hållundan
Emozione!
Efter idogt tjatande kommer en kortare resumé av #3 Josh i Mura Räjsings endurancesäsongsdebut på Falkenberg.
Eftersom undertecknad bara kör när det finns risk för utkvalning och plockas in då det är dags för bombtider stod jag över denna gång. (
) Självutnämnde mig istället till teamchef tillsammans med Törnberg. Ett välbeprövat kort efter förra årets finfina resultat i vår REC-premiärsäsong.
Förutsättningarna var nu optimala. Eller ja, så när som i alla fall. Flugan hade drabbats av Indiensjukan och både hans mentala och fysiska skick var något sargat. Det hindrade dock inte från att redan under fredagen närvara på Falkenberg för att putsa optimalspår och slita däck. Johansson fick i alla fall donera sin hallonröda välputsade CBR600RR racedagen till ära, den hade ju presterat sinnessjuka 51-tider och var bevisat snabb. Eftersom Johansson och flugan är lite mer 'hardcore' tyckte de att övernattning i Dodge Sheraton var det enda rätta och slaggade i Vinbergs fina landskap för att kunna vara totalberedda på söndag morgon.
Undertecknad och Törnberg valde det lite mer civiliserade alternativet och tog turbovolvon ner från Götlaborg på morgonkvisten, anländandes lagom till att kvalet var slut. Instövlandes i boxen såg vi en likblek flugan som inte gjorde annat än att längta efter "lice'n'cully", "cholera" och Tata-bilar, samt en totaltaggad Johansson som höll på att slänga bort de nerslitna kvalostarna. På med nya snabba racedäck. Ingen visste vilken startposition som hade tilldelats efter kvalets få fria varv. Allt i sin ordning.
Efter lite detektivarbete framkom det att årets första REC skulle avgå från startplats 18. Johansson drar iväg och får en rätt bra start i det täta fältet. Han kryper sakta men säkert upp i placeringslistan och i depån ägnar vi oss nästintill mer åt laptopbeskådning än åt skylt-(bordstablett)visning. Flugan skanderar gång på gång, "hur ska detta gå", "oj oj oj, det kommer aldrig bli bra", och vi anar en viss trötthet i hans lastgamla kropp redan innan han gett sig ut på sitt första pass.
Johansson kör på och har legat ute i ungefär en timme när han får ett tvåhjulssläpp och kommer ut i sanden i innern uppe på krönet innan snabbhögern. Med båda benen fladdrandes efter sidan reder han ut den situationen med ackuratess. Något senare börjar han nog bli trött då han touchar bakhjul på en framförvarande förare i inbromsningen innan chickanen. Vi signalerar med våra bordstabletter till Johansson att det är dags att komma in och tajmar i vanlig ordning ett tankstopp sådär lagom bra som vi brukar.
Inget spill och ett halvbra soppastopp med den turbotrattrimmade plastdonken. Flugan tar vid och ger sig iväg. Han får värma upp lite gött med 20 minuters pace car-race och ser ut att trivas i solen på den röda faran. Tillslut går bilen in och det är dags att skruva upp tempot. Flugan lägger stabila tider men signalerar rätt snart att han vill komma in och byta. Rice'n'cully-suget är för stort. Johansson förbereder sig för ett tvåtimmarspass och mumlar lite att jag minsann borde varit med.
På varv 107 lägger Johansson en låg 50-tid och vi ligger nu på plats nio. Det ser riktigt bra ut och vi förbereder ytterligare tankstopp. Detta går bättre och även denna gång lyckas vi på något sätt ha flyt med gulflagg. Flugan är ute igen och håller ställningarna. Sista passet ligger vi återigen 9a då en gul Suzuki (?) får svartflagg för något, kan det varit ljudet?
Vi "får" en placering och håller oss loppet ut. Slutar åtta i årets första wRECk. Före våra depåboxkonkurrenter i Pensionärernas RiksOrganisations-räjsing.
Kontinuitet, rice'n'cully, perfekt depåstab, powerking, kakor och sol var ingredienserna till ett lyckat resultat.
Vi ses på Tôrpet!
//Racerapportdebutskrivande hållundan
Eftersom undertecknad bara kör när det finns risk för utkvalning och plockas in då det är dags för bombtider stod jag över denna gång. (

Förutsättningarna var nu optimala. Eller ja, så när som i alla fall. Flugan hade drabbats av Indiensjukan och både hans mentala och fysiska skick var något sargat. Det hindrade dock inte från att redan under fredagen närvara på Falkenberg för att putsa optimalspår och slita däck. Johansson fick i alla fall donera sin hallonröda välputsade CBR600RR racedagen till ära, den hade ju presterat sinnessjuka 51-tider och var bevisat snabb. Eftersom Johansson och flugan är lite mer 'hardcore' tyckte de att övernattning i Dodge Sheraton var det enda rätta och slaggade i Vinbergs fina landskap för att kunna vara totalberedda på söndag morgon.
Undertecknad och Törnberg valde det lite mer civiliserade alternativet och tog turbovolvon ner från Götlaborg på morgonkvisten, anländandes lagom till att kvalet var slut. Instövlandes i boxen såg vi en likblek flugan som inte gjorde annat än att längta efter "lice'n'cully", "cholera" och Tata-bilar, samt en totaltaggad Johansson som höll på att slänga bort de nerslitna kvalostarna. På med nya snabba racedäck. Ingen visste vilken startposition som hade tilldelats efter kvalets få fria varv. Allt i sin ordning.
Efter lite detektivarbete framkom det att årets första REC skulle avgå från startplats 18. Johansson drar iväg och får en rätt bra start i det täta fältet. Han kryper sakta men säkert upp i placeringslistan och i depån ägnar vi oss nästintill mer åt laptopbeskådning än åt skylt-(bordstablett)visning. Flugan skanderar gång på gång, "hur ska detta gå", "oj oj oj, det kommer aldrig bli bra", och vi anar en viss trötthet i hans lastgamla kropp redan innan han gett sig ut på sitt första pass.
Johansson kör på och har legat ute i ungefär en timme när han får ett tvåhjulssläpp och kommer ut i sanden i innern uppe på krönet innan snabbhögern. Med båda benen fladdrandes efter sidan reder han ut den situationen med ackuratess. Något senare börjar han nog bli trött då han touchar bakhjul på en framförvarande förare i inbromsningen innan chickanen. Vi signalerar med våra bordstabletter till Johansson att det är dags att komma in och tajmar i vanlig ordning ett tankstopp sådär lagom bra som vi brukar.
Inget spill och ett halvbra soppastopp med den turbotrattrimmade plastdonken. Flugan tar vid och ger sig iväg. Han får värma upp lite gött med 20 minuters pace car-race och ser ut att trivas i solen på den röda faran. Tillslut går bilen in och det är dags att skruva upp tempot. Flugan lägger stabila tider men signalerar rätt snart att han vill komma in och byta. Rice'n'cully-suget är för stort. Johansson förbereder sig för ett tvåtimmarspass och mumlar lite att jag minsann borde varit med.
På varv 107 lägger Johansson en låg 50-tid och vi ligger nu på plats nio. Det ser riktigt bra ut och vi förbereder ytterligare tankstopp. Detta går bättre och även denna gång lyckas vi på något sätt ha flyt med gulflagg. Flugan är ute igen och håller ställningarna. Sista passet ligger vi återigen 9a då en gul Suzuki (?) får svartflagg för något, kan det varit ljudet?
Vi "får" en placering och håller oss loppet ut. Slutar åtta i årets första wRECk. Före våra depåboxkonkurrenter i Pensionärernas RiksOrganisations-räjsing.
Kontinuitet, rice'n'cully, perfekt depåstab, powerking, kakor och sol var ingredienserna till ett lyckat resultat.
Vi ses på Tôrpet!
//Racerapportdebutskrivande hållundan