Fick en order av chefen i veckan som gick ut på att säga den bästa klassiska låten (symfoni dvs) jag någonsin hört, fick bara säga en, inga "men"... inga "denna är också bra!" eller "delad första plats..." utan bara EN titel, och en liten motivering.
Det blev Samuel Barbers låt Adagio for strings.
Motiveringen får väl lyda; En uppsättning som ger intryck kring känslan av hopp och förtvivlan om vartannat... En av få låtar som ger mig gåshud var gång jag lyssnar på den. Väldigt progressivt och eskalerande uppbyggd med en fantastisk avslutning. Otroligt lidelsefull...
För er som inte vet vilken det är så är det bara o tanka, för den är väl 50 år gammal tror jag
Slut ögonen, på med högtalarna och slappna av. Känn låten!
Ni kommer nog känna igen den från diverse filmer kan jag tänka mig.
Vilken är er favoritklassiker?
Det blev Samuel Barbers låt Adagio for strings.
Motiveringen får väl lyda; En uppsättning som ger intryck kring känslan av hopp och förtvivlan om vartannat... En av få låtar som ger mig gåshud var gång jag lyssnar på den. Väldigt progressivt och eskalerande uppbyggd med en fantastisk avslutning. Otroligt lidelsefull...
För er som inte vet vilken det är så är det bara o tanka, för den är väl 50 år gammal tror jag
Ni kommer nog känna igen den från diverse filmer kan jag tänka mig.
Vilken är er favoritklassiker?
Last edited:
