Så var de ju de här med att vara "spätta". Många uppfattar det nog som att det är bara sätta sig där bak å åka, på vilken hoj som helst. Men så enkelt är de ju faktiskt inte. Har åkt i många år och på en del olika hojar, samt en del olika förare. Å jag kan säga att de är en kombination.
Så favorit hojen då? Jo, den finns faktiskt inte. Men om jag fick "sätta ihop" min egen hoj så blev det en K5:a i ram å kåpor, men med K1:ans tank och slutligen fotpinnar från en K3:a.
Många kliar sig nog i huvudet nu!!
Men jag ska förklara.
Om vi börjar med själva K5:an så älskar jag bara den hojen, enkelt. Å tanken från K1:an är lite bulligare, vilket gör att man har större "arbetsyta" för knogarna. Å slutligen fotpinnarna dårå; då jag har väldigt långa ben är det perfekt att få upp knäna en bit mot höfterna, det gör att man enkelt kan vila armbågarna mot benen. Sen gör det också att man kan ge mer space åt föraren att "flytta" sig på hojen i kurvorna. Å för egen del kan man välja att lägga tyngden på olika kroppdelar för att få maximalt utnyttjande av åkningen.
Förare då?! Ja, det är som sagt en kombination. Då jag har åkt med många olika "personligheter" under åren har jag också lärt mig å läsa hur föraren "tänker" inför nästa kurva osv. Men därtill att bli till "ett" är fan inte enkelt. Det krävs lite mil i häcken tillsammams för att nå dit. När man nått dit kan man sätta sig på Bogan å blunda och ändå veta hur "han" beteer sig in i en kurva eller ut ur en. Men sen så...då sitter man ihop på hojen!!
Har jag rätt eller fel???
Så favorit hojen då? Jo, den finns faktiskt inte. Men om jag fick "sätta ihop" min egen hoj så blev det en K5:a i ram å kåpor, men med K1:ans tank och slutligen fotpinnar från en K3:a.
Många kliar sig nog i huvudet nu!!
Men jag ska förklara.
Om vi börjar med själva K5:an så älskar jag bara den hojen, enkelt. Å tanken från K1:an är lite bulligare, vilket gör att man har större "arbetsyta" för knogarna. Å slutligen fotpinnarna dårå; då jag har väldigt långa ben är det perfekt att få upp knäna en bit mot höfterna, det gör att man enkelt kan vila armbågarna mot benen. Sen gör det också att man kan ge mer space åt föraren att "flytta" sig på hojen i kurvorna. Å för egen del kan man välja att lägga tyngden på olika kroppdelar för att få maximalt utnyttjande av åkningen.
Förare då?! Ja, det är som sagt en kombination. Då jag har åkt med många olika "personligheter" under åren har jag också lärt mig å läsa hur föraren "tänker" inför nästa kurva osv. Men därtill att bli till "ett" är fan inte enkelt. Det krävs lite mil i häcken tillsammams för att nå dit. När man nått dit kan man sätta sig på Bogan å blunda och ändå veta hur "han" beteer sig in i en kurva eller ut ur en. Men sen så...då sitter man ihop på hojen!!
Har jag rätt eller fel???
Men sen är det så att jag...då på 80-talet fick gå kurser i att just åka bakpå, vilket har resulterat i att jag bara älskar det! Jag får ut maximalt av åkningen och trivs grymt bra med att åka bak. Sen är dt en social bit också...när man t ex efter ett pass på Gotland Ring kan sitt och diskutera tillsammans vad man tänkte å gjorde och hur man kan förbättra de hela...tillsammans!! 
