Daniel (YPVS)

:( Aldrig nån ände på eländet....

Daniel är just nu på Karolinska, han har inte fått besked ännu....
Om han måste opereras blir han kvar 5 veckor på sjukhuset, och sen börjar rehab IGEN.... :död
Tydligen hade plattan i ryggen lossnat igen.....

Vi avvaktar besked.....
 
Isa skrev:
Daniel has today been re-hospitalised to Karolinska. His back has gotten worse again and a 3rd operation is being considered. It seems that the method the Belgian doctor used (two times) is out-dated and has not been used in Sweden for several years because of "bad results". Suck.

isa
Not possible. Not fair. He who was making such progress, riding a bike and all.

My best to Daniel and you.

.
 
Daniel left Karolinska this morning and they will get him under a catscan as soon as possible. After that probably we will know more...

Wait and see in other words.

Thanks for the support!

isa
 
Halloj.

Dags för en uppdatering av det för en gångs skull lite mer positiva slaget.

Kan iofs börja med att säga att ryggfan fortfarande är lika dålig som i höstas så jag har suttit fruktat mycket det sista halvåret och inte kunnat göra nånting vettigt, så fortfarande. Något är löst i ryggen men de drar sig i det längsta för att operera så jag blir sittande i avvaktan.
Dock, höger ben har stadigt blivit lite starkare och starkare och även vänster har fått anstymmelsen av rörelse i en del muskler som förut var döda. Jag kan använda det lite lätt för att hålla balansen med när jag står men det är att betrakta som i stort sett förlamat trots det.
Fördelen med att högerbenet är rörligt och att iaf 30-40% styrka är tillbaks i det är att jag kan ställa mig upp när så behövs och kanske framförallt hålla balansen på en hoj när jag stannar startar så det har utnyttjats ett par ggr. Första gången förra året med Smålis Blade på en kort provtur, sen nån liten testtur med brorsans Bumse men framförallt igår på Sviestad med Saras KTM. Motard+Bana=Daniel. :)
Uppväxlingar sker fortfarande med handen men det kommer att bli lätt ordnat, fotbromsen kan jag fakstiskt sköta nu och tom nerväxling gick hjälpligt då jag har precis ork att lyfta vänster ben för att sen släppa det på växelspaken för att så kicka ner en växel. :)
Några slingor genom rondellen och resten av banan testades och det gick faktiskt riktigt bra men sen var det slangen då. :) Måste testas och gjordes naturligtvis också. Funkade perfa med så leendet på vägen hem var brett.

Daniel...
 
Blir lika imponerad varje gång du skriver om hur du kämpar!
Mycket kul att höra att du kan köra igen. Hoppas din rehab fortsätter att gå bra! :tummenupp
 
Fan vad gütt :tummenupp

Vi satt och käkade vår pastasallad i depån med tillhörande skitsnack innan vi åkte hem när det var nån stolle som åkte runt där ute. Hoppades faktiskt att det var du - och det var det :)
 
Så jäkla gott att höra Danne :tummenupp
Det var riktigt kul att se dig hjälpa till i Linköping igår. Din kunskap och erfarenhet behövs samt att din styrka och glädje smittar av sig :D

"Det finns alltid andra vägar" som ett mcbud sade en gång i tiden när det pratades...jaa, "learning by doing" i arbetet kan vi säga :lol

Kör hårt
/Mange J
 
Tjooohoo!!! :tummenupp

Kul att höra att det går åt rätt håll!! :)

:hej
 
Hej på er...

Så var det då dags igen.

Är i Stockholm nu och det började bra redan på resan hit. Fick ett samtal på bussen om att jag fått lägenheten som jag blev erbjuden för nån vecka sen. En mycket fin 2a i Solberga och det var verkligen på tiden. Efter att ha studsat mellan familj och polare sen i oktober förra året så ska det bli jäkligt skönt att få en egen dörr att stänga om sig snart. Hanteringen av det där har varit plågsamt långsam. Jag har ett brev från 25e oktober förra året där det står att mitt ärende är uppe för behandling och att det snarast ska vara ordnat. Sen dess har jag haft kontakt med dem nästan varje vecka och varje gång så har det sagts att vi hanterar det med prioritet. Hör av dig om någon vecka.
Men, men. Nu äntligen så har jag en lya och ett inflyttningsdatum. 1a Augusti.


Jag kom upp till Stockholm och var riktigt glad. Satt mig i en taxi och åkte till Karolinska för nästa i raden av läkarbesök. Jag har en väldigt bra läkare men han är hemskt rakt på sak och mer av en tekniker än en själavårdare. Det är väl iofs ok för jag vill ha raka svar men vad det här mynnade ut i kan i värsta fall bli avgörande för hur mitt liv kommer att se ut för, tja, resten av det.
Vi gick igenom en CR röntgen av min rygg som gjordes för en månad sen ungefär och den visar på en inkomplett läkning av benet i ryggen. Problemet är tydligen att skadan jag har är en hel kota som saknas efter att ha blivit pulvriserad och benet måste således brygga en väldigt lång sträcka. Det har inte varit alldeles framgångsrikt. En gång fick jag ju dessutom byta protesen i ryggen så det är numera ett välopererat område minst sagt.
Jag lider av svåra problem med ryggen vid mekanisk påverkan och även vid sittande i vanlig stol eller dylikt under mer än någon timme eller så. Detta gör att jag inte har kunnat arbeta under lång period och heller inte kunnat rehabträna speciellt effektivt sen i september förra året.
Han sa rakt av att har det inte blivit bättre än så här så är sannolikheten mycket stor att det heller inte blir mycket bättre och att arbetsoförmågan därmed med stor sannolikhet är bestående. Kort och gott, förtidspension.

Jag vägrade att acceptera det och ville diskutera möjliga vägar att gå för att komma tillrätta med problemet för jag är inte beredd att ge upp allt vad aktivt liv innebär när jag är 32 år gammal.
Dock, som det är nu har de inga åtgärder de kan sätta in annat än ännu en operation som inte kan garantera resultat och som innebär en risk för de funktioner som jag trots allt har kvar.
Så, vi beslöt att gå en meddelväg. Under de närmaste 2! åren så ses vi var 3e månad eller så och avvaktar eventuella spontana förbättringar. Eventualiteten för bättre teknik att hantera mitt problem med om två år eller så var vad han tog upp och med det så försvann han till nästa patient med mig sittande i det närmaste i chock, ett tillstånd som för övrigt fortfarande sitter i 1½ dygn senare.
Med automatik så innebär det här att jag aldrig, med sannolikhet, kommer att tillåtas eller kunna börja åka hoj igen på aktiv nivå något som jag rent funktionsmässigt kan göra men som med en inkomplett läkning av ryggen av naturliga skäl innebär faror. Detta är ett problem som för många kanske låter som en bagatell i sammanhanget men för mig innebär att en stor del av vad som drivit mig framåt under den här perioden inte kan användas som vidare morot. Hojåkandet har varit mitt liv och det enda jag verkligen velat göra, och visst jag kan köra fortfarande men söndagsturer då och då på lånade hojar är inte vad jag är ute efter. Det var länge sen det gav mig vad jag söker.
Jag har åkt mer berg och dalbana än vad jag är intresserad av nu och börjar bli trött.

Sitta en torsdagskväll och läsa försäkringskassan texter om vad en sjukpensionering egentligen innebär gör mig inte piggare.
Åka och jobba på ett race i helgen gör mig piggare till viss del men sätter samtidigt en kniv i hjärtat på mig då och då när jag kommer att tänka på att jag skulle sälja min själ för att få starta själv.
Trots allt, jag älskar vad jag fortfarande ser som min sport och alltid kommer att se som min sport så det är djävligt skönt att kunna engagera sig i den med vad det nu vara månde. Om inte så för att behålla nån nivå av psyke intakt efter det här läkarbesöket.
För övrigt så vet jag att en berg och dalbana efter varje dykning förr eller senare vänder uppåt, är det något jag har lärt mig av det här så är det det.

Inte lätt att vila medan man åker dock så det sliter på en.

Lite synd att man inte kan göra en karriär av att sitta och beklaga sig på sporthoj bara för skriva är ett av de sista intressena jag har som jag fortfarande kan utföra.
Kanske dags att skaffa sig nya intressen men det är inte lätt efter att ha inriktat sig på ett liv stångandes med alltför mycket effekt på alltför nervösa hojar framförda på banor byggda för galningar. Vad ska slå det?

Vi ses i Linköping ni som ska dit.

(trött)
Daniel
 
ehh.. och här sitter jag och äter glass i förhoppning om att min svullna hals skall minska lite och låta mig sova några timmar innan jag skall tillbaka och slava på banan i morgon. Mina problem känns plötsligt väldigt värdsliga :näsblod

Vad ska man säga? Kämpa på känns lite förlegat i sammanhanget.

Vi ses i Linköping snart!!

/HW
 
Har läst den här tråden då och då...du verkar ha klarat av mycket hittils! Se för fan till att se målet framför dig och ge inte upp! Ingenting är omöjligt som sagt!
 
Länge sen

Bump bump...


Tjena folket.
Loggade in på SH för första gången på sisådär 2 år idag. Det lär inte bli speciellt ofta i framtiden heller för den delen då det sliter hjärtat ur kroppen på mig att mer eller mindre bara höra en stånka. :(

Jag gick in i SVEMO med det bestämda målet att kunna hålla ett intimt förhållande kvar till sporten men jag fixade fan inte det och det slutade med att jag fick en ordentlig törn av det som tog mer eller mindre ett par år att ta sig ur igen. Det är först de sista månaderna nu som jag har börjat dra upp persiennerna mer eller mindre. Så, det är smärtsamt tydligt att det går helt enkelt inte och synonymiteten mellan mig och min sport är bruten ohjälpligt.

Ryggen blev aldrig bättre efter sista gången protesen i ryggen lossnade så trots att rörligheten i benen är fan så mycket bättre nu än för ett par år sen tom så är jag stekt. Skulle inte ha några större problem att åka motard på bana rent tekniskt vid det här laget, även om jag naturligtvis inte skulle kunna ta mig till den nivån jag vill, men med en rygg som inte sitter ihop ordentligt så skulle nästa smäll fucka upp mig ordentligt.
Så, det är bara att vänja sig vid, och det har jag gjort vid det här laget, att timmar och dagar rör sig olidligt långsamt framåt.

Sitter max 40-70 minuter rakt upp regelbundet innan det börjar bli ganska plågsamt så nog ar det passiviserande alltid.

Men men, trots detta så kunde det naturligtvis vara betydligt värre...

Jag anar att en del kom i kläm, förmodligen speciellt Peter, :( .
Det gick helt enkelt bara inte.
Jag hade på många sätt kul ute på banorna och med SVEMO jobbet men i slutänden så blev det nästan förödande för mig.

Har ingen koll på vad som hänt de sista 2 åren men jag hoppas sporten i Sverge lever och frodas och att elitskiktet har breddats lite mer nu.

Ha det bra

Daniel
 
Finns ju fler sätt att hålla intresset vid liv, om du har ork och tid ;)
Eller hitta någon sport som ryggen klarar av :tummenupp
Kämpa på och dra upp persiennerna hela vägen, iaf tilll våren när solen går upp igen ;)
 
Hittade just denna tråd och satan va du har kämpat mannen :Bugar

Vet inte vad jag ska säga men jag är imponerad av hur tapper du har varit och hoppas att du fortsätter i denna bana :tummenupp

Vem vet vad framtiden kan innebära inom sjukvården :confused:

Hoppas att det löser sig på bästa möjliga sätt och kul att du hörde av dig här igen :tummenupp
 
riktigt trist att höra, har inte sett denna tråd förens nu och inte vetat vad som hänt... riktigt tråkigt iaf, hoppas att du kommer kunna glädjas åt något annat eller vad man ska säga...
Det kan inte vara lätt, Kämpa på :)
 
Kul att höra lite livstecken från dig Danne! Det känns som om det var länge sedan det var Rörken-körningar, historier om bud-busande och det vilda livet i Estland m.m. En helt annan del av ens liv. Jag tror det kommer att lösa sig förr eller senare - att de hittar på något sätt att lappa ihop dig så det håller :tummenupp
 
Tack tack... :)

Och tjena Tom.
Ja det var som sagt inte igår mannen.
HAha, Estland var för djävla kul. Herregud den resan mellan färjorna den natten. Och sen alla crasher, fyllor och nästan ihjälfrusna supermotardister INNE på "hotellet". lol lol lol
 
Låter kanske muppigt men köp gid en Quad och kitta upp? Får du åtminstone känna på "fartvinden".

Vet ju att jag själv skulle gå under utan hojåkning. Bara nånting som får en att hålla nån slags gnista där inom sig.

För övrigt, starkt jobbat, verkligen! Väldigt svårt att sätta sig in i din sits egentligen, men vi kanske kan förstå på ett hörn iaf hur det känns.
 
Helt sjukt vilken järnvilja du har!
Har missat denna tråd totalt tidigare.

Hoppas verkligen att läkarna kommer på något som gör att du iaf kan slippa smärtorna!
Sen som föregående talare, kanske du ska kika på en quad?
Det går att ha ruggigt kul på en sån också!
Om det nu funkar pga smärtan i ryggen.
Kan dom inte operera eller göra nånting alls för att iaf mildra det?

Känns som att jag hade en jävla tur när jag krashade -05 och fick fraktur på 3 ryggkotor och ett utskott gick av.
 
Nyheter
Norton Motorcycles siktar på fyra nya modeller till 2026

Norton Motorcycles förbered...

GB350S i fokus på Wheels and Waves 2025

Honda var tillbaka i Biarri...

En hyllning till mästaren!

Pressrelease från MV Agusta...

Vinnarhoj från Custom Bike Show

I nästa nummer av Allt om M...

Testhoj hämtas från Sulas MC

Vi åkte till Strängnäs för ...

Transportstyrelsen avvecklar appen Mina fordon

Foto: Andreas Johansson ...

Custom Bike Show 2025

Den 7 juni var det åter dag...

Forged följer tre baggerbyggen

Tre amerikanska hojbyggare ...

Trendbrott: Rullgrusolyckor med MC minskar

Statistik från försäkringsb...

Mc-olyckor kopplat till rullgrus minskar

Trendbrott: Statistik från ...

Back
Top