Brott lönar sig inte. Hårt slit ger resultat.
Håll dig på rätt sida av lagen. Var en god samhällsmedborgare.
Har han fått höra hela livet.
Systemet knullar dig, säger grabbarna. Deras skratt studsar mellan bostadshusen.
Den osynlige sätter larmet före klockan sex. Jobbar sju till sexton, sliter som sjutton, fem dagar i veckan, för sexton efter skatt.
Det är inte värt pengarna, säger han. Ändå fortsätter han stiga upp på morgnarna för att gå till arbetet. Red Bull, cigg, matlådan i konsumpåsen.
Han vill inte leva grabbarnas liv av skulder, våld, hämnd, hot, förhöjd risk att få stomipåse på magen. Men när han stänger ytterdörren och går ut i den grå Malmödimman sover grabbarna i kvarteret som prinsar. När han återvänder står de på trottoaren och viftar med sedlar som tar honom två veckor att arbeta ihop.
Den osynlige jobbar som sanerare. Asbest, brand, vattenskador, betongslipning och liksanering. På vägen hem från arbetet gör han ett stopp på tobaksaffären och satsar en hundring på oddset. Malmö FF etta, Hammarby kryss, Kalmar FF etta. Han hinner knappt innanför dörren förrän frun ska till kvällsjobbet.
Kanske har jag blivit blåst, tänker Den osynlige i sina svagaste stunder. Här går han i ett moln av motvind, kemikalier och gift. Stämplar in och stämplar ut för att kunna betala hyran.
Ändå är det som om han inte finns.
De skrattande grabbarna som säljer knark i kvarteret får däremot hyran betald, av socialen.
Lägenhet och förstahandskontrakt har de fått utan att stå i kö, efter att ha hotat hyresvärden.
Grabbarnas brutalitet skapar nyheter. De läser om varandra i tidningen som idrottsproffs läser sportsidorna.
Kulturmänniskor vill förstå dem.
Teatergrupper vill ha med dem i sina pjäser.
Författare skriver böcker om dem.
Kommunen erbjuder jobb och projekt.
Miljontals kronor läggs på dem så länge de är kriminella.
Ändå känner de sig utanför. Vi kommer aldrig in. Det är samhällets fel, säger de. Sedan pekar de finger åt snutar som tjänar knappt tjugofyra tusen i månadslön.
"Långsamma cash". Så hade filmen om Den osynlige hetat.
Ibland är hans arbetspass längre än vanligt. Sju till tjugotre om jobbet är i en annan stad och han måste ha saneringen klar för att hinna tillbaka till familjen innan fredagen.
När tåget saktar in går han hem längs stadens gator, torg och statyer av historiska män som belönats och hyllats för sitt våld.
Hemma har frun ritat en cirkel på almanackan runt datumet då barnbidraget kommer. Hur ska pengarna räcka? De håller andan ett tag till.
Dottern behöver nya skor, det får vänta till nästa månad.
Sonen behöver en ny overall, hoppas våren kommer snabbt i år.
Men jag har ett omväxlande jobb. Det är spännande att lära sig av de som är äldre i gemet, säger han.
På radion hör Den osynlige nyheter om bankmän och sjukhusdirektörer med många miljoner i fallskärmsavtal. Det är som om han kan höra deras skratt eka.
I deras värld är han ingen, en nolla. När han går där med en matlåda i konsumpåsen.
Källa: http://www.expressen.se/kvallsposten/i-deras-varld-ar-han-ingen-en-nolla/
*Tapatalk*
Håll dig på rätt sida av lagen. Var en god samhällsmedborgare.
Har han fått höra hela livet.
Systemet knullar dig, säger grabbarna. Deras skratt studsar mellan bostadshusen.
Den osynlige sätter larmet före klockan sex. Jobbar sju till sexton, sliter som sjutton, fem dagar i veckan, för sexton efter skatt.
Det är inte värt pengarna, säger han. Ändå fortsätter han stiga upp på morgnarna för att gå till arbetet. Red Bull, cigg, matlådan i konsumpåsen.
Han vill inte leva grabbarnas liv av skulder, våld, hämnd, hot, förhöjd risk att få stomipåse på magen. Men när han stänger ytterdörren och går ut i den grå Malmödimman sover grabbarna i kvarteret som prinsar. När han återvänder står de på trottoaren och viftar med sedlar som tar honom två veckor att arbeta ihop.
Den osynlige jobbar som sanerare. Asbest, brand, vattenskador, betongslipning och liksanering. På vägen hem från arbetet gör han ett stopp på tobaksaffären och satsar en hundring på oddset. Malmö FF etta, Hammarby kryss, Kalmar FF etta. Han hinner knappt innanför dörren förrän frun ska till kvällsjobbet.
Kanske har jag blivit blåst, tänker Den osynlige i sina svagaste stunder. Här går han i ett moln av motvind, kemikalier och gift. Stämplar in och stämplar ut för att kunna betala hyran.
Ändå är det som om han inte finns.
De skrattande grabbarna som säljer knark i kvarteret får däremot hyran betald, av socialen.
Lägenhet och förstahandskontrakt har de fått utan att stå i kö, efter att ha hotat hyresvärden.
Grabbarnas brutalitet skapar nyheter. De läser om varandra i tidningen som idrottsproffs läser sportsidorna.
Kulturmänniskor vill förstå dem.
Teatergrupper vill ha med dem i sina pjäser.
Författare skriver böcker om dem.
Kommunen erbjuder jobb och projekt.
Miljontals kronor läggs på dem så länge de är kriminella.
Ändå känner de sig utanför. Vi kommer aldrig in. Det är samhällets fel, säger de. Sedan pekar de finger åt snutar som tjänar knappt tjugofyra tusen i månadslön.
"Långsamma cash". Så hade filmen om Den osynlige hetat.
Ibland är hans arbetspass längre än vanligt. Sju till tjugotre om jobbet är i en annan stad och han måste ha saneringen klar för att hinna tillbaka till familjen innan fredagen.
När tåget saktar in går han hem längs stadens gator, torg och statyer av historiska män som belönats och hyllats för sitt våld.
Hemma har frun ritat en cirkel på almanackan runt datumet då barnbidraget kommer. Hur ska pengarna räcka? De håller andan ett tag till.
Dottern behöver nya skor, det får vänta till nästa månad.
Sonen behöver en ny overall, hoppas våren kommer snabbt i år.
Men jag har ett omväxlande jobb. Det är spännande att lära sig av de som är äldre i gemet, säger han.
På radion hör Den osynlige nyheter om bankmän och sjukhusdirektörer med många miljoner i fallskärmsavtal. Det är som om han kan höra deras skratt eka.
I deras värld är han ingen, en nolla. När han går där med en matlåda i konsumpåsen.
Källa: http://www.expressen.se/kvallsposten/i-deras-varld-ar-han-ingen-en-nolla/
*Tapatalk*
