Nodde
Hangaround
Hampa
(Cannabis sativa) är en mycket tålig och snabbväxande ettårig ört med fingrade, tre till nioflikiga blad. Hampa är en av de äldsta och mest härdiga kulturväxterna, med en förmåga att växa på näringsfattiga jordar i de flesta klimatzoner, och på höjder upp till 3000 meter över havet. Den kan i gynnsamma fall bli nio meter hög. I Sverige växer den till omkring två meters höjd. Arten är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor.
Som kulturväxt har hampan många användningsområden. Innan syntetmaterial blev tillgängliga var växtens fibrer ofta använda som råmaterial vid tillverkning av rep, säckar och nät. Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustrin[1]. Ur växtens frön kan man utvinna hampolja, vilken kan användas vid framställning av matolja[2], smörjmedel, tvål, schampo,[3] och som bränsle[4]. Delar av växten har länge konsumerats på grund av deras psykoaktiva egenskaper, ett bruk som på många håll är olagligt och därför inneburit långtgående restriktioner vad gäller hanteringen av växten i samband med dess övriga användningsområden. Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa. Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa att hampan är känslig för röta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn.[5] Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa).
Hampa har odlats och förädlats i åtminstone 6000 år, både för fibrernas skull men även för vissa medicinska syften. Drogbruket, det rekreationella, religiösa och mer utvecklande medicinska, uppkom i Indien efter att plantan importerats från Kina, och omnämns som tidigast i religiösa skrifter som daterar sig cirka 3500-4000 år tillbaka. I Europa har hampan historiskt används för fibrernas skull. Den hampa som odlades i Europa för 100 år sedan saknade, enligt 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok[6], nästan alldeles de narkotiska egenskaper som utmärkte det som då kallades för Indisk hampa, se vidare Cannabis. De psyko- och neuroaktiva substanserna kallas med ett gemensamt namn för cannabinoider. Den mest aktiva substansen är tetrahydrocannabinol, ofta förkortat THC.
Mellan år 1970 och 2005 var all odling av Cannabis sativa förbjuden i Sverige. Totalförbudet är numera hävt, och det är åter lagligt för jordbrukare att odla vissa sorter av så kallad industrihampa (med en THC-halt lägre än 0,2%) om sorterna är upptagna på Jordbruksverkets lista över godkända hampor och jordbrukaren varje år ansöker om så kallat gårdsstöd för denna odling i förväg.[7] Innehav av industrihampa klassas aldrig som narkotikabrott, oavsett användningsområde.[8]
Frukten, en liten nöt som kallas hampafrö, tillhör en varietet med obetydligt innehåll av THC. Cellulosainnehållet i hampa är ungefär 70%. I Sverige och många andra länder delar man upp hampafröna i två "sorter", den ena "sorten" är den, ofta olagliga att odla, som nästan uteslutet används för att odla upp hampaplantor för att slutligen framställa drogen cannabis, den andra "sortens" fröer, industrihampafröna, används för att odla hampa till industriellt bruk, tillverkning av rep etc, den sistnämnde "sorten" är ofta laglig att odla men i många länder måste tillstånd sökas av ansvarig myndighet (i Sverige är det Jordbruksverket som ansvara för industrihampaodlingar). THC-innehållet i industrihampa får aldrig överstiga 0,2%. Värt att nämnas är att det inte går att få något rus av att bruka industrihampa. I Sverige är det lagligt att inneha fröer, oavsett sort. Fågelfröblandningar som köpes i dagligvaruhandeln av olika slag innehåller ofta mycket industrihampafrön.
Innehåll [göm]
(Cannabis sativa) är en mycket tålig och snabbväxande ettårig ört med fingrade, tre till nioflikiga blad. Hampa är en av de äldsta och mest härdiga kulturväxterna, med en förmåga att växa på näringsfattiga jordar i de flesta klimatzoner, och på höjder upp till 3000 meter över havet. Den kan i gynnsamma fall bli nio meter hög. I Sverige växer den till omkring två meters höjd. Arten är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor.
Som kulturväxt har hampan många användningsområden. Innan syntetmaterial blev tillgängliga var växtens fibrer ofta använda som råmaterial vid tillverkning av rep, säckar och nät. Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustrin[1]. Ur växtens frön kan man utvinna hampolja, vilken kan användas vid framställning av matolja[2], smörjmedel, tvål, schampo,[3] och som bränsle[4]. Delar av växten har länge konsumerats på grund av deras psykoaktiva egenskaper, ett bruk som på många håll är olagligt och därför inneburit långtgående restriktioner vad gäller hanteringen av växten i samband med dess övriga användningsområden. Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa. Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa att hampan är känslig för röta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn.[5] Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa).
Hampa har odlats och förädlats i åtminstone 6000 år, både för fibrernas skull men även för vissa medicinska syften. Drogbruket, det rekreationella, religiösa och mer utvecklande medicinska, uppkom i Indien efter att plantan importerats från Kina, och omnämns som tidigast i religiösa skrifter som daterar sig cirka 3500-4000 år tillbaka. I Europa har hampan historiskt används för fibrernas skull. Den hampa som odlades i Europa för 100 år sedan saknade, enligt 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok[6], nästan alldeles de narkotiska egenskaper som utmärkte det som då kallades för Indisk hampa, se vidare Cannabis. De psyko- och neuroaktiva substanserna kallas med ett gemensamt namn för cannabinoider. Den mest aktiva substansen är tetrahydrocannabinol, ofta förkortat THC.
Mellan år 1970 och 2005 var all odling av Cannabis sativa förbjuden i Sverige. Totalförbudet är numera hävt, och det är åter lagligt för jordbrukare att odla vissa sorter av så kallad industrihampa (med en THC-halt lägre än 0,2%) om sorterna är upptagna på Jordbruksverkets lista över godkända hampor och jordbrukaren varje år ansöker om så kallat gårdsstöd för denna odling i förväg.[7] Innehav av industrihampa klassas aldrig som narkotikabrott, oavsett användningsområde.[8]
Frukten, en liten nöt som kallas hampafrö, tillhör en varietet med obetydligt innehåll av THC. Cellulosainnehållet i hampa är ungefär 70%. I Sverige och många andra länder delar man upp hampafröna i två "sorter", den ena "sorten" är den, ofta olagliga att odla, som nästan uteslutet används för att odla upp hampaplantor för att slutligen framställa drogen cannabis, den andra "sortens" fröer, industrihampafröna, används för att odla hampa till industriellt bruk, tillverkning av rep etc, den sistnämnde "sorten" är ofta laglig att odla men i många länder måste tillstånd sökas av ansvarig myndighet (i Sverige är det Jordbruksverket som ansvara för industrihampaodlingar). THC-innehållet i industrihampa får aldrig överstiga 0,2%. Värt att nämnas är att det inte går att få något rus av att bruka industrihampa. I Sverige är det lagligt att inneha fröer, oavsett sort. Fågelfröblandningar som köpes i dagligvaruhandeln av olika slag innehåller ofta mycket industrihampafrön.
Innehåll [göm]
