Häftigt bygge, men ingen bra idé.
Varför utsätta barnet för en dylik fara bara för att pappa vill ta motorcykeln till dagis?
Vad händer då cykeln går omkull och den fastspända ungen hamnar mellan 200 kg järnskrot, som färdas i 30 km/h, och en trottoarkant? Tja ... tyvärr inte särskilt svårt att svara på den frågan.
Är det inte att utsätta barnet för lika stor fara genom att låta det gå på en trottoar, cykla, simma/bada, klättra i träd, gå i trappor, leka, gå på gymnastik i skolan, vistas utomhus bland andra och allt annat som vi låter oss själva och barn göra här i livet?
Jag är så trött på den alltmer utspridda skyddsmentaliteten som finns så jag snart kräks. Inget barn hjälps i livet av sk. "curlingföräldrar". Tvärt om.
Allt vi gör medför risker och det är väl denna gång helt upp till trådskaparen att göra en bedömning om hur stor denna risk är kontra hur mycket vinning i form av känsla och glädje som kan komma av beslutet?
Skulle det gå åt skogen så kan man fortfarande inte klandra personen då man trots allt inte styr över allt här i livet.
Ingen kan säga ett smack om vad som kan hända.
Däremot vet jag flera hundra tusen som skall vara efterkloka och rättfärdiga
om någonting, högre makter förbjude, nu händer.
Till alla livsglädjedödare, om ni så vill ha sex med trippla helkroppskondomer, alltid ta hissen istället för trapporna, linda in er i bubbelplast så fort brevlådan skall tömmas och ta taxin till jobbet på grund av rånrisken på stan så för all del gör det, beslutet är till fullo erat att ta och andra bör respektera det.
Att vi andra kanske tar andra beslut som ger våra liv, sett ur vårt perspektiv, ger mer glädje och innehåll hoppas jag vi kan fortsätta med utan att få domedagsscenarion uppmålade varje gång någon gör någonting för att glädja sina barn eller andra.
Så.
Rant over.
Note to Karma; Jag vill inte bli grillemblem på FH16 Globetrotter pga. ovan uttalande.