Deg, deg......

Mr Brownstone

Ny medlem
Gick med
14 Aug 2004
Ort
SKARA
Hoj
Aprilia rs250 sp
Har suttit o funderat lite på det här med pengar.. Vissa kasserar till synes obekymrat in nya fina 250 racers och dyl som om det vore manna trillandes från himlen... Absolut inget fel i det! Själv har man flyttat hem till farsan, ska sälja min älskada kawa, o alla andra prylar som imte har något med racingen o göra, också jobbar man natt o kommer att få leva på broccoliavkok hela sommaren för att få ihop pengar till en seriös satsning i 250sp(avunsjuk he he). .Vore intresast att veta nu när jag står här och pekar fingret åt övriga världen och kramar aprilians handtag, jag håller det som om det vore min sons hand, o han säger till mej: hur kommer der att gå för oss pappa, der går väl bra?...? För detta är min stora livsdröm, att köra roadracing, och det kommer att gå både upp o ner förmoda. Jag vet att många är förtegna när det jäller detta ämne, men vad jobbar NI med? Är det sponsorer? Är ni rika? Har ni egen hojfirma? Det vore intrsesant att höra hur just DU!!!klarar det.
Skrv några rader om o hur ni har kommitt dit där ni är idag, några intressanta livsöden o historier finns det väl bakom, när man kan bersälla hem en hondars250r-05 + lite trimdelar, bränna 100000 i däck, för att göra samma sak nästa år......... Hur man fixar deg helt enkelt!
 
Kan väl generellt säga att sporten är nog inte till för alla som råkar ha en liten slant över i månaden. Du måste ha en stor slant över i månaden. Eller spara extremt aktivit under vintermånaderna.
 
Har haft tur att kunna åka till Irland och jobba 12 veckor. Annars vet i fan hur jag hade löst det.
 
Nu kan jag inte påstå att jag har massor med deg..
Men jag har lånat pengarna till första racern jag köpte. Sen avbetalningar på hojen varje månad, och i stort sett alla pengar förutom mat/hyra har gått till racingen..
Hyr dessutom ut ett rum i lägenheten för att spara pengar.. Allt går, bara man vill..
 
När man räknat ihop till 11000 i räkningar den här månaden så undrar man ju hur fan man ska ha råd?!
Men på nåt sätt ska det väl gå i år med.. Gröt, nudlar och vitaminpiller så man håller skörbjuggen borta!
:)

/Jörgen #31
 
Swedie skrev:
Kan väl generellt säga att sporten är nog inte till för alla som råkar ha en liten slant över i månaden. Du måste ha en stor slant över i månaden. Eller spara extremt aktivit under vintermånaderna.
Det fattar väl jag med!
Var mer ute efter några historier om hur folk har det.
 
deg

Mr Brownstone skrev:
Har suttit o funderat lite på det här med pengar.. Vissa kasserar till synes obekymrat in nya fina 250 racers och dyl som om det vore manna trillandes från himlen... Absolut inget fel i det! Själv har man flyttat hem till farsan, ska sälja min älskada kawa, o alla andra prylar som imte har något med racingen o göra, också jobbar man natt o kommer att få leva på broccoliavkok hela sommaren för att få ihop pengar till en seriös satsning i 250sp(avunsjuk he he). .Vore intresast att veta nu när jag står här och pekar fingret åt övriga världen och kramar aprilians handtag, jag håller det som om det vore min sons hand, o han säger till mej: hur kommer der att gå för oss pappa, der går väl bra?...? För detta är min stora livsdröm, att köra roadracing, och det kommer att gå både upp o ner förmoda. Jag vet att många är förtegna när det jäller detta ämne, men vad jobbar NI med? Är det sponsorer? Är ni rika? Har ni egen hojfirma? Det vore intrsesant att höra hur just DU!!!klarar det.
Skrv några rader om o hur ni har kommitt dit där ni är idag, några intressanta livsöden o historier finns det väl bakom, när man kan bersälla hem en hondars250r-05 + lite trimdelar, bränna 100000 i däck, för att göra samma sak nästa år......... Hur man fixar deg helt enkelt!
Tjena
jag är helt övertygad om du fortsätter att slita som du beskriver och är envis som en åsna så kommer det nog att gå vägen.själv gjorde jag så här:
jag var statsanställd och hade turen att bli uppsagd(tur visste jag inte då),
alltid dåligt med pengar trots extrajobb,tänkte jag lika bra satsa på egen rörelse,startade bilverkstad sedan utökades satsningen med däckservice,hade
turen att allt gick vägen,därefter köptes för vinst fastighet,som uthyres.trillade över en tvåhjulsverksamhet 2002 som gått över förväntan.sysslar även med racinghojsimport från spanien japan italien,nästkommande på programmet står import av husbilar.med andra ord inget 8 timmars jobb dåligt med semester och annan ledighet,måste våga chansa,och framför allt ha turen med sig.och kom ihåg detkunde lika bra gått åt pipan alltihop.Med denna lilla berättelse önskar jag dig lycka till i din jakt på ny räcer.
mvh micke :tummenupp
 
Jag var iväg och jobbade utomlands några år och tjänade fläskmycket pengar. Nu har jag varit student i 2 år och allteftersom rejsingen har kostat har jag sålt av den ena prylen efter den andra. Från att ha haft tre hojar och en tjusig bil är jag nu nere på en hoj och en rövsunkig volvo 240. Så det är uppoffringar här också!
 
Att höra om hur andra har det kan vara kul!

Men man får nog inte jämföra sig med andra som kanske tävlat i 5-15år! Man får utgå från sig själv med sina resurser och jobba därifrån! Även tex Cralle har en gång börjat med egna pengar och fått jobba sig uppåt.


Själv började jag med att ta licens som 21 åring och hade då flyttat hem till mina föräldrar igen pga att jag inte hade jobb. Fick jobb som timvikarie på ett äldreboende då. Hade köpt en RGV250 året innan för att det var den mest gp-lika hojen man då kunde köpa för en bra peng utan att hojen var för gammal och ful. Skulle ta mc-körkort men lärde känna en som körde roadracing och han övertygade mig om att racing var bättre pga ingen dyr försäkring, gubbar i keps, mötande trafik och lyktstolpar och liknande.

Körde 2 klubbrace och ett b-race första året. Lånade mammas Mazda 626 och pappas släp till träningar och tävlingarna. Dom sponsrade mig med mitt skinnställ och med mat osv. Bodde i ett tremannatält på racen och hade med mig några kompisar som fick ta tider på mig med tidtagningsklockan jag fått av mamma.

Andra året fick man för sig att nu var man snabb och därför behövde köpa på sig en massa trim. Hade börjat plugga igen. Sköt motorer till höger och vänster och fick inte så mycket körtid som man kunde fått om man laggt pengarna rätt. På slutet av säsongen träffade jag en som själv erbjöd sig att sponsra mig. Fick 1000:-, 3 liter olja och låna ett 3 x 6 meters tält till sista racet det året. Kände mig som en fabriksförare då.

Sen har det bara rullat på..

//Anders.
 
Last edited:
Finns säkert lika många vägar somd et finns förare.

Gjorde bra med pengar 99/00/01 som jag investerade i en TRX sommaren 02. Blev invaggad i tron att jag kunde köra hoj och har alltid drömt om en "riktig" racehoj så jag sålde TRX:en och köpte min TZ:a förra vintern.
Förra säsongen gick med hjälp av jobb, aktier, spons och hjälp av motorintresserad farsa och bror men mest genom att betala och glömma...kommande säsong ser ungefär likadan ut. :näsblod
 
Nu börgar det ta sig! Om man öppnar sina känslor (man pratar ju inte med dom alldeles för unga o alldeles för snygga små lördags-våpen utanför korvkiosken här utan varma fina killar som gör saker tilsammans) så tror jag att det finns många fina berättelser!

så Tack till alla som har kommit och kommer med just sin egen berettelse!

Mvh Mats
 
jobbar alldeles för mycket och har tur nog att ha ett duktigt välbetalt jobb...men ändå tufft att få ihop det..
 
För några år sedan, tiden innan racing alltså, hade jag en god ekonomi. Min lilla firma rullade på i lagom takt och det stod en fin sportbil i garaget och en sprillans sporthoj. Plötsligt en dag träffade jag några som berättade att man kunde köra på bana, hm det verkade kul. En tid senare blev det licens och tävlandet började ta form. Åren har gått och nu står det inte längre en fin sportbil i garaget. Plånboken ligger numera tyst och dammig i en vrå. Och jag äter det jag kommer över. Några bönande samtal till några snälla sponsorer för att få ihop till mer racing. Det är bara att inse, jag är fast i RR-träsket och behöver antagligen lååååång vård och terapi för att komma ur det. Allt är sålt som går att sälja. Alla slantar man kommer över går till racing.
MEN. Det är det VÄRT. För något roligare än RR finns inte.
 
Låg i lumpen förra säsongen = inga pengar, bortskämd av pappsen... inför i år ska ja bistå så mkt jag kan......sparat sen november :tummenupp
 
Sommaren 88 slog jag till på en gsxr750 r med som var värst på banan då tog licensen köpte buss hela kitet.
Krachade första racet i regn på sviestad hojen var ledsen pengarna slut.
Kvinna i mitt liv gav upp utsparkad på gatan ingen lägenhet bodde hos morsan bussen såldes sket i allt kom in på utbildning.
Min racingsaga tog slut då. :(
Har nu bra ekonomi men familjen accepterar inte kanske för gammal men
Det verkas som man måste offra allt för att få det att gå ihop bli bra sälja sig själv till 100% för att ragga spnsor.
Många faller på att ekonomin inte går ihop däremot verkar ERF serien utmärkt då man delar kostnad till viss del.
Lycka till!! :tummenupp
 
Kaffekvarnen Mats, du har alltid kaffekvarnen kvar!

Mad Moose skrev:
För några år sedan, tiden innan racing alltså, hade jag en god ekonomi. Min lilla firma rullade på i lagom takt och det stod en fin sportbil i garaget och en sprillans sporthoj. Plötsligt en dag träffade jag några som berättade att man kunde köra på bana, hm det verkade kul. En tid senare blev det licens och tävlandet började ta form. Åren har gått och nu står det inte längre en fin sportbil i garaget. Plånboken ligger numera tyst och dammig i en vrå. Och jag äter det jag kommer över. Några bönande samtal till några snälla sponsorer för att få ihop till mer racing. Det är bara att inse, jag är fast i RR-träsket och behöver antagligen lååååång vård och terapi för att komma ur det. Allt är sålt som går att sälja. Alla slantar man kommer över går till racing.
MEN. Det är det VÄRT. För något roligare än RR finns inte.
 
En blandning av att minna vänner sålde sinna hojar att jag hittade hit och att jag alltid känt mig "hemma" på Sveistad, var nog orsakerna att jag började. Jag jobbar skift så jag tjänar väll hyfsat men jag har endå inte råd med allt. Är man lite rapp i käften kan man oftas tigga till sig lite saker sen måste man ha tur. Gubben och jag skulle köpa tändstift till hans bil (han bor i Uppsala jag i Norrköping) så jag var med. På verkstaden stod en hoj och jag och ägaren börja tjöta nämnde att jag skulle börja men inte mer. En månad senare ringer gubben och säger att

"killen med minna stift vill ha tag på dig han undra nått om sponsring"

Jag ringer upp och då tycker Ludde att jag ska köra på hans olja. Det gäller att ha lite flyt. Sen är det bara att leva som en råtta säga nej till allt annat kul...typ. Jag lovade mig själv att till denna säsong springa runt och jaga sponsorer men det har inte bluívit av, så nu vet jag inte hur mycket jag kan köra.

björn
 
Ett alternativ är att köra ERF. då kan man dela kostnaderna på tre förare, grymt mycket bang for the bucks :tummenupp
 
*/ ?>
Nyheter
Nya idéer för tvåtaktsmotorn

Kawasaki har lämnat in en p...

Nya idéer för tvåtaktsmotorn

Kawasaki har lämnat in en p...

Custom Motor Show satsar på över 100.000 besökare

Custom Motor Show ställer ä...

Custom Motor Show satsar på över 100.000 besökare

Custom Motor Show ställer ä...

Gotland Ring Bike Week 2026, förlängt Early Bird erbjudande!

Den 3-5 juli slår vi upp po...

Gotland Ring Bike Week 2026, förlängt Early Bird erbjudande!

Boka din plats på Gotland R...

Gotland Ring Bike Week 2026, early bird erbjudande!

Boka din plats på Gotland R...

Förarkurser på Nürburgring

Nu är datumen för båda föra...

Brembo presenterar TrackTribe

Brembo presenterar TrackTri...

21/12 är sista dagen beställning av Katalogen 2026

Stora Motorcykelkatalogen 2...

Back
Top