Hallåj gott folk! Årets första Norge-tur genomfördes i sedvanlig ordning igår. Söndagen bjöd på kanon fint väder och jag stack från stan vid 10-tiden.
Att ta sig på roliga vägar ut från Göteborg är inte det lättaste men jag brukar åka upp till Kungälv via Säve på Hisingen, sedan Nordre älv. Helt klart den tråkigaste biten men snabbast om man inte tajmar färjan vid Kornhall precis. Sedan bär det av mot Marstrand innan jag tar av mot Jörlanda och sedermera Stenungsund.
Efter denna raffinaderistad vid Tjörn, där även hojen får sig en smula soppa, fortsätter jag upp mot Uddevalla, här gör jag även mitt första fotostopp med utsikt över Byfjorden och Uddevallabron.
Efter Uddevalla är tanken att jag ska köra en mindre parallell väg till 172 mot Frägelanda i Dalsland men jag kör fel och kommer in på ett militärt område. Jag försöker förgäves hitta var på den förbaskade lokalkartan jag befinner mig men det står ju självklart inte utmärkt så jag får snällt vända om och köra rätt även om lite grusbus inte hade varit fel men jag vet att jag får nog av den varan så småningom.
Jag åker förbi utanför Färgelanda och tar sedan av mot Hedekas i Munkedals kommun, alltså tillbaka in i Bohuslän men den visiten blir kortvarig för strax innan Hedekas svänger jag mot Dals Ed. Nu ligger det 7 mil framför mig med slingrig asfalt innan jag når Norska gränsen.
Innan jag kommer fram till Ed tar jag någon mil riktigt grusig grusväg, jag får stanna och lugna ner mig några gånger för att inte dra med mig sladden ner i diket.
I Ed väntar påfyllning av reserverna både för mig och för hojen, jag har bara 13 liters tank så jag måste planera tankstoppen väl och jag vill inte tanka i Norge av förståeliga skäl.
Innan jag ger mig av knäpper jag några bilden ut över Stora Le som sjön heter.
Sedan tar jag av mot Nössemark, ca 3 mil från Norge. Vägstandarden här uppe är inte allt för bra men den blir bättre för var dag. Första biten är rätt hoppig och ojämn, andra biten nyasfalterad och skitfin (känns som den längsta biten) och de sista kilometerna är byggarbetsplats med gropig, tidvis ren grusväg men denna bit håller på att breddas och läggas ny fin beläggning på, inget oljegrus här inte!
Väl uppe vid Nössemark svänger jag mot Norska gränsen. Jag kör dock inte fram till gränsen utan svänger höger mot ett ställe kallat Dalen strax innan. Nu har jag 2 mil grus framför mig och vid detta laget har jag ingen aning av vad som väntar mig i slutet av vägen.
Efter att ha passerat ett litet samhälle, troligen detta "Dalen" kommer jag till en förbudsskylt. Motorfordonstrafik förbjuden tänker man, men icke! Här har dom anstängt sig och satt upp en skylt som bara förbjuder biltrafik!
Jag fortsätter och vägen blir snabbt riktigt stening med grovt makadam och jag får köra långsamt för att undvika att spränga mina redan slitna däck. Men efter lite lerig skogsvägs körning kommer jag ner till ett litet hus som ingen tyckt bo i, troligen någon K-märkt stuga som står öppen för allmänheten sommartid.
I lugn och ro sätt jag mig nere vid Stora Le och äter min matsäck bestående av banan och bullar.
Tro det eller ej, men på andra sidan vattnet här ligger Norge.
Efter att ha stoppat i mig lite käk ska jag försöka hitta mig en väg in över gränsen, det är vinna eller försvinna för jag kommer inte tillbaka upp för backen och den leriga stigarna med mina däck. Jag har verkligen tur, 30 meter från stugan ligger gränsen och med den en farbar skogsväg, t.o.m. för en HD om så hade önskats. Nu måste jag dock passera två små vårbäckar och inte är bredare än halvmetern något som inte hade varit så kul med en HD.
Efter att ha passerat den första bäcken hamlar jag här, med framhjulet i Sverige och bakhjulet i Norge.
Att ta sig på roliga vägar ut från Göteborg är inte det lättaste men jag brukar åka upp till Kungälv via Säve på Hisingen, sedan Nordre älv. Helt klart den tråkigaste biten men snabbast om man inte tajmar färjan vid Kornhall precis. Sedan bär det av mot Marstrand innan jag tar av mot Jörlanda och sedermera Stenungsund.
Efter denna raffinaderistad vid Tjörn, där även hojen får sig en smula soppa, fortsätter jag upp mot Uddevalla, här gör jag även mitt första fotostopp med utsikt över Byfjorden och Uddevallabron.
Efter Uddevalla är tanken att jag ska köra en mindre parallell väg till 172 mot Frägelanda i Dalsland men jag kör fel och kommer in på ett militärt område. Jag försöker förgäves hitta var på den förbaskade lokalkartan jag befinner mig men det står ju självklart inte utmärkt så jag får snällt vända om och köra rätt även om lite grusbus inte hade varit fel men jag vet att jag får nog av den varan så småningom.
Jag åker förbi utanför Färgelanda och tar sedan av mot Hedekas i Munkedals kommun, alltså tillbaka in i Bohuslän men den visiten blir kortvarig för strax innan Hedekas svänger jag mot Dals Ed. Nu ligger det 7 mil framför mig med slingrig asfalt innan jag når Norska gränsen.
Innan jag kommer fram till Ed tar jag någon mil riktigt grusig grusväg, jag får stanna och lugna ner mig några gånger för att inte dra med mig sladden ner i diket.
I Ed väntar påfyllning av reserverna både för mig och för hojen, jag har bara 13 liters tank så jag måste planera tankstoppen väl och jag vill inte tanka i Norge av förståeliga skäl.
Innan jag ger mig av knäpper jag några bilden ut över Stora Le som sjön heter.
Sedan tar jag av mot Nössemark, ca 3 mil från Norge. Vägstandarden här uppe är inte allt för bra men den blir bättre för var dag. Första biten är rätt hoppig och ojämn, andra biten nyasfalterad och skitfin (känns som den längsta biten) och de sista kilometerna är byggarbetsplats med gropig, tidvis ren grusväg men denna bit håller på att breddas och läggas ny fin beläggning på, inget oljegrus här inte!
Väl uppe vid Nössemark svänger jag mot Norska gränsen. Jag kör dock inte fram till gränsen utan svänger höger mot ett ställe kallat Dalen strax innan. Nu har jag 2 mil grus framför mig och vid detta laget har jag ingen aning av vad som väntar mig i slutet av vägen.
Efter att ha passerat ett litet samhälle, troligen detta "Dalen" kommer jag till en förbudsskylt. Motorfordonstrafik förbjuden tänker man, men icke! Här har dom anstängt sig och satt upp en skylt som bara förbjuder biltrafik!
Jag fortsätter och vägen blir snabbt riktigt stening med grovt makadam och jag får köra långsamt för att undvika att spränga mina redan slitna däck. Men efter lite lerig skogsvägs körning kommer jag ner till ett litet hus som ingen tyckt bo i, troligen någon K-märkt stuga som står öppen för allmänheten sommartid.
I lugn och ro sätt jag mig nere vid Stora Le och äter min matsäck bestående av banan och bullar.
Tro det eller ej, men på andra sidan vattnet här ligger Norge.
Efter att ha stoppat i mig lite käk ska jag försöka hitta mig en väg in över gränsen, det är vinna eller försvinna för jag kommer inte tillbaka upp för backen och den leriga stigarna med mina däck. Jag har verkligen tur, 30 meter från stugan ligger gränsen och med den en farbar skogsväg, t.o.m. för en HD om så hade önskats. Nu måste jag dock passera två små vårbäckar och inte är bredare än halvmetern något som inte hade varit så kul med en HD.
Efter att ha passerat den första bäcken hamlar jag här, med framhjulet i Sverige och bakhjulet i Norge.
Last edited:
En vacker dag som denna ser man enda bort till Kinnekulle.
