i o f s som att det är lite av en generationsfråga, det här med vem som är bäst allt sånt. Men faktum är att Doohan och Senna aldrig nöjde sig med något annat är att göra sitt absolut bästa ifrån sig, ALLTID. Deras taktik var enkel, att alltid köra så snabbt det gick. Det spelade ingen roll om det var träning, kval eller race. De gjorde alltid sitt bästa. Och man visste, att om de kom fyra så berode inte det på att de valde att trygga poäng till ställningen i VM-tabellen utan för att det helt enkelt inte gick att köra fortare än så den dagen. De flesta nöjer sig med att vara snabbast vid vissa tillfällen, att spara på krutet till när det verkligen gäller och räknas, men inte Doohan och Senna, de brände slut på allt alltid. Man anar att del ligger något mer bakom en sån målsättning, att den kamp på banan som man som åskådare bevittnar egentligen inte är den som de själva utkämpar. Doohan och Senna verkade mer vara upptagna i en kamp mot sig själva än andra. Det är något jag finner oerhört fascinerande.

 

[Nyteknik]

Sandfållan var väl räfflad för att bilarna skulle få stopp snabbare. Blev förbjudet i mc-racing efter det.

Exakt.

Var det inte så att Ago körde på en överlägsen maskin? Jag menar, idag och även på Doohans tid så oavsett vem som vinner så är det några som är efter på exakt samma maskin men så var det väl inte på Agos tid om jag förstått det rätt. Han satt tydligen på en rätt unik MV.

Också rätt.

Eftersom Honda och Yamaha av ekonomiska skäl drog sig ur GP-racing för motorcyklar i slutet av 60-talet, för att enbart satsa på F1, lämnades fältet fritt för MV Agusta och Ago att utveckla och vinna med överlägsna fabrikshojar, tills Yamaha återigen började satsa på GP, utvecklade sin tvåtaktsteknik och...ja, resten kan ni. Japan och tvåtakt vann allt, Italien och fyrtakt ingenting.

 

[Nyteknik]

Man anar att det ligger något mer bakom en sån målsättning, att den kamp på banan som man som åskådare bevittnar egentligen inte är den som de själva utkämpar. Doohan och Senna verkade mer vara upptagna i en kamp mot sig själva än andra. Det är något jag finner oerhört fascinerande.

Håller med. Lite av detta tas upp i boken om Rainey som jag länkade till här ovan. Vore intressant att läsa mer, transkriberade djupintervjuer i ämnet.

Om besattheten av att vinna:

”By 1990, he was the best roadracer in the world and the world championship was justifiably his, with an almost perfect performance.

– When I crossed the finish line, and I was World Champion, I had a burst of emotion. I felt really great, for about two tenths of a second. Then it was gone, and it was like - wow, what happened to everything?

Then things went weird.

– When I crossed the finish line, and I was World Champion, I had a burst of emotion. I felt really great, for about two tenths of a second. Then it was gone, and it was like - wow, what happened to everything?

Rainey found himself becoming obsessed with his racing, determined to win everything at all costs while receiving no joy in doing so.”

Om titeln 1992:

”But it was a hollow victory.

– In 1992 I pushed myself so hard that I was a pretty miserable guy to be around. I remember going to racetracks and sitting at the red lights just hating it. Because the intensity was so much greater than before. By the time '93 rolled round I was going to be World Champion, and I was prepared to do whatever it would take.”

 

[oFFkeFF]

Nej, så var det inte. Han landade inte på huvudet, utan gled på asfalten. Ett bra exempel på hur traderande kan skapa myter och missförstånd.

Rainey skadade sig för att den aktuella avåkningszonen på Misano var undermåligt/felaktigt preparerad. Den var anpassad för bilar, inte motorcyklar, och försedd med hårda ”åsar”.

En likadan vurpa idag i MotoGP, hade resulterat i en helt odramatisk glidning ut i ett mjukt hav av leccakulor. Dessutom är förstås ryggskydd, skinnställ och all annan skyddsutrustning ljusår bättre idag 2010 än de var 1992.

”Running a little too hot into the first corner on a mid-race lap, the back end of the bike broke away as he got on the gas and he was thrown. Initially he slid over the tarmac at 100-plus mph, frightening but relatively risk free. Then, as he reached the gravel trap, he started to flip over the ripples that had been raked into the sand. Just as the energy of the crash was spent, the bike caught up with him and smacked him hard in the back. Either at that moment or when he was flipping through the gravel trap, his spinal column snapped at the sixth thoracic vertebra.”

Vid länken nedan finns citatet som är taget ur boken "Wayne Rainey - His own story" av Michael Scott.

http://www.motorcycle.com/products/wayne-rainey-his-own-story-3956.html

Hur "överförande" kan skapa myter?
Han landade inte direkt mjukt på asfalten innan han tumlar runt i sanden. Tyvärr hittar jag inga rullande bilder från crashen som visar hur han flög innan, utan bara från ombordkameran på youtube.
Exakt när hans rygg gick av kan han ju själv inte svara på..
Du kanske ska jämföra ett daineseskydd från 92 istället? De har dock utvecklats mer från 05 och framåt än de gjorde från 92-05..
Folk kommer bryta ryggen i motoGP även 2010 och framåt, risken är bara en aning mindre. De dammade av sig rätt många vurpor även på 90-talet. Kanske en bättre myt att avliva att man bara dammar av sig vurpor 2010..

 

[Nyteknik]

...risken är bara en aning mindre.

Jaså? Det tror jag inte så många som har följt utvecklingen skulle hålla med om. Hur gör du den bedömningen?

1992
500 cc tvåtakt
Ingen traction control

2010
800 cc fyrtakt
Traction control
18 års utveckling av däck
18 års utveckling av personlig säkerhetsutrustning
18 års utveckling av säkerheten runt banorna
18 års utveckling av medicin/kirurgi

Är skillnaden en aning mindre?

 

[oFFkeFF]

Jaså? Det tror jag inte så många som har följt utvecklingen skulle hålla med om. Hur gör du den bedömningen?

1992
500 cc tvåtakt
Ingen traction control

2010
800 cc fyrtakt
Traction control
18 års utveckling av däck
18 års utveckling av personlig säkerhetsutrustning
18 års utveckling av säkerheten runt banorna
18 års utveckling av medicin/kirurgi

Är skillnaden en aning mindre?

Om man nu jämför _efter_ krasch..
Så repar fortfarande inte kirurgi trasiga ryggnerver.. (däremot har man väl blivit bättre på mindre nervskador/klämskador).
Ryggskydden har blivit bättre, men mellan 92 och 2002 var det väldigt små skillnader på dainese-skydd, mest hur de fästes på plats, det enda som skiljde mitt från 92 och 2002 var att det senare hade resår och kardborre och det första sattes fast med en rem och klämspänne..
Säkerheten runt GP-banorna har ju blivit otroligt mycket bättre, men likförbannat kan man bryta ryggen utan att träffa ett hårt föremål, det går att göra i en slät avåkningszon också.
Riskerna är mindre, men inte borta.

 

[snoopyx]

Hur "överförande" kan skapa myter?
Han landade inte direkt mjukt på asfalten innan han tumlar runt i sanden. Tyvärr hittar jag inga rullande bilder från crashen som visar hur han flög innan, utan bara från ombordkameran på youtube.
Exakt när hans rygg gick av kan han ju själv inte svara på..
Du kanske ska jämföra ett daineseskydd från 92 istället? De har dock utvecklats mer från 05 och framåt än de gjorde från 92-05..
Folk kommer bryta ryggen i motoGP även 2010 och framåt, risken är bara en aning mindre. De dammade av sig rätt många vurpor även på 90-talet. Kanske en bättre myt att avliva att man bara dammar av sig vurpor 2010..

I motoGP dokumentären: Faster ser du Rainey's crash ifrån 3de persons perspektiv.

 

[tocar]

Anser inte avåkningen i sig själv är det stora problemet, utan om man träffar något, eller får hojen på sig!

Min grabb körde med bästa tänkbara skydd, skinnställ med puckel/ryggplatta/ryggskydd osv..

Sen missar han en svag kurva (tittar förmodligen bakåt), kör ut på en åker (inget dike) i max 50km/tim, landar/glider ok, men får antagligen hojens fotpinne in från sidan under alla skydden och krossar en kota.
Sitter i dag i rullstol!
Nakano kan köra i 300km/tim och Kawwan formligen exploderar och får inte så svåra skador. Att tummla runt både högt och lågt, resulterar oftast i någon handleds, nyckelbens skada, med dagens skydd (ta daineses sk. airbag). Men får du hojen på dig eller blir påkörd, då ..............

 

[Nyteknik]

Anser inte avåkningen i sig själv är det stora problemet, utan om man träffar något, eller får hojen på sig!

Jo...men är inte det ett ganska etablerat faktum snarare än en åsikt?