Att hitta på, finna något försvunnet eller hitta på något som inte existerar?

[Snowman89]

Har en diskussion med en bekant om uttrycket "Hitta på".
Jag anser att man kan använda det i både sammanhang där jag finner något som jag letat efter, samt när man hittar på något som inte finns.
Kompisen anser att jag är helt ute och cyklar och att alt 1 är helt fel och enbart alt 2 är rätt.

Så vad är egentligen rätt?
Fulquotar man lite från SAOL så står det ju:

hitta på m. m.; av ovisst urspr.]
1) (i sht vard.) med sakobj., äv. (i sht skämts.) med personobj.: (av en tillfällighet) finna (ngt resp. ngn som man icke särskilt sökt efter), råka på, anträffa; upphitta; äv. oeg.
2) (i sht vard.) finna (ngt l. ngn som man sökt), få rätt l. reda på; återfinna; äv. (vard.) med indirekt refl. obj.; äv. i uttr. hitta rätt l. reda på (ngt l. ngn); äv. oe


Så vad anser den samlade kunskapen här på SH?

 

[Alleycat]

För mig innebär "hitta på" att hitta på något som inte finns. Finner man något har man bara hittat det, inte hittat på det. Vad som är rätt rent språkligt tänker jag dock inte uttala mig om.

 

[Nollvision]

Huvudsakligen "hitta på" som i att fantisera fram något eget. Allt från en lögn till en lösning på ett problem.

Men det funkar ju även som SAOL skriver, att hitta något man inte letar efter. Dvs ena dagen letar man en sak utan att hitta den och dagen efter när man ska plocka fram strumpor så ligger skiftnyckeln där i strumplådan.

 

[Starstriker]

För mig innebär "hitta på" att hitta på något som inte finns. Finner man något har man bara hittat det, inte hittat på det. Vad som är rätt rent språkligt tänker jag dock inte uttala mig om.

Så är det.

 

[Snowman89]

För mig innebär "hitta på" att hitta på något som inte finns. Finner man något har man bara hittat det, inte hittat på det. Vad som är rätt rent språkligt tänker jag dock inte uttala mig om.

Huvudsakligen "hitta på" som i att fantisera fram något eget. Allt från en lögn till en lösning på ett problem.

Men det funkar ju även som SAOL skriver, att hitta något man inte letar efter. Dvs ena dagen letar man en sak utan att hitta den och dagen efter när man ska plocka fram strumpor så ligger skiftnyckeln där i strumplådan.

Jo det verkar variera lite vart i sverige man frågar också. I Dalarna där jag kommer ifrån säger var och varannan person "hitta på" om att finna en försvunnen sak. Här nere i Östergötland däremot så förstår de inte alls vad jag säger..

Noll- Jo jag är med på att tex "Jag hittade den/det" kanske är mer korrekt men det som är intressant är om det finns något direkt rätt eller fel här språkligt sett.
Men enligt dig och SAOL så bör alltså det vara ok att använda "hitta på" på båda sätten egentligen?

Samma person som säger att hitta på enbart är att fantisera ihop något. Hävdar bestämt att det finns ett ord som heter sultar och betyder slicka/suga. Det finns dock inte med i SAOL..

 

[Anders]

Väldigt dialektalt tror jag, som du säger så påverkar det vart du bor. Lite som norrlänningarna som lägger till ordet "som" i både tid och otid.
"-Ska vi som knulla?" "-Jo men visst"
Jag förstår vad du säger men skulle inte använda ordet hitta på något när jag hittade något.

 

[Ulvhamne]

Samma person som säger att hitta på enbart är att fantisera ihop något. Hävdar bestämt att det finns ett ord som heter sultar och betyder slicka/suga. Det finns dock inte med i SAOL..

Som varandes smålänning kan jag säga att sulta används där med, om än inte speciellt ofta.
Skåningarna har ju ett par egna ord med.