Jag gick och såg denna film med förväntningen att galenskaparna övergett galenskapandet och komiken till förmån för tung samhällskritik. Ack så fel jag hade. Jag skrattade och skrattade tills det gjorde ont. Även om filmen skiljde sig en del ifrån deras tidigare verk, så var den allt ifrån torr. Briljanta dialoger i klassisk galenskaparanda varvat med tragikomik och stunder av allvar gjorde en sällsam blandning. Få i biosalongen kunde hålla sig för skratt vid den pinsamma släktträffen eller när Olle försökte lära sig sluta läsa med hjälp av ett trumset som gav ifrån sig stötar. Scenen när försäkringspamparna försöker skaka av en journalist med golfbilen är dråplig så det förslår. Bara uttrycket ”slå klackarna i bonustaket” gör filmen sevärd.

