Fotrally
Olika
Jag å kompis var ute och körde i rätt "bra" tempo igår på E4:an, vi kom ikapp en långtradare. Kompisen hinner köra om men jag fastnar bakom den i 400-500m pga mötande trafik och en kurva. Efter kurvan kör jag om lastbilen och precis då ser jag 2st bilar stannar och en av förarna kliver hastigt ut ur bilen och ser ut att titta förskräkt mot mig och pekar ut mot skogen vid kurvan. Jag tittar framåt men ser inte min kompis där... jag viker in mot vägrenen och saktar ner, tusen senarion bläddrar förbi mitt huvud, har han kört av vägen? Vart är han? Är han död? Vad fan pekade bilisten på? osv osv...
Fick en sådan shock att jag inte visste vad jag skulle göra. Stog där vid vägen och bara tittade bakåt mot kurvan någon minut. Till sist sansar jag mig och åker framåt för att vända vid korsningen som ligger just framför mig. Ser nu att bilisterna vänt och åker tillbaka för att sedan svänga av vid korsningen just vid kurvan. Vad fan är det som händer tänker jag och ytterligare senarion bläddrar i mitt huvud. Åker dit där bilisterna svängde in, men bilisterna hade fortsatt på vägen in. Då börjar det gå upp ett ljus, bilisterna var bara osäkra vart dom skulle svänga av. Men för säkerhet skull står jag och tittar in mot skogen för att se om jag kan se några spår av en ev avåkning. Men jag kunde inte se något.
Nu helt plötsligt kände jag en otrolig ilska över bilisten än fast han inte hade gjort nått direkt fel. Men hade jag haft möjligheten att få växla några ord med honom vid det tillfället så hade han fått hört ett och annat.
Men jag åker ut på E4:an igen eftersom kompisen lär ha stannat en bit framöver då han märker jag inte ligger bakom honom. Kör några km till men han syns inte till...återigen vad fan händer tänker jag och stannar vid en vändplats, ha han åkt av ändå!? Paniken infinner sig igen. Ska precis ta upp telefonen då det ringer...det är han. Glädjen av att se på displayen att det är kompisen som ringer var obeskrivlig.
Panikkänslan,ångesten och den ovetskapen jag hade där ett tag är något jag aldrig hoppas på att behöva uppleva igen.
Med detta vill ja säga att ta vara på era vänner, var rädd om dom, man vet aldrig vad som händer bakom nästa kurva i livet. Kör försiktigt nu när hösten är här!
Over and out.
//Peter
Fick en sådan shock att jag inte visste vad jag skulle göra. Stog där vid vägen och bara tittade bakåt mot kurvan någon minut. Till sist sansar jag mig och åker framåt för att vända vid korsningen som ligger just framför mig. Ser nu att bilisterna vänt och åker tillbaka för att sedan svänga av vid korsningen just vid kurvan. Vad fan är det som händer tänker jag och ytterligare senarion bläddrar i mitt huvud. Åker dit där bilisterna svängde in, men bilisterna hade fortsatt på vägen in. Då börjar det gå upp ett ljus, bilisterna var bara osäkra vart dom skulle svänga av. Men för säkerhet skull står jag och tittar in mot skogen för att se om jag kan se några spår av en ev avåkning. Men jag kunde inte se något.
Nu helt plötsligt kände jag en otrolig ilska över bilisten än fast han inte hade gjort nått direkt fel. Men hade jag haft möjligheten att få växla några ord med honom vid det tillfället så hade han fått hört ett och annat.
Men jag åker ut på E4:an igen eftersom kompisen lär ha stannat en bit framöver då han märker jag inte ligger bakom honom. Kör några km till men han syns inte till...återigen vad fan händer tänker jag och stannar vid en vändplats, ha han åkt av ändå!? Paniken infinner sig igen. Ska precis ta upp telefonen då det ringer...det är han. Glädjen av att se på displayen att det är kompisen som ringer var obeskrivlig.
Panikkänslan,ångesten och den ovetskapen jag hade där ett tag är något jag aldrig hoppas på att behöva uppleva igen.
Med detta vill ja säga att ta vara på era vänner, var rädd om dom, man vet aldrig vad som händer bakom nästa kurva i livet. Kör försiktigt nu när hösten är här!
Over and out.
//Peter
