Bye bye love, bye bye happiness...

[Nyteknik]

Har du lust att utveckla lite kring det där om skillnaden i "gungande" och "hyssen" mellan en riktig räser och gathojarna för en som aldrig har kört annat en diesel? Och var hamnar aprilias RS 250 i jämförelse vad gäller uppförande? Närmare räsern eller dieseln?

Det finns andra mer erfarna som säkert kan beskriva skillnaden bättre. Jag menar att en gathoj rör sig en hel del under föraren både från underlagets ojämnheter och förarens input. Man kan beskriva det som att den är mjuk, oprecis och gungig. Dessutom är den inneboende rörelsen/kraften i motorn och dess påverkan på bakhjulet påtaglig.

En tvåtakts produktionsracer (som en Honda RS eller Yamaha TZ) har två stora fördelar jämfört med en gathoj:

• Den är avsevärt lättare
• Dess chassie är avsevärt mer stumt

Tillsammans gör det att den känns som en gokart att köra jämfört med en personbil. Den jämförelsen tror jag är ganska träffande. Jag har aldrig kört en Aprilia RS 250 men vet att t.ex. Teddy (som har tävlat i 250SP) upplevede den som mycket mjuk jämfört med sin Honda RS 250.

 

[Chris Ash]

Har du lust att utveckla lite kring det där om skillnaden i "gungande" och "hyssen" mellan en riktig räser och gathojarna för en som aldrig har kört annat en diesel? Och var hamnar aprilias RS 250 i jämförelse vad gäller uppförande? Närmare räsern eller dieseln?

Närmare dieseln utan tvekan.

En racer uppför sig som om den går på räls, det studsar inte, hoppar och gungar inte. Snabba kursändringar sker enbart med tankekraft känns det som och i början så lämnar man alldeles för mycket rider-input vilket gör att man styr fel in i alla kurvor och det känns allmänt kantigt och fel, som bambi på hal is. Men när man vant sig så är det precis detta som är en stor del av upplevelsen, motorcykeln styr sig själv, det är som en klassisk balett.

Den stora skillnaden är feedback, när man kör gathoj så upplever man det som att man inte riktigt har kontroll på vad som händer och vad hojen har för sig. Den lever lite sitt eget liv. På en racer UPPLEVER man det som att man har full kontroll hela tiden och känner minsta fjädringsrörelse eller tendens till släpp.

Ord räcker inte till, alla som är minsta intressaerade av att köra motorcykel sportigt bör nån gång i sitt liv prova en racer. Det är som Guiness, inte alla gillar det, men det är definitivt annorlunda....

 

[oFFkeFF]

Har du lust att utveckla lite kring det där om skillnaden i "gungande" och "hyssen" mellan en riktig räser och gathojarna för en som aldrig har kört annat en diesel? Och var hamnar aprilias RS 250 i jämförelse vad gäller uppförande? Närmare räsern eller dieseln?

Jag körde mycket rgv250 på gatan, tyckte att den var väldigt stum i jämförelse med 600/750/1000.
Körde sen en del 600 på bana, bytte till 250, skillnaden var enorm.
Sen prövade efter det en aprilia rs250 på bana, och tyckte då den var betydligt mer "gatanpassad" och gungig än vad jag tidigare hade upplevt med rgv'n på gata..
Men i ärlighetens namn ska man väl säga aprilian ligger nånstans mittimellan 250r och en ss-moddad 600. En standard 600/1000 utan modifierad dämpning är inte ens med på kartan, utan där är det väldig rörelse i fjädring och dämpningsväg.

Som nyteknik skriver, skillnad mellan gocart och personbil på bana..

 

[Teddy]

Har du lust att utveckla lite kring det där om skillnaden i "gungande" och "hyssen" mellan en riktig räser och gathojarna för en som aldrig har kört annat en diesel? Och var hamnar aprilias RS 250 i jämförelse vad gäller uppförande? Närmare räsern eller dieseln?

Man kan givetvis göra en tung gathoj på 1000cc lika stel och styv som en racer eller t o m ännu hårdare. Man kan ju ta bort stötdämparna helt och hållet och köra med endast däcken som stötdämpare. Gillar man hårda tag så kan man köra utan dämpare på bara fälgarna. Skillnaden mellan en racer och en 1000 eller 600 är vikt. Mer vikt kräver mer stötdämpning. En 1000cc gathoj i RR-förklädnad väger någonstans runt 180 kg, en 250 racer väger cirka 100 kg. Mer vikt kräver mer dämpning. Skillnaden finns i svart på vitt om man granskar hänget på hojarna. Till en 1000cc rekommenderas ett häng bak på 10 mm, till en 250 racer rekommenderas ett häng bak på 5 mm, till en 125 racer rekommenderas ett häng bak på 0 mm. Alltså gör 5 mm häng på en 250 racer lika mycket jobb som 10 mm på en 1000 gathoj, därav kommer att en liten och lätt racer rör sig mindre än en stor och tung gathoj. Det upplevda "gunget" med en racer är mindre.

Min högst subjektiva och ovetenskapliga uppfattning är att en Aprilia RS250 ligger någonstans mitt emellan gathoj och racer men mer åt racerhållet till. Steget från min f d Aprilia RS250 till min f d R6'a känndes större än steget från Aprilian till min nuvarande Honda RS250R. Aprilians motorkaraktären har inte helt överaskande mycket gemensamt med Hondan. Med sitt fina mellanregister upplevs faktiskt Hondan som mer lättkörd än Aprilian. En Aprilia väger dock cirka 40 kilo mer än en 250 racer och känns därför aningen "gungig" i jämförlese med racern.

 

[willy]

Jag lånar tråden men en fråga. Häng, är det bara hojens tyng eller är det med förare sätter sig på sadeln?

 

[valmers]

Jag lånar tråden men en fråga. Häng, är det bara hojens tyng eller är det med förare sätter sig på sadeln?

Vi snackar om hojens egenvikt, olika förare ger givetvis olika totalvikt.

När Mumlan hoppar på ERF-hojen är det totalt 400 kg som ger sig av ut på banan.

 

[willy]

Jo nu när jag tänkte till så är det lite svårt att få 0mm "fädrings spel" när man slänger sig på räsern
Man ska inte tänka alls på bakfyllan!
Tack för svar annars!

 

[Chris Ash]

Jo nu när jag tänkte till så är det lite svårt att få 0mm "fädrings spel" när man slänger sig på räsern
Man ska inte tänka alls på bakfyllan!
Tack för svar annars!

Dynamiskt häng på 125 Racer bak ska vara under 10 mm. Alltså när du sitter på den.

 

[Teddy]

Dynamiskt häng på 125 Racer bak ska vara under 10 mm. Alltså när du sitter på den.

Och på en standard gathoj 30-40 mm.

 

[Peno]

Tack för svaren. Som vanligt är det väl endast genom egna tester som man bilda sig en reell uppfattning i sak, och det vore spännande att prova på åtminstone aprilian någon gång. Mitt stora problem, som tycks delas av många allmänhetens åkare, är att våga gå in med anständig fart i kurvorna. Den mentala spärren kanske har lättare för att släppa om man kör en lättare hoj som ger mer feedback tillbaka.

 

[Teddy]

Den mentala spärren kanske har lättare för att släppa om man kör en lättare hoj som ger mer feedback tillbaka.

Nej, det är tvärt om. Lättare hoj = högre kurvhasitghet, alltså kommer du att kunna börja bromsa vid en senare punkt och hålla en högre hastighet vid denna punkt, du kommer sedan släppa bromsen vid en högre hastighet. Musklerna i höger hand som hos normala människor styrs av erfarenhet kommer att vilja krama bromsgreppet vid den punkt som du är van vid och sedan bromsa lika hårt och länge ner till den hastighet som du också är van vid innan musklerna slappnar av och släpper bromsgreppet.

Det svåra tycker jag är att släppa bromsen. Det är som Fritt Fall på Gröna Lund. I början är det inte så läskigt men obehaget byggs upp i takt med att man närmar sig marken. Det är samma sak med bromsgreppet. Ju närmare kurvan man kommer destå hårdare vill handen krama. Att då bara koppla loss hjärnan och släppa greppet är svårt.

Sen finns det de som är onormala. Ta Johan Andersson t ex. Victor Zuber sa till honom att det gick att köra en Aprilia RS250 på Dunlop 207GP med knäskrap i regn. Så då gjorde han det! Herregud, det hade jag aldrig vågat prova, det är jag alldeles för feg för.

 

[Gustav O]

Det blev sauerkraut och bockwurst för Hondan alltså.
En anledning till att det säljs hojar från Sverieg till resten av Europa är väl att det dels finns många lite äldre hojar i Sverige och att prisena i Norden är lägre än på kontinenten. Synd att hojen hamnar utomlands men nu kanske Stellan slipper få återköpsbesvär i depån på Gelleråsen.

 

[Peno]

Nej, det är tvärt om. Lättare hoj = högre kurvhasitghet, alltså kommer du att kunna börja bromsa vid en senare punkt och hålla en högre hastighet vid denna punkt, du kommer sedan släppa bromsen vid en högre hastighet. Musklerna i höger hand som hos normala människor styrs av erfarenhet kommer att vilja krama bromsgreppet vid den punkt som du är van vid och sedan bromsa lika hårt och länge ner till den hastighet som du också är van vid innan musklerna slappnar av och släpper bromsgreppet.

Det svåra tycker jag är att släppa bromsen. Det är som Fritt Fall på Gröna Lund. I början är det inte så läskigt men obehaget byggs upp i takt med att man närmar sig marken. Det är samma sak med bromsgreppet. Ju närmare kurvan man kommer destå hårdare vill handen krama. Att då bara koppla loss hjärnan och släppa greppet är svårt.

Sen finns det de som är onormala. Ta Johan Andersson t ex. Victor Zuber sa till honom att det gick att köra en Aprilia RS250 på Dunlop 207GP med knäskrap i regn. Så då gjorde han det! Herregud, det hade jag aldrig vågat prova, det är jag alldeles för feg för.

Jo att det är högre kurvhastighet med en lättare hoj vet jag. Det var också det jag åsyftade i min kanske luddiga formulering ovan. jag märker med 600:an (och tidigare med 900:an) att jag i kurvan håller en mycket lägre fart än vad jag skulle velat göra. För feg in alltså. Därför spekulerade jag i att med en lättare hoj som aprilian, kanske man vågar gå in med högre hastighet som en följd av vetskapen att det går att köra mycket fortare i kurvorna med en lättare hoj.

 

[Teddy]

kanske man vågar gå in med högre hastighet som en följd av vetskapen att det går att köra mycket fortare i kurvorna med en lättare hoj.

Det var det jag försökte förklara att om du är normalt funtad så är svaret nej, det vågar du inte. Om du istället tillhör de som har en knapp bakom örat för att stänga av hjärnan så kommer du med vetskapen om att har en lätt hoj direkt köra snabbare i kurvorna. För den stora merparten av människosläktet som har en helt normal hjärnfunktion är det ett långsamt arbete att skrida över gränser, det görs genom tassande i små steg, två framåt, ett bakåt, två framåt, ett bakåt o s v. Det har inget med att våga eller vilja att göra. Jag har sett normalt funtade människor med råge skrida över gränser men då handlar det ofta om en illusion och det görs knappast på ett kotrollerat sätt heller. Tänk Fritt Fall på Gröna Lund eller Bungy Jump eller vad som hellst annat där inbildad fara producerar primalskrik. Att närma sig Bergskurvan i +200 km/h är i högsta grad verkligt och misslyckas man behålla kontrollen blir straffet kännbart.

 

[racerskalman]

Kul att Du äntligen fått sälja hojen! Bäst hade ju varit om den fått stanna i Sverige men nu sluts cirkeln. Tillbaka till kontinenten, efter ganska prick 6 år. Jag hämtade den hos pappa Harms i Köpenhamn i januari 2000 (tillsammans med en massa bärs!)

 

[Peno]

Det var det jag försökte förklara att om du är normalt funtad så är svaret nej, det vågar du inte. Om du istället tillhör de som har en knapp bakom örat för att stänga av hjärnan så kommer du med vetskapen om att har en lätt hoj direkt köra snabbare i kurvorna. För den stora merparten av människosläktet som har en helt normal hjärnfunktion är det ett långsamt arbete att skrida över gränser, det görs genom tassande i små steg, två framåt, ett bakåt, två framåt, ett bakåt o s v. Det har inget med att våga eller vilja att göra. Jag har sett normalt funtade människor med råge skrida över gränser men då handlar det ofta om en illusion och det görs knappast på ett kotrollerat sätt heller. Tänk Fritt Fall på Gröna Lund eller Bungy Jump eller vad som hellst annat där inbildad fara producerar primalskrik. Att närma sig Bergskurvan i +200 km/h är i högsta grad verkligt och misslyckas man behålla kontrollen blir straffet kännbart.

Tyvärr är jag normalt funtad. (Och jag ber Nyteknik ha överseende med att vi nu är grymt OT). Jag drar mig till minnes en het dag på Gelleråsen i min ungdoms dar när jag och allas vår käre Apstrut stog och vilade mellan körpass vid staketet utanför sista kurvan innan start och mål. Helt plötsligt kom en pilot farandes i en hiskelig hastighet, vi tittade på honom och sedan på varandra i tysthet varpå Apstruten utbrister: Han har något i hövvet (västgötska) som inte vi har. Jag inser nu mot bakgrund av ditt svar att det var knappen bakom örat han avsåg.
Det där med att ta två steg fram och ett bak är en sanning med modifikation i mitt fall. Jag har tagit försiktiga steg framåt år från år tills jag gick omkull i en löjlig lågfartsvurpa i hårnålen på Knudan där jag lyckades få bakhjulet att släppa. Efter det gick jag rask takt fem steg bakåt. TIBA är numera mitt mantra så snart det svänger och till hälften decimerad ingångshastighet i kurvorna jämfört med innan känns hisnande. Och som jag implicerade tidigare så håller jag på att somna mitt i kurvan av att jag märker att det går alldeles för långsamt. När jag fyller år nästa gång skall jag önska mig en extreme makeover i form av den där knappen bakom örat.

 

[Nyteknik]

När jag fyller år nästa gång skall jag önska mig en extreme makeover i form av den där knappen bakom örat.

Försök istället komma över en 125- eller 250-racer för rimliga pengar och unna dig en körupplevelse du aldrig varit med om. Att kasta sig in i kurvor med så lite broms som möjligt är ju essensen i roadracing.

 

[Dr.Bike]

Otroligt mycket kloka tankar och dessutom bra formulerade av dig Teddy!!

Du är min idol denna weekend!

 

[Peno]

Försök istället komma över en 125- eller 250-racer för rimliga pengar och unna dig en körupplevelse du aldrig varit med om. Att kasta sig in i kurvor med så lite broms som möjligt är ju essensen i roadracing.

Upplevelsemässigt har du säkert en poäng, men jag är gammal, fet och feg. Nästan lika gammal, fet och feg som GSXR11MILJONERR. Vi ger under sommarhalvåret tillsammans ansikten åt uttrycket. Knappen bakom örat saknas. Och, liksom ni stockholmare,med minst 10 mil till närmsta bana och vare sig släp eller ens krok på bilen finns i dagsläget inte ens tanke på att skaffa räser, hur lockad man än kan känna sig i vintermörkret. Visst, problem av värdslig karaktär, men ambitionen saknas oxå. Jag håller fast vid charmen av att köra 60 mil t/r till Gelleråsen/Knudan i ur och skur på min gathoj för att lägga 10 mil bana under en dag. Det man inte vet har man inte ont av som tur är, och än så länge har jag inte haft tillfälle att prova en räser. Dock, det ovan sagda till trots, har jag lekt med tanken på att skaffa licens, köpa en billig aprilia och prova på tävlandet i en av "lättviktsklasserna".

 

[Nyteknik]

Upplevelsemässigt har du säkert en poäng, men jag är gammal, fet och feg. Nästan lika gammal, fet och feg som GSXR11MILJONERR. Vi ger under sommarhalvåret tillsammans ansikten åt uttrycket. Knappen bakom örat saknas. Och, liksom ni stockholmare,med minst 10 mil till närmsta bana och vare sig släp eller ens krok på bilen finns i dagsläget inte ens tanke på att skaffa räser, hur lockad man än kan känna sig i vintermörkret. Visst, problem av värdslig karaktär, men ambitionen saknas oxå. Jag håller fast vid charmen av att köra 60 mil t/r till Gelleråsen/Knudan i ur och skur på min gathoj för att lägga 10 mil bana under en dag. Det man inte vet har man inte ont av som tur är, och än så länge har jag inte haft tillfälle att prova en räser. Dock, det ovan sagda till trots, har jag lekt med tanken på att skaffa licens, köpa en billig aprilia och prova på tävlandet i en av "lättviktsklasserna".

Vi har drygt 20 mil till närmaste bana här i Stockholm. Din målsättning att köra till och från Gelleråsen/Knutstorp låter finfin. Det är ju så de flesta av oss gör innan vi bestämmer oss för att börja tävla. Och steget behöver inte vara så stort som du verkar tro. En krok på din bil monterar du för 2.000 kr och att hyra ett släp på OK/Shell kostar 250 kr per dag. Det är en dröm som är förbluffande lätt att förverkliga.