adl
Medlem
- Gick med
- 6 May 2004
- Ort
- Sorsele
- Hoj
- FZ 750 -89, skrapad, tappad, tejpad... Dessutom startar den inte!
Så blev det äntligen dags, skulle ut med en bunt polare till en annan kompis 1,5 mil bort för att fira Valborg, solklart läge att inleda hojsäsongen.
"Ta min bil, jag hör av mig om jag behöver skjuts!" liksom.
Sprang igång hojen, "någon" hade missat underhållsladdningen av batteriet, och iväg bar det.
Efter att ha gjort nån provbromsning och känt efter att allt är som det ska med både hoj & förare hann jag inte mer än tänka "nu tar vi det lugnt va, första turen och allt" så var hastigheten så pass att länsman skulle vilja plocka lappen varpå jag sansar till mig en kort stund tills jag kommer ut på "storvägen" och "bara för att kolla" drar iväg iaf i dubbla tillåtna hastigheten.
Pang, bom kom man ikapp en gammal Peugeout full i folk (dvs min bil) och jag brukar försöka hålla mig inför folk jag känner, finns ingen anledning att spela allan typ.
Trots det så ska det petas i lägsta möjliga växel, blinkas lite diskret och slangbelleomköras (så gott det nu går med en gammal härk). Bara för att det går liksom. Och givetvis så nära knäskrap jag kan komma (rookie som man är) i korsningen ner till kompisen. Och sista biten som är på grus ska det så klart spinnas och sladdas och ha sig. Inte för att styla utan bara för att få utlopp för 7 månaders ide. Och för att det är så förbannat kul!
Snälla ni som vet (dvs har kört hoj längre), släpper det här med åren eller blir det bara värre? Just nu pekar allt på att det senare och iofs så lider jag inte direkt men samtidigt säger mitt sunda förnuft att jag nog borde tjacka stånka istf en ZX-9R när det blir dags att byta...
Hur som helst blev det bil hem, värden var ovanligt påstridig angående drickandet ("Äh, pirran står bra i garaget, nu tar du en öl").
Och lika bra var väl det då det snöade på vägen hem.
Jaja, fanns det nån poäng med det här?
Nepp, jag drar bara en djup suck och lyckönskar mig själv för att jag började köra hoj!
"Ta min bil, jag hör av mig om jag behöver skjuts!" liksom.
Sprang igång hojen, "någon" hade missat underhållsladdningen av batteriet, och iväg bar det.
Efter att ha gjort nån provbromsning och känt efter att allt är som det ska med både hoj & förare hann jag inte mer än tänka "nu tar vi det lugnt va, första turen och allt" så var hastigheten så pass att länsman skulle vilja plocka lappen varpå jag sansar till mig en kort stund tills jag kommer ut på "storvägen" och "bara för att kolla" drar iväg iaf i dubbla tillåtna hastigheten.
Pang, bom kom man ikapp en gammal Peugeout full i folk (dvs min bil) och jag brukar försöka hålla mig inför folk jag känner, finns ingen anledning att spela allan typ.
Trots det så ska det petas i lägsta möjliga växel, blinkas lite diskret och slangbelleomköras (så gott det nu går med en gammal härk). Bara för att det går liksom. Och givetvis så nära knäskrap jag kan komma (rookie som man är) i korsningen ner till kompisen. Och sista biten som är på grus ska det så klart spinnas och sladdas och ha sig. Inte för att styla utan bara för att få utlopp för 7 månaders ide. Och för att det är så förbannat kul!
Snälla ni som vet (dvs har kört hoj längre), släpper det här med åren eller blir det bara värre? Just nu pekar allt på att det senare och iofs så lider jag inte direkt men samtidigt säger mitt sunda förnuft att jag nog borde tjacka stånka istf en ZX-9R när det blir dags att byta...
Hur som helst blev det bil hem, värden var ovanligt påstridig angående drickandet ("Äh, pirran står bra i garaget, nu tar du en öl").
Och lika bra var väl det då det snöade på vägen hem.
Jaja, fanns det nån poäng med det här?
Nepp, jag drar bara en djup suck och lyckönskar mig själv för att jag började köra hoj!
Snöbus är ju kanonkul ;D
