Ångrar du nånsin en runda

Jag skulle rekommendera att vara uppmärksam på pranamat. Kudden har ett billigt pris, men också lite funktionalitet. Fungerar genom vibrationer. Lindrar effektivt trötthet, reglerar sömn, lindrar huvudvärk, förbättrar det allmänna välbefinnandet. Kudden är mjuk och skön. Den är enkel, passar alla delar av kroppen. Det översta lagret är täckt med tyg. Drivs av batterier kan du ta med dig på vägen och resa.
 
Last edited:
Jag har en runda jag ångrar, sista åket för året innan avställning tempot trissades upp, det huligankördes planlöst kors och tvärs i och runt staden HELA DAGEN

Inget fel i det, förutom att jag med sämst hoj skulle ha släppt dom andra och slagit av på tempot istället för att försöka hänga på.
Nu gick det förvisso bra, men jag var väl över gränsen flera gånger.
(jag valde spår in i böjarna, hojen valde spår ut ur dom, över refuger ibland)

Sedan har jag hängt på folk med grushojar på grusvägar, runt vägbommar och det har slutat med att jag har kört offroad med gubbtouringhoj med släta däck, där har det väl bara varit risk att välta med hojen och skada den, men det har gått bra.
Jag tog fart genom ett dike en gång där jag var i det närmaste säker på att det skulle gå åt h-vete, men momentet bakom flera hundra kilo hoj plöjde mig igenom.

Aternativet var att vända och köra tillbaka, vilket kompisen IOFS var beredd att göra.

Rundor där man drabbas av dåligt väder är väl inget att ångra, jag har kört i snöstorm flera gånger (en gång till besiktningen), bara en gång har jag lämnat hojen och bett om skjuts hem, för att förgasarna konstant frös ihop så jag var tvungen att stå och vänta på att dom skulle tina, jag lämnade hojen hos föräldrarna när det var en mil kvar, dom bjöd på middag och skjuts hem för att det hade tagit mig flera timmar extra att ta mig till dom.
 
Den gången jag bara skulle ut och möta tjejen och hennes polare, och det slutade med ambulanshelikopter och en sväng på IVA hade man väl såhär i efterhand ha kunnat stå över.

Men generellt sett så ångrar jag väldigt få rundor. Det jag kan ångra är vägval på touringturer ibland, men det handlar ju mer om dålig planering.
 
De gånger man kört en tur, men egentligen känt sig lite seg, låg eller småsjuk, men suget varit för stort för att stå över. De turerna blir alltid kass. Inget funkar med spårval, bromshantering, uppsikt m m. Inte som vanligt iaf.
Det blir helt enkelt inte njutbart. Bättre att stå över.
 
Finns väl få tillfällen man ångrar, men september 2002 när jag smällde in i en SAAB som körde ut från stopplikt framför mig, det hade jag gärna varit utan. Men vem vet - det kanske var den näsbrännan jag behövde för att tänka efter och sansa mig. Kör med hyfsad säkerhet och kalkylerade risker, även om det går fort ibland. Kör dock långsammare på småvägar än vad jag gör med bil, för med bilen kan man tvärnita eller ta en sladd utan att ens få ökad puls (då ska det medges att jag dock kör väldigt fort med bil periodvis, så det säger inte så mycket). Jag kör inte långsammare med åren, det är bara fler tillfällen när jag är extra vaksam eller undviker situationer som jag lärt mig brukar ge problem. Oro över att krascha finns alltid i bakhuvudet - den där smällen för 20 år sedan satte sina mentala spår och medvetenhet om att man inte är odödlig.
 
En gång tidigt 90-tal. Tar ut den nytvättade hojen och det börjar regna. E4/E20 söderut. Byter fil för att vända hem. Det står en polisbil där utryckningsfordon ska kunna vända. Bland dom första i Sverige att torska i en laserkontroll.
Kostade det 800 tro? Inte värt pengarna i alla fall. Jag har kompenserat för det sedan dess.
 
Jag ångrar varenda ”runda” på bana. Ångrar att jag inte körde liite snabbare varje varv…
 
Några för kalla körningar har jag gjort. 2 på moped till Uppsala å en kortare med mc men lik förbannat frussen till max ?
 
Tjena!

Hur ofta händer det att du ångrar att du tog en viss risk, körde för fort, var nära att smälla, chansade i en skymd kurva eller på annat sätt blev utsatt eller utsatte dig själv för risk och fara under en tur på din pärla?

Anledningen till att jag frågar är att jag nu, efter nära 10 års uppehåll utan hoj, köpt ett åbäke som känns kul och bra på alla vis. Feg och gammal som en är tar jag det lugnt, relativt sett alltså. Men idag när jag var ute, låg i 84 km/h på 70 väg, kommer en hoj bakifrån i bra fart och drar om. Tänker då givetvis att jag hänger på mest för att se vilket tempo han håller (även det en gubbe). Efter 3 min i farter mellan 120-150 på 70 väg släpper jag. Vad i helvete - kör var och varannan så fort på småvägar med allsköns hinder, kurvor, skymda utfarter etc? 30 min tidigare låg jag i moderat, lagligt tempo, även det på 70-väg, när en bil plötsligt svänger ut från höger - nit på den, hade jag pressat lite till på rullen hade det nog gått åt helsike. Blev en ängslig jäkla tråd detta, men hade varit intressant att höra om hur ni reflekterar över alla faror som lurar där ute och kanske lära lite från mer erfarna.
Det där upplever jag hela tiden. Jag bli Tom Cruise i Top Gun så fort jag sätter mig på hojen trots att jag fyllt 60år. Det som räddar mig är att jag bara kör trötta hojar, det är svårt att köra ihjäl sig på en cb250 med 27hk att leka med.
 
Ångrar en tråktur till jobbet förra veckan då jag åkte på en fortkörningsbot.
Hade egentligen tänkt ta pendeln den dagen..
 
Det där upplever jag hela tiden. Jag bli Tom Cruise i Top Gun så fort jag sätter mig på hojen trots att jag fyllt 60år. Det som räddar mig är att jag bara kör trötta hojar, det är svårt att köra ihjäl sig på en cb250 med 27hk att leka med.
Man är oftast inte samma ålder mentalt som faktiskt ålder…..tyvärr ?

så tendensen är att man känner sig jäkligt ung när man ålat sig in i skinnstället och vrider fullt på högerrullen ?
 
Hände i torsdags. På väg mot Uppsala. 2 filer blev 1 efter en rondell. Jag ylande på 2a troligen å en lastbil på innern. Det blidde trångt men överlevde.
 
Inte att man ångrar en tur men visst blir man försiktigare/mer medveten med åldern. Igår tex så var det en äldre dam som körde in i mig i en rondell. Bilen framför stannade för övergångsstället, jag stod bakom med hojen. Plötsligt ser jag i ögonvrån en motorhuv som kommer upp precis vid mitt högra knä. Samtidigt en lätt knuff mot mina mjuka packväskor. Vrider på huvudet och möter blicken hos en skräckslagen liten tant som tydligen tänkte tränga sig förbi på höger sida men där räckte ju inte utrymmet till… Apropå ålder+körkortstråden kanske.

Nå, poängen är väl att risker finns, vissa kan man kalkylera med, andra är svårare. Vilt + skymning är tex en rysare när man kör hoj.

Något som är bra är att om man har tillfälle (tex på nedlagda flygfält eller på ”tyska frifartsvägar med noll trafik”) prova några maxbromsningar från högre farter, exempelvis 130, 160, 200 km/h. Notera skillnaden i bromssträcka.

Jag tror att man har goda chanser att öka sin ödmjukhet för högre hastigheter.
 
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top