sege
Fy fan jävla skit-
Onsdag:
I bilen på vägen ner funderade jag på vad jag skulle kunna prestera en SM-helg i klassen för orädda småbarn med talang. Jag kände väl någonstans att reellt borde jag inte kunna göra nånting och siktade kanske på att slå Torkel och Mah-tin ungefär. Fast jag hade ju ändå kollat tiderna på Sviestad-SM och insåg att mina 1.03,6 ändå hade gett typ topp tio i bästa varvtid och fånig som man är får man ändå lite förhoppning. Tänk om och så vidare. Jag åkte ner med förhoppning att ta såna SM-poäng, topp 15 helt enkelt.
När jag kom fram var det var mörkt, minusgrader och i vanlig ordning, trots Slevens lovord om strömmen nuförtiden, fanns det ingen ström när tältet skulle upp. Vidrigt mörkt, kallt och hemskt satte vi upp tältet som sen B-racet fortfarande var dyblött. Härligt. Mah-tin anslöt någonstans mitt i helvetet med glad min och lastade ur sin lyxhusvagn. En öl och sen sova!
Torsdag:
Ösregn. Härligt, här kände jag 'fan vad jag har saknat tävlingshelger, undrar varför jag la ner'. Nä, nu ljög jag. Jag tänkte mer 'varför gör jag inte bara som Mattias och skiter i allt om det är sämre väder än 25 grader och sol'?
När jag stormade ur husvagnen vid 8-tiden hade Mah-tin bytt kolv och smekt sin motorcy... moppe lite. Varmköra, brumbrum, gick bra och sen lät det ordentligt konstigt. Rasselknas. Av hänsyn till Mah-tin berättar jag inte mer men helgen började ungefär som den skulle fortsätta för honom.
Hursomhelst, byta hjul, på med friska härliga regndäck med datering år 2002 och se om det fanns några minnesfragment av Mantorp. Efter 7-8 varv började så smått komma ihåg hur banan gick och svängde. Blev omkörd av lite småbarn med talang som jag försökte hänga på och körde om några. Med total nollkoll på konkurrensen var det svårt att avgöra om jag kört fort eller långsamt men några 1.45-tider i vätan kändes inte skitsämst första passet.
Sleven bestämde sig för att kasta sig på varv TVÅ, ni får själva gissa var, och fick därmed inte lära sig hur Mantorp går alls. Perfekt att krascha sin nyligen sålda hoj, muha. Inte stressade han ihop den till andra passet heller utan gick mest och gnällde. Precis som jag minns honom från 2006, han som hade en annan inställning även här sa han. Pff, gnällo!
Andra passet var torrt och jag låg absolut mest på 1.33-tider med ett fåtal 1.32-tider, det kändes inte riktigt supersnabbt men det var kul att köra Mantorp igen, jag hade för mig banan var betydligt tråkigare men den var faktiskt skoj att köra. Blev omkörd av husguden Fredde Watz på start/mål och tänkte lite glatt att jag skulle försöka hänga på i vänstern efter, det var en dålig idé. Satan i gatan så läskigt, glida fram, glida bak, studsa, fara, bajsa och sen kunde jag inte riktigt köra fort på en stund. Mannen är inte klok så fort han kör. Hans fel att jag körde långsammare andra halvan av passet. Dumma Fredde!
Torsdagkvällen var en studie i fulla människor, inte nådigt vad folk hinkar i depån bara för att det råkar vara 'ledigt' dan efter. Humor humor.
Fredag:
Det viktigaste den här dagen var att jag åkte till Apotek och köpte droger, det var najs. Utan Rhinocort och Panodil hade jag inte överlevt helgen. Sleven har även för fin bil för sitt eget bästa och det genererade i onödigt blöta kläder när han parkerade ungefär 5,7 kilometer bort från entreer för att inte få dörruppslag. Skit-slev, vi skulle kört kebabräsern med bonnbrum!
Mattias skulle åka ner efter jobbet, vid 17 SMSade jag och frågade hur långt han hade kommit, då hade han inte kört än. Slöfock. Vid 20-tiden ringde han och sa att han hade vänt. VADÅ VÄNT? Vända i Nyköping? Din jävla stolle, helvete. Skärp dig nu. Jag la in en arg övertalning i 10 minuter eller något men hade inget som helst hopp om att han faktiskt skulle dyka upp. Tydligen hade han dock mött motogg-Gunnar som verkade få något vett i skallen på honom så han kom ner vid 22-tiden, sur och Mattias-aktig. Packade ur tänkte han inte göra heller utan skiten kunde stå i bussen. Well, svårt att köra med hojen i bussen tänkte jag. Jag hade, snäll som jag är, sparat lite arbete till honom i form av byte av siffror. #30 är upptaget i SM så jag skulle köra med #80 men jag kan inte klistra dekaler och något ska han väl duga till när han ändå är där? Tack Mattias, det blev fint! Min vita tejp var inte fel dock!
Någon timme senare hade han tagit beslutet att packa ur litegrann iaf. Duktig ponke, ett steg närmare att faktiskt använda livsstilsaccessoaren till ändamålet den är byggd för.
Lördag:
REGN! Oväntat, blött, kallt och jävligt. Precis exakt som jag minns det från fornstora dagar. Vidrigt med andra ord. Skillnaden nu mot då är räddningen i kubik, en varm och skön husvagn. Camp Sleven for da win. Ut på kval, det är tydligen halt i Parisaren när det regnar för inom kort stod det en samling hojar där. Jag kom några varv innan mitt bakdäck bestämde sig för att sparka ut sig en gigantisk bit (3-4 cm kanske) och vi praktiserade lite grus- och gräsåka tillsammans men det gick bra. Resten av passet åkte jag och tänkte på orden 'det är halt i Parisaren' så det var lite svårt att slappna av. Kvalade in mig på 1.48 och en 13e plats. Grovt besviken när jag ändå kört 1.45 två dagar innan men men, inte mycket att göra. Jag har ju inga ambitioner utan ska bara ha skoj har jag som mantra i mitt inre. Mes-Mattias körde inte alls. Hojen kunde ju bli smutsig, åååh näjj!
Däremot blixtrade han fullständigt till mellan kval och rejs och spenderade mycket kärlek på Mah-tins hoj så den blev fin och bra inför rejset, han hade nämligen provat det där hala i Parisaren. Shotsbrickor (som Mah-tins telefon skriver oftare än shit tydligen) vad kul det är att krascha! Aja, tur för Mattias så han hade något att göra och fick briljera med frihandsskära lite dekaler och ha sig. Jag fick mig fina dekaler på kåpglaset också. 'skit-' på ena sidan och 'sege' på andra sidan. Mycket vackert, gjorde sig tyvärr inte så bra på bild. Hmm, får nog tänka om där kanske eller så räcker det med att det står 'skit-' på de flesta bilder...
Tiden fram till race spenderades med att fundera på om det skulle bli blött eller torrt. Torrt bestämde vi och rullade ner på sighting lap, ställde upp för warm up-lap och kom ungefär till Mjölbykurvan och där blev det blött och konstigt på visiret. Härligt, rödflagg, däckbyte. Här märktes rutinen i teamet, ALLA behövde samma verktyg, vi saknade verktyg och allt blev rörigt. Mattias sprang och hämtade saknade verktyg, tyvärr med mina mekhandskar på så jag kunde mest bara titta på. Fast i slutändan det blev otroligt bra ändå på nått vis, tack teamet. =)
Ut på regndäck då fast det var relativt torrt. Undrar hur det är att köra på regndäck i torrt tänkte jag men inbillade mig att mina bakelit-regndäck från år 2002 nog skulle hålla bättre än lyxlirarnas som säkert brinner direkt.
Jag tyckte jag fick en urusel start men enligt lap charten så var jag nia efter ett varv så förstavarvet kan inte ha varit så uselt faktiskt. Sen minns jag ingenting, ingenting, ingenting och sen la jag nog på lite mycket gas i vänstern efter start/mål för där skickade älsklingen min ut bakdäcket ungefär till andra sidan Parisaren, jag hängde kvar i knävecket släppte av lite och gasade igen vilket fick däcket att kliva ut igen. Well, man ska inte sluta gasa så jag hängde och gasade. Det redde upp sig, tur att min motorcykel kan köra hoj för det kan inte jag. När jag städat upp mig borrade jag ner huvet bakom kåpglaset och höll STUMT igen, det kändes sjukt GP! Det kom lite droppar till och från under rejset så var det grymt svårt att veta fäste från del på banan och varv efter varv.
När det var kanske ett varv kvar och jag hade nog kört om någon till och jagade ett styck #26 som jag tänkte jag skulle ta innan rejset var över. Helt plötsligt kom en sån där liten spigg farande på innern i.. äh, välj en kurva jag minns inte, och hela mitt inre blev upprört och förbannat. Tyvärr kunde jag inte förvalta det i något klokt och istället för att sluta fyra slutade jag sexa med 1 sekund upp till fjärde plats. Jag BORDE vara skitnöjd hela kvällen men nä, fan heller, kan inte vara nöjd när jag tappar femteplatser så där hej vilt. Den var ju fan klar, det var ju fight om fjärde liksom. Suck. Skit. Jag trodde iofs att jag på plats 15 eller nått hela rejset. Inte lätt att hålla räkning när småbarn är i flock.
Söndag:
SMATTER, jävla pissregn. Dra helvete. Jag har fortfarande regndäck från 2002 som nu även gått typ 12 varv i torrt. Ge sig, ge mig lite torrt kanske? Nä, kvala blött va, det är najs. Upptorkande dock, jag fegade lite som vanligt och tänkte mest 'det är rejs snart, orkar inte meka, ta det lugnt' och det gjorde jag. 10e startplats blev det. Tiden mellan kval och rejs spenderades med en ökande ångest, precis det jag tänkte undvika genom att köra lite slappt i 125PRO-cupen utan ambitioner. Nu hade jag helt plötsligt fått ambitioner, rent av hybris hävdade mina teamkollegor kvällen innan när jag pratade om åtta sekunder till pallplats och en sekund till fjärdeplats. Hybris? Pff, det är SIFFROR bara!
Mattias körde kvalet, trots att det var blött. Det gick inte jättefort men jag vet inte vad han väntar sig första gången på regndäck på en bana han inte kört sen 2006. Hursomhelst bestämde han sig raskt för att skita i rejset så han verkligen ALDRIG lära sig att köra hoj. Bra beslut, fegis!
Hör och häpna, rejset blev torrt. Var lite tveksamt på himlen men marken var torr. Woho! Ruttad på tävling som jag är så ställde jag upp på 11e plats på gridden istället för ruta 10 inför warmup-lap, fifan grymt! Man imponerar alltid när man står fel på gridden, det vet jag. Passa er glin, jag vet nästan min plats i kön!
Som vanligt när man står på gridden släpper lite spänning och det är bara otroligt najs känsla. Starten gick, herregud vad bra det kändes, hela första varvet var underbart. Jag körde om folk in i vänstern på yttern, in i Parisaren och hej whiiilt bara, sexa vid första passering enligt Mylaps. Woho, där låg jag ensam och övergiven i ungefär 12 jäääättelånga varv, 'ta slut helvete' tänkte jag nog mest hela tiden. Tittade bakåt med 3 varv kvar efter Mjölbykurvan och såg absolut ingen. Skönt. När jag passerade start/mål inför sista varvet såg jag depåtavlor komma upp längs muren, fifan så konstigt. Såg P2 på en skylt, strange, ska jag bli varvad? Det känns inte som jag kört så långsamt men fan vet hur fort dårarna i täten kör. Jag tänkte inte mer på det utan tänkte köra mina 1.30-tider som jag tydligen gjort mig stort avstånd bakåt på så löser sig resten.
I Mjölbyböjhelvetet kommer herr Linus Hellberg #30 farande och kör om mig, ser även någon annan på innern men fler än en tänker jag då rakt inte släppa förbi mig era småbarn. Stick och brinn! Hela vägen mot mål har jag som mål att ta Linus på innern i sista böj ut på start/mål, gör ett riktigt, riktigt drastiskt försök men är inte tillräckligt när och Linus slår igen dörren med runt 5 cm marginal till mitt framhjul. Puh, går ut på start/mål på tvåan och inget varv. Två till smiter förbi. Så; okej, dra helvete. Sur som ättika kör jag utvarvet och surar hela vägen till.. ja, fortfarande faktiskt.
Iställlet för femteplats blev jag nu åtta.
Jag är GUD på att tappa femteplatser på sista varvet i år, i våras på KMet till Marcus-jävel och nu två dagar i rad. Snyft och suck.
Nu är bekymret va; hur gör man nu? I en vild fantasi satsade jag på SM-poäng och det slutar med att jag kör om femteplatser och har mig. Jag orkar inte ha prestationsångest a'la 2006 eller i söndags, det är 0mm kvar till att jag står och hulkar bakom ett skjul, hur skoj är det? Jag hade varit väldigt nöjd med att slåss med Mattias, Mah-tin, Torkel och andra i 125PRO liksom, hade varit lagom ansträngande för psyket.
Men samtidigt; jag och min kära moppe verkar gå bra ihop, jag hänger kvar och den kör. It works, man borde ju ändå roa sig med att ta vara på det kanske, det är trots allt sjukt tokroligast att tävla. Det är inte mycket som slår det faktiskt. Ska jag satsa lite nästa år och köra hela SM-kalendern behövs en mekaniker med en fakking depåtavla, en husvagn och nya regndäck!
Ja nä, mer rejsrapport än så här blir det inte. Jag är tokigt sjuk, har feber och mår allmänt kass och alla minnen från helgen har som vanligt flutit ihop till en enda smet. Det är sjukt kul att köra 125a och jag önskar jag vore 15 år!
I bilen på vägen ner funderade jag på vad jag skulle kunna prestera en SM-helg i klassen för orädda småbarn med talang. Jag kände väl någonstans att reellt borde jag inte kunna göra nånting och siktade kanske på att slå Torkel och Mah-tin ungefär. Fast jag hade ju ändå kollat tiderna på Sviestad-SM och insåg att mina 1.03,6 ändå hade gett typ topp tio i bästa varvtid och fånig som man är får man ändå lite förhoppning. Tänk om och så vidare. Jag åkte ner med förhoppning att ta såna SM-poäng, topp 15 helt enkelt.
När jag kom fram var det var mörkt, minusgrader och i vanlig ordning, trots Slevens lovord om strömmen nuförtiden, fanns det ingen ström när tältet skulle upp. Vidrigt mörkt, kallt och hemskt satte vi upp tältet som sen B-racet fortfarande var dyblött. Härligt. Mah-tin anslöt någonstans mitt i helvetet med glad min och lastade ur sin lyxhusvagn. En öl och sen sova!
Torsdag:
Ösregn. Härligt, här kände jag 'fan vad jag har saknat tävlingshelger, undrar varför jag la ner'. Nä, nu ljög jag. Jag tänkte mer 'varför gör jag inte bara som Mattias och skiter i allt om det är sämre väder än 25 grader och sol'?
När jag stormade ur husvagnen vid 8-tiden hade Mah-tin bytt kolv och smekt sin motorcy... moppe lite. Varmköra, brumbrum, gick bra och sen lät det ordentligt konstigt. Rasselknas. Av hänsyn till Mah-tin berättar jag inte mer men helgen började ungefär som den skulle fortsätta för honom.
Hursomhelst, byta hjul, på med friska härliga regndäck med datering år 2002 och se om det fanns några minnesfragment av Mantorp. Efter 7-8 varv började så smått komma ihåg hur banan gick och svängde. Blev omkörd av lite småbarn med talang som jag försökte hänga på och körde om några. Med total nollkoll på konkurrensen var det svårt att avgöra om jag kört fort eller långsamt men några 1.45-tider i vätan kändes inte skitsämst första passet.
Sleven bestämde sig för att kasta sig på varv TVÅ, ni får själva gissa var, och fick därmed inte lära sig hur Mantorp går alls. Perfekt att krascha sin nyligen sålda hoj, muha. Inte stressade han ihop den till andra passet heller utan gick mest och gnällde. Precis som jag minns honom från 2006, han som hade en annan inställning även här sa han. Pff, gnällo!
Andra passet var torrt och jag låg absolut mest på 1.33-tider med ett fåtal 1.32-tider, det kändes inte riktigt supersnabbt men det var kul att köra Mantorp igen, jag hade för mig banan var betydligt tråkigare men den var faktiskt skoj att köra. Blev omkörd av husguden Fredde Watz på start/mål och tänkte lite glatt att jag skulle försöka hänga på i vänstern efter, det var en dålig idé. Satan i gatan så läskigt, glida fram, glida bak, studsa, fara, bajsa och sen kunde jag inte riktigt köra fort på en stund. Mannen är inte klok så fort han kör. Hans fel att jag körde långsammare andra halvan av passet. Dumma Fredde!
Torsdagkvällen var en studie i fulla människor, inte nådigt vad folk hinkar i depån bara för att det råkar vara 'ledigt' dan efter. Humor humor.
Fredag:
Det viktigaste den här dagen var att jag åkte till Apotek och köpte droger, det var najs. Utan Rhinocort och Panodil hade jag inte överlevt helgen. Sleven har även för fin bil för sitt eget bästa och det genererade i onödigt blöta kläder när han parkerade ungefär 5,7 kilometer bort från entreer för att inte få dörruppslag. Skit-slev, vi skulle kört kebabräsern med bonnbrum!
Mattias skulle åka ner efter jobbet, vid 17 SMSade jag och frågade hur långt han hade kommit, då hade han inte kört än. Slöfock. Vid 20-tiden ringde han och sa att han hade vänt. VADÅ VÄNT? Vända i Nyköping? Din jävla stolle, helvete. Skärp dig nu. Jag la in en arg övertalning i 10 minuter eller något men hade inget som helst hopp om att han faktiskt skulle dyka upp. Tydligen hade han dock mött motogg-Gunnar som verkade få något vett i skallen på honom så han kom ner vid 22-tiden, sur och Mattias-aktig. Packade ur tänkte han inte göra heller utan skiten kunde stå i bussen. Well, svårt att köra med hojen i bussen tänkte jag. Jag hade, snäll som jag är, sparat lite arbete till honom i form av byte av siffror. #30 är upptaget i SM så jag skulle köra med #80 men jag kan inte klistra dekaler och något ska han väl duga till när han ändå är där? Tack Mattias, det blev fint! Min vita tejp var inte fel dock!
Någon timme senare hade han tagit beslutet att packa ur litegrann iaf. Duktig ponke, ett steg närmare att faktiskt använda livsstilsaccessoaren till ändamålet den är byggd för.
Lördag:
REGN! Oväntat, blött, kallt och jävligt. Precis exakt som jag minns det från fornstora dagar. Vidrigt med andra ord. Skillnaden nu mot då är räddningen i kubik, en varm och skön husvagn. Camp Sleven for da win. Ut på kval, det är tydligen halt i Parisaren när det regnar för inom kort stod det en samling hojar där. Jag kom några varv innan mitt bakdäck bestämde sig för att sparka ut sig en gigantisk bit (3-4 cm kanske) och vi praktiserade lite grus- och gräsåka tillsammans men det gick bra. Resten av passet åkte jag och tänkte på orden 'det är halt i Parisaren' så det var lite svårt att slappna av. Kvalade in mig på 1.48 och en 13e plats. Grovt besviken när jag ändå kört 1.45 två dagar innan men men, inte mycket att göra. Jag har ju inga ambitioner utan ska bara ha skoj har jag som mantra i mitt inre. Mes-Mattias körde inte alls. Hojen kunde ju bli smutsig, åååh näjj!
Däremot blixtrade han fullständigt till mellan kval och rejs och spenderade mycket kärlek på Mah-tins hoj så den blev fin och bra inför rejset, han hade nämligen provat det där hala i Parisaren. Shotsbrickor (som Mah-tins telefon skriver oftare än shit tydligen) vad kul det är att krascha! Aja, tur för Mattias så han hade något att göra och fick briljera med frihandsskära lite dekaler och ha sig. Jag fick mig fina dekaler på kåpglaset också. 'skit-' på ena sidan och 'sege' på andra sidan. Mycket vackert, gjorde sig tyvärr inte så bra på bild. Hmm, får nog tänka om där kanske eller så räcker det med att det står 'skit-' på de flesta bilder...
Tiden fram till race spenderades med att fundera på om det skulle bli blött eller torrt. Torrt bestämde vi och rullade ner på sighting lap, ställde upp för warm up-lap och kom ungefär till Mjölbykurvan och där blev det blött och konstigt på visiret. Härligt, rödflagg, däckbyte. Här märktes rutinen i teamet, ALLA behövde samma verktyg, vi saknade verktyg och allt blev rörigt. Mattias sprang och hämtade saknade verktyg, tyvärr med mina mekhandskar på så jag kunde mest bara titta på. Fast i slutändan det blev otroligt bra ändå på nått vis, tack teamet. =)
Ut på regndäck då fast det var relativt torrt. Undrar hur det är att köra på regndäck i torrt tänkte jag men inbillade mig att mina bakelit-regndäck från år 2002 nog skulle hålla bättre än lyxlirarnas som säkert brinner direkt.
Jag tyckte jag fick en urusel start men enligt lap charten så var jag nia efter ett varv så förstavarvet kan inte ha varit så uselt faktiskt. Sen minns jag ingenting, ingenting, ingenting och sen la jag nog på lite mycket gas i vänstern efter start/mål för där skickade älsklingen min ut bakdäcket ungefär till andra sidan Parisaren, jag hängde kvar i knävecket släppte av lite och gasade igen vilket fick däcket att kliva ut igen. Well, man ska inte sluta gasa så jag hängde och gasade. Det redde upp sig, tur att min motorcykel kan köra hoj för det kan inte jag. När jag städat upp mig borrade jag ner huvet bakom kåpglaset och höll STUMT igen, det kändes sjukt GP! Det kom lite droppar till och från under rejset så var det grymt svårt att veta fäste från del på banan och varv efter varv.
När det var kanske ett varv kvar och jag hade nog kört om någon till och jagade ett styck #26 som jag tänkte jag skulle ta innan rejset var över. Helt plötsligt kom en sån där liten spigg farande på innern i.. äh, välj en kurva jag minns inte, och hela mitt inre blev upprört och förbannat. Tyvärr kunde jag inte förvalta det i något klokt och istället för att sluta fyra slutade jag sexa med 1 sekund upp till fjärde plats. Jag BORDE vara skitnöjd hela kvällen men nä, fan heller, kan inte vara nöjd när jag tappar femteplatser så där hej vilt. Den var ju fan klar, det var ju fight om fjärde liksom. Suck. Skit. Jag trodde iofs att jag på plats 15 eller nått hela rejset. Inte lätt att hålla räkning när småbarn är i flock.
Söndag:
SMATTER, jävla pissregn. Dra helvete. Jag har fortfarande regndäck från 2002 som nu även gått typ 12 varv i torrt. Ge sig, ge mig lite torrt kanske? Nä, kvala blött va, det är najs. Upptorkande dock, jag fegade lite som vanligt och tänkte mest 'det är rejs snart, orkar inte meka, ta det lugnt' och det gjorde jag. 10e startplats blev det. Tiden mellan kval och rejs spenderades med en ökande ångest, precis det jag tänkte undvika genom att köra lite slappt i 125PRO-cupen utan ambitioner. Nu hade jag helt plötsligt fått ambitioner, rent av hybris hävdade mina teamkollegor kvällen innan när jag pratade om åtta sekunder till pallplats och en sekund till fjärdeplats. Hybris? Pff, det är SIFFROR bara!
Mattias körde kvalet, trots att det var blött. Det gick inte jättefort men jag vet inte vad han väntar sig första gången på regndäck på en bana han inte kört sen 2006. Hursomhelst bestämde han sig raskt för att skita i rejset så han verkligen ALDRIG lära sig att köra hoj. Bra beslut, fegis!
Hör och häpna, rejset blev torrt. Var lite tveksamt på himlen men marken var torr. Woho! Ruttad på tävling som jag är så ställde jag upp på 11e plats på gridden istället för ruta 10 inför warmup-lap, fifan grymt! Man imponerar alltid när man står fel på gridden, det vet jag. Passa er glin, jag vet nästan min plats i kön!
Som vanligt när man står på gridden släpper lite spänning och det är bara otroligt najs känsla. Starten gick, herregud vad bra det kändes, hela första varvet var underbart. Jag körde om folk in i vänstern på yttern, in i Parisaren och hej whiiilt bara, sexa vid första passering enligt Mylaps. Woho, där låg jag ensam och övergiven i ungefär 12 jäääättelånga varv, 'ta slut helvete' tänkte jag nog mest hela tiden. Tittade bakåt med 3 varv kvar efter Mjölbykurvan och såg absolut ingen. Skönt. När jag passerade start/mål inför sista varvet såg jag depåtavlor komma upp längs muren, fifan så konstigt. Såg P2 på en skylt, strange, ska jag bli varvad? Det känns inte som jag kört så långsamt men fan vet hur fort dårarna i täten kör. Jag tänkte inte mer på det utan tänkte köra mina 1.30-tider som jag tydligen gjort mig stort avstånd bakåt på så löser sig resten.
I Mjölbyböjhelvetet kommer herr Linus Hellberg #30 farande och kör om mig, ser även någon annan på innern men fler än en tänker jag då rakt inte släppa förbi mig era småbarn. Stick och brinn! Hela vägen mot mål har jag som mål att ta Linus på innern i sista böj ut på start/mål, gör ett riktigt, riktigt drastiskt försök men är inte tillräckligt när och Linus slår igen dörren med runt 5 cm marginal till mitt framhjul. Puh, går ut på start/mål på tvåan och inget varv. Två till smiter förbi. Så; okej, dra helvete. Sur som ättika kör jag utvarvet och surar hela vägen till.. ja, fortfarande faktiskt.
Iställlet för femteplats blev jag nu åtta.
Jag är GUD på att tappa femteplatser på sista varvet i år, i våras på KMet till Marcus-jävel och nu två dagar i rad. Snyft och suck.
Nu är bekymret va; hur gör man nu? I en vild fantasi satsade jag på SM-poäng och det slutar med att jag kör om femteplatser och har mig. Jag orkar inte ha prestationsångest a'la 2006 eller i söndags, det är 0mm kvar till att jag står och hulkar bakom ett skjul, hur skoj är det? Jag hade varit väldigt nöjd med att slåss med Mattias, Mah-tin, Torkel och andra i 125PRO liksom, hade varit lagom ansträngande för psyket.
Men samtidigt; jag och min kära moppe verkar gå bra ihop, jag hänger kvar och den kör. It works, man borde ju ändå roa sig med att ta vara på det kanske, det är trots allt sjukt tokroligast att tävla. Det är inte mycket som slår det faktiskt. Ska jag satsa lite nästa år och köra hela SM-kalendern behövs en mekaniker med en fakking depåtavla, en husvagn och nya regndäck!
Ja nä, mer rejsrapport än så här blir det inte. Jag är tokigt sjuk, har feber och mår allmänt kass och alla minnen från helgen har som vanligt flutit ihop till en enda smet. Det är sjukt kul att köra 125a och jag önskar jag vore 15 år!
