Och för att vara mer seriös gällande artikeln.
Då jag varierar mellan boende "i" sthlm och ute på landet så upplever man båda sidorna av detta.
Och kan bara hålla med om att bor man i en stad så ser jag inget direkt behov av bil. Och att det är billigare att ta taxi/hyra bil när man måste ha bil. (Källa, kommer inte ihåg.)
Går utmärkt att ta sig dit man behöver med t-bana/buss/cykel, eller helt enkelt. Storhandla med cykel är inga problem.

Men visst, enklare när man bor själv.
Börja böka med småbarn och ICA-kassar på en buss

inget jag skulle vilja direkt.
Men på landet fungerar det inte. Det blir bilen så fort man ska göra något.
3km till en buss med nån tur på fm. och nån på em. är inte så lockande.
En tur som sedan tar dubbel så lång tid jämfört med bil, utan att räkna med tiden det tar att ta sig till bussen.
Men vilka är alla dessa nöjesresorna som det skrivs om?
Det jag kör med bil är:
- ToR. jobbet
- Om något ska handlas (Brukar iaf jag (och många andra?) lägga i samband med resorna till jobbet)
- Nån vända till kompisar. Och detta blir inte många mil räknat på en månad. (Nej, jag har inte få kompisar.

)
Nu är jag lite partisk, men jag tycker det är vore tråkigt om landsbygden avbefolkades mer än den redan gör.
Det finns inte tillräckligt med plats för att alla ska bo på Söder
"Att motverka samhällets subventionering och införa strängare restriktioner för både producenter och konsumenter är dock både motiverat och nödvändigt."
Vilka är samhällets subventioneringar till privatbilismen? (Inget ifrågasättande från min sida, utan jag har ingen koll på förhållandet mellan kostnaderna och inkomsterna.)
Vilka skulle dessa restriktioner vara för privatpersoner?
Du får endast köra 50 mil / månad?
Är personerna som skrivit artikeln även sugna på restriktioner kring all annan konsumtion?
Det jag kan hålla med om i artikeln är dock, i mina ögon, problemet med alla köpcentrum som byggs överallt.
Som exempel kan jag ta Uppsala, där stadskärnan blir tråkigare och tråkigare.