2 månader efter min vurpa
- Thread starter kurre3
- Start date
roffe_s
nu med skägg men ännu utan väst & bumse
Hej Oscar, roligt att det går så bra för Dig och att gnistan finns kvar
. En av mina bröder var med om en fordonsolycka med livslånga sviter som följd. En av de bästa beslut som togs vid tiden för olyckan var det att anlita en advokat som hjälper till just med det Du nämner. Det tar inte särskilt mycket tid (=kostnad) och Din försäkring täcker förmodligen kostnaden men är en stor hjälp vid just de samtal Du beskriver. Tyvärr blir man liksom lite bättre bemött när man avslutar sin korrespondans med:
"Kopia till: Advokat Svehn Svensson, XYZ advokatbyrå"
Du kanske redan har den hjälpen, men jag ville i alla fall lämna ett tips som ger Dig trygghet i korrespondens med myndighet och försäkringsbolag och ger Dig möjlighet att fokusera på Rehab och studier.
Lycka till!
Mackan_HBG
Buskisförare
Fighter!
Kan inte nämnas för många gånger vilken förebild du är.
Vilken kämparglöd!
Lyfter tråden av den enkla anledningen att den är värd det, och givetvis lite nyfikenhet
Hur går det med rörelsen i armbågen, någon ny operation utförd/planerad?
Hur är det med nervskadorna?
Helt enkelt, hur är det med dig?
Möts kanske på skånevägarna i sommar!
Kan inte nämnas för många gånger vilken förebild du är.
Vilken kämparglöd!
Lyfter tråden av den enkla anledningen att den är värd det, och givetvis lite nyfikenhet
Hur går det med rörelsen i armbågen, någon ny operation utförd/planerad?
Hur är det med nervskadorna?
Helt enkelt, hur är det med dig?
Möts kanske på skånevägarna i sommar!
Dani
Khalo Dani®
Det finns ingen smiley på alla forum i cyberspace för att beskriva hur imponerad man är av dig och din inställning. Klart att alla kan och SKA deppa ner sig ibland (eller ofta) men efter att ha läst hela tråden så kan jag bara minnas att du skrivit något deppigt typ en gång. Visst det speglar inte vad du känt och upplevt i det verkliga livet men du är en inspiration för ALLA, såväl friska som sjuka.
Din attityd är det värsta jag vet, du får ju alla andra att liknas vid dvärgen Butter hehe. Feta Creds till dig och jag hoppas innerligt att du mår ännu bättre nu samt att din rehab går framåt.
Må väl och ha det så roligt som du bara kan i detta kort liv vi får.
Din attityd är det värsta jag vet, du får ju alla andra att liknas vid dvärgen Butter hehe. Feta Creds till dig och jag hoppas innerligt att du mår ännu bättre nu samt att din rehab går framåt.
Må väl och ha det så roligt som du bara kan i detta kort liv vi får.
kurre3
Det är visst nån som är tillbaka...=)
3 år senare...
Nutidsstatus, sammanfattning och framtiden
Jag har precis firat treårsdagen av min mc-olycka i maj -06, då jag blev en av tre som tillslut fick komma hem från sjukhuset igen. Det var en omtumlande och märklig tid i år också, med många tankar om vad som hände, vad som kunde ha hänt och så där..
Jag bestämde mig för att hoppa upp och köra igen, vilket fick ett abrupt slut genom ännu en oklar incident med ett, som tur är, lite kortare besök på sjukan. Sålde motorcykeln och satte punkt för en obestämd, om än längre tid. Åtminstone. Numera känner jag mig direkt skyldig då hojtankarna flyger genom huvudet. Det överväger definitivt de positiva intrycken som tar sin obligatoriska form av frihetskänsla och fart. Jag provade lyckan i att hitta en lösning på en glidarhoj i april, men det var ju inte ett smack roligare än vad det lät… Motorcykel är sjukt kul. Det vet ni ju.. Jag visste att det var farligt men jag hade inte kunnat föreställa mig hur allt, allt, allt skulle kunna förändras av ett enda snedsteg i trafiken, vad rehabilitering betyder i praktiken och hur en sådan händelse påverkar alla nära och kära på djupet. Jag var beredd på att det kunde hända och accepterade faran, men nu är inte risken längre acceptabel. Magkänslan är fel och då ska man inte köra.
Jag bor och pluggar i Lund. Fram till för några månader sedan har jag liksom trippat på faktumet att jag överhuvudtaget kan bedriva en sysselsättning likt vem som helst, utöver rehabiliteringen. Jag får lite all möjlig hjälp från handikappverksamheten på universitetet men det sliter ändå med långa föreläsningar, hemtentor och tempot i största allmänhet. Jag måste nu överväga alternativ som skänker mer tid åt sjukgymnastik och vila samtidigt som det blivit dags att hitta rätt i utbildningen istället för att nöja mig med att bara vara här!
Mina nuvarande fysiska förutsättningar är förmodligen, med tanke på tiden som förlöpt sedan smällen, att betrakta som bestående. Det är slutsprunget och slutjoggat. Alla tänkbara sporter och fritidsaktiviteter är nästan alla ett minne blott. Varje dag är förenad med en viss smärta och jag besitter ork och smidighet att jämföras med valfri pensionär. Jag är ute och slirar och hittar på saker med mina vänner, men liksom med studierna, räcker inte ruset för comebacken längre lika långt och länge. Jag behöver ständigt vilopauser och drar allt som oftast hem före alla andra, med ont i kroppen och i behov av sömn och komfort.
Jag befinner mig på många sätt i en fas i olyckan där det handlar om att hitta en långsiktig och hållbar livsstil som jag står ut med och som jag kan njuta av mest. För njuter av livet, det gör jag! Mer än ni anar..
Även i försäkringskarusellen håller det nu på att sammanfattas och sammanställas. Detta är ett skede som jag fasat lite för; att få ett pris på skadorna. Det fungerar givetvis inte så när det blir som det blev för mig. Att livet förändras helt. Det finns ingenting annat än glädjen att överleva, som kan ersätta det här. Däremot är all annan hjälp och stöd som finns att tillgå från olika instanser direkt avgörande för hur man kan fortsätta som vanligt och få ett drägligt liv med goda förutsättningar. Tyvärr är detta alltid förknippat med ständigt brevväxlande, förklarande, överklagande och andra tids- och orkdödande sysslor. I många fall är det lika jobbigt att skaffa sig hjälp och stöd som det är att köra på utan hjälp!
Om någon tycker att jag inte låter lika taggad för vilket jag överösts beröm i många omgångar i denna tråd, så kan jag härmed ändå lugna er! Jag har det verkligen skitbra och njuter av varje taget steg. Om än med vetskapen om att jag nått fram till en hyfsat permanent nivå och att jag inte gör några oväntade fysiska framsteg längre..
Nu pustar jag ut efter ett helsikes, fruktansvärt förbannat jäkla hästjobb sedan 7:e maj 2006 och försöker finna ro och livskvalitet på en för mig lagom nivå. Sen ska jag fortsätta leva och njuta av att det ändå är som det är!
Sist men inte minst: I juli är jag tillbaka på vägen i en sån där:
Tillsvidare... Tack för mig!
Nutidsstatus, sammanfattning och framtiden
Jag har precis firat treårsdagen av min mc-olycka i maj -06, då jag blev en av tre som tillslut fick komma hem från sjukhuset igen. Det var en omtumlande och märklig tid i år också, med många tankar om vad som hände, vad som kunde ha hänt och så där..
Jag bestämde mig för att hoppa upp och köra igen, vilket fick ett abrupt slut genom ännu en oklar incident med ett, som tur är, lite kortare besök på sjukan. Sålde motorcykeln och satte punkt för en obestämd, om än längre tid. Åtminstone. Numera känner jag mig direkt skyldig då hojtankarna flyger genom huvudet. Det överväger definitivt de positiva intrycken som tar sin obligatoriska form av frihetskänsla och fart. Jag provade lyckan i att hitta en lösning på en glidarhoj i april, men det var ju inte ett smack roligare än vad det lät… Motorcykel är sjukt kul. Det vet ni ju.. Jag visste att det var farligt men jag hade inte kunnat föreställa mig hur allt, allt, allt skulle kunna förändras av ett enda snedsteg i trafiken, vad rehabilitering betyder i praktiken och hur en sådan händelse påverkar alla nära och kära på djupet. Jag var beredd på att det kunde hända och accepterade faran, men nu är inte risken längre acceptabel. Magkänslan är fel och då ska man inte köra.
Jag bor och pluggar i Lund. Fram till för några månader sedan har jag liksom trippat på faktumet att jag överhuvudtaget kan bedriva en sysselsättning likt vem som helst, utöver rehabiliteringen. Jag får lite all möjlig hjälp från handikappverksamheten på universitetet men det sliter ändå med långa föreläsningar, hemtentor och tempot i största allmänhet. Jag måste nu överväga alternativ som skänker mer tid åt sjukgymnastik och vila samtidigt som det blivit dags att hitta rätt i utbildningen istället för att nöja mig med att bara vara här!
Mina nuvarande fysiska förutsättningar är förmodligen, med tanke på tiden som förlöpt sedan smällen, att betrakta som bestående. Det är slutsprunget och slutjoggat. Alla tänkbara sporter och fritidsaktiviteter är nästan alla ett minne blott. Varje dag är förenad med en viss smärta och jag besitter ork och smidighet att jämföras med valfri pensionär. Jag är ute och slirar och hittar på saker med mina vänner, men liksom med studierna, räcker inte ruset för comebacken längre lika långt och länge. Jag behöver ständigt vilopauser och drar allt som oftast hem före alla andra, med ont i kroppen och i behov av sömn och komfort.
Jag befinner mig på många sätt i en fas i olyckan där det handlar om att hitta en långsiktig och hållbar livsstil som jag står ut med och som jag kan njuta av mest. För njuter av livet, det gör jag! Mer än ni anar..
Även i försäkringskarusellen håller det nu på att sammanfattas och sammanställas. Detta är ett skede som jag fasat lite för; att få ett pris på skadorna. Det fungerar givetvis inte så när det blir som det blev för mig. Att livet förändras helt. Det finns ingenting annat än glädjen att överleva, som kan ersätta det här. Däremot är all annan hjälp och stöd som finns att tillgå från olika instanser direkt avgörande för hur man kan fortsätta som vanligt och få ett drägligt liv med goda förutsättningar. Tyvärr är detta alltid förknippat med ständigt brevväxlande, förklarande, överklagande och andra tids- och orkdödande sysslor. I många fall är det lika jobbigt att skaffa sig hjälp och stöd som det är att köra på utan hjälp!
Om någon tycker att jag inte låter lika taggad för vilket jag överösts beröm i många omgångar i denna tråd, så kan jag härmed ändå lugna er! Jag har det verkligen skitbra och njuter av varje taget steg. Om än med vetskapen om att jag nått fram till en hyfsat permanent nivå och att jag inte gör några oväntade fysiska framsteg längre..
Nu pustar jag ut efter ett helsikes, fruktansvärt förbannat jäkla hästjobb sedan 7:e maj 2006 och försöker finna ro och livskvalitet på en för mig lagom nivå. Sen ska jag fortsätta leva och njuta av att det ändå är som det är!
Sist men inte minst: I juli är jag tillbaka på vägen i en sån där:
Tillsvidare... Tack för mig!
Last edited:
Absolut_Jonas
Ny medlem
Tycker du är en hjälte som vågar skriva om din upplevelse. Hoppas Sciroccon går bra!
Salve!
Salve!
MC Doktorn
Guest
Den här tråden borde alla läsa och jag slås av den råa brutala verklighet som finns här.
Skrivet rakt från höften
Skrivet rakt från höften
Tjena,
Det var tre år sedan jag läste ditt första inlägg. Har inte loggat in på ca 1 år på SH. Jag har sålt min hoj och försökt förtränga den så att min mc-abstinensen ska försvinna, det gör den inte...men den avtar lite
Ville bara "svänga förbi" och läsa ikapp tråden. Du är förtfarande en grym förebild!
/ Lactox
Det var tre år sedan jag läste ditt första inlägg. Har inte loggat in på ca 1 år på SH. Jag har sålt min hoj och försökt förtränga den så att min mc-abstinensen ska försvinna, det gör den inte...men den avtar lite
Ville bara "svänga förbi" och läsa ikapp tråden. Du är förtfarande en grym förebild! / Lactox
zerokool
Gube
Den här tråden borde alla läsa och jag slås av den råa brutala verklighet som finns här.
Skrivet rakt från höften
tack för lyftet av tråden
, nu e de jag som beställer ryggskydd
Plåtniklas
Liten, rädd och ensam™
tack för lyftet av tråden
Jag gick hela vägen och köpte en av dessa. Nästa köp blir en Leatt Brace.
zerokool
Gube
Vart hittade du det?
Det svåra för mig är att jag är ca 168, kort rygg med fet mage, vette f*n vilken storlek man ska ha. Men ska till bike i t-hättan snart och kolla upp storlek m.m
Tompten
Även kallad Tompa
- Gick med
- 8 Aug 2005
- Ort
- Gävle
- Hoj
- DR BIG 97 - Såld, Bulldog 03 - Såld, Triumph Sprint 04 - Såld, FZ1N 07 - Såld, Bulldog 04 - Kvar
Fastnade i denna tråd (På arbetstid) Men då jag vet att chefen inte får reda på det, så funderade jag inte ens tanken på att avsluta min läsning. Det är nu ungefär ett år sedan senaste trådlyftet, och den förtjänar att lyftas igen. Kanske inte helt rätt tidpunkt, då den kanske borde ha lästs mer i början på säsongen. Men de som inte redan har läst, kanske läser och behåller intrycken till nästa vår. Starkt jobbat, Kurre, och hoppas att det löser sig med alla tvister med FB o-dyl, och att kroppen sakta men säkert återhämtar sig ännu mer. Starkt att lyssna på dig själv och skippa hojar om det inte känns rätt.
Må väl.
Mvh Tompa
Må väl.
Mvh Tompa
Till kurre
Jag tror aldrig att jag har suttit så fastklistrad vid en tråd som jag har varit vid din. Att få följa dig från olyckan och alla de strapatser som du har gått igenom fram till idag, känns som ett privilegium och det ska du ha ett stort tack för.
Det som slår mig mest just nu är det eviga kämpandet för att få tillgång till det som egentligen skulle kommit till dig "gratis". Jag tänker då på hjälpmedel, sjukgymnastik, ersättning från FB/FK, resor till sjukhus/sjukgymnastik osv osv i all oändlighet...... Att man förutom sin ständiga smärta och ständiga oro för morgondagen ska behöva hålla på med ifyllande av blanketter osv, känns som en ytterligare en sten på en börda som alleredan är för tung att bära.....Ändå så är det så att det är bara en bråkdel av alla problem som har uppstått, som du har berättat om......
Men trots detta har du hållt modet uppe
, kan inte annat än igen....
Din mentala styrka är ofattbar stor, jag vet inte hur jag ska kunna säga, men jag tror du är medveten om det själv.
Jag tror också att du genom att berätta om hur jävligt det är med rehab, att det faktiskt är ett heltidsjobb!, har fått en del att tänka om och tänka efter....
Det är som du säger...livet är kort...och du har verkligen lyckats genom din tråd här, att visa på att det gäller att ta vara på den tid vi har här!
Jag beundrar dig för din styrka och förmåga att se det som är positivt i din situation. Och som du säger, att du trots allt lever
Önskar dig all lycka
Jag tror aldrig att jag har suttit så fastklistrad vid en tråd som jag har varit vid din. Att få följa dig från olyckan och alla de strapatser som du har gått igenom fram till idag, känns som ett privilegium och det ska du ha ett stort tack för.
Det som slår mig mest just nu är det eviga kämpandet för att få tillgång till det som egentligen skulle kommit till dig "gratis". Jag tänker då på hjälpmedel, sjukgymnastik, ersättning från FB/FK, resor till sjukhus/sjukgymnastik osv osv i all oändlighet...... Att man förutom sin ständiga smärta och ständiga oro för morgondagen ska behöva hålla på med ifyllande av blanketter osv, känns som en ytterligare en sten på en börda som alleredan är för tung att bära.....Ändå så är det så att det är bara en bråkdel av alla problem som har uppstått, som du har berättat om......
Men trots detta har du hållt modet uppe
, kan inte annat än igen....Din mentala styrka är ofattbar stor, jag vet inte hur jag ska kunna säga, men jag tror du är medveten om det själv.
Jag tror också att du genom att berätta om hur jävligt det är med rehab, att det faktiskt är ett heltidsjobb!, har fått en del att tänka om och tänka efter....
Det är som du säger...livet är kort...och du har verkligen lyckats genom din tråd här, att visa på att det gäller att ta vara på den tid vi har här!
Jag beundrar dig för din styrka och förmåga att se det som är positivt i din situation. Och som du säger, att du trots allt lever
Önskar dig all lycka
Crash rider
Gudomlig sporthojare
kämpa på gubben!!!!!
mvh.T
mvh.T
Harmon Rabb
Gudomlig sporthojare
Beundransvärt kämpat och en fantastiskt positiv livssyn! Tog och läste den från början till slut precis.
Nyheter
|
Yamaha R7-vinnarens rapport: ”Ett riktigt monster på kurviga landsvägar!”
På MC-mässan i vintras anor... |
|
Nisse Hedlund bortgången
Den legendariske motorkonst... |
|
En dag på dragstrippen
Efter att ha varit aktiv so... |
|
Steve McQueens Scott Squirrel till salu
Detta Scott Flying Squirrel... |
|
|
Dags för Strängnäs Bike Show!
Sista lördagen i augusti är... |
|
Bikeweekend på Kjula denna helg
Den 22-23 augusti är det da... |
|
Motorcycle Inferno #8
Den 5 september blir Laxhol... |
|
Tiotusentals körde Mälaren Runt
Lördagen den 15 augusti gen... |
|
Mälaren Runt fyller 40 år
Nu på lördagen den 15 augus... |
|
Steve Holcombe klar för GGN!
Pressmeddelande 2026-08-10 ... |