De flesta som kört motorcykel ett tag har varit med om många panikinbromsningar för vilt (eller pensionärer), kanske även en och annan vurpa. Det som händer för mig om exempelvis en älg helt plötsligt dyker upp i körfältet är att allting börjar gå i slow motion. En sekund blir tio sekunder, nästan som något annat medvetandestadium... Men inte hinner man med så mycket fler genomtänkta rörelser för det. Faktum är att man är helt oförmögen att med viljan styra sin kropp. En autopilot har kopplats på och varje minsta rörelse går helt på vad som sitter i ryggmärgen. OM man inte får panik förstås. Sitter man på en gammal hoj med vobblingspotential leder paniken lätt att man inte håller tillräckligt stabilt på styret och vobbel blir ett faktum, vilket i sin tur leder till att man måste lätta på bromsen.
Hur som helst, denna "autopilot" blir ju bättre och bättre ju fler gånger man konfronteras med "andra sidan"... eller? Det är iaf min erfarenhet. Vilket är bästa sättet att öva upp den på utan att sätta sig själv i livsfara?
/Martin
Hur som helst, denna "autopilot" blir ju bättre och bättre ju fler gånger man konfronteras med "andra sidan"... eller? Det är iaf min erfarenhet. Vilket är bästa sättet att öva upp den på utan att sätta sig själv i livsfara?
/Martin