laidback
En fin avföring är bästa huvudkudden!
- Gick med
- 19 Dec 2010
- Ort
- Nyköping
- Hoj
- En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Nu är dårhuset nära!
I något år eller så, har jag varit sugen på att försöka få tag i alla hojar jag tidigare ägt i karriären. Alltså inte just de specifika exemplaren, det blir nog svårt, men i alla fall rätt modeller.
De första gångerna jag bytte hoj kunde jag känna äkta glädje över att t.ex. växelspaken inte gnisslade, eller att det faktiskt bromsade när jag drog i bromshandtaget. Kraven var inte så höga i början…
När jag köpte GPX:en minns jag hur stadig, solid och direkt den kändes. Allt var en enhet och motorn hade ett enormt tryck, jag var inte bortskämd direkt.
Den fick senare både Öhlinsdämpare monterad av Steve Tell och ISR-skivor och slangar ditskruvade av Acke Rising, två giganter i hoj-Sverige (för er som inte redan visste, alltså.)! Jag hade ju läst i Bike vad och vilka som gällde.
En parantes;
Minns att Acke, med min fälg framför sig, låg på knä i gruset på den lilla garageplanen i Tumba, när han nogsamt förklarade det viktiga i att snurra skivorna ett par varv innan man skruvade fast dem. Man undviker skräp mellan skiva och fälg så.
För mig gav det en större aha-upplevelse att byta hoj i början, när ett byte berodde på någon defekt eller att motorn höll på att rasa. Sedan vartefter jag bytte upp mig så var ju hojarna egentligen felfria när jag sålde dem, det var inte därför jag bytte. Jag ville bara ha en annan hoj!
Vi som kört några år har nog hunnit samla på oss några ”fan-också-varför-sålde-jag-den-hojar” och vill kanske köpa tillbaks en del av dem.
Ni som kanske läst tråden ”Konsekvenserna av hojkörning” undrar naturligtvis;
”Vad ska du med en massa hojar till som du ändå inte kan köra?” Ja, det kan man undra, men tänk er själva att kunna rada upp hela sin hojhistoria i en lokal dit man kan gå och gulla med dem då och då. Och kanske emellanåt byta en ärgad skruv, eller så.
Man ska i alla fall inte använda dem nämnvärt.
Udda? Kanske, men det inte stör mig!
Min historia ser ut så här:
Hojar: Körda åren:
1. Yamaha DT 125 MX -81.........-88-89
2. Yamaha XT 550 -83..............-90
3. Kawasaki GPZ 750 -83...........-91
4. Kawasaki GPX 750 -88...........-92-93
5. Suzuki GSX-R 750 -88...........-94
6. Suzuki GSX-R 750 -90...........-94-96
7. Kawasaki ZXR 750 -93...........-97-98
8. Suzuki GSX-Race 600 -97......-99
9. Kawasaki ZX-6Race -95........-00
10. Yamaha XT 600 -88.............-00-01
11. Yamaha Race6 -99..............-01-05
12. Yamaha R6 -06...................-06
13. Krasch!.............................Aug.-06
Alltså inga exklusiva Ducce 851 eller RC 30 utan bara normala brukshojar som jag vill ha igen. De flesta i alla fall…
Anledingen till den här tråden är att något otroligt hände mig förra veckan.
Jag satt och slöglodde på Blocket när plötsligt en annons på en DT 125 MX -83 dyker upp. Det hugger till i magen, jag har ju haft en likadan fast vit -81:a också med sving i fyrkantprofiler, tidigare årsmodeller hade vanliga rundrör.
Den här är röd, ser fin ut och har bara gått 1100 mil, jag ringde direkt! Under samtalet får jag reda på att den tidigare ägaren haft hojen sedan 1990 och kört ca.20 mil, därav det låga miltalet.
Tydligen lyckades jag charma säljaren så totalt, att han (givetvis mot prispåslag) lovade att leverera hojen.
DT:n visar sig vara i fånigt (inte mint condition, då törs man knappt starta den) bra skick och blir ett köp jag inte kommer att ångra.
Hur ser ditt hojsamvete ut?
Spalta upp så vi får se!
Och ”glöm” inte den sömniga GSX 550:n, eller den där pinsamma custom-400:an från -85!
Finns det hojar du ångrar att du sålt och kanske börjat leta efter igen?
I något år eller så, har jag varit sugen på att försöka få tag i alla hojar jag tidigare ägt i karriären. Alltså inte just de specifika exemplaren, det blir nog svårt, men i alla fall rätt modeller.
De första gångerna jag bytte hoj kunde jag känna äkta glädje över att t.ex. växelspaken inte gnisslade, eller att det faktiskt bromsade när jag drog i bromshandtaget. Kraven var inte så höga i början…
När jag köpte GPX:en minns jag hur stadig, solid och direkt den kändes. Allt var en enhet och motorn hade ett enormt tryck, jag var inte bortskämd direkt.
Den fick senare både Öhlinsdämpare monterad av Steve Tell och ISR-skivor och slangar ditskruvade av Acke Rising, två giganter i hoj-Sverige (för er som inte redan visste, alltså.)! Jag hade ju läst i Bike vad och vilka som gällde.
En parantes;
Minns att Acke, med min fälg framför sig, låg på knä i gruset på den lilla garageplanen i Tumba, när han nogsamt förklarade det viktiga i att snurra skivorna ett par varv innan man skruvade fast dem. Man undviker skräp mellan skiva och fälg så.
För mig gav det en större aha-upplevelse att byta hoj i början, när ett byte berodde på någon defekt eller att motorn höll på att rasa. Sedan vartefter jag bytte upp mig så var ju hojarna egentligen felfria när jag sålde dem, det var inte därför jag bytte. Jag ville bara ha en annan hoj!
Vi som kört några år har nog hunnit samla på oss några ”fan-också-varför-sålde-jag-den-hojar” och vill kanske köpa tillbaks en del av dem.
Ni som kanske läst tråden ”Konsekvenserna av hojkörning” undrar naturligtvis;
”Vad ska du med en massa hojar till som du ändå inte kan köra?” Ja, det kan man undra, men tänk er själva att kunna rada upp hela sin hojhistoria i en lokal dit man kan gå och gulla med dem då och då. Och kanske emellanåt byta en ärgad skruv, eller så.
Man ska i alla fall inte använda dem nämnvärt.
Udda? Kanske, men det inte stör mig!
Min historia ser ut så här:
Hojar: Körda åren:
1. Yamaha DT 125 MX -81.........-88-89
2. Yamaha XT 550 -83..............-90
3. Kawasaki GPZ 750 -83...........-91
4. Kawasaki GPX 750 -88...........-92-93
5. Suzuki GSX-R 750 -88...........-94
6. Suzuki GSX-R 750 -90...........-94-96
7. Kawasaki ZXR 750 -93...........-97-98
8. Suzuki GSX-Race 600 -97......-99
9. Kawasaki ZX-6Race -95........-00
10. Yamaha XT 600 -88.............-00-01
11. Yamaha Race6 -99..............-01-05
12. Yamaha R6 -06...................-06
13. Krasch!.............................Aug.-06
Alltså inga exklusiva Ducce 851 eller RC 30 utan bara normala brukshojar som jag vill ha igen. De flesta i alla fall…
Anledingen till den här tråden är att något otroligt hände mig förra veckan.
Jag satt och slöglodde på Blocket när plötsligt en annons på en DT 125 MX -83 dyker upp. Det hugger till i magen, jag har ju haft en likadan fast vit -81:a också med sving i fyrkantprofiler, tidigare årsmodeller hade vanliga rundrör.
Den här är röd, ser fin ut och har bara gått 1100 mil, jag ringde direkt! Under samtalet får jag reda på att den tidigare ägaren haft hojen sedan 1990 och kört ca.20 mil, därav det låga miltalet.
Tydligen lyckades jag charma säljaren så totalt, att han (givetvis mot prispåslag) lovade att leverera hojen.
DT:n visar sig vara i fånigt (inte mint condition, då törs man knappt starta den) bra skick och blir ett köp jag inte kommer att ångra.
Hur ser ditt hojsamvete ut?
Spalta upp så vi får se!
Och ”glöm” inte den sömniga GSX 550:n, eller den där pinsamma custom-400:an från -85!
Finns det hojar du ångrar att du sålt och kanske börjat leta efter igen?
Bifogat
Last edited:
