Att undvika olyckor

[mb]

De flesta som kört motorcykel ett tag har varit med om många panikinbromsningar för vilt (eller pensionärer), kanske även en och annan vurpa. Det som händer för mig om exempelvis en älg helt plötsligt dyker upp i körfältet är att allting börjar gå i slow motion. En sekund blir tio sekunder, nästan som något annat medvetandestadium... Men inte hinner man med så mycket fler genomtänkta rörelser för det. Faktum är att man är helt oförmögen att med viljan styra sin kropp. En autopilot har kopplats på och varje minsta rörelse går helt på vad som sitter i ryggmärgen. OM man inte får panik förstås. Sitter man på en gammal hoj med vobblingspotential leder paniken lätt att man inte håller tillräckligt stabilt på styret och vobbel blir ett faktum, vilket i sin tur leder till att man måste lätta på bromsen.

Hur som helst, denna "autopilot" blir ju bättre och bättre ju fler gånger man konfronteras med "andra sidan"... eller? Det är iaf min erfarenhet. Vilket är bästa sättet att öva upp den på utan att sätta sig själv i livsfara?

/Martin

 

[Mattias]

Man måste försöka hitta en väg förbi. Motorcykeln blir ju oftast rätt svårmanövrerad vid hård inbromsning, så det är bättre att bromsa "lagom" och försöka styra undan. Ett hopp ut på en åker är ju alla gånger att föredra framför en frontalkrock eller älgkrock. Men man vill ju instinktivt stanna kvar på den trygga vägen så man tänker inte ens så långt.

Om det går att öva upp vet jag inte, men man kan ju tänka på var man skulle kunna ta vägen om nåt råkar befinna sig i skottlinjen. Man får väl försöka räkna ut vilket som är minst dåligt.

 

[Penguin]

Jag tror på att föreställa sig olika situationer som kunde ha inträffat när man är ute och åker. Passerar jag t ex en gård med en stor skymmande häck eller liknande under en åktur så funderar jag på hur jag hade gjort om det hade börjat titta fram en front på en bil bakom den.

På så vis har jag i huvudet tänkt över en sån situation och blir förhoppningsvis inte lika överaskad som jag skulle ha blivit när det väl händer. Och det kommer det att göra en vacker dag. Det tycker jag är det bästa sättet att träna upp sig.

Man måste vänja sig vid tanken att allt möjligt kan hända, och desto fler saker av det man har utsatt sig själv för i ett teoretiskt scenario, desto bättre förberedd är man.

 

[Mavve]

Jag mötte en bil på en kurvig väg förra året där jag körde mer än tillåtet. Jag bara frös och kom över automatiskt på min sida av vägen. Instinktivt? Kanske.

Pulsen ökade i alla fall.......

Bättre att köra bana då så man inte har allt det i huvet som bilar, djur, grus, brunnslock, vita streck, fotbollar mm mm mm

750RR

 

[mb]

Jag tror på att föreställa sig olika situationer som kunde ha inträffat när man är ute och åker. Passerar jag t ex en gård med en stor skymmande häck eller liknande under en åktur så funderar jag på hur jag hade gjort om det hade börjat titta fram en front på en bil bakom den.

På så vis har jag i huvudet tänkt över en sån situation och blir förhoppningsvis inte lika överaskad som jag skulle ha blivit när det väl händer. Och det kommer det att göra en vacker dag. Det tycker jag är det bästa sättet att träna upp sig.

Man måste vänja sig vid tanken att allt möjligt kan hända, och desto fler saker av det man har utsatt sig själv för i ett teoretiskt scenario, desto bättre förberedd är man.

Antar att detta är bästa tipset hittills. Kräver dock att man är extremt skärpt och uppmärksam hela tiden, vilket man givetvis ska vara. För att orka med det är det nog idé att ta fler pausar vid långkörning.

/Martin