Men jag tänker också att mitt trauma och chock över olyckan kanske tar lite längre tid att lösa. Jag är trots allt utanför systemet eller hur jag ska säga. Han har haft ett helt team hela tiden som jobbar med honom från morgon till kväll. Jag har bara mig.
QUOTE]
Det kommer ta tid, tror att det är först nu de senaste veckorna som jag kunnat sova ordentligt utan att vakna med hjärtflimmer ( lite ångest) på morgonen. Lagom till hojsäsongen drar igång igen med andra ord så har vi båda repat oss. Vet inte hur jag kommer känna första gången han sätter sig och kör iväg, orolig givetvis. Men på något sätt så kan ju olyckor hända när som helst. Jag har skadat mig som allvarligast när jag åkte buss till skolan. Så skit kan hända när som helst försöker jag intala mig. Får du någon samtalshjälp? Tror att jag hade behövt det, pratade inte ens med maken om hur jävla jobbigt jag tyckte den här perioden var. Ville inte belasta honom med att jag oxså mådde dåligt, allt gick ju ut på att få honom frisk.
/B