Döden på bulten-drabbade mig.
- Thread starter rfb
- Start date
driverinblack
Turbo är roligt men dyrt
R.I.P 
AxlySM
Edert tidningsbud, med lem.
Vila i frid.
friflaj
Ny medlem
Som så många andra ha skrivit är det riktigt starkt gjort att dela med dig av det du känner.
Förr eller senare står vi alla där vi våra vänners grav. Jag önskar att det fanns något vi kunde göra för att det inte skulle vara så men dess värre kommer det att fortsätta vara så.
När man sitter här och läser alla inlägg och framförallt ditt Tobbe blir man både tårögd och ledsen.
Tårögd när man tänker och känner med familj, nära och köra till din vän.
Ledsen för att det kommer att hända igen, och nästa gång är risken stor att det är någon annan av oss här inne.
För ett år sedan förlorade jag en av mina allra bästa vänner. Han var verkligen en av de allra bästa i världen på det han gjorde och utan tvekan var han den mest säkerhetsmedveten av oss alla.
Ändå drogs han ifrån oss och nu står hans familj och vänner utan honom. Hans 2 år gamla dotter får nu växa upp utan sin far. Just när det hände lovade jag mig själv att nu fick det vara bra. Jag skulle aldrig någonsin igen hoppa fallskärm.
Jag hade just tagit mitt mc-kort och det kändes som ett perfekt substitut till hoppningen
Nu har det gått ett år och jag har just passerat 3000 mil, så ofta jag hinner är jag med på diverse gazza turer eller så ger jag mig upp på åsen helt själv. Visst jag kör inte riktigt lika fort som de riktiga galningarna men bitvis undrar man ibland vad fan det är vi pysslar med.
Men sen kommer den…den där perfekta böjen…. eller det där krönet som man kommer över och allt är så sjukt vackert på andra sidan.
Vid nästa stop stannar vi och pratar om hur nära XXX var bilen han möte just vid det backkrönet. Vi skrattar åt det hela utan att egentligen tänka efter…
Just därför är sådana här trådar bra… nästa gång så kanske vi tänker på att det kunde ha varit vi…
Vi som kom fram och insåg att XXX var död, att han inte längre fanns med oss.
Varför vi gör detta och varför vi kommer att fortsätta göra det, vet jag inte.
Jag bara vet att suget sakta men säkert blir större och större. Det kommer krypande och blir allt mer påtagligt. Jag vet att Adrian min vän gärna hade sett att jag fortsatte hoppa, liksom att våra vänner som går bort i mc-olyckor skulle vilja se oss fortsätta köra.
Det är ju en stor del i det vi har tillsammans, för många av oss är det just det som har fört oss samman med de människor vi idag har som vänner.
Väljer man att fortsätta är det ens plikt att göra det så säkert som möjligt(gentemot familj och vänner) men framförallt och det ens skyldighet att informera sina systrar och bröder om att riskerna finns. Så vid nästa stop, skratta inte åt XXX
Jag hoppas att jag aldrig igen får uppleva sorgen av att mista en vän.
Jag hoppas att ingen här inne ska behöva uppleva det…
Risken är ju dock väldigt liten då det är detta vi gör.
Sen om det är att ta steget ut på 4000 meter eller om det är att köra om bilar i 200…
Vi gör ju det för att känna att vi lever…
---------------------------------------------------------------------------------------
www.AdrianNicholas.com rest in peace
Förr eller senare står vi alla där vi våra vänners grav. Jag önskar att det fanns något vi kunde göra för att det inte skulle vara så men dess värre kommer det att fortsätta vara så.
När man sitter här och läser alla inlägg och framförallt ditt Tobbe blir man både tårögd och ledsen.
Tårögd när man tänker och känner med familj, nära och köra till din vän.
Ledsen för att det kommer att hända igen, och nästa gång är risken stor att det är någon annan av oss här inne.
För ett år sedan förlorade jag en av mina allra bästa vänner. Han var verkligen en av de allra bästa i världen på det han gjorde och utan tvekan var han den mest säkerhetsmedveten av oss alla.
Ändå drogs han ifrån oss och nu står hans familj och vänner utan honom. Hans 2 år gamla dotter får nu växa upp utan sin far. Just när det hände lovade jag mig själv att nu fick det vara bra. Jag skulle aldrig någonsin igen hoppa fallskärm.
Jag hade just tagit mitt mc-kort och det kändes som ett perfekt substitut till hoppningen
Nu har det gått ett år och jag har just passerat 3000 mil, så ofta jag hinner är jag med på diverse gazza turer eller så ger jag mig upp på åsen helt själv. Visst jag kör inte riktigt lika fort som de riktiga galningarna men bitvis undrar man ibland vad fan det är vi pysslar med.
Men sen kommer den…den där perfekta böjen…. eller det där krönet som man kommer över och allt är så sjukt vackert på andra sidan.
Vid nästa stop stannar vi och pratar om hur nära XXX var bilen han möte just vid det backkrönet. Vi skrattar åt det hela utan att egentligen tänka efter…
Just därför är sådana här trådar bra… nästa gång så kanske vi tänker på att det kunde ha varit vi…
Vi som kom fram och insåg att XXX var död, att han inte längre fanns med oss.
Varför vi gör detta och varför vi kommer att fortsätta göra det, vet jag inte.
Jag bara vet att suget sakta men säkert blir större och större. Det kommer krypande och blir allt mer påtagligt. Jag vet att Adrian min vän gärna hade sett att jag fortsatte hoppa, liksom att våra vänner som går bort i mc-olyckor skulle vilja se oss fortsätta köra.
Det är ju en stor del i det vi har tillsammans, för många av oss är det just det som har fört oss samman med de människor vi idag har som vänner.
Väljer man att fortsätta är det ens plikt att göra det så säkert som möjligt(gentemot familj och vänner) men framförallt och det ens skyldighet att informera sina systrar och bröder om att riskerna finns. Så vid nästa stop, skratta inte åt XXX
Jag hoppas att jag aldrig igen får uppleva sorgen av att mista en vän.
Jag hoppas att ingen här inne ska behöva uppleva det…
Risken är ju dock väldigt liten då det är detta vi gör.
Sen om det är att ta steget ut på 4000 meter eller om det är att köra om bilar i 200…
Vi gör ju det för att känna att vi lever…
---------------------------------------------------------------------------------------
www.AdrianNicholas.com rest in peace
Ravetrancer
Now even more badass!!!
Skänker en tanke till dig och anhöriga.
Min bästa vän rycktes ifrån mig för 2 år sedan i mcolycka. Det var en riktigt hemsk upplevelse då jag innan också förlorat min lillebror som blev mördad.
Att någon så nära en rycks bort är brutalt hemskt.
Några år efter min lillebrors bortgång så träffade jag Timmy, min bäste vän.
Hans vänskap hjälpte mig så mycket att dämpa sorgen efter min bror då han själv hade förlorat sin storebror tidigare. Vi växte ihop och var med varandra jämt i över 2 års tid. Mina bästa år någonsin var det. Varje gång han kom körandes på gatan hem till mig så kännde man en härlig känsla i magen, nu kommer Timmy, nästan som om man vore 6 år och glassbilen kom.
När han kraschade så läste jag en notis i Aftonbladet att nån omkommit på den väg han skulle köra hem för att sova hos sin mamma.
Ringde alla världens telefoner men fick inte tag i han, eller hans föräldrar.
Jag anade det värsta och det värsta drabbde mig också.
Jag sa då att jag ALDRIG mer skall köra hoj, jag trodde verkligen på mina ord, men det tog 10 dagar innan suget blev för stort.
Jag tänkte att Timmy skulle aldrig vilja att jag slutade köra pga det som hänt.
Dock fanns det en fördel med det hela, min körning är idag så mycket lugnare och genomtänkt än vad den var innan. Man är en helt annan människa på cykeln än då man trodde att så fort stället är på så var man odödlig.
Man är ALLTID dödlig på en motorcykel, därför måste man alltid ligga ett steg före när man kör, det går om man vill.
Man behöver inte heller lägga ner det man brinner för, det finns ju alternativ till vägar och det är bankörning. Där har man minimerat riskerna för allvarliga skador på ett bra sätt. Visst chansen finns ju att nåt illa kan hända, men det kan det gäöra vare sig du cyklar, går eller kör bil.
Ang att man kör ännu jävligare efter bankörningar kan inte jag håla med om, jag tycker tvärtom, att man kört skiten ur sig själv och därmed blir lugnare på gatan.
Varje gång man sätter sig på hojen så tänker man på sin bäste vän Timmy, GPF, Lillebror och Storebror, Lövis mfl. Med dessas öde i åtanke så kör man med större marginaler. Alla borde tänka på alla trådar om omkomna när dom sätter sig på hojen och skall köra iväg, hjälper ganska bra mot dårskaper på mc. Önskar dig all lycka, tänk lite åt Micke så hjälper det från att gräva ner sig totalt. Tänk vad han skulle tycka om vissa saker, så kommer du märka att han inte vill se er helt nere....det hjälpte för mig
R.I.P Micke
//R
Min bästa vän rycktes ifrån mig för 2 år sedan i mcolycka. Det var en riktigt hemsk upplevelse då jag innan också förlorat min lillebror som blev mördad.
Att någon så nära en rycks bort är brutalt hemskt.
Några år efter min lillebrors bortgång så träffade jag Timmy, min bäste vän.
Hans vänskap hjälpte mig så mycket att dämpa sorgen efter min bror då han själv hade förlorat sin storebror tidigare. Vi växte ihop och var med varandra jämt i över 2 års tid. Mina bästa år någonsin var det. Varje gång han kom körandes på gatan hem till mig så kännde man en härlig känsla i magen, nu kommer Timmy, nästan som om man vore 6 år och glassbilen kom.
När han kraschade så läste jag en notis i Aftonbladet att nån omkommit på den väg han skulle köra hem för att sova hos sin mamma.
Ringde alla världens telefoner men fick inte tag i han, eller hans föräldrar.
Jag anade det värsta och det värsta drabbde mig också.
Jag sa då att jag ALDRIG mer skall köra hoj, jag trodde verkligen på mina ord, men det tog 10 dagar innan suget blev för stort.
Jag tänkte att Timmy skulle aldrig vilja att jag slutade köra pga det som hänt.
Dock fanns det en fördel med det hela, min körning är idag så mycket lugnare och genomtänkt än vad den var innan. Man är en helt annan människa på cykeln än då man trodde att så fort stället är på så var man odödlig.
Man är ALLTID dödlig på en motorcykel, därför måste man alltid ligga ett steg före när man kör, det går om man vill.
Man behöver inte heller lägga ner det man brinner för, det finns ju alternativ till vägar och det är bankörning. Där har man minimerat riskerna för allvarliga skador på ett bra sätt. Visst chansen finns ju att nåt illa kan hända, men det kan det gäöra vare sig du cyklar, går eller kör bil.
Ang att man kör ännu jävligare efter bankörningar kan inte jag håla med om, jag tycker tvärtom, att man kört skiten ur sig själv och därmed blir lugnare på gatan.
Varje gång man sätter sig på hojen så tänker man på sin bäste vän Timmy, GPF, Lillebror och Storebror, Lövis mfl. Med dessas öde i åtanke så kör man med större marginaler. Alla borde tänka på alla trådar om omkomna när dom sätter sig på hojen och skall köra iväg, hjälper ganska bra mot dårskaper på mc. Önskar dig all lycka, tänk lite åt Micke så hjälper det från att gräva ner sig totalt. Tänk vad han skulle tycka om vissa saker, så kommer du märka att han inte vill se er helt nere....det hjälpte för mig
R.I.P Micke
//R
rBy
Med lem
Micke åkte på en svart TLS, brunt "gammalt" skinnställ och en vinröd AGV hjälm?rfb skrev:
Hur som. V.I.F
Det är otroligt va mycket skit det händer hela tiden...
man har något så när återfått körglädjen efter onsdagsolyckan för några veckor sedan och så läser man detta inlägg.
Fy f..n säger jag bara.
Varför kan vi inte bara få glädja oss åt körningen. Låt alla hojåkare få vara kvar på vägarna!
Snälla inga mer olyckor nu. Tänk på era nära när ni ger er ut på vägarna!
V.I.F
man har något så när återfått körglädjen efter onsdagsolyckan för några veckor sedan och så läser man detta inlägg.
Fy f..n säger jag bara.
Varför kan vi inte bara få glädja oss åt körningen. Låt alla hojåkare få vara kvar på vägarna!
Snälla inga mer olyckor nu. Tänk på era nära när ni ger er ut på vägarna!
V.I.F
SP3-martin
mohaaaaaaaaa
Jag ville bara säga VIF, mkt jobbigt att läsa inlägget
detta ger en tankeställare.
detta ger en tankeställare.
Beklagar verkligen sorgen Tobbe. Brorsan berättade nyss så jag loggade in och läste ditt inlägg. Enormt starkt gjort att skriva om det, tårarna rinner och allt känns skumt och sorgset.
Förståndigt och starkt gjort av dig att lova din dotter att du inte ska åka hoj någe mer.
Hoppas att ni där ute tar till er alla dessa olyckor och inser att vi inte är odödliga.
Kör försiktigt!!
Förståndigt och starkt gjort av dig att lova din dotter att du inte ska åka hoj någe mer.
Hoppas att ni där ute tar till er alla dessa olyckor och inser att vi inte är odödliga.
Kör försiktigt!!
Kongo
Men gasa sa jag!!!
Alla känslor är redan sagt i tråden, instämmer tillfullo!
Dags att ta det lugnare nu när det är kallare! Blir riktigt illa berörd!
V.i.F micke!!
Dags att ta det lugnare nu när det är kallare! Blir riktigt illa berörd!
V.i.F micke!!
Kamikaze kid skrev:
Respekt? Menar du samma respekt han visat sina anhöriga, sina vänner och sina medtrafikanter genom chanstagningar och omkörningar i skymda kurvor?
Samma sorts respekt man visar den plötsligt vänstersvängande bilist som orsakar mc-folket brutna ryggar och spikar i benen efter att ha mejat ner dem?
Om man ska tro ögonvittnen och press gjorde killen ett taskigt val - trist som fan för alla - speciellt för hans familj, vänner och inblandade medtrafikanter.
Min respekt och medkänsla går till dem.
Wagge
Kiruna?
Så du har aldrig gjort ett misstag i hela ditt liv???duckie skrev:
Last edited:
Supergizmo
Ny medlem
V.I.F Tankar går till de anhöriga.
Wagge skrev:2492507Så du har aldrig gjort ett misstag i hela ditt liv???
Säkert otroligt många, vad det nu har med saken att göra.
Strömma skrev:2492510Kan någon ta bort ovanstående inlägg? Svårt att tro att det kan bli mera smaklöst än så här...
Jag tycker att du gör ett bra jobb iaf.
Last edited:
Fürstenhoff skrev:
Nämen säjjer du det? Fantastiskt vilken människokännare du är!
Kankse borde jag ha lagt inlägget i den här tråden istället, medges.
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=136405
HanneZ
Avställd
duckie har en poäng, fast hon kastar den ur sig lite skevt. Respekt för mig är att inte gå samma öde till mötes som trådstartarens kompis. Jag tycker att olyckstrådarna ska vara konstruktiva istället. Konstruktiva saker, tror jag, hjälper oftast människor i sorg bättre än 1000 st vif-inlägg. Det har det gjort för mig iaf!
Vem ställer sig upp och berättar 10 överlevnadsknep för nybörjarna innan bulten-reporna? Vem tar tag i att sätta ihop en kurs för hur man överlever på motorcykel och ger ut den gratis till unga killar & tjejer med nya körkort? Vem ställer sig frågan varför inte körlärarna lär ut begreppet motstyrning? Det är att vara konstruktiv!
Vem ställer sig upp och berättar 10 överlevnadsknep för nybörjarna innan bulten-reporna? Vem tar tag i att sätta ihop en kurs för hur man överlever på motorcykel och ger ut den gratis till unga killar & tjejer med nya körkort? Vem ställer sig frågan varför inte körlärarna lär ut begreppet motstyrning? Det är att vara konstruktiv!
Similar threads
Nyheter
|
Mälaren Runt #40 – 16 augusti
Lördagen den 16 augusti kör... |
|
Specialbyggd Yamaha XSR900 GP
För att fira den trefaldige... |
|
Dragracing-EM på Tierp Arena 7-10 augusti
Den 7–10 augusti 2025 förva... |
|
Tierp Arena värd för EM i Dragracing
Den 7–10 augusti 2025 förva... |
|
120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla
Screenshot Den 16–17 aug... |
|
|
En vecka kvar!
Nu är det exakt en vecka kv... |
|
|
Farligt vilseledande alkomätare på marknaden
Ett stort oberoende test ut... |
|
Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey
För att fira den trefaldige... |
|
Vi provkör Indian Sport Chief RT
I Allt om MC nummer 8 som k... |
|
Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma
När en hojfirma i Tombolo i... |