Jag har själv varit deprimerad ett tag, men har tack vare stöd från min flickvän och mina vänner tagit mig ur det, och ser nu positivt på tillvaron.
Det finns två sätt att ta sig ur det. Det första, och enligt mig det bästa sättet, är att helt enkelt ta reda på vad de bakomliggande orsakerna till depressionen är. Det finns alltid en eller flera orsaker, man mår inte bara dåligt. Ibland kan det vara väldigt svårt att själv komma fram till vad det är, och framförallt erkänna det, men med hjälp från vänner och även terapi så går det. När orsaken till depressionen väl är konstaterad kommer den svåra biten; att göra något åt det. Det är här terapin kommer in och får en ännu större roll. Olika typer av terapi fungerar olika bra på olika typer av människor, men den som är vanligast förekommande är kognitiv terapi. Kognitiv terapi går ut på att förändra rutiner och beteende istället för att gå på tankarna i sig. En så enkel sak som att äta frukost på fasta tider och motionera regelbundet kan göra väldigt stor skillnad. Många mår också bra av ett miljöombyte. Att sjukskriva sig eller ta tjänstledigt från jobbet och göra en resa är inte alls en dum idé.
Men, för många så hjälper det inte hur mycket man än pratar och går igenom livet och vardagen. Det är då medikamenter kommer in i bilden.
Många är rädda för att ta medicin mot depression, och det med all rätt. Sk. "lyckopiller" kan skapa ett beroende som är svårt att ta sig ur. Inte ett kemiskt beroende som med vissa droger, utan ett psykiskt beroende. Patienten blir beroende av medicinen när han/hon inte vågar sluta använda den, av rädsla för att trilla tillbaks i den djupa gropen.
Men, medicin är inte bara av ondo. Tvärtom. I många fall så kan medicinen göra patienten tillräckligt "pigg och glad", om man får uttrycka sig så, för att de bakomliggande orsakerna känns lättare att ta hand om. På så sätt kombineras de båda behandlingstyperna, med medicinering som första steg. Det är sedan lättare att sluta med medicinen, när man vet att saker och ting har ändrats.
Det sägs att ungefär hälften av de som går på antidepressiv medicin inte behöver den, medans hälften av de som är deprimerade men inte går på medicin, bör göra det. Lyckopiller har fått ett dåligt rykte, men faktum är att antalet självmord i Sverige har halverats sen dessa produkter lanserades.
Vilken behandling som passar din vän är det bara hon själv i samråd med läkare och psykoterapeuter som kan svara på. Det du kan göra som vän är att övertyga henne om att du finns där för henne, på hennes villkor. Försök inte tvinga henne att prata, utan säg istället att du finns där när hon vill prata. Det är det bästa stöd som finns.
Jag önskar både henne och dig lycka till. Depressioner går att ta sig ur.
