Närå, du behöver varken ursäktas eller förfasas över, jag har alltid skämtsamt döpt mina fordon, bilarna främst för att jag för det mesta har haft flera åt gången och i samtal med mina närmaste har det underlättat.
Ex vis "Bildjäveln var utan ström i morse"
"vilken av dom, saaben?" (jag har haft som mest fem st samtidigt)
eller "vilken av dom, den blåa?"(tre st samtidigt)
Då har namn som "Blixten" "Brunte" och "Brandbilen" varit bra...
"Blixten" eller egentligen "Blå Blixten" var en vackert blå Saab 96 med webertrimmad 1700cc ford motor som var så ökänd att när min mamma lånade den så drog pensionärerna åt sig pudlarna och hytte med näven när hon närmade sig...
Dessutom hade den motivlackad baklucka!
"Brandbilen" fick en orange Saab 95 heta dels för att den var "brandgul", dels för att den envisades med att ta eld med jämna mellanrum.
"Brunte" var en donatorbil, vackert snusbrun Saab 96.
"Totte" var min dåvarande tjejs Saab 99 i samma utsökta kulör som "Brunte"
(Designteamet på 70 talet måste ha varit rekryterade från öst-tyskland)
LandRovern fick heta "Rovan", för ibland satte man den djupt, dessutom var det en rolig rova i den, en Volvo Penta MD32 marindiesel...
"Suzie" fick heta så då jag döpte henne innan jag ens hade en relation till henne, så hon hade inte hunnit utmärka sig.
Dessutom trodde jag aldrig att jag skulle ha någon Japansk motorcykel, då mitt motorcykelintresse ligger på det äldre anglo/amerikanska planet.
Bara som en förklaring till varför jag döper mina fordon, och varför inte Suzie fick ett mera meningsfullt namn...
