PippiT
Professionell mobbare
Nu har jag inte läst allas inlägg men Mirres håller jag fullständigt med om.
Jag tror inte riktigt att det är Anorexi men det är nog svårt att avgöra eftersom det troligen finns tusen olika Anorexi's.
Kontrollbehovet är ju oftast det som är problemet och när jag själv var inne i Anorexi/Bulimi/hetsätarsvängen var det just kontrollen över mig själv som var sjukdomen. Anledningen var ju egentligen inte att jag tyckte att jag var fet utan det var så mycket andra underliggande orsaker till att jag svalt/kräktes och tränade tills jag slog ihop.
Jag har nu kommit ur hela den där svängen men kan i perioder fortfarande äta ganska kasst eftersom jag totalt förstörde mina hungerkänslor. Numera känner jag inte hunger vilket istället gör att jag glömmer bort att äta och folk får säga till mig att det är dags när dom märker det på mitt humör eller när jag börjar bli blek och få svimningsattacker.
Jag personligen tror att man med åren blir mer trygg i sig själv och då ger det sig automatiskt det där med att man börjar tycka att man faktiskt inte är så pjåkig alls.
Gå och prata med någon tjejen och sätt dig ner och ta en funderare över vad du egentligen är missnöjd med i ditt liv och jobba på det så kommer resten säkert att ge sig med det.
Kram
Jag tror inte riktigt att det är Anorexi men det är nog svårt att avgöra eftersom det troligen finns tusen olika Anorexi's.
Kontrollbehovet är ju oftast det som är problemet och när jag själv var inne i Anorexi/Bulimi/hetsätarsvängen var det just kontrollen över mig själv som var sjukdomen. Anledningen var ju egentligen inte att jag tyckte att jag var fet utan det var så mycket andra underliggande orsaker till att jag svalt/kräktes och tränade tills jag slog ihop.
Jag har nu kommit ur hela den där svängen men kan i perioder fortfarande äta ganska kasst eftersom jag totalt förstörde mina hungerkänslor. Numera känner jag inte hunger vilket istället gör att jag glömmer bort att äta och folk får säga till mig att det är dags när dom märker det på mitt humör eller när jag börjar bli blek och få svimningsattacker.
Jag personligen tror att man med åren blir mer trygg i sig själv och då ger det sig automatiskt det där med att man börjar tycka att man faktiskt inte är så pjåkig alls.
Gå och prata med någon tjejen och sätt dig ner och ta en funderare över vad du egentligen är missnöjd med i ditt liv och jobba på det så kommer resten säkert att ge sig med det.
Kram
Förmodligen är det mycket mer som ligger under ytan, men jag har ingen lust eller ork att ta tag i det. Jag ska klara av det utan behöva gräva i skallen. 
precis kommit hem från jobbet, tänkte faktiskt äta något nu. 
