#64 Torkel aka Storkel aka Optimus Prime på Mantorp

[Torkel]

Äventyret börjar på onsdagen 17.00 när jag står vid garaget och väntar på att Pasi ska komma med hojen efter att jag lånat den till Jesper Hubner veckan innan.
När han bytte till stdcylindern så krävdes en kortare kylarslang från toppen, istället för att ringa och fråga var den var så klippte han helt enkelt av den långa så kvällen började med att leta upp en ny. Mekonomen hade inga men Biltema levererade som tur är! Tillbaka och fram med saltsyran för att rengöra Seelcylindern som var den jag skulle åka med.
Pasi hade glömt min verktygslåda och framstöd så det var bara att vända på vrålracelastbilen han köpt (meget imponerad av den) och åka tillbaka till Vikbolandet och hämta grejorna.
Fotpinneplattor ska bytas och lite gängor ska dras sönder och innan allt är klart att packa är klockan 22:02 och jag är måttligt pigg. Ringer S-S (Skit-Sege) och kollar om grinden är öppen fortfarande och det är den tydligen. Äh, planen att sova i Linköping och gå upp tidigt känns helt plötsligt korkad, mitt morgonjag är som de flesta andras inte så mycket kvickare än mitt idagjag så jag bestämde mig raskt för att packa Berit (husvagnen) till bristningsgränsen som vanligt och dra mot Mantorp.

Tankar och köper lite drickbart till frukost och rullar in i depån precis när regnet börjar tillta. Team DNS och enmansteamet Sleven tar emot och hjälper till att resa mitt fiiiina tält som snart inte är lika fint.

Kommer i säng och sover som en sten tills det är dags att gå upp för morgonpromenaden till närmaste gräsplätt. Där möter jag Mahtin som hade samma idé, jag lunkar tillbaka till gasolvärmen men Martin som saknar både el och gasol väljer att byta kôlv istället för att huttra mer än han redan gjort. Big mistake...

Tycker att hojen står snett på depåstödet, ser att Pasi satt dit ena fotpinneplattan upp och ned så den demonteras och vänds rätt i ett nafs.
Ut på det första passet för dagen, tycker att det låter ovanligt mycket från hojen så jag åker in i depån direkt, bort med kåporna och kolla O-ringar i avgassystemet. Allt är ok, skumt. Inser att det är mina öronproppar som är helkassa så ett par nya raggas av Sleven som har ett outsinligt förråd av det mesta på jobbet...
Ut igen tänkte jag men innan jag har fått upp temperaturen på vrålåket så är passet avflaggat.

Dags för pass 2, äntligen ska jag få köra hoj! Senaste gången var på Anderstorp i början av Augusti och då gick det inget vidare heller så vad hade jag väntat mig?
Fram med hjälmen och precis när jag ska trycka ned den över tjockskallen så ser jag något vitt flaxa till. Tältet hade slitit sig, två av mina patetiska snörstumpar hade gått av i halvstormen och tältet vek sig över bilen och upp på Pär Karlssons buss. Knaaak, riiiv. Team DNS mfl kom till undsättning och vi kunde till slut fösa ihop skrotet på makren. Inget regn den dagen som tur var så tältlöst gick bra.

På med hjälmen och ut på banan, det kändes otroligt yxigt och ovant. På det andra varvet blev jag omblåst på start & mål av Ohl22on och någon till på 250, jag kikade lite på deras spårval och utan att tänka mig för så höll jag alldeles för hög fart in i Paris, det här går INTE att klara ut! Jag rätade upp och for ut i sanden med oförminskad hastighet. Helvete det här kommer att göra riktigt riktigt ont tänkte jag när jag såg däckstraven komma mot mig i hög fart. La ner i högersväng och hamnade i en perfekt sladd som nästan nästan klarade mig från däckstraven. Insidan av låren fick sig någon form av lårkaka, jag tackade ARC för tidsschemat med ledig fredag för då kanske jag kunde böja benen utan att dö på lördagen.
Det enda som gick sönder på hojen var luftningsnippeln på tanken, overkligt nästan.

Nisse Hellberg tyckte att jag skulle kampera tillsammans med Linus i hans tält och det var helgens absoluta höjdare, maken till trevlig depåplats har jag inte råkat ut för tidigare. Blev bjuden på middagar, lunch, kaffe, kakor you name it. Dessutom hade de spänt fast tältet med spännband så det stod bergsäkert, ska genast anamma den tekniken när jag lagat mitt tält.
Tack Hellbergs och Nordgren racing!


Det var torsdagen det, SM'et har ju som ni märkt inte ens börjat ännu.

Fortsättning följer...

 

[Mattias]

Oh, skoj! Mera!

Nisse Hellberg, det är han i Wilmer X, va? Grymt!

 

[Torkel]

För att laga tanken så var planen först att löda fast en nippel av något slag men en listig man vid namn Ingemar slet fram en mutternit och tyckte att den här kan du ju klämma fast med kemisk metall istället.

I verktygsskåpet jag alltid bär med mig vart jag än går så fanns det en fin samling mutternitar av olika storlekar, den minsta passade perfekt i slangen så den fick det bli. Man inser att man hållit på med det här lite för länge när mitt hela förråd bestående av två olika typer av kemisk metall hade stelnad härdare... Fick raskt låna en blott femårig väldoftande kemisk metall av Sege istället, epoxångorna spred sig i husvagnen, not så smart men så är det när man lever on the edge!

Efter att ha flyttat hoj, mekbänk och alla lådor till min nya fina tältplats så kände jag ett uns av medlidande med mina fellow 2T-piloter (Seven-Eleven, Sege och Mahtin) så jag lämnade kvar två Biltemabord åt de bordlösa stackarna. Det visade sig vara en bra muta, jag fick knappt tillbaks dem när allt var klart.

Farbror Nisse (inte från Wilmer X, det underströk han särskilt) hjälpte mig att putta Berit till en ny plats bredvid Linus tält, det var intressant att sova för som sagt - fredagen var ledig och då är det "fuld rulle" i depån och särskilt vid "vårt" långbord.

Dagen spenderades på jobbet i Linköping och jag fick lite rapporter från Mantorp av typen "Fredde ledde med ett halvt varv efter två varv i endurancet". Inget som förvånar för en sak Fredde är jävligt dålig på det är att köra långsamt!

Tillbaka till Mantorp på kvällskvisten och nu är det mesta rätt så soft, haltar lite men det går bättre och bättre att gå. Dags för besiktning, nu ska vi se om A: vänster styrutslag får backning eller B: det lilla skrapmärket på hjälmen gör att jag måste ta fram min fina orörda reservhjälm som jag hämtade upp från garaget på vägen till Mantorp.

En nitiskt (=duktig) besiktningsman klankar ner på styrutslaget och det var bara att försöka fixa. Ett besök hos Nordgren resulterade i att jag kom tillbaka till tältet med ett styrstopp till en Aprila RS250, bara att sätta fast i den insex jag efter mycket planering hade borrat fast i Anderstorp senast. Voila, perfektion!!! Raskt tillbaka till ombesiktning vilken mottogs med stort jubel, vilken fantastisk fix tyckte den tidigare så elaka besiktningsmannen. Han tittade på hjälmen också men på något närmast Joe Laberoskt sätt lyckades jag hålla den så att han inte såg det lilla skrapmärket. Seger!

Upp med skrotet på mekbänken och lite småputsning vidtog. Team Nordgrens kock Nisse grillar något som doftar infernaliskt gott och när han frågar om jag inte ska ha lite mat också så är det extremt svårt på gränsen till korkat att säga något annat än ja tack! Man fick t.om ett glas vin till, den här helgen var ju lite av ödeshelg för 250cc som Nordgren har några stycken av så det firades lite extra mest hela tiden.

Sen försökte jag få ned en tändkurva till min fina seelcylinder, ska inte gå in på detaljer men två timmar senare så hade inte mycket hänt mer än att mitt blodtryck gått i taket ett antal gånger.

Sen blev det sova sova sova.

Lördag morgon, nu ska det gasas för första gången, fortsättning följer...
(Nu har nästan SM börjat faktiskt! )

 

[Torkel]

Inte krascha, inte krascha, så låter mantrat i mitt huvud när jag åker ut mot banan. Det regnar så det gör ju automatiskt att sjävbevarelsedriften tar över gashandtaget, ett odramatiskt pass med en svårkörd hoj som krävde kopplingslirkande ut ur varenda böj för att orka dra, jag placerade mig förvånande på tredje plats bakifrån.

Upp med hojen på mekbänken och snabbt ombyte till de go'a mekkläderna man skrotar omkring i dygnet runt under race. Kikar lite på Öhlinsdämparen som lustigt nog sitter monterad upp och ned på typ varannan hoj fast Öhlinsmärket sitter rätt på alla ändå (utom på Evas Aprilia om man ska vara petig). Dämparen ser väldigt skitig ut, när jag torkar rent så ser jag att skruven som fäster mot ramen har gängat ur sig så dämparen hänger helt löst. Nordgren hade några såna skruvar på lager så raskt över till högersidan och vad ser jag där om inte en bromspedal som hänger rätt ner. Den har på något väldigt mystiskt sätt lyckats gänga ur sig den med. Lite gängrensning och småfix så är allt ihop som det ska.

Jag passar på att byta till en magrare nål (1269) eftersom den gick extremt ryckigt på kvalet med 1268-nålen. 1269-nålen hade höjts ett snäpp veckan innan åt Hubner på Watz inrådan men det han inte visste var att hojen är brutalt känslig på just nålen så det var lite spännande att se hur den skulle gå.

Race 1

Rullar ut på första varvet och känner att det går åt h-e direkt, motorn spottar och fräser och är allt annat än roligt att köra. Jag har regndäck på medan de flesta andra har slicks och när jag kommer ner till Mjölbykurvan så möts jag av ett strilande härligt regn, mums tänkte jag, nu ska det plockas slickskids! I uppförsbacken är det rödflaggat och jag inser att de deklarerar racet som wet race, bra det med för då kan jag sänka nålen ett snäpp så det går att köra åtminstone. Springer in i depån och hämtar verktyg och får hjälp med att sätta fast tanken vilket inte var helt lyckat. Motorn lät mycket nu igen och jag trodde som vanligt att det var öronpropparna som var kassa men det visade sig att tanken inte satt klämd som den skulle så det var gott om luft i spalten mellan tank och luftburk, inte så bra för effekten och inte så bra för ljudet heller.

Starten misslyckas jag med i vanlig ordning och det går långsamt, dåligt och eländigt mest hela tiden. I Paris ser jag Eva, Filip och Linus stå och begrunda sina öden, nästa varv ska jag vinka lite till dem tänkte jag men innan handen ens lyfts till en vinkning så släpper framhjulet och hojen kasar för att fastna på kurbskanten och kastas upp i luften och rulla runt i sanden. Inte så bra med lös tank, en näve sand har letat sig in i luftburken och framhjulet är svårt att rulla. Bakramen trasig (igen), styret krokigt och kåporna av lite överallt. Balle.

Spolar av skrotet för andra gången och ber en stilla bön att det inte kommit in sand i motorn. Känner på reedventilerna och det känns sandfritt, det är nog lugnt. Tvättar rent luftburken, plastar sittkutsen och byter till min sista okraschade toppkåpa. Misstänker att bromsskivan fått sig en smäll för hjulet är väldigt trögt att rulla typ halva varvet.

Mekar på i någon slags trance tills det blir gulaschsoppa från eget kök runt 21.30, krafterna återvänder och jag fortsätter att byta delar på hojen tills midnatt ungefär. Fråga mig inte vad jag gjorde så lång tid, it's all a blur! Jag minns lite vagt att jag rengjorde bromskolvar för att se om det gick att få bromsbeläggen att inte ligga på skivan så mycket, hjälpte inget kan jag tillägga.

Söndag och kvaltajm, det trilskande framhjulet måste lösas, misstänkte gaffeln och när jag kikar på uppsticket så är det högre benet ca 5 mm högre än det vänstra. Bara att montera loss och se till att benen får samma höjd, nu snurrar det lika dåligt som jag är van vid så allt var frid och fröjd.
Allt hade varit ännu roligare om bajken ville starta också vilket den inte ville göra. Efter att ha utnyttjat de i depån som brinner för små olydiga hojjävlar (tack Pelle och Chris) så var det bara att kasta in handduken och stånkande ta sig tillbaka till mekbänken. Gnista fanns men den var svag så vi (Pelle och jag) testade att bygla on/off-kabeln. Provade att dra runt bakhjulet och halleluja, den startade. Nu ska vi testa med kontakten i tyckte jag bara för att inte ta något som helst för givet, givetvis så startade den lika bra nu. Skyller på någon form av kontaktfel i den kabeln så jag i alla fall har en gnutta aning om vad felet kan ha varit.

Ser att mitt namn inte är med i startlistan men efter att ha väntat ut Carry som var fullt upptagen med startprocedurer så var det grönt att jag skulle få starta i alla fall.

Race 2

"Har du varit i sjukstugan ännu?" frågade Fille när jag som mest stod och funderade på att det var dags att byta om till racet. Det hade jag ju inte och eftersom det ligger på andra sidan jordklotet så tar man bilen dit fick jag veta. Läkaren tyckte jag var dum som inte hade kommit dit direkt, tyckte jag att motorcykeln var viktigare än mig själv? Svaret var självklart ja men det sa jag så tyst så hon inte hörde...

Försökte att inte köra på för många på vägen tillbaka, nu var det brådis! Ut på banan och nu var det torrt! Första gången på slicks på banan, det här blir spännande! Jag passade på att bestycka ner till 178 också vilket visade sig vara ett smart drag då hojen gick ovanligt bra men när alla andras går ännu bättre så spelar det mindre roll! Nåväl, starten går och min vana trogen är jag toksist. Sån't tar jag med jämnmod numera, kval är för mig en rent akademisk upplevelse som inte har något med själva racet att göra. Jag kan inte starta och är alltid sist. Pungt.

Jag ser Johanna framför mig, henne brukar jag kunna köra ifrån när det svänger men inte på rakorna så jag gjorde några ryck i inbromsningarna och kom förbi men varje gång så plockade hon mig (som vanligt) på rakan. Sen fick hon en himla fart och helt enkelt försvann i horisonten så jag fick glatt rulla själv med mina fina regnbromspunkter och ettan i alla kurvor. Det gick helt enkelt fruktansvärt dåligt och långsamt. Den lille norrmannen varvade mig efter 4-5 varv, då var det nära att jag bröt men tänkte att det är ju trots allt lite kul att åka hoj så om jag bara ser till att ge plats på bägge sidor så ska jag nog överleva utan att bli torpederad av tonåringar med totalt dödsförakt.

Ingen var gladare än jag när målflaggan syntes, äntligen var det slut på pinan! Saknade Mattias som jag skulle ha kunnat prata om meningen med livet med när vi långsamt och värdigt rullade runt med våra gp-maskiner på en bana som jag i ärlighetens namn inte gillar alls. Avåkningszoner hallå? Tjära på lagningarna i Paris=snorhalt? Armcoräcken som säger komsi-komsi. Njae, den behöver nog lite fix för att bli säker!

Nu ska skadorna på tältet artbestämmas och sen ska jag beställa reservdelar så det blir något att ta skydd under till nästa år.

Ove and ut!

 

[Neutral]

Haha, bra läsning Big Tork! Du har ju också talang för skrivandet.

 

[Gustav O]

Tycker det är starkt att du trots allt kör. Envishet är en bra egenskap!

Nu tar vi båda gubbar och laddar för en bra säsong 2011!

 

[GSXR1100R]

Härlig rapport Storkel!!!

 

[Mattias]

Rejsrapporter är den bästa läsningen! Jag vill läsa en sjukligt lång vardera från Slevenseveneleven och Mah-tin, sen är jag nöjd i flera minuter.

 

[Torkel]

Nu med lite mer bilder.

 

[Mamma mia!]

Nu ska skadorna på tältet artbestämmas och sen ska jag beställa reservdelar så det blir något att ta skydd under till nästa år.

Trevlig läsning Torkel!

Angående tältet har jag lite erfarenhet av att laga..
Mitt blåste iväg på Anderstorp förra året. Ett antal kryss-stag i taket knäcktes och förblev obrukbara. Jag ringde SIDS och frågade efter reservdelar - det visade sig vara dyrt.
Rookielösningen blev väggskenor för hyllor från byggmax.

Det blev både billigt och bra. Tänk dock på att alla kryss inte är lika långa när du måttar och grejar (kryssen som sitter direkt ihop med andra kryss är längre än de som sitter med stolpe mellan (jag vet..)).

/ #31

 

[Alx]

Heja Storkel! Helt otroligt att du inte ger upp! Ses nästa säsong!

 

[Torkel]

Aha, bra tips! Tack för det.